Matts Torebring

En av Sveriges vackraste rastplatser, Gyllene Uttern.

Vi kommer hit till Gyllene Utterns Rastplats, ganska sent fredag kväll.

Våra grannar kom körande med en Hymer och en Ford Consul på släp.

Ford Anglia, Ford Prefekt, Ford Cortina minns jag mycket väl, men inte denna modell av Ford Consul. Kan den vara från mitten av 50 talet?

Restaurang Gyllene Uttern i kvällsbelysning.

Jag går en liten runda med kameran, för att inte somna i förtid.

Solen går ned borta i Bankeryd & Habo.

Nu är klockan efter 22 och dagen börjar gå mot sitt slut.

Idag skall vi GÅ ned till Polkagrisstaden.

Vår gode vän Lennart Olofsson, Lennarts Tankar, skrev om att ha balans i livet. Dessa var blöta på morgonen så jag försökte inte.

Så mycket vackert man ser när man går.

Jag hade tre saker att inhandla på en riktig Järnhandel och det vet jag finns i Gränna. Vi går dit, det kan väl inte vara så långt? Jag hatar EMV varor. En propp (16 A) gick sönder hemma i torsdagskväll, jag sätter inte i en ICA propp sa jag. Idag gick jag i två timmar, för att bland annat kunna köpa riktiga IFÖ proppar.

Konstverk på infarten till Gränna av Anebybygdens son, se nästa bild.

Dessa blottande springare visar upp uppenbara korrigeringar på ”Helge”, dags för lite penisvård kanske?

Boken om denna man i Aneby kommun är läsvärd.

Strax utanför Aneby levde denne man på, att förälska sig i riktigt rika kvinnor, som fick försörja honom och bekosta hans byggande av slott och hans dyra levnadssätt.

Vad mycket vackert man ser när man går några km.

Vad mycket vackert man ser när man går några km.

En av få lägenheter som jag skulle kunna tänka mig att bo i när jag inte är ung längre.

I Aneby byggs nya lägenheter i prisklassen 10 000 SEK per månad i hyra. De dyraste lägenheterna här på 99 m2 med ”trädgård” kostar 5 900 SEK per månad i hyra och 1,8 miljoner i insats. Alla har en makalös utsikt ut över Vättern.

Vad mycket vackert man ser när man går några km.

Hela Vätterlandskapet är makalöst vackert, inte minst Gränna.

Vem har inte förgäves letat efter ett husnummer, detta var bra.

Vem har inte kört gata upp och ned, utan att se ett husnummer. Detta var föredömligt gjort.

Vad mycket vackert man ser när man går några km

Nästan som Sveriges flagga, de gula fälten och det blå vattnet.

Gammalt & nytt.

I veckan sålde jag 8100 st 16 cm stora klubbor ”från” denna fabrik.

Nej jag bara sålde dessa klubbor, de var tillverkade i ”Kina”.

En gammal idyll med härlig utsikt.

Färgen flagar, grindarna är lite på tre kvart, men charmigt ändå.

Ett trippel hus i ett etage.

Jag älskar välskötta och väl underhållna hus, detta var ett sådant.

Tillbaka på vår exelenta rastplats.

Efter dryga två timmars prommenad ned till Gränna, var vi tillbaka”hem” igen. Vi ville vara laglydiga och omdömmesgilla och bara stanna här max 24 timmar. Men…… läs vidare vad som hände….

Nu skall vi äta Travel Lunch på Gyllene Utterns Wärdshus.

För endast 145 SEK serveras Travel Lunch mellan klockan tolv till femton. Gissa om det skulle smaka bra efter denna promenad ?

En stor salladsbuffé som var ovanligt god.

En riktigt god sallad med makalöst gott bröd till.

En fantastisk miljö att äta god mat i.

Det är ganska många gånger vi varit här, men det ger bara mersmak varje gång.

Otroligt god varmrätt upplagd på Villeroy & Boch.

Purjolökssotad fläskkarré med örtsås, potatisterrine och bakade vårprimörer med en god Eriksberg till.

En härlig utsikt vid de flesta borden.

