Matts Torebring

Den första häst jag minns från barndomen var hästen Bläzer. En stor råstark ardennerhäst. Tråkigt nog gick han igenom golvet på rännet och skadade sig. Det är allt jag minns av honom.

Sedan köpte pappa ett nordsvenkt sto, Freja. Detta var ingen arbetshäst på samma sätt som Bläzer. Det bar sig inte bättre, än att pappa fick en häst till på köpet, Freja födde Grålle. En stor stark buse, som var nästan helt omöjlig att tämja för pappa. Efter detta födde Freja Bellman, en lite mindre och så snäll häst. Dessa tre hästar hade pappa större delen av min bonddrängstid.

Femton år gammal, avverkade jag ensam, en rotpost med timmer på granngården, ett par km bort. När jag avverkat kalhygget, och det låg fullt med stora stockar, lånade jag Freja och timmerkälkar av pappa och körde ut timret till bilväg. Detta jobbet var så tungt att det satte spår i mig för livet.

Nu är vi jätteglada över våra närmaste grannar hästarna, som betar av och håller rent i träddungen.

Åter en söndagsmorgon och jag vaknar strax innan klockan är åtta, utan minsta lilla sömntablett. Detta finns egentligen inte i min värld. Det finns inte på kartan för mig, ändå händer det igen.

Den rena morgonluften och naturen in på knuten, gör att vi sitter kvar i nästan en timma. Jag som aldrig har ro att sitta still annars, då förstår ni hur njutbart det är. Det är bara vi och naturen.

Här framför oss går två hästar, som betar och håller efter växtligheten. Lägg märke till stenmuren rakt fram i bild. Hit upp gick Anebysjön fram till år 1860. Med andra ord vi bor på sjöbotten.

Rakt fram i bild ligger Aneby Kommuns, enormt stora misslyckade satsning på Ekotopia och miljöutbildning. Idag gäller vård och omsorg. Så synd att inte restaurangen är öppen. Tänk att ha en restaurang inom ett par hundra meter.

Vad trevligt att få vandra i denna grönska.

Det går små och stora kossor båda sidor om vandringsleden

Kanske bara tre hundra meter bort, men vi kände inte till det.

Jag stannade kvar i skogsbrynet och gick inte fram till husen. Många lediga platser finns det.

Nu är vi strax hemma igen. Bara fem km tur o retur enligt skylten. Jag tror dock att det är minst tre km eller ännu mera enkel väg.

Nu börjar hemmakänslan att komma påtagligt. Det är här vårt nya liv just har har börjat. Det kom nästan en tår o ögat av tacksamhet, när vi åt frukost i vårt Greenroom. Tänk vad bra vi fått det efter alla år av hårt arbete.

Vi hade lagt oss för att sova en kväll, när Birgitta säger, ”Det var hemskt vad du luktar rök.” Så är det att grilla ute på riktigt. Nu sedan vi började att använda vår murstensgrill, är det så enkelt att starta upp och sedan bara skrapa av gallret över glöden. Ingen tråkig och kladdig disk och massa pyssel efteråt. Veden doftar så gott när den brinner.

Idag hade jag laddat upp med bara björkved. Det doftar så gott och vi sitter ute. ”Hemma lika bra som husbil”. Vilket trevligt fredagsmys för oss. Nu kunde vi fira att vårt semestervik är över.

Sedan några år tillbaka, är jag bara vice vd på jobbet. Under de sista fyra veckorna, har jag haft det fulla ansvaret för allt igen, när Niklas haft semester. Kommer jag att räcka till, Niklas utvecklar affärssytemet hela tiden. Jag försöker att inte lära mig alla detaljer. Inte en enda fråga, har jag behövt störa Niklas med. Allt har fungerat klockrent.

Men vilket jättebra Team vi varit, som jobbat nu de sista fyra veckorna. Allt har fungerat med bästa beröm åt mitt team. Själv har jag jobbat mest med order, kundtjänst och ekonomi. På bilden ovan är alla ordererkännande, order som jag tagit emot och godkänt, under dessa fyra veckor. Det blev 16,5 cm med ordererkännande på dessa fyra veckor.

Linus & pappa Niklas & mamma Carina, bjöd hem oss alla tre familjerna, till grillfest på söndagseftermiddagen, ute i deras trädgård. Före detta hade Linus tagit med sig pappa till ICA och själv bestämt vad de skulle handla. Av råvarorna hade Linus själv gjort en fantastisk grillbuffé, med grillade hamburgare som han själv grillade, kyckling, bacon, korv, majs, paprika, lök, egna såser och sallad. Mamma & pappa fick i stort sett bara titta på.

Att Linus lagar mat det visste jag, men inte att han lagade mat i dessa proportionerna och dessutom bestämde inköpen. Pappa fick betala och stå för kalaset. ”Du bjuder, jag betala”, sa pappa Niklas. Men hur har du gjort Chilisåsen sa jag till Linus, det är inget konstigt, det är bara att mixa lite.

Vi hann äta middag, bara krypa lite närmare husväggen och under markisen, vi hann duka av bordet. Kusinerna och far & mor hann spela brännboll, spela krocket och kasta med kastspö Sedan öpnade sig himlen, med ett skyfall. 25 mm regn på 20 minuter.

Tack Linus och hela familjen, du imponerade på mig Linus!