Idag gick jag och köpte ett längdåkningspaket.
Sist jag stod på ett par längdåkningsskidor var för 25 år sedan, uppe i Sälenfjällen. Jag gav mig i väg på en drygt mils lång runda. I en nedförsbacke inne i en skogsdunge körde jag omkull och bröt av ena skidan. Envis som jag alltid varit, körde jag nästan en mil på en och en halv skida. Nästa dag köpte jag ett par ”vallningsfria” skidor. Dessa var rena skräpet. Jag skulle köra en mildvädersdag här hemma, med dessa skidor. Som många av er vet, bor vi granne med storskogen. Det gick bra för mig, med de ”vallningsfria” skidorna så länge jag åkte i vår skog, upp till där alla skidspår som finns. I skogen fanns en massa trädrötter, som skrapade rent under skidorna. Så kom jag ut på öppen mark före där skidspåren börjar. Då var det två gröna spår efter mig och all kramsnö satt under skidorna. Jag tog av dem och gick och skänkte dem, till en Second Hand Butik.
Jag trotsar alla väder för att ta mig runt på ”Blå Femman”. Vintertid och en massa snö, är det bara jag, av alla som bor i Aneby, som går där och ingen åker skidor där heller. Varför gå och pulsa i snön, det är nog REA på skidor nu i slutsässongen. Sagt och gjort, jag åkte och köpte ett helt längåkningspaket. Nu bar det sig inte bättre än att det var massor av folk uppe vid den nybyggda Aneby SOK stugan, där alla spår börjar. Detta för att det var skidtävlingar för de yngre åldrarna. Jag måste få testa Blå Femman, med skidor, tänkte jag. Om jag kör den baklänges, så slipper hela Aneby se mig, när jag skall träna på längdåkningsskidor.
Det är bara det, att de riktigt branta backarna, är i slutet av Femman. Nu kom jag till dom det första på min skidtur. Jag försökte kryssa mig nedför, jag försökte ta tag i granbuskar för att bromsa farten, när jag tycke det gick för fort, kvistar, stubbar och buskar gjorde att jag naturligtvis körde omkull flera gånger. Sedan skulle jag upp för ett antal branta backar också. Det ser så enkelt ut när de åker skidor på TV, men vad jag fick slita, jag var helt slut. Detta var mycket jobbigare än att jogga Femman runt.
I en av de sista branta backarna uppför, gick den ena skidstaven av. Glasfiberstavar är inget för en före detta skogsarbetare. Hoppas det finns lättmetallstavar. När jag så glider in i ”målhanget”, står självaste skidgeneralen för Aneby SOK, Göran Karlsson, där. Jag berättar för honom att jag kört Blå Femman. Det finns inga möjligheter att du gjort det, den är ju inte spårad, säger Göran. Varför åkte du inte de spårade banorna, sa Göran. Nej, sa jag, det är ingen sport och jag ville inte visa upp mig för Anebyborna, så här första gången efter 25 års frånvaro i skidspåren.
När jag gjorde lumpen på Ing 2, 1969, hade vi en hel del skidåkning. Då bekom det inte mig ett dugg, medan andra som aldrig åkt och saknade kondition, bara kastade sig på marken vid målgång mer eller mindre livlösa. På den tiden var jag skogsarbetare och orkade nästan hur mycket som helst. Idag blev jag minst sagt förvånad över, att det kostade på som det gjorde. Lite ont i knäna och baken efter alla vurpor i branterna.
Jag började åka slalomskidor när jag fyllde 40. Där har jag varit orädd av mig. Det är bara Chocken i Idre som jag inte åkt av de brantaste backarna i Norden. Detta på grund av ren isgata när jag var där för några få år sedan. Chocken har en lutning på 47 grader.
Bobilen ja, den skulle kommit denna veckan, men så blev det inte. Ny tid är satt till den 28 februari. Jag har fått löfte om att få hämta den i Tenhult. Erfarenheten säger mig att transporter på bilar är inte riskfritt, därför har jag bett om att få hämta den, när den rullar av bandet i Tenhult. När jag tittar på yr.no, ser det inte ut som vintern är slut på länge än. Det blir nog mer tid för skidåkning i vinter.
Matts Torebring 
Oj hurbulle 😉 Jag har inte haft ett par skidor på flere år och det var väl när barna var mindre som man hasade ut med dem runt åkrarna.
Nu har jag nog kanske missat nåt eller så är jag bara semestertrött i huvudet, ny bobil????
Hurtbulle nej, men kroppen kräver en massa motion för att klara av jobbet och att hålla sig frisk. Ny bobil ja, en Kabe 910 QB. En mildväderskram från oss.
Härligt Matts!
Fjällström, Karlsson, Jernberg, Wassberg och Torebring namnen passerar revy!
1969 ryckte jag in på I4 i Linköping även kallat ”cykelfyra”!
På dagarna cyklade vi på Prästtomta skjutfält i källossningen med 30 kg.stridspackning!
Vi stod upp och trampade i nedförsbackar med 9% lutning!
Som småbarnsförälder hade jag ständig nattpermission!
Kom hem på kvällarna och lockade Irene med på en cykeltur!
Cykeltur för mig då kunde vara Glan runt, 7 mil!
Tur att jag träffat en klok hustru som bromsade lite innan jag blivit änkling!
