Som aldrig kommer att lämna mig!
Det går knappast en dag, utan att jag tänker tillbaka på denna gården. Jag kom hit fem år gammal och bodde här i sex år. Det egna företaget gick före, samt en mil att åka varje dag, kändes inte bra, annars hade jag köpt gården. Pappa var erbjuden att köpa gården för 58000 kr år 1958, men vågade inte slå till.
Jag fick inte ha kompisar hemma, jag skulle hjälpa till på gården. När jag inte lekte med min lastbil, som jag snickrat ihop själv, med en ugnsplåt som tippflak, vandrade jag runt i skogen. Jag tror att jag kände igen alla träd i skogen. I söndagsskolan målade jag upp fantasibilder av bibelberättelserna, som jag lade ute i hagarna till gården. Dessa tänker jag på nästan dagligen.
Under månljusa vinterkvällar, åkte vi tåg med kälkar upp ifrån 32:an och ned till gården och vidare ut på ett gärde, när det var skarsnö. Vad oskyldigt och vad roligt vi hade. Inte konstigt att vi bygger ett nytt hus ute på landet
Gården Sköldseryds marker gränsar i norr till Vallstorp, där Betania kapellet låg. Här möttes Birgitta & jag i början av 50- talet, när vi gick i samma söndagskola. Ni ser grunden till det forna kapellet i mitten av bilden. Fantastiskt att vi känt varandra i cirka 67 år.
Jag brukar säga, att om vi bor billigt eller gratis på en ställplats, går vi ut och äter istället. I fredags kväll blev det en jättegod pizza på Aneby Grillen och idag blev den en god lunch på Sunhults Gästgiveri.
Fint läge med utsikt över sjön,där skulle ni slagit till! 🙂
Hoppas ni får många fina år tillsammans framåt med!
RegnKram igen
Tack, tack, det hoppas vi också. Visst ligger gården vackert och så alla minnen.
Solskenskramar
Kanske finns en mening med att ni inte köpte gården, nu får ni istället komma dit och minnas varje gång.
Härligt att höra hur man lekte förr i tiden, och min manlige ägare känner igen sig.
Du har rätt Husis, varje lutande träd skulle ha avverkats i skogen. Ingen husbilsåkning, jag hade fastnat i skogen och att bygga hus att bo i. Men visst hade vi roligt när vi lekte förr.
Tack för länk till SGU. Min mamma ritade vårt barndomshem och pappa byggde det från grunden. Ångrar att vi inte köpte det, så vackert och välbyggt och det enda som aldrig fick in vatten i källare vid skyfall som alla grannar, mamma berömde pappa varje gång:-). Vet inte om jag hittar tomtbeteckningen men till sommarstugan nära barndomshemmet har jag och ska kolla det. Och visst, så mycket skoj man hade alla årstider som barn, inte minst på vintern med alla åk i snö och på is. Och var ute sent i mörker. Annorlunda idag. Ser aldrig ett barn ute, bara till och från alla hämtningar. Ha det så gott och fortsatt lycka till med allt.
SGU känner jag mig lite stolt över att jag hittade. Jag kände inte till dem innan. Jag letade och letade efter förekomsten av berg och så fick jag veta så mycket annat. Det var busroligt och intressant.
När vi fick leka, visst hade vi roligt och så lättsamt, inte minst på vintern. Jag tjatade till mig ett par begagnade skridskor, som kostade pappa 5:-. Roligt att du är med och både läser och skriver. Ha det riktigt gott.
Som norrlänning känner jag igen allt du beskriver. Åka kälke, skidor, skridskor och vara ute på kvällar i månsken och åka i backen. Sorgligt att barn inte får uppleva sådana lekar idag. Önskar en fin upplevelse och lycka till med byggandet. Mycket var bättre förr……..(inte allt)…..Kram från ett varmt Spanien!
Ja när vi kom in som barn på sena kvällen, var vi trötta och sov gott efter lek i kälk- & skidbackar. När det blev lördagskväll, gick vi till grannen som var först med att köpa tv. Inte var vi mörkrädda heller, för vad skulle vi vara rädda för? Kram från husbussen på jobbet