I stort sett alla bord har denna magiska utsikt över Vättern. Mätta och glada vände vi åter till rastplatsen och vår Kabe. Nu hade vi planerat att köra ned till Gränna Hamn, för att vara laglydiga och stå på rastplatsen bara 24 timmar. Men… så var det den goda maten och den goda drycken, som vi inte kunde avstå efter en lång promenad. Alltså tycker vi det är mindre lagbrott, att stå kvar en natt till, än att köra bil med en Eriksberg i kroppen.

Efter denna dag vill jag sjunga med Arja Saijomaa, (om jag kunde) ”Jag vill tacka livet”. Vad underbart att få leva, ha en livskamrat att dela livet med, att få sova i/köra/äga en lyxhusbil, bo på en av Sveriges bästa rastplatser, vakna till en ny underbar dag, gå en långpromenad, äta den bästa maten och BARA koppla av.

När vi vaknar på Lyckarps Ställplats utanför Eksjö, står en björn och brummar på oss.

Lyckarps Ställplats har jag skrivit om så många gånger nu, men det är alltid lika ljuvligt att komma tillbaka hit.

Halv fem på morgonen vaknade jag till fågelkvitter.

I natt var vi bara två två husbilar, just nu är vi sex.

Långlördag i Eksjö och vi åker dit på förmiddagen.

Eksjö är, som jag skrivit många gånger tidigare, vår favoritstad.

Thimons har öppnat Café i Eksjö.

Birgitta & jag har minst tre missbruk att dras med, eller rättare sagt fyra. Vi är Husbilsmissbrukare, Cafémissbrukare, Jobbmissbrukare och Städmissbrukare. Thimons som har Café i Nässjö och Aneby, har nu även öppnat Café i Eksjö. Det var en av anledningarna till, att vi åkte till Eksjö, för att få besöka deras nya café.

Många är på väg till nya Thimons Café.

Det kändes som hela sta´n skulle till Thimons, detta trots att de öppnade för två veckor sedan.

Thimons & Torebrings är kunder hos varandra.

Torebrings köper alla bakverk som krävs vid speciella tillfällen och Thimons har köpt flera kaffemaskiner hos oss. Naturligtvis ville jag lämna över en blomma till Linda & Markus Ekelund och hälsa dem välkomna till sta´n.

Vem kan motstå denna bakelse?

Inte Birgitta & jag i alla fall. Det blev både denna och en stor kanelbulle med kaffe till.

Utmed Norra Storgatan fanns dessa blommor.

Krusagården Norra Storgatan.

Krusagården.

Krusagården

Byggnader till Eksjö Muséum.

”Hemma på Lyckarps Ställplats” tänder vi grillen.

Ingvar Mörnefelt 82, som har anlagt och sköter om Lyckarps Ställplats, har tänkt på allt. Till och med ett vedförråd och grillplats. Jag tände upp en liten brasa på lite björkved.

Jag minns inte när jag grillade på björkved senast?

Vi åt och njöt i solskenet och mycket saftigt och gott blev det.

Under mer än 40 år med olika campingfordon, så visst retar man sig på ibland att bordet lutar eller står ostadigt. Men inte nu längre, jag fick en idé i eftermiddag, de gamla nivåklossarna är ju alldeles utmärka, att lägga under bordsbenen. De är som gjorda för detta ändamål.

På jobbet hade vi årets stora styrelsemöte på fredagsförmiddagen. Jag brummade värre än en björn och fick bara fram enstaka ord, så hes och förkyld vara jag. Vad skönt att det finns dessa guldkorn nära hemma, så man inte alltid behöver åka så långt. När jag fått lite mat på fredagskvällen, stöp jag som en skjuten gris. Idag har jag varit betydligt bättre.

Rastplats Gyllene Uttern Gränna E 4

Jag vet att tre av mina favoriter, är egentligen rastplatser och inte definierade just ställplats, i ordets rätta bemärkelse. Visst är jag glad, bara det finns plats att stanna på och så citynära som möjligt. Platsen ovan skulle vi bo en enda natt, det blev tre nätter.

Rastplats Boråstorpet riksväg 40 utanför Borås.

Här skulle vi bo en natt för att möta sonen med familj, som kom med flyg till Landvetter. Det var så otroligt trevligt med, de gröna ytorna, promenadstråk, en anlagd damm, kaffestuga och grillplats, att vi blev kvar två nätter.

