Matts Torebring

Södra Hamnens Ställplats i Motala.

När vi vaknar, är det till en vacker lördagsmorgon. Efter att fyllt alla fem gasolflaskorna på morgonen och ätit frukost, går vi in till centrum. Det är inte alls så varmt och skönt ute, fast det ser ut så.

Alla blommor borttagna i Stadsparken

Här blir jag lite besviken! Jag bar med mig kameran, för att få föreviga alla blommor, som normalt brukar finnas här. Inte en enda blomma fanns kvar, allt är upptaget. Det var riktigt fattigt kändes det som, när det varit en så fin höst. Är det bara almanackan som styr, inte vädret. Utan blommorna i Statsparken, är Motala en ganska naken stad.

Ett stort öltält på torget är inget vi uppskattar.

Oktoberfest! Ja för dem som gillar att sitta och dricka öl och ha dunka, dunka natten lång. Inget vi gillar!

Vi längtar ut till de gröna ängarna, vid de stilla vatten, för att finna ro.

Vi står på grön mark, vi ser den vackra blå vattenspegeln från Vättern framför oss, det gillar vi och det njuter vi av.

Södra Hamnens Ställplats i Motala, fredag kväll 30 september.

Vi har fem tomma gasolflaskor med oss i husbilen. Rickard fyller billigaste gasolen som  vi känner till.  Jag ville inte åka till Motala förgäves, även om Motala är en härlig sommarstad. I mitten av veckan ringde jag Rickard och bokade plats. Vi kom hit strax efter 18- tiden. Då fanns bara vår reserverade ruta kvar. Många husbilar har kommit efter oss och fått vända. Det måste vara det fina vädret som gör detta. Dessutom är det oktoberfest på stan.

En mönstercamping intill skidbacken, med grus, gräs och plana ytor.

Jag har kört förbi här, Isaberg Mountin Resort, under mer än 45 år. Först nu har vi stannat. Vilken positiv överraskning. Detta gillar vi.

Över bron går Nissastigen till och från Halmstad.

Mellan oss, sjön och på bron går Nissastigen.

Säkert härligt för barnen, men det finns inga svarta backar till mig.

Jag skulle ha svårt för, att ta på mig pjäxor, samt spänna på mig skidorna. Dessa backarna tillfredsställer inte mig. Men riktigt trevligt att bo på campingen intill backarna.

De mest föredömliga servicestolpar vi sett.

El 16 A, vatten, kabeltv, data samt belysning när det blir mörkt.

I morgon kl. 14. händer det nya saker!

Orienteringskartan

Artikel idag i Tidningen Husvagn & Camping.

Jag blir både ledsen och arg, när jag läser kommunens politiskt tillsatta ledamöter och tjänstemäns uttalande. Aneby vill inte ha en Ställplats i centrum av byn! En till två av kommunens tjänstemän har gjort allt, som stått i deras makt, att stoppa detta projekt. I stället för att vara ärliga och att skapa positiv opinion, har man gjort raka motsatsen. En person har bestämt sig för att vara emot och sedan viner partipiskan.

Själv har jag fått ett uruselt bemötande, vilket jag tycker är mest anmärkningsvärt av allt. Jag bad en av kommunens tjänstemän, att lägga handlingar  i min brevlåda, (200 bort). ”Vill du ha något, får du hämta själv”, fick jag till svar. Jag bad att få komma och presentera ställplatsen, i Tillsyningsnämnden. ”Det finns inget som vi inte vet”, var svaret. Jag fick inte komma.

Hela tiden har det gjorts gällande att tomten är avsedd för bostadsändamål. Tomten har stått obebyggd sedan 1962, på grund av kommunens oförmåga att bygga på den. Det går inte att ändra Plan- & Bygglagen, har jag fått höra hela tiden. Det går inte för en privatperson, men kommunen kan göra det och har så gjort. 75 meter från ödetomten rev man ett hus och gjorde parkeringsplats. Visst går det att ändra, men nu vill man inte.

Vad kommer att hända nu? Jag vet inte! Denna kommunen älskar att ha ödetomter, utan ordning och reda. Kommunala tjänstemän och politiskt tillsatta ledamöter, är inga entreprenörer som ser möjligheter, att skapa och iordningställa. De är istället hinder för en positiv utveckling. Hade kommunens politiker blick för detta, hade de insett att jag hade skapat en vacker park och oas på gatan. Nu blir det motsatsen.

Vägen upp till Ljusboden kantas av konstverk utsågade i trä med motorsåg.

Ljusboden ligger på nära gångavstånd från ställplatsen Lyckarp. Vi traskade dit! Tidvis har vägen kantats helt av olika konstverk. En konstnär bor i grannskapet och skapar mycket djur och andra figurer med sin motorsåg.

I butiken finns mängder av egenproducerade ljus och andra hantverk.

När det börjar fattas ljus hemma, blir det ett besök i Ljusboden. Nu behöver ingen åka dit om man inte vill, Ann-Charlott har numera även en webbutik.

Ingvar Mörnefeldt har byggt en ny Boulbana i våras.

När Birgitta & jag varit ute på promenad, kom Ingvar och inbjöd oss på Boule tävling på hans nya Boulebana. Denna ligger intill deras  ställplats i Lyckarp. Klart vi tackade ja! Kanske har jag kastat ett klot någon gång i livet.

Värdparet Birgitta & Ingvar Mörnefeldt inbjöd till tävling.

Ingvar & Birgitta har spelat många gånger. Vi har aldrig spelat!

Vinnare min Birgitta & jag, som inte fick vara med på vinnarkortet.

Birgitta & jag hade orange klämma. Som ni ser vann vi med 13 – 12. Vi får kalla det för nybörjartur. I början av veckan startar de sin egen husbil för en ny långresa. Vi önskar Birgitta & Ingvar en riktigt trevlig resa söder ut i Europa.

Orienteringstavla för er som inte redan varit här.

Lyckarps Ställplats Hult Eksjö.

Familjen Mörnefeldt har rest runt i Europa, i många, många år med husbil. När familjen anlade Ställplatsen i Hult utanför Eksjö, för snart tjugo år sedan, visste de också hur den skulle se ut. För oss själva, är det bra länge sedan vi var här. Denna helgen måste vi vara hemma söndag morgon och då är det perfekt att bara åka tre mil.

Provsmakning av spanska och franska delikatesser.

Här är det fyra meter mellan bilarna, det är gräs för bord och stolar. Precis så vill jag ha det. Stora ogästvänliga grusplaner, tätt mellan bilarna, nej det gillar inte jag, men kanske tar in i brist på annat. Så här skulle också min ställplats sett ut.

Vilken skön fredagskväll vi fick i skogsgläntan, med franska och spanska delikatesser, som vi provsmakade. Det är snart jul nu go vänner. Nästa helg provpackar vi våra tomtelådor.

Ps. Familjen Mörnefeldt kom och vi samtalade en bra stund. Jag blev helt förskräckt över, vad de hade att berätta om husbilsåkarnas samt även vanligt folks beteende. Jag skäms! Jag kan inte ens återge allt!