Matts Torebring

Mot söder ser det ut så här strax efter lunch.

Idag har det varit ytterligare en riktig vilodag. Fram till klockan 12, var vädret ganska bra, men sedan kom molnen, regnet och åskan.

Vi är rikligt utrustade med böcker, redan 1100 sidor lästa och ytterligare 1400 sidor om Sveriges historia, av Herman Lindqvist finns kvar att läsa. Boken Dark Market är läst och de värsta förövarna gripna.

Det ljusnar lite efter en stund

Bokläsandet har gett mig nya insikter. Den värsta av internetbedragarna, drog ensam på ”kort” tid in 85 miljoner dollar till sin ficka, på bland annat kortbedrägerier. Det enda företag, han inte lyckades knäcka koden till, var till hans enorma förargelse, Pentagon. Det fanns även svenskar med i spelet.

Poliserna arbetade world wide, men de franska poliserna var motvilliga till att samarbete i jakten på bedragarna, på grund av Frankrikes språkpolis, Académie Francaise. Hon såg på med oro engelskans exponentiella framväxt och att franska språket utarmades. Det kanske ligger mycket i det i uttalandet, som vi turister upplever, när vi försöker tala engelska med våra vänner här nere. På alla Les Castels campingarna som vi varit på, är alla mer än supertrevliga och pratar engelska som är lätt att förstå.

Mot norr, på andra sidan husbilen skiner solen fast det regnar

Vi följer vädret framöver och det ser ganska lovande ut. Yr.no lovar mer än de kan hålla. SMHI ger oss i alla fall bra väder i sikte de också. Skönt att vara kvar och vi har det så bra, även om det kommer en skur ibland.

Cykeltur in till Collioure.

Vi återvände idag på cykel in till den lilla staden Collioure, med alla gränder och dussin efter dussin med restauranger, café pizzerior och butiker. En stad jag aldrig kommer att glömma.

Förmiddagsfika på stan.

11 € för två kaffe Americana, en karaff vatten och två jättebaguetter jambon blev en bra start på dagen.

Sett från fikabordet

Vattenkaraffen på vårt bord. På andra sidan gatan ligger alla restauranger i långa rader.

En märklig butik

Väskshop

Gott om bagerier & caféer

I en av alla smala gränder.

När vi checkade in här på Camping Les Criques för en vecka sedan, kunde vi inte ana, att det på andra sidan berget dolde sig allt detta trevliga.

Idag tog vårt internetabonnemang slut och jag gick för att förnya det. Nytt för oss är, att för 20 €/vecka, får vi wifi för två mottagare samtidigt. När vi kom hit frågade den ytterst vänliga personalen som alltid, hur länge kommer ni att stanna? En vecka, kanske tio dagar svarade jag då och fick till svar, max två veckor på plats nummer 48.

Idag frågade jag igen, när vi måste lämna platsen. ”I september” fick jag till svar. Sällan eller rättare sagt aldrig, har vi stordrifts som här. De branta sluttningar ned mot Mdelhavet, den glada och max serviceinriktade personalen, shopen, naturen och framförallt den natursköna och femstjärniga campingen. Vi kommer att stanna så länge vi kan och minst tio dagar till, tror jag…

Vi lämnar vår fina camping och börjar gå.

Vi skulle ha cyklat, men så strulade det med punktering, så vi tog en eftermiddag/kvällspromenad. Vi lämnar Camping Les Criques och börjar gå.

Vi går upp mot höjderna.

Vi gick bort här på den markerade gång- & cykelbanan till vänster om vita linjen. Tyvärr kommer bilarna körande i hög fart på in på cykelbanan. Nere i dalen i mitten av bilden, finns en liten väg, som vi gick hem.

En ensam kaktus.

Bakom det vita taket i skogsdungen, bor vi på sluttningen ned mot havet.

Collioure en liten, men helt fantastisk plats.

Här bor bara några få tusen människor.

