Matts Torebring

Torpön i sjön Sommen

Denna helgen måste vi vara hemma tidigt på söndag och då blev det en resa till Torpöns Camping och Färjeläge som ligger knappt fem mil bort. Torpön har jag säkert besökt upp emot hundra gånger under årens lopp. Oftast för jobbets räkning. En gång tidigare har vi sovit över på campingen. Nu finns en mindre ställplats som vi ville testa på. Varje gång jag kommit till Torpön känns det som att tiden står still.

Liksom jag har skrivit om flera platser många gånger tidigare, har jag skrivit om Torpöns Hamn & Färgeläge vid ett flertal tillfällen. Jag har dock inte stannat och vandrat runt tidigare i omgivningarna, som vi gjort denna gången.

Nu har vi parkerat på den lilla ställplatsen.

Ställpatsen i all sin enkelhet. En inhägnad grusplan med gärdesgård, nära till vattnet. Servicehus finns ett en stenkast bort inne på campingen. Nog kunde man kostat på sig en färskvattenkran och soptunna nere vid ställplatsen. Härligt att vakna till en fantastisk fågelsång.

Efter maten på fredagskvällen gick vi Naturstigen

Utefter Naturstigen finns det gott om rastmöbler.

Solen tackar för sig, mellan trädtopparna, för denna dag.

Ställplatsen Torpöns Camping & Färgeläge.

Vid Torpöns Camping & Färgeläge, finns även en äventyrsanläggning på höga höjder.

Funderar på att göra något roligt tillsammans med personalen på jobbet, men hur många skulle våga sig upp?, inte jag i alla fall.

Solen studsar sina sista strålar på ett hus i hamnen.

Ävertyr på höga höjder är det gott om.

Det blev en trevlig kvällspromenad genom äventyrslandet.

En ny solig lördagsmorgon.

Jag gick ned till strandkanten och spanade in lite.

Dikesrenerna är fulla av blommor.

Här blir det snart smultron.

Kan det vara Carl-Johan som eldar ris på andra sidan?

Vi vet bara att goda vänner till oss har sommarstuga ute på Torpön, men vi vet inte var. Kom och hälsa på någon gång har de alltid sagt. Vi skickade sms samt ringde en stund senare på morgonen, men inget svar. Personen på andra sida vid brasan liknade Carl-Johan i hållningen.

Fantastiskt vackert är det vart man än tittar.

Det visade sig att våra vänner Carl-Johan och Gulli bodde i stugan till vänster. Konstigt att de vill åka hem till Aneby.

Fantastiskt vackert överallt

Denna ön heter Kalsö.

Det kom några från campingen och vågade sig i det kalla vattnet.

Tillslut kunde jag inte motstå frestelsen

Jag hade inga badbyxor eller handduk med mig, men jag är inte blygare än att jag tog ett dopp ändå. Kallt var det, men vad skönt det kändes efteråt. Naturligtvis fick jag stå på tork, en stund på stranden.

Birgitta sitter och tittar på och fotar premiärdoppet

När sprack denna sten av naturens krafter…?

Mitt experimentfoto med kameran i vattenytan

På väg över till andra sidan viken.

Rätt vad det är när vi sitter vid bobilen, kommer  vår vän Carl-Johan gående. Jag har sett att det står några husbilar, sa han. Så sa han till sin fru, jag går och tittar om det är Matts & Birgitta.

Vi blir bjuda på gott kaffe med hembakat bröd på deras altan.

Vid berghällen på andra sidan viken badade jag och vi satt och tittade på när Carl-Johan eldade ris. De påstår att de inte såg mitt premiärdopp i sjön Sommen.

Ett Stort Tack vänner för vrålfikat på er fina altan och det var så roligt att se er fina stuga.

Vi avslutar dagen med en räksmörgås nere i hamnen.

Denna kossa har jag fotat tidigare från alla håll utom från detta hållet.

Många har skivit inlägg om Lyckarps ställplats.

Många har skivit inlägg om Lyckarps ställplats, sju- åtta km öster om Eksjö, på vägen mot Vimmerby. Jag har själv skrivit många inlägg om denna plats under årens lopp. Ändå fortsätter jag att skriva. Varför, jo det är så ljuvligt att vakna i en ”granplantering” till vacker fågelsång. Fredagen var inrutad varje minut på jobbet, fram till klockan 17.30. Nu vill jag inte åka långt denna helgen, jag vill bara sitta och koppla av, sa jag till Birgitta, och så blev det. Dessutom är det Mors Dag i morgon söndag och Birgitta ville bjuda sonen i huset med familj på Mors Dags middag. Niklas flyger till Holland söndag morgon, för att träffa leverantörer. Så vad kunde vara bättre än en helg i Lyckarp.

