När jag inte avverkar skog, kör jag flyttlass så gott som varje kväll. Oftast är det den myckna veden, som får byta plats. Så var det förra veckan också. När jag vred på tändningsnyckeln stod det Wednesday på instrumentbrädan i bilen.
Att allt ska krångla så mycket! Är den sönder också? Har bilen stått utan ström? Jag körde vidare utan att bry mig mera. Nästa dag frågade jag Birgitta, ”Det är väl inte torsdag idag”? Jo det är det! Ja men då var det inte fel på instrumentbrädan i bilen igår.
Ja så är det, när man har mycket att göra och trivs med att att ha det så, då går tiden fort.
Nu startade motorsågen ikväll och jag kunde avverka det sista av alla träd, längst upp i sydöstra hörnet av vår tomt. Alla tre meters längder är blytunga, när det är över 30 meter att bära, genom ett oländigt stenröse fyllt med meterhöga brännässlor. Först bar jag den grövsta stocken ännu längre bort. Så satte jag mig ned och tittade på den, här ska du inte vara, du ska ned i den andra vedhögen. Så blev det också. Min timmersax låg kvar hemma.
I kväll såg jag Anebysjön glittra mellan träden, det har jag inte sett innan. Jag kunde inte fota i starkt motljus. Det är bara ett fåtal träd som kommunen behöver ta ned, sedan har vi sjöutsikt. Nu kan jag ringa på min gode vän Roine, så han får komma med sin skogstraktor och lasta upp ett stort lass ris samt bära ut veden.
Strax utanför vårt blivande sovrumsfönster har ett jätteträd stått och dött. Inte bara detta utan sju- åtta lika stora träd till, har dött i omgivningen. Naturligtvis är jag glad att jag får utsikt över åkrarna utanför.
Nu har jag gjort mitt. Nu kan jag inte göra mera, nu måste Jonas Grävmaskin göra resten. Åkes Bygg står och väntar på att få börja bygga taket till husbilsgaraget. Sedan flyttarvi in husbilen där, när vi blir bostadslösa.
Vi jobbar varje stund vi har, med att flytta saker och tömma vårt hus. Husbussen står avställd! En enda resa har det blivit, sedan vi kom hem från semestern. Nu ligger allt vårt intresse kring att få bygga vårt nya hus. Från 1 november kommer vi att ha husbilen som vår bostad, troligtvis i månader framåt.
Räksmörgås på Gyllene Uttern
En liten utflykt måste vi göra, det kände vi idag. Det första vi körde till, var Hamnen i Gränna. Där kunde vi se, att det stod husbilar överallt. Sedan körde vi till vår favoritplats, Gyllene Uttern. I stället för att äta Á la Carte eller sommarbuffé, tog vi en räksmörgås. Mycket gott som vanligt!
Kaffe på altan
Gyllene Uttern är vår favoritplats när det gäller att äta gott, eller sova över på rastplatsen som vi ofta gör. Att sitta här på altan med en kopp kaffe är ljuvligt.
Jag följde SMHI, som lovade uppehållsväder till kl 10. Regnet kom redan halv åtta. Jag var ute tidigt på tomten, för att röja klart. Jag jobbade på och till slut, när alla träden var nere, nästan mejade jag ned alla sly med motorsågen. Så stannade sågen (Huskvarna) och jag fällde upp hörselskydden.
Men OJ, vad det regnade. Det lät som en hagelskur mot hjälmen. Jag rätade på mig och kände hur vattnet forsade ned ut efter ryggen, genom kalsingarna, genom byxbenen och ned i skorna.. Sågen startade inte mera, så det var bara att lämna ett litet hörne kvar och köra hem.
I vissa länder i Europa får man inte köra bil i strumplästen. Jag fick ta av mig byxorna och köra i kalsingarna hem. Det borde väl vara tillåtet, eller vad tror ni? Tur att jag hade jobbarbilen, för hela stolen var blöt i sitsen, när jag var hemma.
Flytt & garagetömning
När jag återhämtat mig, började jag tömma garaget. Oj vad vad mycket bråte jag har samlat på mig under 29 år i huset. Det mesta mellanlagrar jag på jobbet, flera lass har gått till Erikshjälpen Second hand, mycket till brännbart, till skrot- och träåtervinning.
Jag lastar med snöslungan, men lämnar kvar snösläde och snöskyffel, tänkte jag. För det kan väl inte bli snö före första november, när vi skall ha lämnat huset?
När jag filade motorsågskedjan, kändes det som om jag inte gjort annat i hela mitt liv. Som proffs filade jag kedjan, flera gånger om dagen, ofta varje gång jag tankade. Nu är det bara ett antal småträd att plocka ned.
Kanske min mista skogsavverkning, bara 20- talet småträd
Det jobbiga är att jag vill samla riset i en hög, detta för att underlätta och spara tid för grävmaskinen. Jag känner ändå att jag mår väl av att få grovarbeta.
Nu får jag ännu mera ved
Vad ska jag med ännu mera ved till. Jag klarar inte förvara mer än det jag redan har.
Mycket ris att dra ihop efter detta trädet.
Jag saknar min Stihl motorsåg. Nu var den för dyr att köpa för mina små jobb. Jag och Huskvarna trivs inte bra ihop. Det är Dinky Toys för mig. Stihl motorsågar håller till Matts, då håller de till alla andra också, sa min motorsågshandlare, till sin kunder på 60- talet.
Jag har öppnat upp hela tomten upp till min gräns
Plus 24 grader och ingen skugga, var lite i överkant i kväll, för en numera avdankad skogshuggare. Jag körde bara ett par timmar efter jobbet. Det fick räcka.
