Matts Torebring

Denna gången åkte vi helt på måfå. Vi nattparkerar, när vi ser en plats att stanna på för natten. Vi ville dock till ”Västa” (Väderstad) för att köpa bara några få Marcus Kräftor (på ICA). Vi testade och jämförde med förra helgens Smålandskräftor. De sista är bara att ”slänga i sjön”. Macuskräftorna var mycket godare. När jag tog kort på blommorna, kom katt och hoppade upp i knät. Om du visste vad farligt du lever nu sa jag, då hoppade han iväg.

Jag hade tänkt att köpa kräftor i ”Västa” och sedan köra till Tåkerns Naturum. Varför ska vi köra vidare, sa jag till Birgitta, det finns plats överallt, i den lilla byn att parkera på. Se översta bilden i hörnet vilken fin parkering vi hade. Idag gick vi till kanske ”Sveriges bästa Konditori, vidare ICA och så till den berömda restaurangen, där vi skall äta middag i morgon. Allt inom ett avstånd av 100 m. Visste ni att en av de största verkstadsindustrierna finns i Väderstad? Väderstadverken AB.

Sedan körde vi till Tåkerns Naturum….

Jag skäms nästan för att skriva det, jag har inte varit här tidigare. Vilken jättesatsning! Total byggkostnad 42 milj. Naturvårdsverket står bakom. Riktigt stor gratis parkering, för bilar, husbilar, bussar och fritt inträde. Vi avslutade med födelsedags kaffe, efter rundvandringen på en av vandringslederna. (Klicka för att se bildspelen)

I morgon kör vi tillbaka till ”Västa” och äter middag, på den berömda restaurangen, Väderstad Centralkrog.

Nu har vi en riktig husbil, vi klarar egen strömförsörjning och vatten upp till en vecka. Nu kan vi campa på riktigt. Nu är vi inte strömlösa efter ett dygn, fullt i toan eller tomt på vatten, som vi var tidigare. Nu är det roligt att åka husbil igen.

Vi lämnade den trevliga ställplatsen Timmerö och trampade med våra cyklar, den lilla biten in till Boxholm. Skönt att kunna styra med en cykel och se saker som man aldrig ser annars.

Boxholms Kommun styrs av politiska krafter, som jag inte delar dess ideologi med, på något sätt. Det har jag känt till sedan jag började som säljare, i mitten på 70- talet. På den tiden fanns Konsum och det räckte. Ingen annan göre sig besvär! I dag är det seendet borta, men fler än varannan person här, drar åt vänster. Kanske trots allt, lite förståeligt förr, jobbarna hade säkert inga roliga dagar på Bruket. I dessa upplysta tider, borde det se annorlunda ut.

Kyrkan har jag inget minne på att jag sett tidigare. Den ligger utmed vägen till Malexander. Bruksmuséet har jag heller aldrig varit uppe vid. Det öppnade först vid klockan ett, så det får vi ta nästa gång.

Det var mäktigt att se Svartån forsa fram. Naturligtvis har den gett kraft till Bruket. Idag är det rent och fint, till och med badvatten, trots att både Aneby och Tranås kommuner uppströms leder ut allt avloppsvatten till Svartån.

har gröna ängar och stilla vatten.

Denna platsen kände jag inte till. Jag hittade den på Ställplatsappen. I vår jakt på nya platser kom vi hit. Till Boxholm centrum, har vi mindre är två km. Vi gillar landet, tystnaden, lugn & ro, vi tar gärna ett dopp, vi gillar en plats som denna. Den ligger på vägen ut mot Malexander. Pris 120: per natt, eller 600:- för vecka, + el för dem som vill ha det.

Jag måste bara få lugn och ro efter en hektisk arbetsvecka. Hela 40% av personalen har saknats på kontoret denna veckan, på grund av semester, mammaledighet och andra tragiska omständigheter. Min närmaste medarbetare kom in och jobbade en dag på sin semester. ”Jag hörde vad som hänt och klart jag hjälper till när jag kan”. Fantastiskt!

