Omaha Beach The Day D. 6 juni 1944

8 07 2012

Här kom The Army stormande in den 6 juni 1944 klockan 6.30.

Vi hade tänkt ta Hondan till vårt mål, Ohama Beach, på resan till Normandie. Det visade sig vara 35 km och regnet hängde i luften på morgonen så vi tog bobilen. Det måste väl ändå finnas parkering på en sådan plats, och det gjorde det. Vi satt inne i bobilen i stort sett hela lördagen, på grund av regnet och inhämtade så mycket kunskap från nätet vi kunde, om Dagen D.

Det var enkelt att hitta hit, även om namnet Normandie inte står i kartböckerna.

Vid parkeringen mötte oss ett enormt stort monoment.

Vi gick först till ett museum som låg vid infarten till Omaha.

Här poserar jag iklädd regnkläder .

Många soldater mötte oss och talade om ondskan.

Jag kan inte alla siffror utantill, men invationen var en av de största i världhistorien.

Muséet visade på ett drastiskt sätt grymheterna.

Ammunition fanns i mängder och i alla storlekar.

En kvinna berättade på en film vi såg, hon var med och tog emot 20 000 sårade på en dag.

En av The Army´s sjukvårdsbilar.

Hård sjö, ebb och enorma mängder stridsvagnshinder, knäckte de flesta båtar och fordon.

Ett av många armefordon.

Signalutrustning.

En av The Army´s bilar.

Skjutvapen och kanoner i mängder.

Vi fick se en journalfilm från landstigningen.

Hård storm och ebb knäckte de flesta bilar och båtar mot stridsvagnshinder i vattnet.

Här nere vid beachen skedde landstormningen på en sträcka av ett par km.

Ytterligare ett minnesmonument.

När 100 000 tals man stormade in från havet, låg tyskarna uppe på berget och sköt ned dem.

Hela denna klipphylla var enormt besatt av tyskarna som låg i sina skyttevärn.

Beskrivning av det som hände.

Nu vajar flaggorna till minnet av ondskan.

Mitt mål var att få se krigskyrkogården. Den låg fyra km bort uppe på berget.

Jag frågade någon var den låg. The Cemetery? Fick jag till svar. Efteråt förstod jag varför.

Det tog oss en och en halv timma att bara gå runt, så enormt stor var den.

På varje kors står ett namn och adress på en stupad soldat.

Så otroligt välvårdat och välskött in i minsta detalj över hela gravplatsen.

Det går inte att beskriva storlek och omfattning, den är helt enormt stor.

Ett av många monument.

Minnesflaggor.

Minnesmonument.

Till synes ändlösa och spikraka rader av kors i vit marmor med namn ingraverat på alla. Vid enstaka kors ligger små blommor ditlagda av besökare.

De olika arméerna har var sina områden med kors.

Näckrosorna på en damm liknade gravkransar som flöt på vattnet.

Den amerikanska flaggan är majestätisk när den vajar för vinden.

På många ställen ligger nedlagda kransar.

Hoppas jag hinner läsa detta när jag kommer hem.

En gigantisk mur med inristade namn i alfabetisk ordning.

På vägen ut till parkeringen. Allt är gigantiskt välskött.

Även parkeringen var gigantisk, för bussar, husbilar och personbilar.

Vi var rädda för att ta husbilen, tänk om det inte finns parkering. På grund av det regniga vädret, blev det husbilen. Det blev många bilder tagna, några har jag delat med mig här. Detta har jag längtat efter att få se. Denna plats hamnar på min tio i topplista. Min tio i topp lista består av mina besök i Nordkap, Gibraltar, Dubrovnic och så Omaha Beach. Det gör inget att det regnat i flera dagar, jag har fått uppleva att ondskan fått ge vika till en del.

Ps. På grund av en helt hopplös wifi, har dessa få bilder tagit mig runt åtta timmar att ladda upp, samt mängder av omstarter, söka nya nätverk och så vidare. Så är det att ligga i fält.


Åtgärder

Information

12 responses

9 07 2012
Maggan och Ingemar

Ni missade väl inte Pointe du Hoc? Där finns också mycket att se. Er resa i området gjorde vi 2011, mycket intressant. Här har varit +22 gr och solig kväll, nästan ingen vind. Vi får nog ert dåliga väder hit i veckan. Tur att HB finns att gå in i när vädret är dåligt.