Lev väl o
Kram
Hej & Tack Lennart, du är värre än mig, cyklat sju mil har jag aldrig gjort. Jag fick faktiskt frågan av min husläkare vid ett tillfälle, ”Vet du vad Sixten Jernberg hade i vilopuls”? Han hade 17 bättre än dig, blev svaret. Vi har nog ganska god kondition både du och jag Lennart. Kram!
Ja, du Matts en riktig stridstupp är du och att vara utan sysselsättning är väl inte tänkbart. Då blir det för mycket tankeverksamhet och drömmar om att ta det lugnare som kommer. Det är nog inte alla som vid 65 års ålder investerar i ett par nya längdåkningsskidor och ger sig ut direkt i ospårade rundor i skogen. Det skall vara en Matts till något sådant. Km tänka oss att du hade kul i spåret. Du har i alla fall fått till ett härligt kåseri och det var inte utan att smilbanden tittade fram och det drogs i dem ett antal gånger. Har nog mött vår överman när det gäller envishet, bara det att vi använder den på olika sätt. Var ju tråkigt att leveransen av bobilen blev framflyttad, men trösten är nog ändå att då är det förhoppningsvis mindre snö och roligare att vara ute och köra. Den som väntar på något gott osv… Ta det nu lite lugnt och arbeta inte ut dig. Det är det inte värt. Ha en skön söndag! Kramar från bobilsfarana i Nabben. Den går om några timmar! 3 M
Hej på er, jag ler också ofta över, åt vad ni skriver i era inlägg. Nu ler jag igen, ”Ni måste vara roliga” (Pizzabagar språk). Stridstupp är det aldrig någon som kallat mig innan. Men ok, jag antar det, för som jag skrivit tidigare, ”Jag ger aldrig upp förrän motsatsen är bevisad”. Denna gången var det dock dumdristigt, det går inte som ovan skidåkare, att åka brant utför för på längdåkningsskidor och dessutom på en smal stig i skogen. Det är konstigt man lär så länge man lever.
Jag frågade killen på Intersport som hjälpte mig, ”Kan jag åka i skog och mark på opreparerade spår med dessa skidor”? ”Ja det kan du göra, men ge dig inte ut på fjället, och jaga Ripor i meterdjup snö, det funkar inte”, var svaret. Nu vet jag var gränserna går. Kram och ha det gott.
Efter att åkt mycket skidor i yngre år både på längden och utför så gjorde
jag slag i saken och satte in en annons och de blev sålda direkt !!
Nu står bara utförspaketet kvar o dammar,säkert rostiga kanter med !!
Intresset har liksom avtagit och även suget att gilla snön oxå …..
Åker hellre Mc-turer när så blir dags,är en knutte sen ungdomen och det är
helt underbart när snön försvinner och våren riktigt ger sig tillkänna.
Sen vi blev med Bobilen så har det tyvärr inte blivit så mycket Mc-turer som
man riktigt önskar sig,varken för frugan eller mig själv !!!!
Men vi har sagt att detta år ska vi försöka ändra på det.
Vi jobbar liksom för mycket,hus o trädgård ska ju oxå skötas.
Hoppas nu ni får er nya fina Kabe snart,det måsta vara underbart att få längta
efter en ny o fin Husbil,vi vet själva hur det var för 2 år sedan!!!!!
Ha det gott o VårKramar fr oss i Snöriket…….
Hej på er! Jag har aldrig åkt MC i min ungdom, trots att mina bröder hade MC. Jag överraskades av mig själv, när vi köpt vår lilla Honda 125 cc, det är ju ingen riktig MC, ändå började jag läsa MC litteratur och var lite biten. Jag skulle nog kunna tänka mig en lite större, och ”puttra runt på”, men som sagt tiden finns inte. Bobilen drar mer än någonting annat.
Det svåra med att åka utför i branta pister, är att få ressällskap, frugan rör inte sina skidor. I påsk är vi bjuda till Sälen och då skall stålkanterna putsas till igen. Sälen är ingen drömplats för mig, jag skulle vilja åka till Sölden och Cortina. Men jag har ingen att åka med.
I stället har det fötts en längtan denna vinter, som jag inte ens funderat över tidigare, tänk om man kunde dra till Spanien två, tre månader efter julhelgen.
Den längtan växer sig starkare än skidåkning i branta backar nere i Alperna.
Nu har vi investerat i en så stor Bobil, att vi kan vara borta länge, utan att sakna något. Kram från oss.
Du håller dig minsann i form! Själv har jag inte stått på ett par skidor sedan barnen var i skolåldern och det var minsann inte igår 🙂
Bara 10 dagar kvar… ska bli kul att få se nya bobilen.
Jo men visst är det ett bra ordspråk… det om god tro och stora fötter… så sant, så sant 🙂
Ha det gott!
Kram
Ja det är faktiskt ett av mina mål, att hålla konditionen vid så gott liv som möjligt. En god hälsa är ju det viktigaste man har. Jag försöker underhålla den så mycket jag kan. Jag hoppas få njuta av Bobilen så mycket som möjligt. Var rädd om dig. Kram!
Du håller dig i form, hör vi……..fastän jag är norrlänning, så har jag lagt skidorna på hyllan sedan några år tillbaka. Är för rädd om bena….har bytt ut skidåkningen mot cykelturer i södra Europa. Det är inte dumt det heller……….
Motion ger så mycket tillbaka, så det är inte svårt att komma ut. Börjar jag släppa in latmasken, går det fort utför känner jag. Kram från oss.