
Vi åkte Bürstner 532 och detta var vår första Europa resa. På vårkanten hade vi vår vana trogen varit i Sälen och åkt skidor, tillsammans med dotter & familj. Matts har oftast tokbråttom och fyllde naturligtvis vatten i dieseltanken före maten på kvällen. Detta öde fick vi kämpa med i många resor sedan. Först bärgare och sedan många stopp för att tömma dieselfiltret på vatten.
Den sista gången lampan för vatten i bränslet tändes, var vi på hemväg från Italien. Vi svängde av vid Wörgl. Ganska snabbt kom vi till byn Itter. Jag fick se en bilverkstad, stannade och gick in… ”A light is on that I have water in the dieselfilter, can you help me”? De släppte allt och fixade rent i filtret.

Några hundra meter därifrån hittade vi Campingen Itter. Vi som inte var så världsvana då, hade aldrig sett något liknande. Vilket mottagande, vilken lyx, vilken restaurang, vilka servicehus, helt fantastiskt. Vi återvände ett par år senare och möter ett leende i receptionen som frågar.. ”The same wife… Birgitta Torebring?”


Från byn Itter är det bara någon mil in till Kitzbühel. Några år senare (2007) bokade vi hotell i Itter för att åka skidor i området. När vi kommer till hotellet, blir vi överrumplade av all vänlighet. ”You are so welcome to my hotel”. En kram hängde i luften.
Vi älskar Österrike och befolkningen där, vi har bara mött dessa goa människor överallt. Vi har även vandrat uppe på över 2000 meters höjd på sommaren. Att vi inte återvänt till det land vi älskar, beror på att det infördes försämrade regler för lite tyngre husbilar.































