Matts Torebring

Grundarbete för Niklas 40- årspresent. Foto Carina Torebring

Bäst att jag hjälper farfar. Foto Carina Torebring

Linus knappt två år, men förstår att köra skottkärra, gräva och tippa där det bäst behövs.

Oj vad det var tungt. Foto Carina Torebring

Det var nog bra att farfar lovade att hjälpa farsan, det hade blivit jobbigt annars.

Frestande att låna en av grävskoporna på jobbet. Foto Carina Torebring

Med den stora Cat bandmaskinen på jobbet hade detta varit gjort på en kvart. Å andra sidan kanske det hade tagit hur mycket tid som helst att rätta till efteråt.

Niklas Torebring 40 årsfest på Gyllene Uttern

1971 var ett riktigt bra år. Timlönen var under tio kronor per timma. Regeringen införde prisstopp i oktober månad. Vi hade en obetydlig folkökning i Sverige. Jag körde land och rike runt med långtradaren. Vi började planera vårt första husbygge. Och det bästa av allt Niklas kom till världen. Som elva – tolvåring kom han och bad farsan skriva på ett papper. Han hade gått in på banken för att köpa ”Fermenta” aktier. Det fick han inte köpa utan min påskrift. Dessa aktier har inte gått så bra, om de ens finns kvar. Idag är han delägare i familjens företag och det är en stor glädje för oss att arbeta tillsammans. Vi säger ett stort Grattis till de 40 åren.

Skål farsan

Linus Torebring, snart 2 år, skålar för farsan på Restaurang Gyllene Uttern, Gränna.

Emilia Lindberg sjunger för jubilaren

Som sig bör på en 40- årsfest blev det både tal, sång och stora presenter.

Ett stort Tack Niklas för den storslagna festen

Efter den storslagna festen på Gyllene Uttern blev det tipspromenad och med fina priser hemma i Niklas för dagen finputsade trädgård. Inte nog med detta, utan sedan blev det kaffe, tårta och gemenskap långt in på kvällen. Vi, släkt och nära vänner säger ett stort Tack till Niklas med familj för denna storslagna fest.

Grattis Farmor på Mors Dag, sa Linus 2 år i mitten av september, och överlämnade ett eget litet paket till farmor. Det är en intelligent pojk, säger pappa Niklas. Han pratar jättemycket, räknar till fem och förstår det mesta av vad han ”vill” förstå.

Dessa två nattliga bilder får sätta punkt för en fantastisk påskhelg hemma på Skogs- & Konserthusgatan tillsammans med våra barn & barnbarn. En påskhelg vi aldrig kommer att glömma med försommarvärme, grönska och knoppar som brister i naturen.

Lika påskgult som påskliljan, lyser vårt hus i kvällsmörkret. Detta var egentligen bara en testbild, men eftersom nästan alla kort tas i vintermörker vid juletid fick det komma med.

För oss, morfar & mormor, som inte träffat vårt yngsta barnbarn Oliver, sedan julafton, blev det en glad överraskning, att se honom springa runt i trädgården hemma på Skogsgatan.

Men farfar, du har ju inte sått dina grönsaker ännu, nu måste du sätta fart, sa Linus, och började hjälpa till i odlingsbänken.

Fiskhoven, kasta sten och gräs i farfars damm var ännu roligare.

Oliver funderar, kommer inte mjölkabilen till  morfar idag, mjölken står och surnar, är den försenad….?

Vilka konstiga djur farfar har överallt i sin trädgård, sa Linus. Här i en cirkel på knappt 4 m ligger är vår hund Brownies sista viloplats. Djuren symboliserar alla skogspromenader  med Brownie och hur roligt det var att jaga dem i 30 sekunder. Traven med ved symboliserar mina första egna förvärvade slantarna som jag fått när jag barkat massaved och travat upp den på detta vis.

Farmors falukorv och blomkålsstuvning var jättegod, säger drygt 1,5 år gamla Linus Torebring.

Farfar bjöd på några droppar färskbryggt kaffe. Det var gott, sa Linus, och ville ha mer.

När vi kom hem från Gränna denna helg var all snö borta på tomten, isen på dammen var borta, fåglarna kvittrade och jag planterade årets första och enda kruka med några vackra Primula. Bakom blomkrukan står mjökkrukan, säkert 60 år gammal eller mera, som fylldes med hushållsmjölken ute i lagården hemma på 50- 60- talet.

Varför har jag två styck gråstenar ligger på trappan bredvid blomurnan? Jo just dessa båda stenar, hade mamma och pappa och la på fläsket i saltkaret ute i boden för att hålla ned fläsket under vattenytan. Detta efter att man slaktat hemma.

Oj, vilka fina och välplanerade hus, var det första vi sa, när vi såg de nya bostadsrätterna på södra infarten till Gränna. Alla lägenheterna har en stor inglasad altan med utsikt ned mot Vättern och Visingsö. Nästan på att vi förälskade i dem vid första ögonkastet. Vi kollade på Svensk Fastighetsförmedling och det var inga jättehöga insatser eller avgifter heller. Men så kommer det där med 3,5 mil till jobbet i stället för 800 meter på cykeln. Visserligen garage i bottenplan, men husbilen, kanske inte är så enkelt. Å Linus kommer snart att cykla hem till farfar och låna snickarboa. Det kanske får bli drömmar trots allt. Känns som vi varit otrogna mot vårat hus som vi älskat så mycket. Roligt att se att det byggs välplanerade hus i alla fall.

Arkivbild från Svensk Fastighetsförmedling.

Utsikt från de nybyggda husen. Arkivbild från Svensk Fastighetsförmedling.

För många år sedan köpte jag vallningsfria skidor. Så länge jag åkte i skogen fram till elljuspåret gick det bra. Alla trärötter höll skidorna rena på undersidan. När jag kom ut på öppna fält var det två gröna spår  efter mig. Snön satt fast på skidorna. Jag skänkte dem till en Second Hand butik. Idag gick jag elljusspåret runt iförd min slalomdress. Tala om att jag blev kokt innanför kläderna. Det var ju trots allt bara 7-8 minusgader ute och härligt solsken. Den här kalla vintern har tagit hårt på konditionen. Ingen cykel till jobbet, inga timmar i skogen om söndagarna.