Tänk om pappa Reinhold hade fått leva och se vad Matsapojken gör …
Ni som har läst min bok har också läst om pappas liv som bonddräng och livet i en kall drängstuga utan el, med ett handfat vatten på en kommod, bara en säng att sova i och en kamin att elda i.
Hade pappa sett detta hade han trillat baklänges. Idag har vi monterat 2 golvbrunnar, dragit in avlopp som går till en tank med kvarn, samt dragit ut en vattenledning. Det krävdes många funderingar innan vi tillslut valde riktiga toalettstolar. (Det var ju därför vi valde Concorde husbuss, vi vill ha det lika bra som hemma.) El går vi in utvändigt med från baksidan. Nu är det färdigt för att gjuta betongplattan
Det var tufft för grabbarna från Tranås Rörservice, att borra igenom armeringsjärnen.
Enda stället för att få avlopp och vatten var att borra oss ut genom betongplattan i teknikrummet. Naturligtvis stötte borren på armeringsjärn.
Så här blir det när det är klart
Väggar och tak blir identiskt som på Friggeboden, fast Drängstugan blir lite tjockare väggar 3″ x 6″. Utanför entrédörren blir ytterligare liten altan för att kunna njuta av morgonkaffet.
Varför har jag då bytt namn på stugan från Gäststuga till Drängstugan. Dels orkar jag så lite själv just nu att jag får köpa de flesta tjänster samt resten är nostalgi, en Drängstuga på landet.
Önos Jordgubbskräm, kall mjölk och nybakade råg/ russinbullar
I stort sett varje kväll sedan det började att grönska ute, sitter vi i greenroom och njuter av vår kvällsfika/ kvällsmat efter jobbet. Minsta lilla solsken värmer upp rummet på dagen och det är jätteskönt att sitta där ute, ofta sent på kvällen.
I väntan på att jag skall bli frisk jobbar jag inte så långa dagar och är hemma ganska tidigt. När Birgitta kommer hem strax efter fem, försöker jag att ha en varierande kvällsmat varje dag. Det godaste och det vi tillsammans gillar mest är …
Detta var ofta kvällsmaten hemma, inte minst i bärtider. Mamma serverade vad hon kallade ”Grosakräm,” resterna av hallon, jordgubbar och blåbär efter det att hon hade gjort saft. Det rökta sidfläsket hängde i ett snöre ute i boden, trots sommarvärmen. Det var fest i det fattiga hemmet.
Under september månad för ett år sedan, började jag att succesivt bli allt mera orkeslös. Första minnet var att jag bara orkade cykla halva backen upp till jobbet. Nästa dag fick jag stanna tre gånger, när jag gick uppför backen och så har det hållit på, jag har inte blivit bättre utan tvärt om. Efter en kvart med trädgårdsarbete har jag fått gå in och vila vissa dagar. Efter fyra veckors semester med bara vila, orkade jag inte tvätta bussen när vi kom hem.
Jag kommer inte ihåg och kan inte räkna upp alla undersökningar och provtagningar som jag har varit på. Jag börjar nästan att känna mig hemmavan på både Höglandssjukhuset i Eksjö och Länssjukhuset Ryhov i Jönköping.
Sedan början av året, är det inte jag som sökt läkarvård, utan jag har kallats till olika avdelningar för utredning. Jag känner att jag är i goda händer, inte minst sedan sista besöket i Jönköping i måndags denna veckan, då jag fick träffa en helt fantastisk överläkare. Han kunde t.o.m. berätta för mig om insättandet av Pacemaker, detta utan att jag mådde illa. Citat:
”På papperet är du 76, men dina värden på datan visar 20 år mindre, vilket du också tror att du är!” Trots de bästa värden i cykeltestet, kommer inte min puls igång till vad den skulle vara. Jag har alltid fått höra att det varit bra att ha en puls runt 40, fast inte nu längre.
Nu skall min överläkare ta det minst blodiga först och nu väntar en röntgen till (27/9), för att undersöka alla kranskärl. Finns det inga fel där, kommer jag att få Pacemaker. Denna ovisshet under det gångna året har varit jobbig.
Birgitta var med mig till Jönköping i måndags och körde bilen både bort och hem. När jag gått de fem stegen uppför trappan in till kontoret, fick jag sätta mig på entrémattan innanför dörren, p.g.a. att jag blev helt yr. Igår och idag har jag varit med full dag på jobbet, när vi fotat alla Tomtelådor och Tomtesäckar inför julen. Jag var trött men orkade. Visst är det konstigt.
”Jag är normalt bara halvtid på jobbet” för att göra lite mindre saker, ha den sociala gemenskapen samt att få äta frukost och middag. Vi har tre dagstidningar som jag läser digitalt. Med andra ord, mitt bloggande minskar mer och mer. Jag kommer säkert att skriva lite då och då, samt titta in i andra bloggar ibland. Jag har så många vänner på nätet, så att det är svårt att sluta helt med skrivandet. Ingenting är omöjligt, det tar bara längre tid, jag skall bli pigg igen.
Linus är kartläsare på semesterresan. Foto Niklas Torebring
För ett antal år sedan, gav vi ett erbjudande till Niklas att låna husbilen (en Kabe) vid ett lämpligt tillfälle. Lite försynt kom Niklas för några veckor sedan och frågade om erbjudandet står kvar?
