Matts Torebring

Ställplats Åsle Tå Falköping.

Vi hade hört talas om Åsle Tå genom våra bloggvänner, Mats, Marianne & Molly, 3M. Min Birgitta som ställer upp på nästan allt, som jag föreslår, följde med och så åkte vi dit. Jag trodde det var en enkel kaffestuga och en liten parkering, men vad jag bedrog mig. Backstugorna har jag läst om på nätet. När vi parkerade kom kossorna och sa, välkomna till Åsle Tå, Falköping. Det är vi som levererar mjölken till Falköpings Mejeri.

Kossorna kom ända fram till staketet, de kände direkt att det kom en snäll kogubbe.

Vad glad man blir när man kommer och får parkera på en plan yta, med grönt gräs utanför dörren och kossorna går och betar två meter från bobilen.

Vi visste väldigt lite, eller rättare sagt ingenting, när vi kom hit på fredagskvällen.

Visst njuter vi av att kunna parkera nära havet med vår bobil, men…

En vacker grön äng med betande kossor och en blå himmel strax före solnedgången är också njutbart.

Ska vi äta frukost ute? Hörde jag Bigitta säga innifrån duschen i bobilen.

Det var bara +16 grader när jag tog fram bord och stolar. Solen kom fram och det blev en jättegod  frukost ute i gröngräset.

När vi går fram emot sevärdheterna, går vi förbi några blommor i en stenmur.

Här är kartan över området och alla backstugorna. (klicka på bilden för att se alla namn)

Vi fick en gemytlig pratstund med ägarna och arrendatorerna av Restaurang & Café.

Ibland får man skämmas att man inte vet allt om alla. Torebrings, sa de med en mun, när jag presenterade mig, dem handlar vi av. Till min ursäkt har vi 23 tusen kunder i vårt register. När vi är här, har man dukat upp för ett bröllop, under lördagseftermiddagen.

Här på denna gatan bodde som mest 85 personer varav 35 personer under 16 år.

När det regnade var det tjugo cm med gyttja mellan husen och här bodde gamla och unga människor men ofta väldigt fattiga. De tog sig fram genom livet på daglönearbete på gårdarna runt omkring eller genom hantverk. En familj hade sju barn och rummet de bodde i var som våra Friggebodar idag, på cirka 15 m2. Det fanns inga utedass, utan det var gå bakom busken som gällde.

Alla stugorna har namn och beskrivning över de som bodde där.

Ett helt otroligt engagemang av Hembygdsföreningen ligger bakom allt detta att det finns bevarat.

Vi fick nästan krypa in i de flesta husen, så låga dörrar och vissa hus kunde man inte stå rak i.

Vissa hus ligger nedgrävda i backen.

Nu är det idyll att komma till, men hur var det här på 17- 18- och början av 1900- talet?

Förmodligen en gammal gemensam brunn med dricksvatten.

Hembygdsföreningen har byggt restaurang och café med plats för upp till 150 personer.

När man går ut till stugorna går man genom gårdsbutik, café och restaurang efter att ha betalat det lilla inträdet i kassan.

Kolaforsen rinner strax bakom stugorna. Hur skulle man annars kunnat hålla sig någorlunda ren?

I en av stugorna fanns det en ”Handelskammare” på max 1, 5 – 2 m”.

Här hade ”Hallbergsa” diversehandel och sålde kaffe, socker, sill och snus. Snus var en stor artikel då många hade tre prillor inlagda samtidigt.

Här är det nog lite ”nyare och mordernare stuga”

Skyltar och namn på växter och vad de användes till fanns det gott om.

Mera växter…

Nu ser det idylliskt ut, men hur var det då…?

Ett foto från gången tid..

85 personer har gått här fram varje dag i kanske 20 cm gyttja…

Växter och användningsområde..

Här bodde ”Skölta-Kajsa”, uppkallad efter att hon lät montera ett större fönster på sitt hus.

Även maskrosor fanns det användning för.

Ett av de 17 husen invändigt

Ytterligare ett hem, fast lite senare och ”nyare”

Hur kunde man laga mat i dessa kök som fanns i flera stugor?

Här inne fick giftasvuxna flickor bo…

Inne i ”Friarkammaren”

Ser nästan lite ”mordernt ” ut..

