Matts Torebring

Förra helgen provsmakade vi på Motala.

Vi bokade plats på Södra hamnens Ställplats till pingsthelgen. Det visade sig vara den absolut bästa ställplats vi stått på. Grönt gräs, fem meter till Vätterstranden, fritt wireless wifi, nybyggda servicehus i toppklass, trevligt bemötande, nära city och gasolfyllning.

En andmamma med sina ungar, också på väg intill city.

Vackra träd utmed gång- och cykelbanan intill city.

En vevaxel uppmonterad i hamnen, till en dieselmotor tillverkad på Motala Verkstad.

Ställplatsen sett från andra sidan hamnen.

En Austin -46 polisbil, över entén till Motala Motormuséum.

Birgitta studerar cykelverkstaden.

Det räcker med en vindrutetorkare till föraren.

Nostalgi för en gammal skogshuggare som mig, med termoskaffe i ryggsäcken.

Finns någon i vår ålder som inte minns, Sven Jerring och Radio Stockholm – Motala?

Vem minns inte stora Luxorfabriken i Motala?

Min första mobiltelefon, en Dancall som kostade nära 20 000:-, nu finns den här på översta hyllan.

En ”Rollebo” husvagn, med inbyggt tvättställ i dörren.

Gamla goda 50- talare, DKW, Ford Anglia och Opel Olymia Rekord.

Kanske min bror Egon´s Moris Minor från 1953?

Pappas Ford Anglia från 1960?

Esso tvåtaktsbensin för 68 öre litern, pumpen startar när någon går förbi.

Riktiga dyrgripar, eller raggarbilar, skulle barnbarnet Oliver ha sagt, om han varit med.

Utanpåliggande, frontmonterad motor.

En tidsenligt klädd tjej vid Opel Olympia Rekord -53.

En växeltelefonist, gissningsvis från 50- talet.

Översta motorsågen kör jag faktiskt med än idag.

En radio- tvtekniker med sin ”servicebil”.

Jag minns en säljare som försökte sälja en dator ABC 80 till oss, i början av 80- talet. Vi valde Mac.

Jag har faktiskt hanterat en sådan här gammal motorsåg på 50- talet.

Ett helt fantastiskt muséum som ägs privat. Det måste kostat en förmögenhet och ett engagemang utan like, att bygga upp detta. Hela muséet är verkligen sevärt.

Kaffet smakade så bra så jag frågade om det var Mollbergs Blandning, och det var det.

Efter denna fantastiska pingstafton smakade det bra med grillad fläskfilé efteråt.

Ställplats Lyckarp Hult Eksjö.

Kommer någon in på kontoret för att fråga en sak, ringer telefonen, ibland både mobil och fast telefon samtidigt. Jag går ut på lagret för  att hämta en kartong kopieringspapper till min skrivare, då ligger det åtta nya mejl när jag är åter på min stol. Jag försöker skriva ett brev, men avbryts hela tiden. Nu har jag efter alla år lärt mig, att det finns en ”stör ej napp” på telefonen.

Jag kan ofta tänka och drömma, att få ta husbilen och åka ut och parkera i en skogsbacke precis som jag gjort idag. Några av mina jobbarkompisar sitter på gymmet och sliter. Själv älskar jag att slita ont i den blå tuffa 5 km slingan hemma i branta backar upp och ned, ( jag satte personligt rekord i måndags kväll). Tyvärr störs jag då och då av några crossmotorcyklar som bryter tystnaden i skogen. Denna gången har vi själva Hondan med oss, vi får se om det blir MC väder i helgen.

Tro inte att jag tycker illa om mitt jobb, jag älskar det, men ibland måste man upp till ytan för att hämta luft. Nu stannar vi här två nätter, innan vi åker hem och jobbar fredag igen. Sedan kommer vi troligtvis att åka norr över.

Vi står på Ställplats Citycamp,  längst bort i bild, i hamnen Askersund.

När jag var tonåring flyttade en av mina bröder till Örebro och jag fick en Örebror. Naturligtvis har det blivit några resor dit under åren, utan att stanna till i Askesund. Under många år åkte vi till Sälen och de norska fjällen, utan att stanna i Askersund. Vid ett tillfälle körde jag moped från Aneby till Örebro (tjugo mil och tog åtta timmar) inte heller då stannade jag i Askersund. Jag körde långtrad i några år och många resor runt Örebro, men stannade kanske bara en gång i Askersund.

En av mina bloggvänner skrev ett så trevligt inlägg, med många vackra bilder från Askersund, vi måste åka dit var min första tanke. Ställplatsen mitt i centrum, ett riktigt lovvärt initiativ, och vilka fina välskötta servicehus, nästan otroligt bra.

Vi gillar att hitta ”nya”platser att ta en fika på.

Staden verkade nästan heldöd och väldigt få människor var ute. Lite kallt, samt att det var Askersundsmässan nere i hamnen, kanske bidrog till detta. Vi hittade ett bra café, om än mycket gammalt, funnits sedan 1784 och vi har inte varit där tidigare.  Det blev inget utesittarväder, temperaturen orkade knappt upp i tio grader.

