Matts Torebring

Vi lämnar vår ställplats på Eksjö Camping och cyklar vidare på cykelbanan i bild.

Kan det bli vackrare, kan man parkera sin husbil bättre än så här i naturen? Ni ser skuggan av husbilen, ni ser sjön och ni ser cykelbanan. Från vår Ställplats på Eksjö Camping, cyklade vi runt sjön och fortsatte till Skurugata & Skuruhatt, åtta km öster om Eksjö. Kortet taget från förarplatsen i bilen.

Skurugata och Skuruhatt. (Dubbelklicka för att kunna läsa)

Alla branta backar tog mycket ström i batterierna till våra cyklar, men efter 8 km var vi framme. Hem körde vi med energisparläge, det gick lite tyngre men bra. Från parkeringen är det 500 meter till Skurugata och 50o meter till Skuruhatt.

Kloka ord av Albert Engström.

Vi började klokt nog med att gå till Skuruhatt. Uppe på Skuruhatt kan man läsa dessa kloka ord av Albert Engström.

Utsikt från Skuruhatt.

En bedårande utsikt möter oss, 337 meter över havet.

Vandringen ned i Skurugata har börjat.

Birgitta var klok nog att inte följa med ned i Skurugata, utan gick tillbaka till parkeringen och satte sig i solskenet på en rastmöbel. Först undrade jag, vad jag gett mig in på.

Efter en stund är det enkelt att gå.

Genom skogen ned till Skurugata var det behagligt att gå.

Snart blir det värre att gå.

Den enkla terrängen var snart ett minne blott.

Vad har jag gett mig in på?

Jag kunde inte föreställa mig all denna sten. Hade jag anat detta hade jag valt grövre skor.

Mitt vänstra knä börjar göra ont, hur skall det gå?

Vid vissa ansträngningar gör sig mitt vänstra knä tillkänna, så även nu.

Rena stenbrottet.

Inte enkelt att veta var foten skall sättas ned här.

Många som är ute och vandrar som jag.

På parkeringen var det jättemycket bilar. I skogen mötte jag bara lite smågrupper.

Enorma klippväggar.

Ingen vet hur detta naturfenomen har kommit till.

Känns som ett kryss, stopp och stanna här..

Stopp, gå inte längre, så skulle man kunna uppleva naturens krafter.

Ett av de lättare passagen

På vissa ställen är det smalt mellan bergväggarna, på andra ställen betydligt bredare.

Förståndigt att rasta, det gjorde inte jag.

Själv gick jag utan uppehåll den 800 meter långa gatan samt ytterligare en km för att komma till och från gatan.

Att jag bara kom igenom på alla passage.

Här fanns lite trädgrenar att hålla sig i.

Jag vet inte hur det ”gick” till här.

Nu närmar jag mig slutet av gatan.

Gatan slutar vid en mosse, bara 500 meter kvar upp till cykeln.

Nu har jag bara 500 meter fin skogsstig upp till parkeringen där Birgitta sitter och väntar. En timma tog min promenad i Skurugata.

Ställplatsen i Färjestaden

Vi vaknade till en solig långfredagsmorgon. Här får man parkera en natt gratis på ställplatsen vid Ölands Köpcenter i Färjestaden. Natten till långfredag var den fullbelagd.

Jag har aldrig fotat bron från söder tidigare.

Under mer än 40 somrar på Öland, har vi varit söder om bron, endast ett fåtal gånger. Detta kortet är det första, jag har från södra sidan av bron.

Tänk om man hörde historiens vingslag tala.

Södra Öland är som att resa i ett annat land. Så annorlunda hus och bebyggelse, så mycket historia från gången tid, med väderkvarnar och alla gravplatser.

Gammalt och nytt möts på rastplatsen.

Att inte foten till väderkvarnen, som oftast står direkt på marken, har ruttnat upp på alla kvarnar det förstår jag inte.

Förmiddagsfika med påskbakelse & muffins.

På Ölands Köpcenter försåg vi oss med en massa gott som vi inmundigade här.

Första gången i år vi fikade med dörren öppen.

Vi satt inne och fikade med öppen dörr. Detta kortet tog jag sittande i min förarstol i cockpit och ut genom bodelsdörren.