Vilket jobb med att underhålla alla hus..

Två styck svinstior i bakgrunden, max 1,5 m” invändigt och en ”vattenpump” som jag själv brukat.

Bibel, psalmbok och orgel fanns i flera hus…

Ytterligare ett av de 17 husen…

Här lagas det mat i det lilla ”köket”.

Ytterligare ett hem..

Ytterligare ett hus..

Inne i en visthusbod…

Det finns ett relativt nytt lantbruksmuséum samt även en gammal vattendriven kvarn…

En hackelsemaskin som jag kört som bondpojk på 50- 60 talet.

Självbindare har jag kört mycket..

Jag var mindre än tio år när jag bad pappa att få dessa ”Bultavagnar” som jag sedan slog sönder och sålde skrotet, detta blev mina första egna pengar.

Stackars människor, vilket slit med stenmurar och för överlevnad..

Vi stannar här två nätter, vi har sett så mycket och dessutom fått njuta av solen.

Vi avslutade med en riktigt god ”Tjuvjägarbiff med potatisgratäng” på altan till restaurangen.

Parkering, Café, Restaurang & Ställplats Åsle Tå Falköping.

Egentligen borde alla se sin historia, vi har inte alltid suttit i fina hem med fina möbler. Våra föregångare har fått kämpa, lida och bära umbäranden som är svåra att förstå. Nu har vi bott här två nätter, på en riktigt bra ställplats, för endast 75:- per natt inkl. el, fritt wireless wifi och bra nästan nybyggda toaletter. Sverige är fantastiskt. Heder åt en Hembygdsförening som gjort allt och lite till. Heja Åsle Tå. En av våra goda vänner, som bor i just Falköping erkänner för oss, ”Jag skäms, jag har inte varit här sedan skolresan för fyrtio år sedan”.

Ps. Det blev väldigt många bilder tagna idag, några av dem har ni fått se, det var så mycket minnesvärt. Mitt objektiv var nytt idag och det finns med en CD skiva för instruktion. Naturligtvis har jag inte kollat in CD skivan utan monterat objektiv och fotat. Jag brukar alltid läsa bruksanvisningar en vecka senare.

Glömminge rastplats, Öland.

Som vanligt sen fredagskväll innan vi kommer loss från jobbet. Av 100 resor till Öland kör vi säkert 99 över Vetlanda, Nybro och så vidare. Men inte denna gången. En kund i Virserum var i akut behov av en leverans. Som vanligt blev svaret, jag tar med det på fredag kväll när vi åker till Öland. Det blev för mig nya och okända vägar över Nye, Farstorp, Virserum. (det är närmare den vägen sa flera). Det var på ett hår när, att vi frontalkrockade med en bil i vansinnesfart som kom på min ”väghalva” på den smala vägen. Sedan kunde vi fortsatt väg 125 till Kalmar, men vi vände efter ett tag, den kändes smal och krokig. I stället körde vi ut till Högsby och vidare till Ålem, Kalmar och så vidare till Öland. Ps. Kunden sa inte ens tack för hjälpen, var nästan sur för att jag ringde hennes mobil och sa ”vi stängde faktiskt klockan fyra”. (Hon är nog ingen kund längre)

Vi började bli småhungriga och letade efter en bra rastplats att stanna på. Det fanns en sådan i Ruda, men den föll inte i smaken för oss. Vi åker ned till parkeringen vid Svinö, brofästet till Ölandsbron vid Kalmar. Parkeringen var full av 30- talet husbilar. Vi hittade en ruta att stå på men hade ingen lust att städa platsen för att kunna stå där, inte konstigt att det heter Svinö.  Vi körde över bron. Glömminge Rastplats, strax efter brofästet på Öland, har vi sovit vid en eller ett par gånger tidigare så vi körde dit. För att komma in från söder åker vi upp till avtagsvägen mot Isgärde och vänder bilen mot söder.

Där fanns denna parkeringsruta och stod och väntade på oss och vi backade in på en egen parkeringsficka. Vår bobil är ju ganska lång och vi sover där bak. Det gör att vi hör knappast en bil trots att det är relativt nära vägen. Vi skriver och berättar om ställplatser och campingar från norr till söder, men att få en egen ruta att stå på, en egen rastmöbel under tak, alla dessa vackra rosor, extremt välstädade toaletter , havsutsikt och bara få betala över skattsedeln, det kändes nästan kungligt. Vi älskar att sova på ”trottoarkanten” när det så bra som detta var.