Lördagskväll och solen går ned i hamnen.

Vinden har mojnat och det känns inte lika kallt längre som tidigare. Visst finns det några som bor mysigt i Askersund.

Nu är klockan tjugotvå på kvällen och fullmåne ute.

Detta blev en värdig avslutning på en ganska kall dag i Askersund. Vi kommer säkert åter på grund av den fina ställplstsen.

Lyckarps Ställplats, en knapp mil öster om Eksjö, bara drygt tre mil från hemma. Här pratade vi en bra stund med grannarna från Holland, som tyckte detta var fantastiskt vacker plats, hela Sverige är så underbart, så stort land och så lite människor. Hemma är vi 60 miljoner på mycket mindre yta. I morgon far de vidare mot Nordkap.

Vi kommer att sova två nätter, för att sedan åka hem och jobba på fredag. Nästan för billigt på denna extremt välskötta plats, 60:- utan el (+30:- för el) är nästan så billigt att man skäms. För det priset finns toa, friskt vatten, diskbänk, en stor grillplats  med finhuggen ved under tak, gråvatten & toatömning. Efter jobbet på fredag bär det nog norrut mot Trosa och Stockholm.

Efter en god frukost i det gröna, gick vi de c:a två km upp till Ljusboden i Hult. Skogspromenaden blev en vandring bland blommor i diken bredvid skogsvägen.

Jag får be Christer på jobbet om namnen på alla blommor så jag inte skriver fel.

Dikena ut efter vägen var fulla av sommarblommor.

Mera sommarblommor.

Ännu mera sommarblommor.

På vägen upp till Ljusboden bor en duktig kostnär som sågar ut djur  av träd och stammar med motorsåg.

Utsågade djur överallt i buskarna.

Inte bara djur utan även gubbar.

För några år sedan skojade jag om att köpa denna björn, men det måste finnas en miljö till att ställa den i.

Ett riktigt bra konsthantverk tycker jag det är.

Vi köpte med oss lite trevliga ljus hem och det blev en trevlig promenad.

Min ”Örebror” har gått igenom en riktigt stor operation. Birgitta och jag ville uppmuntra honom med en bukett vårblommor. Egentligen skulle vi stanna och klippa gräsmattan åt dig, sa jag, nu när du inget får göra. Nej tok heller, sa Rune, du ser väl att hela gräsmattan är full av Gullvivor, det är ingen som får klippa gräset just nu. Efter en fantastikt  god kvällsvickning med kökets allra bästa, serverat av fru Maria, körde vi vidare upp mot Arboga.

Vilken tur man har ibland, att hitta en fantastiskt vacker rastplats, strax söder om Arboga, som heter Högsjön. Här sov vi gott och åt en god frukost i solskenet.

Efter ytterligare en timma kom vi till Sala. Min lillasyster Eira, skulle för många år sedan resa till Uppsala, men hon såg inte upp, utan hamnade i Sala. För mer än fem år sedan flyttade hon till en ny lägenhet. Nu stod hon och dottern Matilda och tog emot oss med öppna famnen och ett mäktigt kaffebord. Det är rent ut sagt sorgligt att vi inte kommit iväg för att hälsa på, även om vi ofta pratas vid på telefon.

 Eira visade oss vägen till Måns Ols Restaurang, där vi kunde bjuda på en bit riktigt god mat. Vilken skön avslutning det blev på denna dag i solskenet alldeles intill vattnet.

Framåt kvällen vände vi hemåt igen, men nu valde vi en gammal ”långtradarväg”. Vi sökte länge efter en bra rastplats. När vi tankat i Katrineholm valde vi första bästa. Det såg lite så där ut när vi stannade i halvmörkret. Men det får duga nu när klockan dragit iväg. På morgonen vaknade vi upp vid Djulö Kvarn vid södra infarten till sta´n.

Allting blir vackert när solen skiner i maj månad och det är 18 grade varmt ute.

Gissa om det smakade bra med denna frukost?

När vi är så nära, då det måste bli en glass på Smultronstället i Söderköping. När vi kom till sta´n var det marknad och varenda liten upptänklig parkeringsplats var upptagen. Men vi hittade en plats långt bort i ett industriområde.  Vi har allt vi behöver så det blev bara en promenad rakt igen marknaden på en av gatorna.

Trappan upp till Ramunderberget lockade mera. Halvvägs upp stannade Birgitta, ”Sista biten får du ta själv”, tyckte hon. Kortet är taget uppifrån toppen på berget.

Det var trevligt att komma upp, även om historien kring berget var mörk att läsa, då det förr var avrättningsplats.

Vi kom hit till Gyllene Uttern Gränna, fredag kväll. Målet är att övernatta här och i morgon har vi planerat att köra Visingsö runt med Hondan.

Under TV programmet, Så ska det låta, kunde vi se solen gå ned över Vättern