Fyren sken upp i solens glans när vi kom på besök.

Det var nästan folkvandring med fågelskådare till Ottenby idag.

Här tar Öland slut

Här tar Öland helt enkelt slut vid Ölands södra udde.

Jag behöver stora stenar till ett nytt projekt hemma, den finns här.

Inte ens hemma i Småland kan man nog hitta lika mycket sten som här. Från Ottenby körde vi den östra sidan av Öland upp mot norr.

Nattparkering på Kårehamns Ställplats.

Detta är en förnämlig Ställplats att stanna på. Lite kul…närmast i bild står f.d. vd till ett företag som levererar just sill till oss. Idag var både restaurang och fiskbutik öppen. Gissa vad det blev till middag…. ja ni gissade rätt, färska räkor, inlagd strömming och rökt makrill, till Birgittas goda potatismos gjort på grädde.

Utesittarväder i lä.

Jag lastade med solstolar, utemöbler och våra elcyklar, för man vet ju aldrig vad det blir för väder. Trots bara sju, åtta grader var det skönt att sitta i lä.

Brennerpasset mellan Österrike och Italien.

Jag skriver sällan om gamla reseminnen. Jag lever hellre i nuet och framtiden. Men eftersom jag skrev för ett par dagar sedan, att vi älskar bra vägar känner jag, att jag måste korrigera bilden av Matts & Birgitta.

Vi var i Italien mitt i sommaren för tio- talet år sedan. Vi hörde att det kommit två meter snö i Sölden, Österrike, som ligger på 4 000 meters höjd. Vi åker dit och kollar läget, tyckte jag. I Brennerpasset ville vår GPS att vi skulle ta en avfart, vilket vi också gjorde.

Fyra timmars bergsklättring.

På bilden finns det vägräcke och vägen är ganska bred. Oftast fanns ingenting inget räcke alls. När jag tittade åt sidan fick jag nästan svindel. På varje km fanns ett kors som minnesmärke, över omkomna människor, oftast personer i sina bästa år, 2o- årsåldern. Jag stannade ett par gånger och benen nästan skakade på mig.

En dålig GPS bild.

Vi klättrar uppåt i två hela timmar. I många vägkurvor fick vi backa för att komma runt. Vi mötte en buss som bara hängde sig på signalen och menade säkert, ”Försvinn”. Efter två timmars klättrande kom vi till sju förbudstavlor. Förbud att fortsätta utan snökedjor, förbud mot trafik efter klocka 21.30, förbud mot släpvagn och fyra tavlor till som jag glömt vad det stod på. Jag måste ha varit chockad och vettskrämd som inte tog kort på detta.

Fyra timmar senare

När vi fyra timmar senare kom tillbaka ned till Brennerpasset och kunde ta in på campingen ovan, visste tacksamheten inga gränser. Vi skulle ha kört upp till Innsbruck och sedan mot Sölden. Nästa dag ösregnade det och att då klättra upp i bergen igen, det fick vara och vi körde hemåt i stället.

Här sov vi i natt mellan tradarna, på en (r)isig parkering.

Vi stannade för natten två mil söder om Sundsvall. Trots att vi under natten hade en stor hög långtradare till vänster om oss och en flera meter hög snövall på höger sida, ändå gungade husbilen hela natten i stormen.

Solen dök upp efter en timmas körning.

Alla fotar solnedgångar, men denna gången har det bara blivit soluppgångar för min del. Man blir så glad över att se solen gå upp en kall vinterdag. Däremot är det svårt att hitta en plats för att fota. Det går inte stanna bilen eller så är det skog i vägen över allt.

Frukostdags på en isig rastplats.

Det har varit runt nollstecket hela dagen, men så jättekalla vindar så snart man kommer ut. I dag har vi fått plåster på såren för uppresan, vägarna har varit helt torra och jag har faktiskt legat runt 110 km i timman mest hela dagen. Inte en repa, inte en skråma, inte ett enda plåster, visst är vi tacksamma och glada över vår resa. Resan upp till Jokkmokk kan bara beskrivas som en mardröm, men allt går om man tar det lugnt som vi gjorde.

