Matts Torebring

Svårt att tro mina ögon, någon vänlig själ har spårat Målsånnaleden på andra sidan gatan. Så tråkigt att jag inte kan åka den nu, på grund av min operation nyligen. Det är svårt att ta in, hur bra vi har det som vi bor nu.

Vi gick ingen lång promenad i dag heller, men vi njöt av varje steg vi tog.

”Om inte ”om” hade funnits, hade käringen bitit vargen”, heter det ju. Nu har vi den bästa vinter man kan tänka sig, ”Om” inte Coronaviruset hade lagt detta mörker och isolering över oss.

Vi har en så gott som ny husbuss, trots att den är tre år till våren, sex nya vinterdäck, jag har nya längdåkningsskidor och skor, som jag knappast använt, jag har fullt modern slalomutrustning, det finns 3 km, 5 km och 10 km längdåknings spår ett stenkast bort. Nu hade jag använt alltsammans ”om” inte Corona viruset funnits och ”om” jag inte varit nyopererad.

Tänk vad detta ”om” ställer till det för oss. Längdåkning på skidor i skogen hade säkert gått bra, ”om” jag inte varit nyopererad. Men åka husbuss utan att kunna röra sig fritt på café- & restaurang, då är halva nöjet borta. Nu har vi den sociala gemenskapen på jobbet, ”om” jag var pensionär kanske vi ändå tvingats oss ut… ”Om” vi inte haft detta extremt fina bussgarage, med konstant temperatur +10 till +11 grader oavsett väder ute, hade Herden troligtvis fått stå ute.

Naturligtvis ville jag ha det nyskottat och fint, när Birgitta kommer hem från jobbet. Men jag kände att det inte känns bra i mina operationssår, så jag måste låta snön ligga. Jag gjorde bara ett gångspår.

Jag googlade om snöröjning på Greenroom. Håll taket rent stod det på Willab Gardens hemsida. Det fanns en snöraka med nästan fem meter teleskopskaft, så då beställde jag en sådan.

Jag har inte varit ute och gått på hela veckan. Idag gjorde jag ett försök. Jag gick Framtidsvägen från norr till söder. Jag kände att det inte var riskfritt, en massa snömodd ovanpå isgata, så det blev inte ens en km idag.

Idag hade jag bestämt mig för att gå och hälsa på dem på jobbet och kanske vara kvar ett par timmar och jobba. Att gå ut och gå nu, det gör jag bara inte, två cm snö på hal is, är lika med livsfarligt. Jag kan ju ”Härarbeta” om jag vill, men det har inte varit några akuta saker, som jag kan göra från kontoret hemma. På rygg i sängen, känner jag ingenting som gör ont eller smärtar. Sitter jag upp och sitter lite fel, efter en minut börjar det svida i underlivet.

När jag duschat på morgonen och Birgitta åkte till jobbet, somnade jag och sov två timmar till. Nästan otroligt. Ute är det ganska kallt, runt -11 grader, ute i garagen konstant +10 och inne konstant runt +23. Nu har jag bestämt mig för att vara hemma hela veckan och bara vila och njuta av vårt fina hus. När kvällen kommer, lägger jag mig i TV soffan vid spisen och bara njuter!

Jag började klockan sju, med att ringa på ansvarig person för våra gator. Efter fyra försök ringde han upp, Bra! Jag berättade om isen på Framtidsvägen och att vi inte kan gå ut, utan stor fara, ni måste komma och sanda, även om det är bara tre fastigheter på gatan, så måste ni komma och hjälpa oss, sa jag. I eftermiddag kom sandspridaren.

Jag kände att jag klarar inte jobba och sitta still så mycket som det blir spå jobbet, så jag stannade hemma och gör nog så i morgon också. Hur ska man göra när man vill röra på sig, men inte kan gå ut. ”Bättre brödlös än rådlös” sa alltid min mamma.

Jag testade att gå denna sträckan med de blå linjerna redan i går kväll. Då gick jag en timma och det gjorde jag idag också. Jag gick sakta och lugnt och hade vätskekontroll på köksön. Det blev inte mera än tre och en halv km, men säkert bättre än att bara ligga still.

Vart ska du gå i morgon? undrade Birgitta. Ja det beror på hur halt det är och hur jag mår. Två dagar efter operation mår jag över all förväntan bra. Jag fick rådet att ta två Alvedon, fyra gånger om dagen och hjälper inte detta, får du fem starka värktabletter. Jag har inget ont någonstans, så jag tog bara två Alvedon och inget mera. Jag kunde sova nästan tio timmar, med lite kortare pauser bara.