Rastplats Höganloft Tranås, riksväg 32.

När vi stått här en natt, fick jag verkligen en funderare, varför ser våra ställplatser ut som de gör? Våra bästa rastplatser är tio gånger bättre, än de flesta ställplatser. Jämför de tre översta bilderna med en så kallad Ställplats för husbilar, se nästa bild.

Ställplats Hjo city.

Är detta trevligt att stå så här? Mitt svar är absolut nej. Ändå köper vi ställplatsen som finns. (Platsen ovan är gratis) Oftast högst två meter mellan bilarna. Alltför ofta ser man bara en husbilsvägg, när man tittar ut. Vad ser jag på de tre översta bilderna? En underbar natur, i stället för en husbilsvägg.

Vart vill jag komma? Jo, vid anläggning av nya ställplatser, låt oss parkera ”på längden” istället för på kortsidan. Enkelt uttryckt en gata, varje ställplats är på  längden och alla bilar skall ha fyra meters avstånd. Alla kan då ha en fri yta, utanför husbilen, till dess att en ny rad kommer med nya bilar. Ibland kan jag förstå, att det inte går att parkera på ”längden” av utrymmesskäl. Ser det ut som bilden ovan, väljer jag mycket hellre, en rastplats om det finns möjlighet.

Det enda vi uppskattar, av allt det övriga, är en välskött toalett samt möjlighet till latrintömning och gärna en färskvattenkran. Duschar gör vi alltid i husbilen. Vi har stora klädskåp och mycket kläder med oss, så tvättmaskin behöver vi inte heller.

Jag efterlyser gärna en debatt, som förs upp på högre nivå, bland beslutsfattare och entreprenörer som anlägger ställplatser. Jag vill se och höra, vad ni alla andra Husbilskompisar och Bloggvänner tycker. Ni får gärna såga mitt inlägg, jag kommer ändå att föredra de tre översta alternativen, om möjlighet finns. Vad är ditt val, jag väntar på att höra vad ni tycker?

Minst ett tusen gånger har vi kört förbi här, men bara stannat tre gånger.

Bara tre mil från hemma i Aneby, ändå kör vi bara förbi, denna otroligt vackra rastplats Höganloft, vid riksväg 32, på cykelavstånd in till Tranås. Egentligen borde det bli vår favoritplats. Fredagens jobb var så intensivt, att det var nästan värre än värsta julrusch. Nu var det påskrusch istället. Vi åker inte långt i kväll, sa jag till Birgitta, jag vill bara komma ut och koppla av. Vilken skön kväll och natt det blev på Höganloft och vad otroligt vackert det är. Gör inte som vi gjort i alla år, bara kör förbi, stanna upp istället och bara njut av denna vackra plats.

Utsikt över Tranås och norra delen av sjön Sommen.

Alla ser de stora belysta stenblocken från riksväg 32.

Allt är väl upplyst när kvällen kommer och bra toaletter finns det.

Utsikt från vårt sovrumsfönster.

Vi vaknar till solsken och vackert väder efter en tyst och skön nattsömn. I mitt nya liv, går jag upp klockan 7 på lördagar och söndagar, trots att jag vill sova mera. Här har vi öppnat sovrumsfönstret och jag bjuder Birgitta kaffe på sängen. Kan en ledig lördagsmorgon börja bättre än så här?

De flesta av er har säkert kört förbi Materias stora byggnad.

Materias byggnad är enormt stor , läckert utformad i södra delen av fastigheten och ligger på andra sidan vägen vid Höganloft.  När jag besökte Materia för snart 20 – talet år sedan, höll de till i en trång gammal sliten vindsvåning, mitt inne i centrala Tranås.

På väg mot Ödeshög och vi kör den lilla smala vägen över Duvebo.

Till höger här inne ligger  Lysings Häradsallmänning, ett intressant natureservat med jättegammal skog, som vi besökt tidigare, i ett område av svårtillgänglig mark. Mycket intressant att klättra över nedfallna jätteträd.

En snabbvisit i Hästholmen.

Bara den trevliga blomterbutiken var öppen. Hade restaurangen varit öppen hade vi stannat kvar över natt.