Det blev det fikapaus i Uppsala, paketleverans i Hägersten och Tacobuffé i Nyköpingsbro. Gott och enkelt på vår 46:e bröllopsdag.

I Hägersten kom en ”Budbil” med blommor från Yvonne.

Vi fick förmånen att glädja vår bloggvän Yvonne, med ett paket levererat av bloggvännen Deciree Piteå. Vi körde bara paketet från Jokkmokk till Hägersten och för detta kom Jakob med en stor bukett tulpaner och ett jätte fint ”Hand made kort” by Yvonee. Tack Yvonne & Jakob, detta var överkurs.

Tack till våra vänner Deciree & Kjell, Piteå som gladde oss mycket med sitt besök i Jokkmokk.

Tack till er alla som rest med oss. Jokkmokksresan har genererat 4 900 visningar på min blogg. Detta är rekord för mig.

Tack till Birgitta, för 46 år tillsammans under samma tak och som alltid ställer upp på mina idéer, men nästa gång ska vi ha dubbdäck när vi åker hit upp, sa Birgitta. Jag kan bara hålla med.

Så snart vi stannade bilen hemma, kom våra vänner Arvidsson, med stora kramen och några sekunder senare kom Niklas & Linus, så vi kände oss verkligen välkomna hem. De hade sett oss rulla in i Aneby.

Vi vaknar upp till en solskensdag.

Vi vaknade mycket tidigare än solens uppgång. Klockan är tre på morgonen och det störtregnar ute och det slår hårt på taket. Minus sex grader, när jag låste sent i går kväll och så störtregn mitt i natten, hur är det möjligt? Nästan omöjligt att somna om, tankarna snurrade runt, vägen måste vara omöjlig att köra på, saltar och sandas vägen eller måste vi stanna kvar en dag till?

Vi passerar Polcirkeln.

I dag är vägen blankpolerad som ett parkettgolv och sandbilen har rullat före oss ända ned till Boden. Borta är den hemska spåriga vägen, som det var i tisdags eftermiddag, när vi körde upp. Vi har respekt för halkan, den blankpolerade vägbanan och kör sakta vidare hemåt.

Idag är det gott om renar på vägen.

SVT Nordnytt har rapporterat om massor av ihjälkörda renar. Vi ser kadavren lite varstans i dikena. Renarna har ingen känsla för trafiken och inte alla bilförare heller, utan kör alldeles för fort. Renarna bara står still på vägbanan och tittar, som att här bestämmer vi.

Sen frukost på en rastplats strax utanför Piteå.

Vi startar oftast bara på en slätt kopp kaffe, för att vakna till på. Idag blev frukoststoppet sent på förmiddagen, för det var flera rastplatser som inte var uppskottade.

Riktigt besvärligt att köra med solren rakt in i ögonen en stor del av dagen

Resan från Umeå till Jokkmokk tog en timma och tre kvart mindre tid, att köra på hemvägen än på uppvägen, trots att vägen var blankpolerad bitvis idag. Det säger lite om vilka vägförhållande vi hade på uppvägen.

Solen har stått lågt på himlen och lyst rakt in i cockpit idag. Trots solskydd och solglasögon, har det stundtals varit svårt att köra. Temperaturen ute har legat på plus, minus noll och det har gjort vägbanan slaskig av saltet på E 4:an och mycket spolarvätska har gått åt. Dessutom stormvarning längs kusten. På Höga kusten bron var vindstyrkan 18 sekundmeter.

Allt har gått bra och vi har kört men än halvvägs hem. Vi skulle söka upp en ställplats i Sundsvall, men vår GPS kände inte till nya bron och genomfarten, så vi körde ett par mil till. Nu har vi nattparkerat med de stora pojkarna på en Preem tapp vid Njurunda.

Vi kom med i Nordnytt i går kväll. (Skärmdump från svt play)

Vi såg i efterhand att SVT Nordnytt var på plats på marknaden. På Nordnytt igår kväll fick vi se oss själva i tv rutan. Se inslaget genom att klicka på länken ovan.

Eldarna på campingen tänds efter en fullmatad dag i Jokkmokk.

Idag får vi se solen på riktigt.

Vinterdag i Jokkmokk.

