Matts Torebring

Nu har jag jobbat ett par lördagar med vårt Miljö- Kvalitétsarbete i företaget. Frampå lördagseftermiddagen sa jag till min Birgitta, nu är jag trött på detta, ”Får jag bjuda dig på bröllopsdags middag”? Det blev Sandsjöfors Wärdshus, som ligger mellan Eksjö och Sävsjö. Jag frågade min kära hustru, ”Klarar vi 40 år till”? ”Nej det blir nog svårt”, sa Birgitta.

Här är det nästan fullsatt och nästan alla äter deras berömda plankstek. Vid ett tillfälle satt vi ett 10- tal personer vid ett långt bord. En liten grabb vid bordet sa till sin pappa, ”Titta pappa, där borta sitter en, och så pekade han på mig, som ätit upp allt på brickan”. ”Ja vilken vekling din pappa är”, svarade jag.

PS. Nästa helg måste vi rasta husbilen. Kanske Linköping och kolla på en lastramp till en ev. Vespa eller EU moppe.

I dag gick vi till Fjordmarks Möbelaffär och köpte ett nytt mindre köksbord med bara 2 stolar. Det är mer än 15 år sedan barnen flyttade ut och vi har dessutom 2 ytterligare matgrupper att sitta vid. Det känns skönt att minska ned lite. Nu får vi se om någon på Blocket vill ha detta.

PS. Efter 2 dagar var det sålt. ”Räcker 3 st 500:a lappar”? sa den trevliga damen som kom och köpte det.

Här bor vi som de flesta redan vet, men på andra sidan denna grannens ödetomt ligger en skidbacke, ja just det, en skidbacke 25 meter bort.

Här lärde sig våra barn att åka slalom, för mer än 30 år sedan. Under alla gröna vintrar har det varit tyst i backen. I lördags blev det fart på tekniker och elektriker för att starta upp liften igen och det lyste vackert på kvällen i backen. Många familjer som hade barn som växte upp på sjuttiotalet har lämnat området. Nu har många barnfamiljer har flyttat in igen. Så visst är backen ett välkommet inslag.  Själv skulle jag vilja åka till Val D´isere  i södra Frankrike. Hur många i Sverige bor mitt i pisten?

För en vecka sedan fick vi chockbeskedet, att en av våra bästa vänner har lämnat oss. För bara ett par månader sjöng och spelade Barbro i kyrkan, strax före detta var Barbro och Sven Larqvist hemma hos oss på middag och Brabro var till synes helt frisk. Idag var det begravningsgudstjänst i Mullsjö och ett tungt farväl. Åter ett offer för cansersjukdomen. Rosen är en av hundratals som prydde kistan och den får symbolisera det vackra i sorgehögtiden i stället för en kall kista.

Foto Mikael Marbenius

Det är så roligt att plocka fram julen mitt under mörkaste tiden på året, pryda träd, buskar, hus och trädgård med  lysande julfigurer och ljusslingor samt allt julpynt inne. Det är nog dubbelt så roligt att plocka bort allt igen. Nu är det släckt inne och ute. Det känns så skööööönt!

En riktigt God Jul & ett riktigt Gott Nytt År till släkt och alla våra vänner  här hemma i Sverige, ute i Europa och Argentina och till er alla som läser när jag skriver.  Jag älskar att  skriva och vad roligt jag tycker det är när ni läser och kommenterar. Jag får själv lite dåligt samvete när jag ser alla omtänksamma julkort som kommer i brevlådan före jul. Nästan alla av er vet om att vi jobbar nära dygnet runt före jul och att tiden inte räcker till för oss att skriva julkort. I morgon 23 december kl. 12.00 har vi julfest med vår personal och sedan blir vi ”civila” igen. Då skall vi ta ett par timmar och julhandla den sista julklappen. Alla de andra har vi köpt på nätet. God Jul från Tomtefar i Aneby.