Utöver mitt vanliga jobb, ersätter jag en annan person, samtidigt som  jag har det ena byggmötet efter det andra. En vecka till, sedan går det på normala rullar igen, hoppas jag.

innan den blev verklighet. Så här skrev jag 10 maj 2011, Nu får jag plats med en Concorde!

Min egen ställplats utökad 2011.

Jag var faktiskt tvungen att le, när jag plötsligt ramlade in på ett inlägg sedan maj 2011. Jag hade då förlängt min ställplats hemma. Jag förstår att jag drömde om något bättre. Då körde vi Kabe 880 med enkelsängar. Hemska tanke, om vi hade enkelsängar idag, då blev det nog inte mer än en resa om året. Jag vill inte ligga och vinka god natt borta i ett hörn. Jag vill ha det som hemma. (Vi påverkas inte av andra, vi gör som vi tycker är bra)

Nu står den här sedan några månader tillbaka.

Vi tyckte det var så trevligt att komma till en ny annorlunda plats, som den i Norra Vi. Den har inspirerat mig, till att kanske bara åka på måfå under hösten. Stanna vid en granplantering i skogen och titta på en talgoxe kanske? Till helgen blir det ytterligare en ny plats och sedan har vi en till på lut.

När vi åkte sista Kaben, kunde vi bara stå en natt utan ström, sedan var vi strömlösa. Vilken tragik det var! Nu har vi stått som mest fyra dygn utan ström och bara använt tre procent av batterierna. Vad höll vi på med innan?

Vilken trevlig ställplats att komma till!

Vår bil ser plötsligt lite stor ut mot de andra

Vi kom, vi stannade, vi badade, vi promenerade, vi kopplade av helt och hållet och vi stortrivdes på Ställplatsen i Norra Vi.

Till och med Birgitta tar ett kvällsdopp

Fin mjuk och skön sandstrand och nästan rena dricksvattnet att doppa sig i.

Ett dopp i nästan rena dricksvattnet

Det blev dopp i grytan och några simturer.

Men oj vad grönt

Vad är detta? rena rama ”gröna ryamattan” i denna heta sommar. Sedan såg vi att det fanns sprinkler över hela kyrkogården.

Vilken vacker kyrkogård.

Inte svårt att ordna bevattning här.

Ribbingshov

Ribbingshov är en gammal herrgård med anor från slutet av 1200- talet.

En vacker träddunge på vägen före Ribbingshov

Allt är vackert i Ydre, så även denna träddunge.

Norra Vi Båtklubb

Säkert många sommarstugeägare som har sin båt här.

Jag gick vandringsleden upp på berget

Birgitta ville inte följa med, när jag gick vandringsleden upp på berget. Jag var borta ganska länge, så hon blev lite orolig innan jag var tillbaka. Hennes telefon låg kvar i husbilen.

I min skog skulle jag inte vilja ha vindfälld skog ligga kvar.

Detta är ju ett Naturreservat och då skall det väl vara så här.

Många häftiga träd i Naturreservatet

Detta var kul för en gammal skogshuggare, att få se dessa enorma träd .

Många häftiga träd i Naturreservatet

Detta har varit en häftig ek

Utsikt från berget

Rakt nedanför mig såg jag Birgitta, sitta på en soffa i hamnen. Men hon såg inte mig. Hade jag visslat, hade hon säkert blivit rädd.

Utsikt från berget. (Felinställd kamera)

Husbilen står bakom kyrkan i mitten av bilden.

Mera häftiga träd.

Fantastiskt att se denna ”växtvärk” på ett träd.

Nästan hemma igen

Här kom Birgitta och mötte mig. Detta rekommenderar jag alla skogsälskare att se och vandra runt.

Lite ont i ett ben, en mage som strular ibland, men när jag var tillbaka, mådde jag bra igen.

Jag har faktiskt längtat efter sjö, rent vatten och bad.