Vi åker och parkerar på Ställplatsen i Vadstena. Det blir första utefikat för oss i år.

Vi som varit ensamma ute med husbilen i vinter, blev ganska förvånade över att möta en ganska välbesökt ställplats.

Vi ramlar in på en lokal mässa på slottsgården i Vadstena.

Det vore kanske tufft att ha med på semestern? Parkera på Franska Rivieran och sedan flyga upp i bergen i Grenoble, det vore nog en upplevelse. Men tänk om man inte hittar hem igen?

Från stolen i Cockpit styrs flygmaskinen.

Vi gick den lilla biten till Östensson och handlade för att kunna grilla.

Östenssons är några butiker i Östergötland. Det är verkligen förstklassiga butiker utan EMV (egna märkesvaror) som jag HATAR. Jag vill köpa Önos, Felix, Gevalia, Marabou, Guldfågeln, Scan och så vidare och inte ICA´s varor. Ibland matstrejkar jag, när jag ser att Birgitta köpt ICA sortiment. Detta var kanongoda karrékotletter av bästa kvalité, som vi lade på vår Cobb grill med potatissallad från deras delikatessdisk. Vi åt upp hela 986 gram kött, så gott var det.

Jag hade bara två bilder på detta unika tillfälle och ingen av bilderna blev bra.

En trevlig långpromenad runt sjön

Jag visste inte riktigt vart jag ville åka denna helgen. Vi åker till Eksjö, sa Birgitta. Ja sa jag, om du följer med och går Hunsnäsen runt, bara 6,5 km långt (+ in till stan & fika). På det glada 80- 90-talet, när vi hade husvagnen uppställd på Eksjö Camping, under försäsongen, gick  vi denna rundan ibland. (gröna linjen). Nu står vi på Eksjö Campings ställplats, vid röda pilens spets.

Vi vaknade till underbart solsken, men kortvarit.

I mitt nya liv (jag återkommer till det senare) får jag inte sova längre än till klockan sex på morgonen. Dessutom måste jag varje kväll vara uppe till klockan 23.30. (vidrigt) Lördag & söndag har jag dispens att sova till klockan sju. För oss som annars kan sova till klocka tio- elva i husbilen, blir det en massa ny tid att ta hand om. Jag bjöd Birgitta kaffe på sängen med öppet fönster i sovrummet.

Vi lämnar ställplatsen och börjar vandringen runt sjön.

Vad är ljuvligare att höra, än en porlande vårbäck.

Jag borde spelat in bruset av vattnet, så ni fått höra det.

Här i Koporten spelas det upp till dans på midsommarafton.

En midsommarafton i början på 90- talet, när vi hade vår hund Brownie. (Brun Schabrador)  Vi gick elljusspåret, tidigt på midsommaraftons kväll, som passerar här förbi Koporten. Brownie gick alltid lös med oss. När hon skulle göra sina behov, försvann hon in bland snåriga buskar. Efter en kort stund kom hon tillbaka grön av ”färsk koskit”, som hon rullat sig i.

När vi passerat Koporten och kom ned till sjön, tog jag av mig mina vita byxor, den vita skjortan, hängde upp kläderna på en trädgren, gick ut i bara kalsongerna och tog med mig Brownie ut i sjön, för att tvätta henne ren. Då spelade de ”Det var dans bort i vägen” i Koporten och på sommarterassen på Eksjö Camping spelade de ”Pärleporten”. Jag stod i vattnet i bara kalsongerna, mitt emellan Koporten och sommarterassen. Minst sagt blandad musik i öronen på en gång och en festlig syn för förbipasserande.

Koporten.

Jag tror inte att Sven Ingvars har uppträtt på denna scenen till höger i bild.

Det blommar i trädgårdarna till sommarstugorna runt sjön.

Tussilago blommar i dikesrenarna.

På den tiden när vi hade avtal med många kommuner om alla matleveranser, kunde man ganska ofta få frågan från ett dagis. ”Vi vill ha några vaser, vad har du att erbjuda?” Ska ni ha Tussilago eller höga gladioler i vasen, blev det stående svaret….

De flesta lantbrukare har så mycket skräp på sina gårdar, men inte här.