En gammal försvarsanläggning nere i hamanen.

Vi gick inte in i den gamla försvarsanläggningen, på grund av att vi inte har franskan med oss.

Små smala gator överallt.

Vi har sett stadsbilderna innan vi kom hit och trodde nästan att det var ett fotomontage. Verkligheten stämde med korten vi sett.

Creperie Bretone.

Nästan som att gå på ett ”Ministröget” i Köpenhamn. Restaurangerna ligger i långa rader. Alla verkar servera bara creps, men vi ville ha ”riktig mat”.

Här såg det dyrast och mest rent ut

Här var det finare bord och välstädat. Vi satte oss ned och försökte välja utan att kunna någon ting.

Att välja mat vi gillar är bland det svåraste vi har.

Vi ville inte ha creps. Så hittade Birgitta en rätt, ”Assiette Charcute”. Birgitta är oftast en klok och förståndig hustru, så jag föll för hennes val. Hon hade valt det mest perfekta mat jag kunde önska mig just då. Detta var så jättegott.

Dessert Banana Surf

Det verkade som alla gick och åt glass, så vi måste testa det också, Banana Surf på franska.

Dessa gator finns överallt

Jag kan inte lämna stan utan att komma tillbaka hit igen innan vi far vidare.

Mysiga gator.

Trånga smala gator kan vara lite otäcka att gå på, men det kändes inte så här.

Klockan är 19 och affärena börjar stänga.

Jag måste komma tillbaka hit.

När det dags för oss att gå hem

De enda platser som vi varit på och som kan tävla med denna är, Trogir och Dubrovnic i Kroatien.

Tillkaka på höjden och rondellen där vi kom in i stan.

Här valde vi att gå till höger efter rondellen. Hem kommer vi en många gånger bättre väg från vänster. Här finns fina trottoarer ända ned till city.

På vägen hem är det utför.

Vi går den lilla lugna vägen hem. Till höger i buskarna vi går förbi, ligger en ”Skrotcamping”

Även en tistel är vacker när den blommar i dikesrenen.

Det är gott om tistlar i dikesrenen som blommar så vackert.

Hemma igen på vår vackra camping.

Som sagt, vi bor på en av de absolut bästa och vackraste campingar som vi bott på.

150 meter till så är vi på vår plats

Väl hemma sitter vi i våra solstolar, med lite gott att dricka och en skål med jordnötter. Vi sitter här till midnatt och bara njuter.

Från oss har vi drygt 35 km till Spanien.

Väg 914 är motorväg ned till Girona, Spanien. Från motorvägen har vi bara någon km in till vår camping.

Idag skulle vi cykla 2,5 km in till Collioaure…

Jag började med att pumpa cykeln.

Jag började med att pumpa cykeln, lika fort som jag pumpade gick luften ur däcket. Vår granne från Holland, ”en trappa ned” såg att jag hade en liten cykelpump. Genast kom hon springande med en riktig fotpump, utrustad med manometer, för att visa lufttrycket i däcket. Men luften försvann ut på några få sekunder…

Vår otroligt trevliga granne försökte först se, om det gick att laga slangen. Tyvärr hade den spruckit runt ventilen, så enda sättet att få ihop det, var att köpa en ny slang. Hon satte sig på sin cykel och trampade iväg en halvmil och köpte en ny slang till mig. Hon sa att hon ändå hade ärende, men ändå. Dessutom hade hon alla verktyg för av- & påmontering av både hjul och slang.

Ett möte med en medmänniska som denna, sätter gyllene solskensfärg på en hel semesterresa.

Katusblommor i ett dike.

När vi reste hemifrån för en vecka sedan, var vi fullt medvetna om att kanske få åka hem, efter en vecka på Franska Rivieran. Detta på grund av att vår son och tillika vd i företaget, skulle genomgå en ögonoperation idag. Vi har suttit uppkopplade hela tiden idag med våra datorer, för att följa händelseutvecklingen hemma. Redan klockan 5.30 gick Niklas på bussen för färd till Lasarettet i Jönköping.