Vilka ställplatser kan tävla med denna extremt vackra rastplats?

Frukost under eget tak, tre meter från bobilen.

Trafiken var så tät att vi stod still i tio till femton minuter för att komma ut.

Vi har ett uppdämt behov av att få äta jordgubbar. I sydeuropa hittade vi inga i sommar.

Här kostade de första vi såg 35:- litern, nästa stånd i Löttorp kostade de 25:-

Vi åkte till Öland bara för att äta på, ja det ser ni…

Restaurangen efter utbyggnaden förra året.

Innan jag gick in kollade jag upp deras bokslut på min iPhone. De omsatte förra året 11 miljoner med god vinst på några få sommarveckor. Det är bra jobbat. Jag har varit här de flesta somrar sedan mitten av 70- talet. Missar jag detta är det ingen sommar.

När vi parkerat bobilen på den fria ställplatsen, gick jag runt med kameran.

Aldrig tidigare har jag fotat en tom ölburk som ligger och skräpar ned naturen. Förlåt mig denna gång, men den glänste så vackert i det underbara solskenet. En tom ölburk, några vissnade löv, talar om det uttjänta och de gröna bladen runt omkring det friska livet.

Alla mina bloggvänner som varit på Öland, fotar en massa blommor, skulle jag vara sämre?

Vad är det som är så gott på denna blomma?

Jag stod tio minuter, kanske en kvart och kollade på dessa insekter på blomman. Det var ibland fem insekter och kom de för nära den stora flugan blev det slagsmål och de vart undankörda. Detta är sådant som man bara ser genom kameraobjektivet. Det var ett kul skådespel att se.

Några stora ståtliga blåklockor inne i ett buskage.

Även en tistel har mycket vackra blommor.

Här har vi stått och sett under snart 40 år hur köksmästarna skär upp nygrillat kött.

Törs jag skriva att jag backade fyra gånger, så enormt gott var det.

Som det inte var nog med detta, till sist hämtade jag Krogens Special som består av marinerade jordgubbar och glass. Sedan blev det en god kopp kaffe i bobilen.

Parkeringen har tredubblats under åren, ändå var en fylld till sista plats. Bilden visar nog bara en tredjedel av parkeringen.

Ett underbart väder med klarblå  himmel och temperatur strax under trettio, vad kunde bidragit till att göra denna utflykt trevligare. I morgon söndag styr vi hemåt igen för att jobba ett par timmar när vi kommer hem. Vi är bara två på kontoret nu mot annars cirka sju så det krävs att jobba undan lite på söndagskvällen. Det är så härligt att lägga en helg som denna till ”minneskortet”.

Förra helgen provsmakade vi på Motala.

Vi bokade plats på Södra hamnens Ställplats till pingsthelgen. Det visade sig vara den absolut bästa ställplats vi stått på. Grönt gräs, fem meter till Vätterstranden, fritt wireless wifi, nybyggda servicehus i toppklass, trevligt bemötande, nära city och gasolfyllning.

En andmamma med sina ungar, också på väg intill city.

Vackra träd utmed gång- och cykelbanan intill city.

En vevaxel uppmonterad i hamnen, till en dieselmotor tillverkad på Motala Verkstad.

Ställplatsen sett från andra sidan hamnen.

En Austin -46 polisbil, över entén till Motala Motormuséum.

Birgitta studerar cykelverkstaden.

Det räcker med en vindrutetorkare till föraren.

Nostalgi för en gammal skogshuggare som mig, med termoskaffe i ryggsäcken.

Finns någon i vår ålder som inte minns, Sven Jerring och Radio Stockholm – Motala?

Vem minns inte stora Luxorfabriken i Motala?

Min första mobiltelefon, en Dancall som kostade nära 20 000:-, nu finns den här på översta hyllan.

En ”Rollebo” husvagn, med inbyggt tvättställ i dörren.

Gamla goda 50- talare, DKW, Ford Anglia och Opel Olymia Rekord.

Kanske min bror Egon´s Moris Minor från 1953?

Pappas Ford Anglia från 1960?