Själv är jag ”Städmissbrukare”, jag plockar skräp var jag går, rättar till i diskmaskinen, ser till att alla papper på skrivbordet ligger i linje, stolar och bord står rakt, plockar träflisor från pallar på golvet när jag går genom lagret, plockar upp papper på golvet på toa och så vidare…. Att se en gård som denna var ett ”rent” nöje.

Norr om sjön passerar vi villaträdgårdarna i Eksjö

Gamla I 12 området med byggnader i mängder.

Själv gjorde jag lumpen på Ing 2 som ligger ett stenkast från I 12.

Nu har vi kommit in på Södra Storgatan, mitt i centrum av Eksjö.

Eksjö är vår favoritstad. När vi fått våra nya elcyklar, kommer vi nog in till Eksjö igen och (trampar) ut till Skurugata, med flera platser. Här i Life butiken köpte jag Mandeloja, som jag läst om hos bloggvänner. Jag skall testa den på min torra hud.

Vi landar på Princess Café.

Sinnet behöver belöning med en Budapestbakelse, trots att andra delar av kroppen borde tacka nej till detta.

Hemma på ställplatsen igen.

Bästa tänkbara ställplats, en trevlig stad och en trevlig motionsrunda. Missa inte detta.

Vi har skottat fram Bobilen ur snödrivorna och åker söder över.

Det snöar och det blåser när vi drar iväg. Väglaget är riktigt moddigt efter dagens kraftiga snöfall, men våran Kabe både drar bra i snön och rullar stadigt på vägen. Först kör vi till ”Centralföreningen” i Eksjö, det hette så när jag var bondpojk på 50- & 60 talet, idag heter det Granngården. Vi  inhandlar fågelmat, halkskydd och reflexer. Personalen som hjälpte oss var så trevlig, att jag åker nog dit lite oftare nu. Vi är ute och åker husbil, sa jag, ”Det är väl helrätt, att göra det man tycker om”, sa han.

Sista veckan har jag börjat att gå fram och åter till jobbet, det är bara två km. Under all snö är det ren blankis. Åtskilliga gånger har jag dansat runt, men utan att falla och slå mig. Nu har jag halkskydd och bra reflexer i fortsättningen. Under de två sista månaderna har jag jobbat varje helg och det har varit svårt för mig att prioritera  min skogsrunda. Faktiskt att jag känner mig piggare, efter bara en enda mils promenerande den sista veckan.

Vi kör inte längre än till Eksjö.

Det jag inte gillar vintertid på vägarna i snömodden, är alla långtradare. Vetskapen om att mer än hälften av alla långtradare idag körs av utländska åkerier, med mer eller mindre respekt för vinterväglag och utrustning därefter. Kanske vinterdäck på dragbilen i första hand och sommardäck på släpet. Vid minsta inbromsning kommer släpet sladdande ut på vägen. Möter man ett sådant har man ingen flyktväg.

Jag ringde våra vänner på Eksjö Camping och frågade om det var upplogat på ställplatsen. Nej det var det inte, men parkera på parkeringen vid Kursgården och det gjorde vi.

Här bor sedan flera år, Pelle & Irma från Aneby.

Jag vet inte hur många år Pelle & Irma, haft denna året runtplats, med sin husbil på campingen. Jag såg vid entrén, att de till och med hade egen postlåda med sitt namn på.

Det lyser i flera stugor på Eksjö Camping.

Minst fyra till fem stugor är upplysta och uthyrda.

Flera familjer är i sina husvagnar.

Andra bor i sina husvagnar och har tänt upp  marschaller runt sitt boende.

Vi vaknar upp till en riktigt grå lördag.

Temperaturen är på nollstrecket och det är riktigt gråmulet ute.

Vi tar promenadstråket utmed ån in till stan.

Eksjöån som rinner från sjön Hunsnäsen, in genom hela Eksjö stad, är öppet vatten och alla änder verkar ha samlats här.

En riktig matlåda full med säd till änderna.

Djurvän som jag är, blir jag glad över att någon matar dem.

Massor av änder nästan hela vägen in till stan, i det öppna vattendraget

Snett & vint på Aschanska Gården.

Jag skäms lite över att jag aldrig besökt Aschanska Gården i Gamla stan. Det är guidade visningar före jul, men då jobbar vi dygnet runt. Vi får välja en visning på sommaren i stället.