Vackra buskar, men vet inte vad de heter.

Efter en hornhinneavlossning för drygt 2,5 år sedan har Niklas haft riktigt svårt att för att se normalt. Idag skulle han få hjälp efter att första operationsförsöket misslyckades. Strax före klockan tolv fick vi beskedet att Niklas vaknat upp och allt har gått bra. Vad glada vi blev, Birgitta & jag & hela familjen. I morgon väntar ett återbesök.

Julklapp julen 2013

Under tiden….En julklappsbok från vår dotter Candra, reste runt med oss hela Frankrike förra sommaren. Jag har haft tio- tals kg olästa böcker på hög och den såg tung och ointaglig ut (förlåt Candra), så den blev liggande oläst. Idag har jag haft tid att läsa de 300 sidorna. VILKEN BOK, säger jag bara. Är det kanske bara jag som inte läst den tidigare? Är det bara jag som inte varit på André museet i Gränna? NU SKA JAG ÅKA DIT! Tack Candra för denna fina julklapp.

33 år gamla anteckningar bevarade i is.

Boken är en total kärleksförklaring till André´s Polarexpedition den 11 juli 1897. Efter hela 33 år hittades lägret på Vitön i Polarområdet. De tre saknade personernas kvarlevor, deras utrustning, utförliga anteckningsböcker, vapen, slädar, båtar, proviant, allt hittades delvis nedbäddat i isen.

93 foton bevarade i isen

Hela 93 foton kunde framkallas från film i den sju kg tunga kameran.

En av forskarnas långkalsonger.

Under femton år har författaren forskat i varför de omkom, de frös inte ihjäl, de hade massor av mat, men varför dog alla tre? Författaren kommer fram till hela 144 möjliga dödsorsaker. En av forskarna blev troligtvis anfallen av en isbjörn och fick benet avbitet och kraniet krossat.

Hittade kvarlevor efter 33 år

Nu skall jag snarast åka till Gränna när vi är hemma igen. Där skall jag besöka André museet. Om ni inte redan läst denna bok, läs den! En verklighetsskildning som saknar motstycke, full med fotodokumentation och kartor. Ni hittar den på Norstedts Förlag.

Det började med morgondusch på land.

Morgonkaffe på ”altan”, frukost med fil & jordgubbar, sedan ”PANG, pang” och en riktig störtskur.

Vi fick in ganska mycket vatten på vår gård.

Vattnet kom uppe ifrån backarna och rann in under vår bobil.

Vi har 100 meter plus en trappa ned till havet.

Jag älskar en badstrand som denna. På campingarna i Spanien, har vi varit på stranden med tusentals andra, så är det inte här, utan småmysigt bland klipporna.

Kristallklart vatten och härligt svalkande.

Trots att vi reste halva semestern förra året utefter Atlanten, blev det bara ett enda dopp i solkigt vatten. Här ser man varje liten sten på botten på två meters djup.

Birgitta föredrar en skuggig plats på stranden

Vilken härlig badstrand.

Inga drakar, inga badande & skällande hundar, inga bollspel men bara tyst & skön njutning.

Små båtar

Lite större småbåtar

Hela bergväggen är översållad av kaktusknoppar.

Jag har sagt många gånger, ”En plats – ett besök”, men jag kan ändra mig. Vi njuter så till den grad här, att jag skulle kunna vara här flera veckor och ändå komma åter, om jag får plats 48.

SMHI lovar både lite och mycket regn här, minst en vecka framåt. När det regnat över, skiner solen igen och vi har runt 28 grader igen. Varje kväll har vi kunnat sitta ute till midnatt och haft det superskönt.

På vår resa förra året, på Frankrikes västkust, var det ”Bonjour” hela dagarna, vem man än mötte, så är det inte här. Lite mer Stockholms syndrom kanske, man hälsar inte lika mycket på varandra här.