Esso tvåtaktsbensin för 68 öre litern, pumpen startar när någon går förbi.

Riktiga dyrgripar, eller raggarbilar, skulle barnbarnet Oliver ha sagt, om han varit med.

Utanpåliggande, frontmonterad motor.

En tidsenligt klädd tjej vid Opel Olympia Rekord -53.

En växeltelefonist, gissningsvis från 50- talet.

Översta motorsågen kör jag faktiskt med än idag.

En radio- tvtekniker med sin ”servicebil”.

Jag minns en säljare som försökte sälja en dator ABC 80 till oss, i början av 80- talet. Vi valde Mac.

Jag har faktiskt hanterat en sådan här gammal motorsåg på 50- talet.

Ett helt fantastiskt muséum som ägs privat. Det måste kostat en förmögenhet och ett engagemang utan like, att bygga upp detta. Hela muséet är verkligen sevärt.

Kaffet smakade så bra så jag frågade om det var Mollbergs Blandning, och det var det.

Efter denna fantastiska pingstafton smakade det bra med grillad fläskfilé efteråt.

Ställplats Lyckarp Hult Eksjö.

Kommer någon in på kontoret för att fråga en sak, ringer telefonen, ibland både mobil och fast telefon samtidigt. Jag går ut på lagret för  att hämta en kartong kopieringspapper till min skrivare, då ligger det åtta nya mejl när jag är åter på min stol. Jag försöker skriva ett brev, men avbryts hela tiden. Nu har jag efter alla år lärt mig, att det finns en ”stör ej napp” på telefonen.

Jag kan ofta tänka och drömma, att få ta husbilen och åka ut och parkera i en skogsbacke precis som jag gjort idag. Några av mina jobbarkompisar sitter på gymmet och sliter. Själv älskar jag att slita ont i den blå tuffa 5 km slingan hemma i branta backar upp och ned, ( jag satte personligt rekord i måndags kväll). Tyvärr störs jag då och då av några crossmotorcyklar som bryter tystnaden i skogen. Denna gången har vi själva Hondan med oss, vi får se om det blir MC väder i helgen.

Tro inte att jag tycker illa om mitt jobb, jag älskar det, men ibland måste man upp till ytan för att hämta luft. Nu stannar vi här två nätter, innan vi åker hem och jobbar fredag igen. Sedan kommer vi troligtvis att åka norr över.

Vi står på Ställplats Citycamp,  längst bort i bild, i hamnen Askersund.

När jag var tonåring flyttade en av mina bröder till Örebro och jag fick en Örebror. Naturligtvis har det blivit några resor dit under åren, utan att stanna till i Askesund. Under många år åkte vi till Sälen och de norska fjällen, utan att stanna i Askersund. Vid ett tillfälle körde jag moped från Aneby till Örebro (tjugo mil och tog åtta timmar) inte heller då stannade jag i Askersund. Jag körde långtrad i några år och många resor runt Örebro, men stannade kanske bara en gång i Askersund.

En av mina bloggvänner skrev ett så trevligt inlägg, med många vackra bilder från Askersund, vi måste åka dit var min första tanke. Ställplatsen mitt i centrum, ett riktigt lovvärt initiativ, och vilka fina välskötta servicehus, nästan otroligt bra.

Vi gillar att hitta ”nya”platser att ta en fika på.

Staden verkade nästan heldöd och väldigt få människor var ute. Lite kallt, samt att det var Askersundsmässan nere i hamnen, kanske bidrog till detta. Vi hittade ett bra café, om än mycket gammalt, funnits sedan 1784 och vi har inte varit där tidigare.  Det blev inget utesittarväder, temperaturen orkade knappt upp i tio grader.

Lördagskväll och solen går ned i hamnen.

Vinden har mojnat och det känns inte lika kallt längre som tidigare. Visst finns det några som bor mysigt i Askersund.

Nu är klockan tjugotvå på kvällen och fullmåne ute.

Detta blev en värdig avslutning på en ganska kall dag i Askersund. Vi kommer säkert åter på grund av den fina ställplstsen.

Lyckarps Ställplats, en knapp mil öster om Eksjö, bara drygt tre mil från hemma. Här pratade vi en bra stund med grannarna från Holland, som tyckte detta var fantastiskt vacker plats, hela Sverige är så underbart, så stort land och så lite människor. Hemma är vi 60 miljoner på mycket mindre yta. I morgon far de vidare mot Nordkap.