Jag har vandrat i skogen sedan jag kunde stå på egna ben.

Jag fick inte leka som barn med grannarnas barn, jag skulle jobba på gården. Däremot kände  jag till nästan varje gran i skogen där vi bodde. Jag gick och strövade omkring i skogen och fantiserade för mig själv. Här skymtar bobilen fram mellan granarna.

Det är så ovanligt trevligt i Lyckarp.

Det är höjder runt omkring och fin utsikt på flera ställen över bygden. Här är utsikt över den välskötta ställplatsen.

I år har har alla nitton platserna fått nummer.

Plats nummer tolv, helt plan, liten aning kortare, men riktigt mysig där den ligger i skogsbrynet.

Solen var ganska nyckfull och molnen kom och gick

Vi kunde sitta ute från middagstid till klockan var framåt kvällsfristen. Ibland gick solen i moln, men var strax tillbaka igen.

Intill ställplatsen finns en liten delikatessbod.

Ingvar Mörnefelt, som är ägare till Lyckarps ställplats, har gjort många resor på kontinenten med husbil under många år, tillsammans med sin hustru Birgitta Mörnefelt som nu driver en liten Delikatessbod vid infarten till ställplatsen.

I Delikatessboden finns lite av varje, som du inte hittar i vanliga butiker.

Vi passade på att köpa lite delikatess knäckebröd och must.

Så kom lillprinsen Linus och gratulerade farmor på Mors Dag.

Hemma i Aneby var det Aneby dagen och mycket folk i rörelse. I en av affärerna fick Linus denna krigsmålning.

Vi åt en härlig Mors Dags middag.

Birgitta hade marinerat fläskfilé och lindat in den i bacon som jag sedan grillade. Till detta hade Birgitta gjort en lökragu och kokat färskpotatis. Allt smakade förträffligt gott i gröngräset ute.

Är man duktig som Birgitta är,då skall man också få fina presenter.

Den kvinna som skulle stått ut med mig i 48 år, finns nog inte. Aldrig en förebråelse under alla år, då jag jobbade natt och dag, att jag jobbade för mycket, detta trots att hon egentligen skulle ha stoppat mig. Så gott som alla mina uppslag har hon alltid ställt upp på, vad det än har gällt.

Kvällssolen välkomnade oss till Ställplats Eksjö Camping.

Ställpatsen på Eksjö Camping öppnar 15 maj 2013 står det på nätet. Jag ringde och frågade om jag får stå där, för annars åker jag till Lyckarps ställplats några km bort, sa jag. Jo det gick bra, även om el och en del andra saker inte är klart. Bo på camping vill jag bara inte mer än nödvändigt. Jag vill komma och gå när jag vill, utan att passa tider i en reception. Ställplatsen här på Eksjö Camping kostar 99:- och det tar bara några få minuter att gå in till stan. Den är riktigt vackert belägen vid stranden till sjön Hunsnäsen. Ett riktigt lovvärt initiativ av vännerna på Eksjö Camping.

Som många av er redan vet, tycker jag alltid om att ta första platsen. Naturligtvis frågade jag Campingchefen om jag var förste man på plan? Ja du är den förste som parkerar på ställplatsen, svarade Magnus.

Vi hinner äta lite gott i bobilen, innan solen går ned över Eksjö stad.

Vi vaknar till en riktigt vacker lördagsmorgon i strålande solsken.

Ganska många bilar kommer att få plats. Campingen ligger i bakgrunden.

Nu vid vårt besök är ställplatsen inte klar, en hel del saknas. Marken är välförberedd med bra bärlager. Det finns sex styck 380 volt el uttag, men ingen 220 volt. Det är ju bara att koppla på byggcentraler och då blir det ganska många 220 volt uttag. Toatömning och färskvatten var inte påkopplat. Ställplatsen har ju inte heller öppnat så det är förklarligt. Det finns dusch och toalett i en barack, men inte heller den var öppen nu. Det är ganska nära att gå in till campingens toaletter. Campingen har stor brist på toaletter och duschar och behöver åtgärda med det snaraste. Vi nyttjar ström bara när det är riktigt kallt, duschar i bobilen, använder toalett på ställplatsen om det finns, men söker mest bara en säker och trygg plats att parkera på och då är det riktigt bra här.

