Mitt mjölkabord.
För mig är detta mjölkabord, mycket mera än två mjölkasåar. Så länge pappa var bonde till slutet på 60- talet, ställde han ut dessa mjölkasåar, vid landsvägen eller byvägen. Där stod mjölken ofta i timmar, för vidare transport på ett öppet lastbilsflak till mejeriet. När mjölkasåarna kom tillbaka, var de ofta fyllda med vassle från mejeriet. Sedan skulle de diskas noga. Pappa och mamma hade flera diplom, för leverans av felfri mjölk. Bereoende på mjölkens fethalt, fick pappa betalt för sin mjölk. Jag minns att pappa var nöjd, när han fick en krona litern för mjölken.
Nu har mina mjölkasåar stått inne en tid. I veckan har jag slipat bort rost, tvättat dem och gett dem två styckningar med Hammarlack. Nu är de fina igen. Visst får man vara nostalgisk och blicka tillbaka ibland.
Matts Torebring 
Visst är det minnen från en fin tid tillbaka Matts!
Kommer ihåg att de fanns hos Mormor o Morfar.
Ha det gott o ha en fin PingstHelg……..Kram
Ja, vilken förändring av samhället på några få år. En pingstkram
Vad fint att ha haft dem kvar och att du nu har snyggat till dem. Då får vi, som kommer till din ställplats, njuta av dem 😉
Kram
Allt behöver inte stå i historieböckerna, lite kan stå på en träpall i naturen. En pingstkram
Jag minns väl när far tog tre stycken på cykelkärran och trampade till landsvägen.
Kram
Det visste jag inte att du har lika minnen som jag. En pingstkram
Minnen från barndomen fick följa med på skrindan med mjölken som ställdes på pallen vid vägen. Har fått uppleva mycket lantliv fast jag är stadsbarn all släkt på landet. Pappa var silstrypare!
.
Vad många kul kommentarer till detta inlägg. Ha det gott i pingst
På mjölkborden satt vi flickor och väntade på mjölkbilen, det kunde ju vara en snygg pojke som kom i bilen och lastade på flaskorna hihi
Kram
Vad många kul kommentarer, inte minst din. Det var så jag tänkte, när jag placerade killen och tjej på pallen. En pingstkram