Innergården.

Det står ganska många husvagnar på campingen.

Efter två timmars promenad och fika är vi hemma igen.

Vi gick utmed ån till Norra delen av Gamla Stan och vidare till Princess Konditori på söder. Vi passade på att gå in på Netto och Lidl, för att ta med lite delikatesser hem. Det blev i stället ICA Supermarket där vi hittade lite gott i grillen. Fyra matbutiker inom några hundra meters avstånd. Coop finns också, men då måste det vara kris riktigt, om jag skall gå in. Det tillhör mina idiologiska principer att inte göra det. Förresten så gillar jag inte ICA heller. Det mesta som Birgitta kommer hem med står det ICA på. Jag vill ha Findus, Felix och alla andra riktiga märkesvaror och inte EMV  (Egna märkesvaror)

Idag är vi ensamma på ställplatsen på Eksjö Camping.

Visst går man och längtar ibland, att dra till Helsingör, till Köpenhamn, till caféstaden Alingsås. eller ända upp till Jookmoks marknad. Ändå är det skönt att åka bara två mil, som nu till Eksjö. Vintertid är det skönt att ha el, till värmen och när det kostar bara 99:- per natt, för en riktigt bra ställplats, då ligger Eksjö Camping ställplats bra till. Nu är infarten till ställplatsen mycket enklare än tidigare.

Vi hade bland annat prickat in ett besök på ”nya Kabe” i Tenhult.

Efter en hektisk arbetsvecka, sa vi först att vi skulle sova länge och sedan bara gå och strosa i Eksjö, men därav blev det inte. Efter en avkopplande fredagskväll var vi pigga igen och åkte för att besikta Kabes nya försäljningshall i Tenhult. Vi som bor nära Tenhult, är stolta över att ha både tillverkning, försäljning och service av Sveriges bästa husbil, alldeles inpå knutarna.

Någon som lämnat sin husvagn i diket och köpt husbil i stället kanske?

På vägen ned till produktionen av husbilar, stod denna helt utrangerade husvagnen i diket. Verkar som den stått där ett tag. Snöplogen kanske kommer och välter ned den i diket helt och hållet. Hur kan den hamna så där illa till, utan att någon reagerar?

Rommedals Cafe alldeles utanför Öggestorp.

Platsen heter Rommedal och det gamla, före detta missionshuset, ligger alldeles intill genomfarten i Öggstorp, på gamla vägen in till Tenhult. Vi har åkt förbi här oräkneliga gånger, men aldrig stannat till. Sista gången kom vi tre minuter efter stängning  och dörren var stängd. I dag fanns det med på schemat att besöka.

Ett ganska annorlunda café.

En annorlunda möblering, i den före detta gamla kyrksalen.

Berömvärt goda bakverk.

På Kabe ville man bjuda på kaffe, men vi sa att vi skulle fika på Rommedals Café.

Smörbakade bullar.

Vi har hört många berätta om deras goda bakverk. Nu vet vi att det är gott. Mätta och glada blev det sedan ett stopp och en del inköp i Nässjö, på Dressman och skor till Birgitta på Bonvings. Vi studerade TV via internet på Telia, men blev inte mycket klokare av det.

Aborragölen vid infarten till Eksjö från Nässjö.

Aborrarondellen är en plats som nog alla känner till. Jag tror det fiskas ganska mycket här.

Dollarstore i Eksjö vid Aborrarondellen

I början var det nog inte så överfullt med kunder här inne. I dag var nästan alla parkeringsplatser fyllda och alla kassor var öppna. Priserna på bland annat schampo, deodorant, tandkräm, balsam och hårvårdsprodukter är helt förbluffande låga. Vi gick ut med en välfylld vagn även denna gången, fast nu med två säckar solrosfrön, till våra små flygande vänner, som också skall få ett nytt fågelbord till veckan. Jag återkommer till detta.