Självklart står det kvar, var Birgitta och mitt svar. Efter lite ”puffa på” kom Niklas och Linus till slut iväg i söndags eftermiddag. Mamma Carina är hemma och jobbar. Efter att vi kört en runda till Eksjö och varit inne i Eksjö centrum, var jag inte det minsta rädd för att släppa iväg dem. Jag var mer orolig att de skulle råka ut för skyfall på vägen. Själva satt vi fast ett år i Paris i närmare 3 timmar, p.g.a. störtregn och översvämning.
Nu har de landat på Bödagården på Öland. Sist som jag var inne där, det är mycket länge sedan, var det en relativt liten camping. Nu såg jag på nätet att den har den vuxit ut enormt. Vad jätteroligt att de kom iväg tycker vi, far & mor, farmor & farfar.
Båttur på sjön RalångenSandsjö VärdshusSandsjö VärdshusOftast är det bara jag som äter rent på plankan.
Vi som inte prenumerer på alla förekommande tidningar att läsa på webben, ser oftast bara en kort överskrift. Jag kunde i alla fall läsa vad någon uttalade i Ölandsbladet: ”Vad har har hänt med Byxelkrok, jag har aldrig sett så mycket människor här tidigare, det är totalt översvämmat?”
Vår husbil är avställd t.v. för att ge plats för alla andra på vägarna och på parkeringsplatserna. På lördagen tog vi istället med båten till sjön Ralången. Ganska snabbt fick jag en gädda på c:a ”35 cm” och sedan inget mera. Vi var i den norra delen av sjön när himlen blev svart och det började blåsa ganska otäckt, för oss som inte är så sjövana än. Allt gick bra och när vi satt bilen igen, började det regna ganska fritt.
Idag åkte vi till en annan sjö som ligger vid Sandsjö Värdshus. Jag visste inte innan att den heter Uppsjön. Vi åkte inte dit för att fiska, men för att äta fisk, en underbart god Laxplanka. Jag har passerat här kanske 100- tals gånger under åren, men inte stannat lika ofta för matrast.
Sandsjö Värdshus är så populärt och välbesökt året runt, att vi var glada att hitta både parkering och ledigt bord. Inte konstigt så mycket god mat för några hundra lappar.
Jag har tillstånd att ha båten liggande i badviken, men så mycket skönare att ha allt hemma på gården och låsa in motorn i ett eget förråd.
Jag trollfiskade runt hela sjön
På sjön var det minsann ingen trängsel idag, vi var helt ensamma. Vi satt på sjön i 4 timmar och log åt alla båtar som ligger på land, ofta flera stycken vid samma sommarstuga. Varför används de inte?
Nybakade baguetter med ost, skinka och potatissallad
Vi körde runt hela Anebysjön idag och trollfiskade, men inte ett enda napp. Vad gör det sa jägaren, som gick hem från skogen utan hare, det är såsen som är god.
Vilket fint sommarminne vi fick. I vinter när vi ser den isbelagda sjön, då tänker vi tillbaka till dessa sommardagar.
Nu har det gått ett helt år sedan jag började bygga förra gången, så nu tycker jag att det dags att bygga ett nytt litet hus, en kombinerad gäststuga och bastu. Vi har ett perfekt läge på tomten att bygga vidare på.
När våra barn var små jobbade jag/vi jämt och ständigt och barnen säger ofta, ”Vi har uppfostrat oss själva!” Våra barn har fortsatt i samma anda och jobbar alldeles på tok för mycket, så tycker i alla fall mor och far.
Nu har vi bestämt oss för att våra barnbarn skall stortrivas, när de hälsar på hos farfar & farmor, morfar & mormor. Nu ska de kunna sova över med kompisar i gäststugan, bada bastu, ta ett vinterbad, ta båten ut och fiska och bara ha roligt. Naturligtvis kommer Birgitta och jag att koppla av med ett bastubad också.
Jag planerar att göra alla markarbeten senare under hösten och bygga under vintern eller våren. Jag kommer att bygga med plank 3″6 (75×150). Det roligaste är att jag fått ett Startbesked efter alla turer som jag varit med om.
En ”Fågelvagn” för de minsta, en gåva från våra Finska Kamrater, Made in Jakobstad
Jag har skrivit om det flera gånger innan, men det tål att skrivas om igen. Under de första åren i detta århundradet, gick vi till samma plats, dag efter dag, på stranden i Rubicone, Italien. Det gjorde även Fredrik & Marianne från Jakobstad, Finland. Så började vi tala med varandra och det gör vi fortfarande efter 22 år. Fantastiskt! Vi har gjort 2 resor tillsammans med våra husbilar, en resa till Dubrovnik och en resa till Finland.
Vår gåva har fått en hedersplacering över garaget till HERDEN.
Jag hade hört ett rykte om att de var på resa i Sverige. När vi kom till Öland ringde jag upp dem. När de fick höra att vi var på Öland, körde de 25 mil för att komma och hälsa på oss. Våra vänner har för tillfället ingen husbil, men i år hade de hyrt en ”Plåtis” för att testa på. (Det finns inte en krok i hela bilen att hänga upp någonting), sa Fredrik.
Inte nog med att de kom och hälsade på oss, vilken fin present vi fick. En ”Fågelvagn” (fågelholk) för de minsta, med öppningsbar dörr, klistrat papptak och ett gediget hantverk. Nu hoppas vi på både stora och små besökare.
Tack Vänner för vår goda vänskap under så många år.
Tack även till Niklas som skruvade fast den på 4 meters höjd. Att gå på höga stegar är inte min grej längre.