På torget var det fullt pådrag av Räddningstjänsten och Ing 2.

Jag gjorde själv lumpen på Ing 2 och det var inget roligt kapitel i livet.

Klädinköp till Birgitta, skor till mig och fika för oss båda på Lennarts Konditori nya uteservering

Denna helgen gästar vi Mariestad.

I Mariestad strålade vi samman med våra vänner från Falköping, Johan & Helén Svensson. Vi gick ett par timmar på stan och fikade naturligtvis på ett trevligt café. Helén & Johan bodde grannar med oss under ett antal år, på Camping Rubicone i Italien, i början av 2 000- talet. Johan är duktig på att hålla kontakt och ringer oftast ett par gånger i månaden. Vi kunde äta middag ute i ett fantastiskt strålande solsken. Färska räkor, dubbel honungsmarinerad varmrökt lax med dillmajonäs och kokt potatis, alltsammans inköpt i stans fiskbutik. Gissa om det smakade gott.

Efter en rundvandring på stan smakade det otroligt gott med mat ute i solskenet.

Här är en av infarterna till ställplatsen vi bor på i hamnen.

Här intill strandkanten i hamnen bor vi på stadens fina ställplats.

Från ställplatsen upp till stan är bara några minuter att gå.

Våra vänner Johan & Helén & min Birgitta på torget i Mariestad

Mariestads Domkyrka

Stor var den och majestätiskt och en mycket vacker klockringning.

Många vackra och väl bevarade trähus fanns det gott om.

En skylt på dörren till det röda huset ovan.

Vi gick förbi en annorlunda och enkel väderstation.

Ställplatsen och hamnen sett utifrån hamnpiren.

Lördagskvällen är vi inbjudna till våra vänner, Johan & Helén

En fantastisk dag går mot sitt slut och solen går ned över Vänerlandskapet.

Vilken trevlig helg vi haft tillsammans med vänner, vilket härligt underbart solskensväder, en trevlig stad vi gärna återvänder till. Ställplatsen var gratis för oss som inte kopplade på strömmen, (gäller fram till 1:a maj) för övriga kostar el 50:- per dygn. Tack till våra vänner Johan & Helén för en trevlig helg tillsammans.

Husvagn & Camping nr 4 2013

I bland kan jag stålsätta mig att läsa en ledare i en tidning. Men oftast kommer jag ändå inte till slut, varför? Jo den som skriver kan inte fånga mig. Det finns två skribenter som alltid har fångat mig, under många år och det är bara två personer, Siwert Öholm, skrev ofta i Tidningen Dagen och Ingela Svensson i Husvagn & Camping.

Säkert har  ni alla läst artikeln redan, men om ni inte gjort det innan, gör det nu. Det är så fantastiskt bra läsning, inte bara för en säljare som mig, utan för oss alla konsumenter. Jag stannade till vid Gyllene Uttern, Gränna. Jag hade bara en flaska Mariestad i bilen, jag ville ha en till. Det blir 69:- tack, sa den vänliga damen i restaurangen. Det var inte billigt, svarade jag. ”Vi tar betalt för utsikten” svarade damen. Ingen kan säga att det är dyrt med 69:- för en flaska Mariestad, när man får sova gratis på rastplatsen alldeles intill. Jag kom till Norkap för snart 14 år sedan och de ville ha 350:- i parkeringsavgift för en natt. Först vägrade jag i över en timma att betala och stod utanför. Sedan betalade jag efter att förnuftet segrat. 300 mils körning och ”bara 350:- i parkeringsavgift” så kände jag efter ett dygn på Nordkap och den upplevelse vi fick där. Jag kan bara säga Tack till Ingela Svensson för en riktigt positiv tankeställare. (klicka på texten så du ser att läsa)

Mönsterås har berömvärt nog en ställplats för husbilar nere i gästhamnen

Vi anlände till Mönsterås i mörker på fredagskvällen och körde direkt på ställplatsen nere i hamnen. Inga skyltar om Ställplats, men av foto från nätet förstod vi, att vi hamnat rätt. Men varför ta ned skyltarna bara för att det är vinter, varför inte göra tillgång till toaletter möjlig? Men ok, det spelar ingen roll för oss vi är självförsörjande med värme, extra batterier, toalett, dusch och en stor solcell på taket. Så för oss är det billigare att gå på gasol än att betala avgifter. Skönt att det finns en bra plats att stå på, det uppskattar vi verkligen. På lördagen hade vi fantastiskt roligt hos våra vänner i Tmmernabben, se inlägg före detta. På lördagskvällen kom vi tillbaka till ställplatsen, bara för att vi ville ”upptäcka staden”. Vi har aldrig någon gång tidigare, stannat till i Mönsterås. Nu blir det säkert flera gånger, det var trots allt trivsamt.