I år förmodar jag att alla i hela Sverige får en vit jul. Så här ser det ut hemma på 38:an i Aneby

Vilken fantastisk julgran vi hittade  (av plast) till vardagsrummet, (en storlek större än i gillestugan). Den har 48 grenar med 30 st mindre  kvistar på varje gren. Den är så tät och stor att i år ryms inga julklappar under granen. Nu har frugan bara lite juldukar och en kartong med tomtar kvar att ta fram. Två utegranar och våra två innegranar är klara. Riktigt skönt nu när jobbet tar all kraft. Julklapparna är köpta på nätet, en kanske återstår. Nu skall vi se till att hela Sverige får sin julklappar från oss på jobbet,

Så här ser det ut hemma den 2:a advent, när vi kommer hem sent på kvällen, snö och åter snö och riktigt kallt.

Jag vet att det är tidigt att klä granen till 1:a advent. Nu sista veckorna före jul går vi in i nästan 5 skift på jobbet. Vi tyckte det skulle vara skönt att slippa stressa i sista minuten när alla andra är klara. Den första granen i gillestugan är klädd och det återstår att klä en till i vardagsrummet. Hade jag egen skog skulle jag hugga min gran hur vädret än är. I år sa vi att vi köper  ”plastgranar” av lite bättre kvalité. I proffskatalogerna på jobbet kostar en sådan runt 3 000:-. Jag hittade en webbsait med två fina granar och bättre pris och granarna levererades från Hamburg. Nu får vi lite julstämning under hela december. Vad det känns skönt att slippa att ligga på magen under granen och vattna varje kväll.

När jag bodde hemma och var bonddräng i början av 60- talet, togs julgranen in julaftons förmiddag. Sedan var vi på logen och tröskade. Vi åt julmiddag kl. 13.00 spik. När kossorna i lagården mjölkats och fått mat på kvällen drack hela familjen julkaffe, pappa läste julevangeliet och de få julklapparna delades ut.

Själv glömmer jag aldrig 1965, när jag var skogsarbetare. Första snön kom i november månad och den gick inte bort förrän slutet av april. Däremot kom det ny snö nästan varje vecka. Kommer det att bli likadant i år? Det ser inte bättre ut…

Redan ett år har gått sedan Oliver, vårt 2:a barnbarn, kom hastigt till världen, en månad för tidigt. Nu hade han bjudit hela släkten och med pappa Mikaels hjälp lagat mat och bakat tårta. Festen blev hemma hos oss och roligast för mig och oss alla var att Birgitta kom hem från lasarettet en timma före festen. När jag blir stor, har Oliver redan sagt, då ska jag bli som morfar. Då måste du tidigt lära dig köra traktor, sa morfar och överlämnade denna Claas traktor med påhängskärra.

Som säljare jag är, försöker jag alltid att peka på allt det positiva i livet. Så här skrev jag till mina säljarkamrater på jobbet denna fredag morgon……Alldeles lagom mycket snö, lagom kallt, order rullar in när vi är hemma och sover, t.o.m. medvind till jobbet idag, finns det något som kan bli bättre denna fredag…? Bara Birgitta som är lite krasslig, stötta henne så gott det går i dag. (Naturligtvis var hon på jobbet även denna fredag. Birgitta har bara varit hemma från jobbet 2- 3 dagar på 30 år)

Fem minuter senare hör vi att något far i golvet ute i köket. Strax därefter hör vi en stor duns. Vi springer ut och hittar Birgitta liggande avsvimmad på golvet.  Till vår stora lättnad kunde hon strax kommunisera med oss. Hon visste inte att hon tappat ett fat med köttbullar i golvet, hon mindes inte att hon svimmat. Röd och uppsvullen över hela kroppen. En allergichock  av den medicin hon tar just nu konstaterar ambulanspersonalen som var på plats inom 15 minuter. Vilka underbara människor som kom i ambulansen och som tog emot på Akuten på Höglandssjukhuset i Eksjö. Kram till er alla.

Klockan halv två, drygt ett dygn senare, fick jag hämta hem Birgitta som nu var riktigt pigg och återställd. Vilken fantastisk läkare på Medicin avd 9, vilket engagemang. Halvvägs hem ringde han upp Birgitta och bad oss vända och komma tillbaka och hämta mera medicin. ”Jag har rådgjort med kollegor som har specialkompetens inom detta område”, sa han.

Allt detta blev en rejäl tankeställare, trädgården kändes tom när jag monterade upp julbelysningen på förmiddagen, huset kändes tomt och ödsligt. Nu är Birgitta hemma och allt känns bra igen.