Vi kommer att sova två nätter, för att sedan åka hem och jobba på fredag. Nästan för billigt på denna extremt välskötta plats, 60:- utan el (+30:- för el) är nästan så billigt att man skäms. För det priset finns toa, friskt vatten, diskbänk, en stor grillplats  med finhuggen ved under tak, gråvatten & toatömning. Efter jobbet på fredag bär det nog norrut mot Trosa och Stockholm.

Efter en god frukost i det gröna, gick vi de c:a två km upp till Ljusboden i Hult. Skogspromenaden blev en vandring bland blommor i diken bredvid skogsvägen.

Jag får be Christer på jobbet om namnen på alla blommor så jag inte skriver fel.

Dikena ut efter vägen var fulla av sommarblommor.

Mera sommarblommor.

Ännu mera sommarblommor.

På vägen upp till Ljusboden bor en duktig kostnär som sågar ut djur  av träd och stammar med motorsåg.

Utsågade djur överallt i buskarna.

Inte bara djur utan även gubbar.

För några år sedan skojade jag om att köpa denna björn, men det måste finnas en miljö till att ställa den i.

Ett riktigt bra konsthantverk tycker jag det är.

Vi köpte med oss lite trevliga ljus hem och det blev en trevlig promenad.

Min ”Örebror” har gått igenom en riktigt stor operation. Birgitta och jag ville uppmuntra honom med en bukett vårblommor. Egentligen skulle vi stanna och klippa gräsmattan åt dig, sa jag, nu när du inget får göra. Nej tok heller, sa Rune, du ser väl att hela gräsmattan är full av Gullvivor, det är ingen som får klippa gräset just nu. Efter en fantastikt  god kvällsvickning med kökets allra bästa, serverat av fru Maria, körde vi vidare upp mot Arboga.

Vilken tur man har ibland, att hitta en fantastiskt vacker rastplats, strax söder om Arboga, som heter Högsjön. Här sov vi gott och åt en god frukost i solskenet.

Efter ytterligare en timma kom vi till Sala. Min lillasyster Eira, skulle för många år sedan resa till Uppsala, men hon såg inte upp, utan hamnade i Sala. För mer än fem år sedan flyttade hon till en ny lägenhet. Nu stod hon och dottern Matilda och tog emot oss med öppna famnen och ett mäktigt kaffebord. Det är rent ut sagt sorgligt att vi inte kommit iväg för att hälsa på, även om vi ofta pratas vid på telefon.

 Eira visade oss vägen till Måns Ols Restaurang, där vi kunde bjuda på en bit riktigt god mat. Vilken skön avslutning det blev på denna dag i solskenet alldeles intill vattnet.

Framåt kvällen vände vi hemåt igen, men nu valde vi en gammal ”långtradarväg”. Vi sökte länge efter en bra rastplats. När vi tankat i Katrineholm valde vi första bästa. Det såg lite så där ut när vi stannade i halvmörkret. Men det får duga nu när klockan dragit iväg. På morgonen vaknade vi upp vid Djulö Kvarn vid södra infarten till sta´n.

Allting blir vackert när solen skiner i maj månad och det är 18 grade varmt ute.

Gissa om det smakade bra med denna frukost?

När vi är så nära, då det måste bli en glass på Smultronstället i Söderköping. När vi kom till sta´n var det marknad och varenda liten upptänklig parkeringsplats var upptagen. Men vi hittade en plats långt bort i ett industriområde.  Vi har allt vi behöver så det blev bara en promenad rakt igen marknaden på en av gatorna.

Trappan upp till Ramunderberget lockade mera. Halvvägs upp stannade Birgitta, ”Sista biten får du ta själv”, tyckte hon. Kortet är taget uppifrån toppen på berget.

Det var trevligt att komma upp, även om historien kring berget var mörk att läsa, då det förr var avrättningsplats.

Vi kom hit till Gyllene Uttern Gränna, fredag kväll. Målet är att övernatta här och i morgon har vi planerat att köra Visingsö runt med Hondan.

Under TV programmet, Så ska det låta, kunde vi se solen gå ned över Vättern