På 60- talet och 70- talets början, var jag den mest beryktade och känd som den vildaste skogshuggaren i Småland. Av 600 skogsarbetare på Holmens Bruk, var jag nr ett på lönelistan, sades det. Vi hade bara accord och inte en enda krona i fast lön.
Jag älskar min ved och är så rädd om den. När jag sitter och njuter av kvällssolen i nya vardagsrummet, kommer jag att elda varje kväll och glömma allt slit som ligger bakom. I kväll har jag fått bort en av tio floer. Nio floer kvar, nio kvällars jobb och sedan är all ved flyttad. Jag mellanlagrar den på jobbet tills vidare.
Här hade jag sex floer ved från början
Från början hade jag sex floer ved, från golv till tak i min verkstad, under vårt garage. Tre styck floer lyckades jag elda upp på tre år. Nu har jag flyttat återstoden. Birgitta dammsuger när hon ska städa, jag tog lövblåsen. Det var bara ett stort dammoln ut genom dörren. Se så rent och fint det blev. Bara lövblåsen och motorsågen ligger kvar. Båda kommer nog till användning innan vi flyttar för gott.
När jag sitter och skriver, får jag svar från Aneby kommun, att jag får börja röja på min nya tomt. Men vad glad jag blir! Nu börjar det! Dessutom får jag ännu mera ved. Denna gången bara ett 15- tal mindre träd.
Idag på förmiddagen, stoppade Lasse Målare ned sina penslar, roller och färgburkar. Tack Lasse Målare, du är ett målarproffs. Bygget är helt klart, bara några små detaljer återstår invändigt.
Nytt kontor, workshop och höglager
Det känns idag nästan overkligt, att vårt stora bygge blev så bra, långt över alla förväntningar. Dessutom integrerat med tidigare byggnader. Nu är det helt klart, ett år efter byggstarten den 31 juli 2018. Vi har fått 150 m2 Workshop, 150 m2 nytt lager för nya kaffemaskiner, vi har fått sex nya kontor, ett konferensrum, ny kyl & frys 24x10x4 meter, ett nytt höglager 1000 m2 och 400 m2 packshop.
Jag ringde upp idag, min gode vän Stig, idag 83, som ritat huset åt mig. Jag är pigg som mört och jag ritar fortfarande, sa Stig, som idag bor nästan ett 30- tal mil bort. Nu fick han anmälningsplikt på mitt kontor när han är i Aneby nästa gång.
Kanske inte vackert att skriva att jag är stolt, men jag är stolt över det vi gjort tillsammans med duktiga entreprenörer.
Tack alla entreprenörer, med Åkes Bygg i spetsen. Jag har jobbat tillsammans med proffs, därför har det blivit så bra! Nu hoppas jag snart kunna ordna en invigningsfest också.
Vår nya tomt. Foto Mikael Marbenius. (klicka gärna upp bilderna)
Efter hela 29 år i vår villa, är det dags att bryta upp till något nytt, något mindre och mera lättskött. Jag känner att trädgården vuxit i från mig. Jag känner att huset har blivit för stort, jag vill komma bort från vägbulorna på Storgatan, jag vill komma ut på landet, men ändå ha nära till samhället. Allt detta får vi här på Framtidsvägen.
Vår gångväg till stranden. Foto Mikael Marbenius
Vi kommer att ha 150 meter till stranden, till bad, fiske, grönyta för lek och fotboll med barnbarnen. Intill stranden finns även ett omklädningsrum.
Hela familjen samlad utom Carina
Här är det långgrunt vatten och fin sandbotten. Det går att köra bil ända ned till stranden. Jag hoppas på att kunna ha en liten båt för fiske och avkoppling.
Niklas har den finaste av Eva Solos grillar, men denna gillar han bäst. Grillkol utan kompromisser.
Ett stort urval av drycker
Säkert en massa prover från jobbet, som Niklas ville ha betygsatta.
Vilken grillmeny på Villeroy & Boch fina porslin
Så lagom varmt, så skönt, vilken fest och vilken grillmeny som Carina & Niklas fixat till.
En blixt från klar himmel och sedan störtregn
Markisen var en aning för smal, då åskan small till i omgivningen och i nästa minut kom ett störtregn. Det var på gränsen, att vi hann krypa ihop intill väggen, i skydd av markisen för regnet.
Nästa minut sken solen i två minuter
Så som det regnade, för att i nästa minut skulle solen skina upp som från en klarblå himmel. Men detta varade bara någon minut.
Stort Tack till Carina & Niklas för den storslagna festen
Hur ska vedbehållaren skruvas ihop? Foto Oliver Torebring
Idag skulle jag testa min vedförpacknings behållare. Det såg så enkelt ut, bara fyra skruvar att montera. Men vi fick klura en hel del ändå, Mågapinnen och jag. Det visade sig att man kan ha två olika pallstorlekar, därav blev det flera olika monterings alternativ.
Första pallen är upplastad och klar. Foto Mikael Marbenius
Till slut gick det perfekt att lasta veden i behållaren. Första pallen av många fler är klar. När säcken är full, knyter man igen säcken och öppnar buren. Jag hann inte med så mycket vedkörning idag. Det var fyra veckor sedan jag kant klippte gräsmattan och rensade ogräs . När jag började med veden var det alldeles för varmt att grovarbeta och svetten bara rann.
Nelly & Oliver hade full koll på oss. Foto Mikael Marbenius
Nelly & Oliver reste upp ett tält i morfars trädgård. Där kunde de hålla uppsikt på sin pappa och morfar.
Matts Torebring 