Vår badstrand.

Ganska sent igår kväll var vi nere vid badstranden, bara en liten bit, från vår plats på Camping Les Criques De Porteils i sydöstra Frankrike.

En fin trappa leder ned till stranden.

Ett kristallklart vatten att bada i, men badskor behövs på grund av all fin sjösten liknande den i Kroatien. Jag skulle tagit en simtur idag men då kom åskan gående.

Hela bergsväggen ned till stranden är full av kaktusknoppar.

Jag hoppas jag får se bergsväggen blomma när vi är här.

Tänk om vi somnar här sa jag…

Liggande i våra solstolar var det nätt och jämt att jag höll mig vaken till midnatt.

Värre än ”Bonnabränna”

Vi kom hit lördag middag, parkerade vår Kabe, såg till att den stod plant, tog fram stolar & bord, lade ut tältmattan, fällde ut markisen och förankrade den. Alltsammans tog drygt en halvtimma. På lördagskvällen var mina armar fulla av blåsor, rödbrända och rejäl klåda. Någon gång tidigare har jag haft lite solexem på bröstet, men inte som detta.

Så vaknade jag tidigt, bäst att surfa och undersöka. På natten när man vaknar kommer tanken lätt, cancer och tiden är kort kvar. Så glad jag blev när jag läste, ”Solexem är ingen sjukdom”. Undvik sol i ett par dagar så går det över. Naturligtvis har jag lagt på mycket solskyddsfaktor nu, men hur kunde detta hända på drygt en halvtimma? Nu två dagar senare har det mesta läkt igen.

Jag fastnade i en kanonbra bok.

Ett Stort Tack till sonhustrun Carina för ovan bok som jag fick i julklapp. Först lite uppfriskning kring alla Volvoaffärerna. Sedan så mycket visdom. Tänk om vi fick en P.G. till i politiken och en P.G. till i näringslivet!

P.G. och hustrun hade hyrt en segelbåt i Caribien. Andra dagen på båten kom ett Myday, Mayday till båten. Sverige var lamslaget i storstejk. P.G. lämnade hustrun kvar, flög hem på ett dygn och medverkade i TV nästa dag och uttryckte med skärpa: ”Sverige har inte råd att ha folk, som skrapar på sina båtar eller målar sommarstugan, vi måste ha folk som arbetar”. Nästa dag ”skämdes” LO och undertecknade ett nytt avtal.

Naturligtvis var han hatad av många, men ha sa rent ut vad han tyckte, därför fick han också lämna Volvo. Jag är inte heller, alltid riktigt snäll i det jag skriver alla gånger. Jag står upp för det jag tror på, även om det är impopulärt ibland.

Mörka moln, åska och regn

I eftermiddag har vi haft åska i flera timmar och nu regnar det. Värre är att det skall regna mer eller mindre under resten av veckan. Vi klagar inte, vi åt en riktigt god pizza till middag och har 10- tals kg med böcker finns att läsa.

Vår första dag på Camping Les Criques De Porteils.

Vi har suttit och gått igenom starka minnesbilder från våra 16 semesterresor i Sydeuropa. Denna plats är utan konkurrens nummer ett, av alla campingplatser som vi gästat. Någon poäng mer än Camping Nevio i Kroatien.

Tio meter till ett av servicehusen

Mottagna som kungar, fick vi bästa utsikten, bästa platsen, bara tio meter från en av servicebyggnaderna. De andra som bor här höll nästan på att snubbla omkull, när de såg vår stora Kabe, de gick på tvären förbi och så hörde man dem säga: ”Di Svenske”!

Restaurangbesök första kvällen.

Restaurangen var inte vad jag förväntade mig. Birgitta åt musslor som hon gillar och jag en stor fisk ”from the black pool”. Vi har gång- & cykelavstånd till Collioure, ute vid havet, nära spanska gränsen och där finns säkert mera att välja på.