Tänk att få komma hit när isen är borta och bo så här nära havet

Ölandsfärjan låg rejält fast i isen i hamnen.

Flera höll på med motorsågar för att försöka få loss sina båtar från isen. Jag såg ingen som lyckades, isen låg tjock i hamnen. Däremot några vinterfiskare på söndagsmorgonen såg ut att ha turen med sig i solskenet. Vindarna var iskalla när vi kom ut från bobilsvärmen. När vi satt inne i bobilen, kanske skulle det gå att ta en kopp kaffe ute på solsidan, men vad skenet bedrog, det var iskallt ute. Vi tog den korta söndagspromenaden upp till centrum.

Vi gick ”Storgatan” fram genom sta´n.

Inte ofta man ser en kuperad Storgata som här i Mönsterås. Kändes nästen som vi gick i en by i bergen någonstans i sydeuropa. Inget var öppet, inte ens ett konditori, allt var stängt, tyst och öde. Det tog inte lång stund att gå igenom stan.

Kyrkan mitt i byn var minst sagt praktfull och imponerande.

Jag gick runt kyrkan från alla väderstreck och fotade den. Jag fastnade för denna bilden från Storgatan, där den ligger helt inbäddad bland träden. Vi var som vanligt fikasugna på söndagsförmiddagen. Vi hittade mataffären ”Algots” som var öppen. Med en varm nybakad wienerpekan och ett lika varmt nybakat wienerbröd i en påse,  för endast totalt 16:- gick vi tillbaka till ställplatsen och bryggde vårt eget kaffe i Bobilen.

Ställplats Åsle Tå Falköping.

Vi hade hört talas om Åsle Tå genom våra bloggvänner, Mats, Marianne & Molly, 3M. Min Birgitta som ställer upp på nästan allt, som jag föreslår, följde med och så åkte vi dit. Jag trodde det var en enkel kaffestuga och en liten parkering, men vad jag bedrog mig. Backstugorna har jag läst om på nätet. När vi parkerade kom kossorna och sa, välkomna till Åsle Tå, Falköping. Det är vi som levererar mjölken till Falköpings Mejeri.

Kossorna kom ända fram till staketet, de kände direkt att det kom en snäll kogubbe.

Vad glad man blir när man kommer och får parkera på en plan yta, med grönt gräs utanför dörren och kossorna går och betar två meter från bobilen.

Vi visste väldigt lite, eller rättare sagt ingenting, när vi kom hit på fredagskvällen.

Visst njuter vi av att kunna parkera nära havet med vår bobil, men…

En vacker grön äng med betande kossor och en blå himmel strax före solnedgången är också njutbart.

Ska vi äta frukost ute? Hörde jag Bigitta säga innifrån duschen i bobilen.

Det var bara +16 grader när jag tog fram bord och stolar. Solen kom fram och det blev en jättegod  frukost ute i gröngräset.

När vi går fram emot sevärdheterna, går vi förbi några blommor i en stenmur.

Här är kartan över området och alla backstugorna. (klicka på bilden för att se alla namn)

Vi fick en gemytlig pratstund med ägarna och arrendatorerna av Restaurang & Café.

Ibland får man skämmas att man inte vet allt om alla. Torebrings, sa de med en mun, när jag presenterade mig, dem handlar vi av. Till min ursäkt har vi 23 tusen kunder i vårt register. När vi är här, har man dukat upp för ett bröllop, under lördagseftermiddagen.

Här på denna gatan bodde som mest 85 personer varav 35 personer under 16 år.

När det regnade var det tjugo cm med gyttja mellan husen och här bodde gamla och unga människor men ofta väldigt fattiga. De tog sig fram genom livet på daglönearbete på gårdarna runt omkring eller genom hantverk. En familj hade sju barn och rummet de bodde i var som våra Friggebodar idag, på cirka 15 m2. Det fanns inga utedass, utan det var gå bakom busken som gällde.

Alla stugorna har namn och beskrivning över de som bodde där.

