Elin kom inte idag, men Elof kom och sa att stormen har tagit allt manskap. Nu får vi vänta ytterligare några dagar. Storm ja, vilket oväder sedan. Rosorna svajade lätt på bordet i husbussen, trots stödbenen hårt pressade mot marken.
Nu har i alla fall arbetet börjat, med att isolera ytterväggarna. Det är ingen miljö för mig. Jag tål helt enkelt inte dammet från isoleringen. Jag håller mig ute. Det blir munskydd på, när jag ska städa i slutet av veckan. Idag fick jag faktura på allt virke och byggmaterial hittills. Oj, vad mycket detaljer som krävs. Fyra A4 sidor med reglar, bräder, dagvatten ledningar, takpannor och målarfärg med mera, med mera.
Som jag har skrivit tidigare, är mitt egna bidrag till bygget, att byggstäda på lördagar, så även i går. När jag städat upp och var klar, såg jag en ny och lämplig plats för den bod, som jag hyr till mina entreprenörer. Mina entreprenörer får nu sjöutsikt inne i boden. Jag gick många turer fram och åter för att plocka upp all spik, för att undvika punktering. Jag fick låna sonens bil, då jag saknar ett drag. Det måste jag ändra på nu.
På måndag har vi blivit lovade att E-on kommer och gräver av gatan, samt kopplar in elen i vår central. Då finns det ingen ström längre till boden, där den har stått sedan i höstas. Nu kommer elen att finnas strax intill där boden står nu. Det blir ett stort steg framåt att få trycka på El On.
Guldbröllop. Arkivbild från Krusenbergs Gård 1999-02-08
Ett år har lagts till de femtio, som vi firade på Krusenbergs Gård för ett år sedan. En familjefest på en fantastisk plats, som vi aldrig glömmer.
Då fanns inga byggplaner, det bestämde vi på försommaren. Sedan gick det snabbt. Vårt hus såldes när vi var iväg på semester runt Haparanda. När vi kom hem började flytten till en förvaringsplats. Den 26 september fick vi bygglov.
Jag googlade runt bland olika skribenter på nätet. ”Hur lång tid tar det att bygga en villa”? En tumregel, skriver den mest trovärdige, ”Det tar åtta till tio månader från bygglov”. Det skulle betyda sommaren 2020 för oss.
Jag kallade till byggmöte igår. Det sista jag sa var, ”1 maj flyttar vi in”. Då har inte målarfärgen torkat, räkna med tidigast 1 juni, sa Åke Byggare”. Då skall vi åka på semester, var mitt svar. Hur som helst, det får inte bli en kamp mot klockan, allt måste bli toppskick. Så minst tre till fyra månader till på vår ställplats.
Själv tycker jag att vi ser ganska pigga ut för vår ålder, trots omåttligt mycket och hårt arbete genom åren. Det gäller oss båda. Dottern har redan förmanat mig och sagt, ”Nu säger du till pappa, innan du startar fler projekt!
Jag minns när jag bodde hemma, hur tråkigt och dominant denna vävstol var, som min mamma ställt upp i köket. Vad tyst, rymligt och skönt det blev, när den bars ut. Idag kändes det nästan lika skönt, när ställningarna kom ned på norra entrésidan. Det saknas två stolpar än, som ska bära upp entrétaket.
Det är inte heller alltid roligt, när det är glatt. Cykla efter posten vågade jag inte idag, bland alla isfläckar. Just när jag gick iväg för att hämta posten, gick solen också ned. Detta innebar att det blev glashalt överallt, inte minst på asfalten. Jag kom hem helskinnad som väl var.
Jag förstår att snickarna ville vara på solsidan idag i det fina vädret och bygga klart där. Vad fint det blev med de vita knutarna och fönsterfodren, när de kom på plats. Fasaden skall målas en gång till i vår.
Jag har tjatat mig sönder på och samman på E-on, sedan före jul. De skall gräva av gatan och lägga ned min fasta strömkabel. Först när detta är klart, kan jag smygstarta golvvärmen. Hur svårt kan det vara egentligen. Låt mig vara bevarad från E-on och Telia för all framtid, när allt är klart.
Mot väster
Kanske att vi skulle vilja glasa in en altan här i framtiden. Men hur den i så fall skulle se ut, det får framtiden utvisa. Vi vill inte bygga bort våra fina fönster. Inget får störa det estetiska intrycket.
Vår badvik en stenkast bort
Kanske kommer jag att gå ned och ta ett kvällsdopp, varje kväll som vi är hemma på sommaren. Kanske åka skridskor på vintern, vem vet? Om det blir mera kalla vintrar så sjön fryser.