Vår plats nummer 48

Här står vi på plats 48 och bilden är tagen från servicehuset.

Infarten till campingen

På ena sidan om oss har vi Medelhavet och på andra sidan bergskedjan Pyrenéerna. Nere till vänster intill receptionen finns en välsorterad shop med bakverk, frukt, drycker, kött & chark, mejeriprodukter, fryst & kyld mat samt badkläder med mera.

Solen börjar gå ned över campingen.

Jag älskar bra utformade terasscampingar och väljer detta före att stå på plan mark för alla.

Det är kväll och mörkret har lagt sig.

Här satt vi till klockan 24 i natt under markisen och det var 27 grader varmt ute. Det är inget vi varit bortskämda med under de sista åren, då det ofta varit kallt på kvällarna.

Vår häck framför markisen i förgrunden.

Här började vi med morgonkaffe under markisen. Förstår och fattar ni hur härligt, underbart vi har det?

Hela dagen har vi suttit under markisen idag.

Hela dagen har vi suttit här, ätit, druckit och mått gott. Själv har jag läst en bok av P.G. Gyllenhammar. För oss är markisen lika viktig som hela husbilen och vi bara njuter av att ha skuggan att sitta i. Två kraftiga linor, som klarar två och ett halvt ton, håller den på plats, förankrade i två Olivträd. Det är många båtar vi sett passera ute på Medelhavet idag, här är en av dem.

Onsdag ”kväll” klockan 00.30 Stora Bältbron Nyborg

Som vanligt sen start efter jobbet på onsdagkvällen, men vi vill alltid iväg och klockan är redan 18, när vi rullar ut hemma. Vårt första etappmål är Møn i Danmark. Naturligtvis hade Matts Torebring missat att plocka bort ”Bilväg utan färga” på gps´en sedan förra året. Jag har ju kört den vägen så otroligt många gånger och vet om avfarten till Rødby. På vägen var så enormt med arbetsfordon och blinkande lampor att vi körde helt enkelt förbi avtagsskylten. Strunt samma, vi kör Stora Bältbron då sa vi, 17 mil längre och nästan på ett ut med båtpriset. Klockan halv ett på natten har vi kört 50 mil och parkerar på rastplatsen i Nyborg.

Torsdag morgon Nyborg Stora Bältbron

Det fanns en liten plats kvar till oss i buskarna när vi kom på natten. Nu är klockan sju och nästan alla har hunnit i väg.

Birgitta kör genom Hamburg

Jag var trött efter kvällskörningen dagen innan och Birgitta tar över ratten. Birgitta ser arg ut, men det är hon inte, hon är den snällaste kvinna i världen.

Andra stoppet 17 mil norr om Frankfurt

För första gången är jag besviken på att resa i Tyskland med husbil. Europa har svämmat över av långtradare. Jag sa till Birgitta, detta är nog min sista Sydeuroparesa. Jag har inte upplevt detta tidigare. Under två timmar försöker vi komma av Autobahn, för att äta middag, men det går inte. Tradarna har nattparkerat ute på Autobahn, ibland upp till tio stycken, och det är på gränsen att det går att komma in och ens tanka diesel. Klockan är 19 på kvällen när vi hittar en liten kil att klämma in oss på. Vi törs inte köra vidare, för risken att inte få plats, utan sover över här och vi sov gott.

Tredje stoppet i Lyon

Under fredagen har vi haft mellan 35- 37 grader varmt hela dagen. Vi drack vatten, AC´n gick för fullt och vi traskade på ganska bra. Här sov vi gott bland ”kollegorna” utanför Lyon.

Kändes som att det var åska på gång

När jag gick in i duschen var det så här vackert ute, fem minuter senare var det mörkt.

Vi är Framme på vår plats!