Ett helt otroligt engagemang av Hembygdsföreningen ligger bakom allt detta att det finns bevarat.

Vi fick nästan krypa in i de flesta husen, så låga dörrar och vissa hus kunde man inte stå rak i.

Vissa hus ligger nedgrävda i backen.

Nu är det idyll att komma till, men hur var det här på 17- 18- och början av 1900- talet?

Förmodligen en gammal gemensam brunn med dricksvatten.

Hembygdsföreningen har byggt restaurang och café med plats för upp till 150 personer.

När man går ut till stugorna går man genom gårdsbutik, café och restaurang efter att ha betalat det lilla inträdet i kassan.

Kolaforsen rinner strax bakom stugorna. Hur skulle man annars kunnat hålla sig någorlunda ren?

I en av stugorna fanns det en ”Handelskammare” på max 1, 5 – 2 m”.

Här hade ”Hallbergsa” diversehandel och sålde kaffe, socker, sill och snus. Snus var en stor artikel då många hade tre prillor inlagda samtidigt.

Här är det nog lite ”nyare och mordernare stuga”

Skyltar och namn på växter och vad de användes till fanns det gott om.

Mera växter…

Nu ser det idylliskt ut, men hur var det då…?

Ett foto från gången tid..

85 personer har gått här fram varje dag i kanske 20 cm gyttja…

Växter och användningsområde..

Här bodde ”Skölta-Kajsa”, uppkallad efter att hon lät montera ett större fönster på sitt hus.

Även maskrosor fanns det användning för.

Ett av de 17 husen invändigt

Ytterligare ett hem, fast lite senare och ”nyare”

Hur kunde man laga mat i dessa kök som fanns i flera stugor?

Här inne fick giftasvuxna flickor bo…

Inne i ”Friarkammaren”

Ser nästan lite ”mordernt ” ut..

Vilket jobb med att underhålla alla hus..

Två styck svinstior i bakgrunden, max 1,5 m” invändigt och en ”vattenpump” som jag själv brukat.

Bibel, psalmbok och orgel fanns i flera hus…

Ytterligare ett av de 17 husen…

Här lagas det mat i det lilla ”köket”.

Ytterligare ett hem..

Ytterligare ett hus..

Inne i en visthusbod…

Det finns ett relativt nytt lantbruksmuséum samt även en gammal vattendriven kvarn…

En hackelsemaskin som jag kört som bondpojk på 50- 60 talet.

Självbindare har jag kört mycket..

Jag var mindre än tio år när jag bad pappa att få dessa ”Bultavagnar” som jag sedan slog sönder och sålde skrotet, detta blev mina första egna pengar.

Stackars människor, vilket slit med stenmurar och för överlevnad..

Vi stannar här två nätter, vi har sett så mycket och dessutom fått njuta av solen.

Vi avslutade med en riktigt god ”Tjuvjägarbiff med potatisgratäng” på altan till restaurangen.

Parkering, Café, Restaurang & Ställplats Åsle Tå Falköping.

Egentligen borde alla se sin historia, vi har inte alltid suttit i fina hem med fina möbler. Våra föregångare har fått kämpa, lida och bära umbäranden som är svåra att förstå. Nu har vi bott här två nätter, på en riktigt bra ställplats, för endast 75:- per natt inkl. el, fritt wireless wifi och bra nästan nybyggda toaletter. Sverige är fantastiskt. Heder åt en Hembygdsförening som gjort allt och lite till. Heja Åsle Tå. En av våra goda vänner, som bor i just Falköping erkänner för oss, ”Jag skäms, jag har inte varit här sedan skolresan för fyrtio år sedan”.

Ps. Det blev väldigt många bilder tagna idag, några av dem har ni fått se, det var så mycket minnesvärt. Mitt objektiv var nytt idag och det finns med en CD skiva för instruktion. Naturligtvis har jag inte kollat in CD skivan utan monterat objektiv och fotat. Jag brukar alltid läsa bruksanvisningar en vecka senare.

Glömminge rastplats, Öland.