Kungen har klippt bandet den 9 oktober för nya Motala bron. (Google)

I flera år har jag funderat över det gigantiska vägbygget med start i Mjölby. När vi bodde på en ställplats på en bondgård i Skänninge i början av augusti, bad jag bonden på gården, förklara hela vägbygget för mig som pågått i tre år. Jo, sa bonden, den nya sträckningen av riksväg 50 ersätter vägen Vadstena till Ödeshög och så är det förbifart för fyra städer, Mjölby, Skänninge, Vadstena och Motala. Dessutom i kombination med ny dubbelspårig järnvägslinje Motala till Mjölby. Total kostnad 1, 8 miljarder plus dubbelspåret 2,5 miljarder. (Förlåt jag fattar inte summorna riktigt) Den mest omfattande delen av bygget, måste vara bron i Motala som är 620 meter lång och ännu ofinansierad, se mera bilder, blir det vägtullar kanske? Läs mera fakta i länken…..

Följ med på vår egen invigning….

Vi startar vid E 4:an i Mjölby och kör norröver.

I närheten finns färskvattentäkt, därför alla dessa enorma vägräcken.

Vi närmar oss Skänninge.

Södra avfarten till Skänninge.

Vi närmar oss bron i Motala

Här börjar den nya bron.

Nu har vi kommit till norra infarten till Motala.

Här går länsgränsen, vid Medevi slutar den fina vägen.

Inte konstigt att platsen heter Medevi, så här har vägen, säkert sett ut sedan Medeltiden. Otroligt smal och krokig. Vi stannade på vägen hem vid Vätterns Väveri och det blev en ny fin duk till Birgitta. Då sa jag just till damen i butiken, får ni aldrig en riktig väg här? Nej nu är pengarna slut och vi får vänta igen.

Vi har nått vårt första etappmål, Ställplatsen i Askersund

Jag hade lovat bjuda Birgitta på något gott, som tack för all ”byggservice” hemma.

Varje kväll i 10 veckor när vi byggde hemma under hösten, kom Birgitta ut med te och smörgås. Det kändes lite för billigt att bara bjuda på plankstek, ett gott öl, dessert och kaffe. Så därför fick hon en fin duk på vägen tillbaka till Motala, när vi stannade till på Wetterns Väveri.

Jag googlade runt på mängder av matställen runt Askersund, men i stort sett alla har stängt. Restaurangen på Best Western Hotell, 200 meter från ställplatsen, visade sig vara riktigt trevlig och god mycket mat.  Vad trevligt att bara gå 200 meter från ställplatsen och hamna på bästa restaurang.

Birgitta skålar med ett glas König Ludwig, ett mycket gott mörkt tyskt öl.

Man kan äta färsk fisk om man önskar.

Vi står ett tio- tal Bobilar på ställplatsen.

Ställplatsen har ofattbart nog stängt för säsongen. Det kom dock en försynt dam och knackade på och vill ha endast 40:- för el.

Vi vaknar till en härlig lördagsmorgon.

Lite förvånande….

Ställplatsens servicebyggnader ar stängda, men varför låser kommunen sin toalettbyggnad?  Det lyste därinne, men dörrarna var låsta.

Laddstation för mobiler och elcyklar var ett bra initiativ intill ställplatsen.

Visst ska kommunen ha högsta betyg, för en bra och välplacerad ställplats, nära centrum.

Hur många gånger, har jag inte kört med tung lastbil och släp, här på gamla genomfarten.

Visst var det otroligt hur trafiken gick i början av 70- talet. Här alldeles till höger hittade vi en modebutik som hade mycket av allt. Vi gick ut med två stora kassar med höstkläder. Askersund känns annars som en lite död stad, men i denna butik, Letex Storgatan 18,  var det en jämn ström av kunder. Vart tror ni att vi gick sedan…?

Naturligtvis gick vi Konditori Tutingen vid torget.

Visst är detta sant?

Här inne avnjöt vi planksteken i går kväll

På väg tillbaka till Motala och norra infarten till bron.

Avfart till Ställplats Södra Hamnen.

Nu har vi parkerat på Ställplatsen.

Nya bron sett från Ställplatsen.

Vi är ganska många Bobilar på Ställplats Södra Hamnen

Bra pris på gasol och mycket trevligt, gör att vi kommer att återvända ofta.

Sista stoppet på resan var planerat till Östgöta Camping i Mantorp för att köpa gasol. Här är ännu billigare och jag har med mig fyra tomma P 11 som jag fyller upp här i morgon. Tala om nytta med nöje.