Finns det bara tre fastighetsägare på gatan, va då bry sig, är det så de resonerar gatuansvariga?

Trots allt måste vi få lite frisk luft. Vi klarade oss förbi vår gata, utan att fara omkull. Gång- & cykelbanan var betydligt bättre sedan. Jag tar de försiktigt första dagen ute efter operationen, så det blev bara 2,5 km idag.

Vi har fortfarande ingen fiber inkopplad, utan använder ett mobilt bredband. Jag har bara en HDMI kabel mellan min MacBook Pro och tv. Vi kan se alla de tv program vi vill live eller på Play. Under Corona pandemin har det skapats massor av gudstjänster på webben. Detta på grund av av de restriktioner, som vi fått att rätta oss efter. Riktigheten i allt detta kan ju diskuteras. Västerås Domkyrka måste hälla stängt, men på Drottninggatan i Stockholm, är det fullpackat med folk stundtals.

Vi har scannat av ett enormt utbud på Youtube, över hela Sverige och Finland, under höst och vinter, av sång- & gudstjänstprogram. Vissa har låg kvalité, medan andra klarar att sända proffskvalité från sina församlingar. Bland annat har vi besökt två gudstjänster från Elimkyrkan i Jakobstad. Riktigt trevligt.

Jag skulle vara inne på Urologavdelningen, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping, klockan sju på fredag morgon, för att operera bort en godartad cancertumör. Strax efter klockan sex var vi där. Det blev ett raskt ombyte till sjukhusets kläder, när klockan blivit sju och tjugo minuter senare var jag på operationsbordet. Oj vad mycket personal det var där. Efter en morfinspruta börja lamporna snurra runt i taket och någon minut senare var jag borta. Klockan var klockan efter tolv, när jag vaknade upp. Normalt gör man bara en operation, men för mig blev det två. Jag har länge haft ett bråck i naveln och nu är det borta, hoppas jag.

Som företagare måste jag naturligtvis ha reda på kostnaden för Region Jönköpings län. Google svarar på alla frågor. Hela 12,6 miljarder kostar vår Region i drift. Nästan 35 miljoner om dagen. Konstigt att skattepengarna räcker till allt.

Så här glad blir man om man heter Matts Torebring, som fått byta om till civila kläder, redan efter drygt ett dygn. Jag är nog en av de sista i landet, som inte gått i jeans på mer än femtio år. Jag har helt enkelt inte trivts i detta. Nu har jag bestämt att börja ett nytt liv efter detta och tuffa till mig lite, med jeans i underbar passform och utanpåliggande jeansskjorta. Under byxorna har jag en kateter i tio dygn framåt.

När jag kom ned från plan 6, satt min kära Birgitta där och väntade på mig utanför hissen. Vi åkte hem direkt och firade med kaffe och semla. Nu hoppas jag på en nystart i livet, att få lämna det gamla för något nytt. Jag har ett par, tre månader på mig att återhämta mig helt. Promenera får jag göra och jag får sitta vid mitt skrivbord, men jag får inte lyfta mer än högst fem kg.

Tack till hela familjen som ringt, messat och er alla som skickat sms och hälsningar. Birgitta & Matts önskar en god helg!

Så här minns jag de tidiga tonåren på landet. Tre km till skolan, ingen skolskjuts, bara att försöka att ta sig fram på isiga småvägar. Men vad tråkigt en dag som denna, jag vet att det finns minst tre uppspolade isplaner i byn, det finns konstsnöspår, allt lämpat för fina vintersportdagar. Men så blir det töväder över en natt. Vad tråkigt för alla glada barn och alla skridsko- & skidentusiaster.

Idag på min promenad till och från jobbet, var det dock inte fruset. Då hade det inte gått att gå helt enkelt. Dubbar under skorna och stavar är ett gott skydd. Detta är så tråkigt väder, då vi har så många mindre skidbackar, runt om oss här på Höglandet. På söndag väntas minusgrader igen. Hoppas att alla skidentusiaster orkar hålla ut.

Ps. Jag tar inte datorn med mig i morgon fredag, så det kommer inga nya inlägg. Bloggen visar när jag är tillbaka igen, efter min operation på Länssjukhuset Ryhov, Jönköping.