Vi har sedan slutet av 40 talet, haft ett blomstrande företag i vår kommun. Kanske ett av de mest vinstrika i länet. Det har byggts upp år efter år, av mycket skickliga företagsledare och haft ett fantastiskt bra resultat under många år. Hags AB. Ingen av er har kunnat undgå att se, Hags namnet på en parksoffa, en papperskorg eller på avancerande lekplatser och parklekar.
För ett antal år sedan såldes företaget till Amerikanska ägare. Sedan har det sålts flera gånger igen. Jag kan inte detaljerna och de är oväsentliga. Det tråkiga är att den sista ägaren, har bestämt att flytta produktionen till Polen. Här är EU bidrag en stor bricka i spelet. Produktionen i Aneby läggs ned.
Flytten bestämdes mitt under högsäsong i somras. Personal sa upp sig på löpande band. Bemanningsföretag kom in, men utan någon större effektivitet. Trotjänare som jobbat på företaget sedan skolåren, varit lojala och alltid ställt upp, slutar på löpande band. Snart finns inga stammisar kvar.
Från mitt kontorsfönster ser jag en polsk långtradare. Jag tar för givet att den skall lasta maskiner, från den inte så länge sedan, upprustade mekaniska verkstaden som stängde i måndags. En nybyggd lackeringsanläggning har redan stängts. I stället lackeras allt i England.
När jag jobbade hemma hos pappa som bonddräng och slaktbilen kom, gick jag till skogen. Jag vill inte se slaktbilen nu heller från mitt fönster, men ingen av oss kan göra något. När jag kör på vägarna, kör jag ifrån alla djurtransporter. Jag tycker inte om dem.






