Som vanligt sen fredagskväll innan vi kommer loss från jobbet. Av 100 resor till Öland kör vi säkert 99 över Vetlanda, Nybro och så vidare. Men inte denna gången. En kund i Virserum var i akut behov av en leverans. Som vanligt blev svaret, jag tar med det på fredag kväll när vi åker till Öland. Det blev för mig nya och okända vägar över Nye, Farstorp, Virserum. (det är närmare den vägen sa flera). Det var på ett hår när, att vi frontalkrockade med en bil i vansinnesfart som kom på min ”väghalva” på den smala vägen. Sedan kunde vi fortsatt väg 125 till Kalmar, men vi vände efter ett tag, den kändes smal och krokig. I stället körde vi ut till Högsby och vidare till Ålem, Kalmar och så vidare till Öland. Ps. Kunden sa inte ens tack för hjälpen, var nästan sur för att jag ringde hennes mobil och sa ”vi stängde faktiskt klockan fyra”. (Hon är nog ingen kund längre)

Vi började bli småhungriga och letade efter en bra rastplats att stanna på. Det fanns en sådan i Ruda, men den föll inte i smaken för oss. Vi åker ned till parkeringen vid Svinö, brofästet till Ölandsbron vid Kalmar. Parkeringen var full av 30- talet husbilar. Vi hittade en ruta att stå på men hade ingen lust att städa platsen för att kunna stå där, inte konstigt att det heter Svinö.  Vi körde över bron. Glömminge Rastplats, strax efter brofästet på Öland, har vi sovit vid en eller ett par gånger tidigare så vi körde dit. För att komma in från söder åker vi upp till avtagsvägen mot Isgärde och vänder bilen mot söder.

Där fanns denna parkeringsruta och stod och väntade på oss och vi backade in på en egen parkeringsficka. Vår bobil är ju ganska lång och vi sover där bak. Det gör att vi hör knappast en bil trots att det är relativt nära vägen. Vi skriver och berättar om ställplatser och campingar från norr till söder, men att få en egen ruta att stå på, en egen rastmöbel under tak, alla dessa vackra rosor, extremt välstädade toaletter , havsutsikt och bara få betala över skattsedeln, det kändes nästan kungligt. Vi älskar att sova på ”trottoarkanten” när det så bra som detta var.

Vilka ställplatser kan tävla med denna extremt vackra rastplats?

Frukost under eget tak, tre meter från bobilen.

Trafiken var så tät att vi stod still i tio till femton minuter för att komma ut.

Vi har ett uppdämt behov av att få äta jordgubbar. I sydeuropa hittade vi inga i sommar.

Här kostade de första vi såg 35:- litern, nästa stånd i Löttorp kostade de 25:-

Vi åkte till Öland bara för att äta på, ja det ser ni…

Restaurangen efter utbyggnaden förra året.

Innan jag gick in kollade jag upp deras bokslut på min iPhone. De omsatte förra året 11 miljoner med god vinst på några få sommarveckor. Det är bra jobbat. Jag har varit här de flesta somrar sedan mitten av 70- talet. Missar jag detta är det ingen sommar.

När vi parkerat bobilen på den fria ställplatsen, gick jag runt med kameran.

Aldrig tidigare har jag fotat en tom ölburk som ligger och skräpar ned naturen. Förlåt mig denna gång, men den glänste så vackert i det underbara solskenet. En tom ölburk, några vissnade löv, talar om det uttjänta och de gröna bladen runt omkring det friska livet.

Alla mina bloggvänner som varit på Öland, fotar en massa blommor, skulle jag vara sämre?

Vad är det som är så gott på denna blomma?

Jag stod tio minuter, kanske en kvart och kollade på dessa insekter på blomman. Det var ibland fem insekter och kom de för nära den stora flugan blev det slagsmål och de vart undankörda. Detta är sådant som man bara ser genom kameraobjektivet. Det var ett kul skådespel att se.

Några stora ståtliga blåklockor inne i ett buskage.

Även en tistel har mycket vackra blommor.

Här har vi stått och sett under snart 40 år hur köksmästarna skär upp nygrillat kött.

Törs jag skriva att jag backade fyra gånger, så enormt gott var det.

Som det inte var nog med detta, till sist hämtade jag Krogens Special som består av marinerade jordgubbar och glass. Sedan blev det en god kopp kaffe i bobilen.

Parkeringen har tredubblats under åren, ändå var en fylld till sista plats. Bilden visar nog bara en tredjedel av parkeringen.

Ett underbart väder med klarblå  himmel och temperatur strax under trettio, vad kunde bidragit till att göra denna utflykt trevligare. I morgon söndag styr vi hemåt igen för att jobba ett par timmar när vi kommer hem. Vi är bara två på kontoret nu mot annars cirka sju så det krävs att jobba undan lite på söndagskvällen. Det är så härligt att lägga en helg som denna till ”minneskortet”.