Vinterdag i Jokkmokk

Våra bloggvänner Desirée & Kjell från Piteå kom idag.

Våra fantastiskt trevliga och goa bloggvänner, Deciree & Kjell, kom upp till oss i Jokkmokk, körandes från Piteå. Efter att jag bokat vår plats på campingen i mitten av augusti förra året, läste Kjell detta och tjugo minuter senare hade vännerna bokat platsen bredvid oss. Fantastiskt roligt att möta ”ungdomarna” från Piteå. Nu har vi haft en hel dag tillsammans, fylld av skratt och glatt umgänge.

Mycket folk på marknaden idag.

Deciree, Kjell & Birgitta.

En äkta same med sina renar.

Vilka vackra kläder de har.

Deciree funderar på en hatt.

Deciree & Kjell vid snöskulpturen vid infarten till Jokkmokk

Här sitter jag & Birgitta.

Alla samer har så underbart vackra kläder

Godiskakor i massor.

Renrace nere på sjön.

Vackert klädda ungdomar vid renracet

Vilken trevlig dag vi haft, solsken, en härlig marknadsdag i solsken och mötet med vänner vi aldrig träffat tidigare.

Tack Deciree & Kjell för att ni kom upp till Jokkmokk och hälsade på oss! 

Denna lilla söta tjej får hälsa er välkomna till Jokkmokks marknad.

Det har varit en upplevelse att möta människorna här uppe. Inte minst på campingen vi bor på, Artic Camp Jokkmokk. (Campingen är under namnbyte) Så vänligt och service inriktat mottagande, får man leta efter. Både vid ankomst och under boendet, möter vi detta. Idag var det 1,5 timma väntan på taxi in till marknaden. (Birgitta tyckte det var för långt att gå i kylan) Då kommer campingvärden och säger, ”Jag kör in er till marknaden”. Naturligtvis ville jag betala, men fick med nöd stoppa på honom lite pengar för resan.

Soluppgång och -19 grader.

Vi har haft rekord i snödjup, men ingen sol, mer än lite vacker soluppgång idag.

Så här avslutade vi onsdagskvällen på campingens Restaurang.

Campingens restaurang har öppnat, men bara för att ge service under marknadsdagarna, Själv åt jag en ”Pizza Norrland”, med renskav, lök, lingon med grädde. Den var supergod och jag blev jättemätt. Birgitta åt en renfilé med stekt potatis. Så mycket mat att hon inte orkade äta upp allt.

Jokkmokks kyrka

Vi besökte Jokkmokks Kyrka

Jag fotade kyrkan på utsidan igår. Då var dörrarna låsta, men idag kunde vi se den vackra träkyrkan på insidan.

Den vackra träkyrkan sett från läktaren.

Tänk om det skulle börja brinna, allt är byggt i trä.

Vattenfall bjöd på Marchmellows som Birgitta grillar.

Tyvärr lyckades Birgitta nästan bränna upp den.

Här inne serveras mat & kaffe.

Vi fikade inte eller åt mat här inne, men det såg mysigt ut på insidan.

Ett mycket stort utbud på marknaden av många slag.

Ett stilla snöfall satte glitter i håret, så även på alla stånd med lakritsremmar och dylikt.

En utomhus scen.

Pälsar och mössor i oändlighet.

En ren som pysslades om av alla.

Mycket folk ute redan på torsdag förmiddag.

Visst blir man frestad av alla fina mössor.

Skor och tofflor finns det gott om.

Fryst fisk & renkött fanns det gott om.

Smidigt att stå och sälja ”Frozen Foods” när det är – 18 grader ute. Tre mindre rödingar, pris c:a 200:-. Kändes inte direkt billigt eller blottar jag min okunnighet?

Finsk tjock grillad korv.

Jag skulle betala 60:- för två korvar med bröd, men korvgubben kunde inte växla. ”Ta korvarna och ät, betala kan du göra en annan gång. Jag har varit här i 24 år och aldrig har någon lurat mig”, sa han. Naturligtvis gick jag till första bästa stånd och bad att få växla en femhundring, så jag kunde göra rätt för mig. Skulle det funka att säga så i Stockholm?