När jag är på bygget på lunchrasten, har inte postbilen kommit än på dagen. Först långt fram på eftermiddagen får vi vår post. Som jag skrivit innan, tycker jag att det är på gränsen för långt, att gå totalt fem km tur och retur efter jobbet, för att hämta posten, som vi har adresserad till bygget.
igår kväll bestämde jag mig för att cykla! Så kom snön idag och utan dubbdäck, ger jag mig inte ut och cyklar på en sommarcykel. Blir det inte mera snö än så här, ska jag minsann inte klaga. Jag har hela bygget under tak. Denna veckan har det inte hänt mycket på bygget.
Snickare Martin Widell sträcker sig upp på vår topp idag. Förra veckan åkte han skidor på en annan topp, i S:t Johan, Österrike. Jag inbillade mig att de kommit halvvägs nu, men det ville inte Åke Byggare hålla med om. Totalt har snickarna jobbat med huset i 23 arbetsdagar.
Hämtade posten i afton
Första cykelturen i år. Det är ren maklighet, att den inte tagits i bruk tidigare i år. Men ni vet, mörker, hårda vindar och regn, lockar inte ut någon. Det var lite småkallt i kväll, men det går fort till våren nu. Gå dryga 5 km efter jobbet för att hämta posten på Framtidsvägen, är lite segt direkt efter jobbet. Cykla går betydligt snabbare.
Lördag är lika med städdag på bygget, för min egen del. Kunde jag fått ett bättre mottagande i dag? En hel svanfamilj låg i vår badvik. Innan jag hann upp på byggställningarna, hann de simma en bit söder ut bakom träden, som skymmer lite. De känner inte djurvännen Matts än.
Byggstädning
Hela familjen Torebring är nog extremt duktiga på att städa, var det än gäller, på en ställplats med husbilen, hemma i trädgården eller på jobbet. Något som vi ofta hör… ”Vad är detta för företag, så städat och fint överallt?”
Containern är full igen.
Så här mycket brännbart avfall, har jag samlat ihop, bara i år. Tjugo timmar sparade till nyttigare snickeriarbete.
Vår lada.
Vår lada blir bara vackrare och vackrare, inte minst en solig lördagsmorgon. Jag testade badrumsfönstret, (1:a fönstret på långsidan) på våra goda vänner, som hälsade på mig idag. Första reaktionen var, ”Du är inte pryd Matts”. Nej det är jag absolut inte!
Ett ”frostat fönster” hade stört mitt estetiska öga, på den vackra södersidan. Det är mer än en meter mellan duschen och fönstret. Kanske behövs en lamellgardin. Det återstår att se. Men vem skulle vilja stå och titta på oss? Däremot vill jag kunna se ut och vinka till kossorna.
Alla fönster på plats i vardagsrummet
I mitten mellan fönstren skall vår fina murspis stå.
Vi är så Nöjda.
Så vackert det blev bygget på vår drömtomt, efter fem års kamp. Tårarna kommer i ögonen, när jag skriver. Alla oförätter som vi gått igenom och bara får lägga bakom oss. Nu i efterhand kommer tacksamheten, över att vi fått lämna det förra bakom oss. Nu hoppas vi att vi får njuta av livet, än en liten tid, på den enda riktiga vägen som finns, Framtidsvägen. Som sagt tidigare, ni ser mig sällan skriva tillbakablickar på min blogg. Jag vill skriva om drömmar och nya idéer för Framtiden.
Knappt 100 meter till vår badvik
Jag ser fram emot det första kvällsdoppet i vår badvik. Eller varför inte, kanske testa ett vinterbad?
Nästan att jag blev lite förvånad idag. Åke Byggare ringde och berättade, att nästa vecka, finns ingen av hans mannar på bygget. Normalt brukar jag ringa själv, om jag inte ser till dem. Idag fick jag besked innan de försvann. Så nästa vecka blir det nog inga byggrapporter.
Sunrice Eksjö fredag kväll
Själva tog vi after work i Eksjö på Sunrice efter jobbet. Bor man på jobbet som vi, måste man åka bort lite. I kväll använde vi ett presentkort, som vi fick av vår personal i julklapp. Tack så mycket!
Alla säger till mig,”Men oj vad fort det går med bygget”. Därför går det inte sluta skriva, det händer ju saker varje dag. Nu är alla tak helt klara. Nu återstår bara lite fasadarbeten, innan allt arbete inne börjar. Entrétaket skall bäras upp av två stolpar, som inte är på plats än.
Snart är fasaderna klara också
Snickarna lämnar med flit, lite korta bräder på väggarna. Kanske räcker inte de längsta bräderna och då är det synd att kapa av mindre längder av de längre.
Nu väntar jag på ”Elin”
Nu är fasadmätarskåpet på plats. Nu väntar jag på ”Elin”. Än så länge är det ”Elof”.
Vi valde Miele
Det blev ytterligare en kostsam dag. Inköp av alla vitvaror i köket, tvättstuga, garderober samt alla innerdörrar. Återigen blev det Lövsta Trähus som blev inköpskanalen för oss. Vi valde Miele.
Matts Torebring 