Just själva ställplatsen är inget speciellt, men det finns toalett med varmvatten, soptunna, färskvatten, disk, badbrygga, Sommens rena vatten och hela Ydres vackra natur. Det finns åtta platser utan el. Lite mer snett att parkera, än vad jag är van vid, men jag får alltid assistans, av vår gode vän Henrik, när jag inte kunde använda automatiken till stödbenen. Learning by doing.

Behöver jag låsa dörren i natt?

Här känns det verkligen lugnt och fridfullt på alla sätt. Vi tog sista platsen. Sedan har det kommit flera och fått vända.

Jag förstår inte att pappa lämnade sin ”Hemstad” i Ydre, gården hette just Hemsta, och bosatte sig i fattiga Smålandsbygder. Jag älskar Ydre bygden.

Kyrkan mitt i byn

Vi fick helt plant och fint till slut. Att vi inte varit här tidigare, beror nog på att vi tyckt att det varit snett och trångt med en Kabe 910. Den behöver en fotbollsplan att snurra runt på, till skillnad mot denna som vänder på en fem krona.

Orienteringstavla.

Det kostar 100:- per natt att bo här. Pengarna går till en ideell förening.

För Birgitta och mig blev det version 44, nu går det inte att sluta åka hit.

Entrén till Lammet & Grisen Löttorp

I år åt vi mat, redan klockan sjutton. Vi tänkte, att det är väl få som äter mat så tidigt. Men vad fel vi hade. Vi har aldrig sett så mycket folk här på en enda gång

Kön fram till de fyra kockarna som skär upp kött.

Kön rasslar undan ganska snabbt, tack vara de skickliga kockarna.

Denna grill är nog mest för syns skull

Första åren vi var här, kunde man få nästan en hel ”grisskank”. Till detta fick man en megastor bakad potatis och persiljesmör, detta var i stort sett allt.

Mycket att välja på ur buffén.

Nu finns en stor buffé med mycket att välja mellan. De små runda potatisarna var minst sagt supergoda, samt den goda sparrisen. (saknas i bild)

Fyra kockar på mindre än fyra m2

Oj vad de jobbade och slet för att hålla kön nere.

Fläskkarré & revben i första varvet

Efter tre rundor orkar man nätt och jämt att gå hem. I år tog vi desserten, hemma vid husbilen på deras gratis ställplats

____________

På ställplatsen har vi inte tillgång till el och det har vi aldrig behövt tidigare år heller. När vi kom hem från den goda maten var det +34,5 grader inne i husbilen. När jag sitter och skriver lördag kväll, är klockan snart 22 och vi skall inta desserten, jordgubbar med grädde. Ute är det +27.

____________

Hemresan blev även den annorlunda.

Vi hann inte långt förrän regnet kom och mötte oss.

”Det var värt att byta bil, bara för att få riktiga vindrutetorkare, nu ser även jag ut när det regnar” sa Birgitta. De flesta andra vindrutetorkare, torkar parallellt och då blir högra hörnet på rutan upptill inte rent. Annat har vi det nu. Jag har aldrig förstått den tidigare felkonstruktionen, som så många andra bilar har.

Ölandsbron idag.

Lägg märke till två saker, högra filen är enda lång rad med fritidsfordon, det andra, jag är alltid noga med att hålla ut avstånden.

Vi satt kvar länge på ställplatsen på Lammet & Grisen, vi drack tidigt morgonkaffe, vi åt en sen frukost, innan vi till slut gav oss av. Drygt sex timmar senare var vi hemma. Av dessa timmar, gick tre timmar åt till de 70 kilometrarna ned till Kalmar. 

Vad gjorde det, vi hade bara 270 km hem och jag skulle inte jobba ikväll. Jag tänkte knappt på köerna, jag förstår det knappt själv, jag bara sitter och njuter av denna underbara bil. När det blir trångt och bökigt, känns den som en liten folkvagn, jag fattar det inte själv. Vad höll vi på med innan egentligen?