Detta får vi nog testa i morgon.

Det låter gott med nystekt renkött inrullat i tunnbröd, vi testar nog i morgon.

Superfina vantar, men inte direkt billiga.

Det fanns en mössa till i samma stil. Priset för vantarna var 2 300:-

Jättefina hantverk

Otaliga stånd med olika hantverk av alla slag. Kåsor, knivar och smycken var det nog mest av. I morgon tar vi med ryggsäcken och handlar lite ost, korv och några flaskor med krossade blåbär, som smakar som starkt rödvin.

Från campingen finns en fin gång- & cykelväg till centrum.

Jag skrev igår två km att gå, men det räckte inte, det tog nog tre kvart att gå på oplogat underlag. Vi saknar solen, men den kommer nog mot slutet av veckan. Vi hade bara -19 grader idag på morgonen.

Halvvägs till centrum

Vi närmar oss bebyggelsen

Tack Elisabeth, bloggen Husbilen Ellen, för tipset fick att gå hit. Bara det var nästan värt resan att åka hit. Minst sagt imponerande. Bilderna nedan får själva tala för allt det fina vi såg.

Först en god laxsmörgås i caféet.

I Samernas land.

Så mycket vackert att se och så stort

Musikunderhållning intill entrén.

Jag hade önskat fota mera, speciellt alla enormt vackra kläder, men det var för mörka miljöer för att ta kort utan stativ.

Kyrkan var  låst så vi kom inte in.

I morgon är den öppen, då gör vi ett nytt besök.

Denna bild tillägnas våra barnbarn

I morgon ska vi titta in i lappkåtorna

Snöskulpturerna är många i naturen

Lite lättande molntäcke på vägen hem

Hemma på campingen och stugbyn igen.

Alla pratar här uppe och är så lättsamma. Vi pratade en bra stund med en dam på ”stan”. ”Vi tyck de ä mycke snö, men bättre dä en -40, som de va för två år se´n, då va det kaos med alla frusna bilar”, sa hon och önskade oss en trevlig dag.

Efter 140 mil i sämsta väglag är vi framme.

Vilken känsla att komma fram hel och välbehållen. Jag har ingen som helst känsla av att det varit långt att köra. Detta är ju bara halvvägs, jämfört med när vi kör till Spanien & Portugal.

Första parkett fick vi.

Första platsen och närmast till allt, förstår ni hur glada vi blev. Vår Kabe står intill snövallen. Till marknaden har vi drygt två km att gå. Marknaden öppnar på torsdag fast invigningen är i morgon kväll. Vi har bara 13 minusgrader.

TMC varning för is hela dagen i går och samma idag.

Aldrig mera dubbfria vinterdäck på konstant isgata dag efter dag, även om de heter Michelin Maxi Ice. Jag frågade på Däck Team hemma, om att byta ut till dubbdäck. Nej det behöver du absolut inte göra, fick jag till svar. På Norrlandsvägar vintertid, är dubbfria däck lika bra. Men ack så fel, aldrig mera dubbfritt.

Frukostdags utanför Skellefteå

Jag har bara sett mera snö i Alperna, i norska och svenska fjällen, än vad vi har sett här. Vi lämnade E 4:an ett par mil söder om Luleå och där var det massor av snö.

Lite, lite sand i vägkorsningar.

Största delen av E 4:an norröver, är två plus en väg. Ofta saktade jag in och gick in i parkeringsplatser, för att inte skapa kö bakom mig, när jag kör i bara 70- 80 km och framför allt för att släppa fram mina tidigare yrkesbröder. Jag var tvungen att välja parkeringsfickor i nedförsbackar för att komma ut, då det bara slirar på blankisen. För bussar har man sandat på busshållsplatserna samt i vägkorsningar som ovan för att underlätta.

Vem körde här sist och lämnade spår innan det frös?

Kan det vara en dam eller en herre i en folkavagn, som körde sista gången innan det frös till? Så svårt att styra och komma efter två frusna hjulspår. Som det skakade sedan. Detta väglag hade vi från Boden och upp till Jokkmokk. Totalt har vi kört bara 40 mil idag, men ändå nästan en dagsresa, i ett för oss bedrövligt väglag.