Under våra 16 somrar ute i Sydeuropa, har vi alltid kört de cirka 220- 250 milen ned på två dagar, utom 2003 när vi fick motorstopp, på Autobahn vid Göttingen. Vi hade klarat det galant i år också, om jag inte missat Rødby avfarten, samt om det inte varit två och en halv timma stopp, vid ett vägbygge vid Heidelburg.

Varför vi gästar Frankrike ett år till, är för Les Castel Campingarna. Återigen blev vi mottagna som kungar. Finns bara en plats som vi kan placera er stora bil på, säger den vänlige och skrattande killen i receptionen och så får vi bästa platsen på hela campingen. Det går inte mänskligt att förklara bilden ovan, den måste upplevas, så vackert bor vi. Unikt var också att det var motorväg, nästan ända fram till campingen och bara någon km smal väg.

Start & Mål Frankrike

Nu finns vi på startpunkten Camping Les Criques De Porteils, och fortsättning följer…

Vi lämnar vår ställplats på Eksjö Camping och cyklar vidare på cykelbanan i bild.

Kan det bli vackrare, kan man parkera sin husbil bättre än så här i naturen? Ni ser skuggan av husbilen, ni ser sjön och ni ser cykelbanan. Från vår Ställplats på Eksjö Camping, cyklade vi runt sjön och fortsatte till Skurugata & Skuruhatt, åtta km öster om Eksjö. Kortet taget från förarplatsen i bilen.

Skurugata och Skuruhatt. (Dubbelklicka för att kunna läsa)

Alla branta backar tog mycket ström i batterierna till våra cyklar, men efter 8 km var vi framme. Hem körde vi med energisparläge, det gick lite tyngre men bra. Från parkeringen är det 500 meter till Skurugata och 50o meter till Skuruhatt.

Kloka ord av Albert Engström.

Vi började klokt nog med att gå till Skuruhatt. Uppe på Skuruhatt kan man läsa dessa kloka ord av Albert Engström.

Utsikt från Skuruhatt.

En bedårande utsikt möter oss, 337 meter över havet.

Vandringen ned i Skurugata har börjat.

Birgitta var klok nog att inte följa med ned i Skurugata, utan gick tillbaka till parkeringen och satte sig i solskenet på en rastmöbel. Först undrade jag, vad jag gett mig in på.

Efter en stund är det enkelt att gå.

Genom skogen ned till Skurugata var det behagligt att gå.

Snart blir det värre att gå.

Den enkla terrängen var snart ett minne blott.

Vad har jag gett mig in på?

Jag kunde inte föreställa mig all denna sten. Hade jag anat detta hade jag valt grövre skor.

Mitt vänstra knä börjar göra ont, hur skall det gå?

Vid vissa ansträngningar gör sig mitt vänstra knä tillkänna, så även nu.

Rena stenbrottet.

Inte enkelt att veta var foten skall sättas ned här.

Många som är ute och vandrar som jag.

På parkeringen var det jättemycket bilar. I skogen mötte jag bara lite smågrupper.

Enorma klippväggar.

Ingen vet hur detta naturfenomen har kommit till.

Känns som ett kryss, stopp och stanna här..

Stopp, gå inte längre, så skulle man kunna uppleva naturens krafter.

Ett av de lättare passagen

På vissa ställen är det smalt mellan bergväggarna, på andra ställen betydligt bredare.

Förståndigt att rasta, det gjorde inte jag.

Själv gick jag utan uppehåll den 800 meter långa gatan samt ytterligare en km för att komma till och från gatan.

Att jag bara kom igenom på alla passage.

Här fanns lite trädgrenar att hålla sig i.

Jag vet inte hur det ”gick” till här.

Nu närmar jag mig slutet av gatan.

Gatan slutar vid en mosse, bara 500 meter kvar upp till cykeln.

Nu har jag bara 500 meter fin skogsstig upp till parkeringen där Birgitta sitter och väntar. En timma tog min promenad i Skurugata.