Matts Torebring

Innan vi lämnade Väderstad på förmiddagen, gick jag för tredje gången, på tre dagar in på Konditoriet och handlade med mig de mest utsökta bullar som finns, för att inta dessa till förmiddagskaffet på vägen hem. Vi bestämde att vänta med fika tills vi kom till Höganloft rastplats utanför Tranås.

Hur många gånger vi rullat in här för att stanna och fika det vet jag inte. Det har inte funnits en enda m2 kvar att parkera på, för varje m2 är alltid upptagen av en långtradare och vi har fått rulla vidare. Idag fanns det inte en enda långtradare på plats och vi kunde parkera, fika och njuta av den fina utsikten.

Alla de som fraktar våra varor på vägarna har rast- och vilotider som de måste följa. De måste stanna enligt regelverket men få har gett dem platser att stanna på och de måste ta det som finns. Jag har skrivit om detta flera gånger tidigare. DET KÄNNS SOM MYNDIGHETERNA FORTSÄTTER BLUNDA för detta jättestora samhällsproblem.

I Frankrike har långtradarna oftast sin egna parkering. En display vid motorvägen talar om hur många lediga platser det finns. I Tyskland och Sverige blockerar långtradarna ofta bränslemackar, parkeringar, rastplatser och till och med ut på vägrenen på motorvägar. Ofta kan det var svårt att komma intill för att tanka en kväll. Vid flera tillfällen under vår semesterresa i somras hände samma sak. Vi försökte stanna vid en rastplats för att fika. Det var på gränsen att vi kom ut i trafiken igen så tätt stod alla långtradare, att försöka stanna var inte att tänka på.

Kanske är hela problemet löst när vi får förarfria lastbilar?