9 07 2012
Matts Torebring

Jo det gjorde vi. Kyrkogården var mer än nog för mig. Det talar alltför tydligt språk. Mvh Matts & Birgitta i Normandie.

9 07 2012
Anki

Mycket intressant… bra att detta finns kvar för att påminna kommande generationer.
Fina bilder!
Tack för rundturen – ännu ett resmål… någon gång…

9 07 2012
Matts Torebring

Ja det var verkligen intressant. Jag har pratat om att åka hit under flera år. Men har alltid varit rädd för regnigt väder. Nu blev det på vägen hem och då gjorde inte regnet så mycket. Mvh Matts & Birgitta i Normandie.

9 07 2012
Lennart

På min ”attgöralista” finns landstigningsplatserna i Frankrike!

Intressant och bra reportage!

Förra sommaren åkte vi i forna Jugoslavien! Många påminnelser om ondskan, varje dag! Vi var på de flesta kända krigsskådeplatserna! Enorma begravningsplatser!
Man kan knappt förstå att de kan leva tillsammans idag! Det går ju hyfsat som väl är!

lev väl!

9 07 2012
Matts Torebring

Bra idé att ha Normandie på sin att göra lista. Beställ bättre väder före bara, det missade vi. Märkligt att vi människor måste slå ihjäl varandra, det fattar inte jag. Mvh Matts & Birgitta i Normandie

9 07 2012
Ulla & Torgny

Jaa, vi tog den vägen 2010, och vi blev lika berörda av besöket som Ni blev. Men vi behöver bli påminda om att det har hänt. Varför måste vi slå ihjäl varandra? Kör försiktigt! Idag har det regnat men det är varmt +21 gr.

10 07 2012
Matts Torebring

Fantastiskt att se det, fantatiskt att se de enorna summor som lagts ned på minnesvården och skötseln av detta utan att ta inträde. Man känner sig nästan lite ”billig” att gå runt utan att betala. Det är ovanligt. Mvh Matts & Birgitta i Holland

10 07 2012
3M

I samband med både vår slottsresa samt några andra när grabbarna var med besökte vi andra sådana här platser som Omaha Beach, som ju är D-dagen i sin helhet, men det finns några landstigningsplatser till, också med enorma kyrkogårdar och minnesmoment. De finns både i Dunqurque, Frankrike, i Belgien och Holland. En av platserna har ett specialmuseum om alla judar som utrotades i Holland. Det var faktiskt väldigt vacker, men så gripande så man grät oavbrutet när man gick där, och i slutet i det lilla kapellet med judasstjärnas som en stor symbol i glas, spelade man musik och bilder flimrade förbi, där var man så illa berörd att man knappt visste var man kulle ta vägen. Men tack och lov att det finns kvar och påminner folk om de grymheter som var. Men visst är det hemskt, men ändå vill man se det. Efter att ha sett mängder av dessa kyrkogårdar, förstår man omfattningen av det fasansfulla kriget. Men det är ett måste och borde vara det för alla att se och uppleva det. Hoppas ni får en fortsatt intressant och med bättre väder tur. Vi hänger med er ni åker. Kramar från Öland. 3 M

10 07 2012
Matts Torebring

Jag känner att vi få ta en resa till eller flera, i norra Europa, ett år när vi inte är unga längre, och se ännu mera. Vi måste tyvärr påminnas om ondskan gång på gång, för att förstå. Men fatta grymheterna tror jag inte vi kan göra ändå. Detta var så sevärt att vädret kommer i andra hand denna gången. Kram Matts & Birgitta i Holland

10 07 2012
Anders och Birgitta

Vad synd att det fina vädret inte var med er men ni verkar ju ha fått ut så mycket ändå av ert besök. Själva har vi bara åkt förbi utefter Atlantkusten men aldrig stannat till där dessvärre, kanske blir det en annan gång.

10 07 2012
Matts Torebring

Visst hade det varit njutbart i den fina slottsträdgården vi campade i, om solen hade kommit fram genom molnen. Denna gång får solen komma i andra hand, då det var så sevärt och att minnas människor, som gav sitt liv för att befria Europa. Kram Matts & Birgitta i Holland

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: