
Vi cyklade till Lyckesand idag, för att minnas tillbaka alla de gånger som vi var här, under hela 80- 90- talet. Löttorps Campings bad kunde vi inte jämföra med detta.
Förbud mot att parkera husbil, husvagn samt att övernatta, står det på flera stora skyltar. Trots detta räknade jag in närmare tjugo husbilar i eftermiddag. Av dessa har ett femton- tal övernattat trots förbud. Fler än tio av dessa, var tyska fordon.
Sedan vi köpte husbil 1999, har vi också övernattat här flera gånger. När så förbudsskyltarna kom upp, slutade vi att nattparkera här. Förr om åren kunde det nog vara dubbelt så många bilar som idag.

Brownie, (brun ”Schabrador”) min trognaste vän någonsin. Kom till familjen för första gången en kväll, med våra barn till Löttortps Camping. Nästa dag tog hon sina första steg i skogen just här. Vilket minne, vad lycklig hon var.

Här har vi tillbringat dagar, veckor, månader genom åren. Några få enstaka gånger har vi kommit tillbaka hit sedan 1999. Ölandssomrarna tog slut när vi köpte husbil.

Sol- & vindskyddet var riktigt bra. Jag låg och somnade till en kort stund. För att kunna doppa sig eller simma, får man nästan gå ett hundratal meter ut från stranden. En helt fantastisk sandbotten och kristallklart vatten, som var riktigt njutbart tempererat idag.
Det enda tråkiga, så har det alltid varit, är alla dessa äldre gubbar som står uppe på sanddynerna och spanar, många med kikare. Ett stycke av stranden har det alltid varit, helt naturligt bara, valfri textil eller helt utan. Så underbart skönt att bada, utan att byta blöta badkläder i lös sand.

Gamla Grankullavikvägen har vi aldrig cyklat förr. Vi var rädda för punktering i det grova gruset, men det gick bra. Bättre än att cykla väg 136 i mycket trafik. Vilken fin skog vi cyklade igenom. Halva sträckan var den mest fantastiska cykelbanan.

































