Matts Torebring

Det är så många scener som rullar fram, när jag går igenom ett helt liv och dokumenterar detta i bokform. Här kommer Matts körande med sin lastbil med släp, norr om Mjölby i början av 70- talet. Jag har hamnat mitt i en militärkolonn. Jag har passerat järnvägsspåret med lastbilen, draget är mitt över spåren och släpet på andra sidan. Framåt är det totalstopp i båda riktningarna. Det finns inte en sekund att tänka, när varningsklockorna börjar ringa. Bakom är det stopp i trafiken. Bommarna börjar gå ned…

Fortsättning följer i min bok…. Bara en sak kan jag avslöja, sedan dess kör jag aldrig över ett järnvägsspår, förrän det finns plats på andra sidan spåret!

Jag kollar alltid flaggorna på jobbet när det blåser ute. Sedan väljer jag den väg som är minst blåsig, idag gick jag delvis i skogen. Denna veckan har det minsann inte varit ett trevligt promenadväder på mornarna. Jag har helt enkelt fuskat och åkt med Birgitta till jobbet. Idag stod det i SMHI Appen +- 0 men känns som minus 8. Det har blåst kraftigt och vi förväntade oss ganska mycket snö, men den uteblev som väl var. Jag får inte skotta snö än, på fem veckor efter min operation.

För ett par veckor sedan beställde jag min Friggebod, bokade möte med markentreprenören om gjutning av bottenplatta samt lite markjusteringar. Vi satt ute i greenroom och fikade. Idag minusgrader även där ute. Nu vill Matts och de flesta av er andra troligtvis ha vår.

På bordet står det sista minnet av, när jag höll på och pysslade hemma i garaget, med svarv och bandsåg i början av 70-talet. Jag bygger alltid kraftigt och robust, därför har jag sparat denna.

Klockan fem var jag uppe idag på morgonen och bjöd min älskade hustru kaffe med smörgås på sängen. Efter att vi läst den digitala tidningen somnade vi båda igen. Klockan åtta satte jag fart, jag skulle ”härarbeta med tunnel idag” via min dator på jobbet. Jag fick till ett fint kapitel 2 i min nya bok.

Lite sent i eftermiddag skulle vi gå ut och röra på oss. Plusgrader på termometern, men känns som minusgrader stod det på SMHI. Vi hade planerat att gå ett längre stycke, men vi vände snart hemåt. Så svinkallt. Nu är det minusgrader varje dag i mer än en vecka framåt.

Birgitta har aldrig bakat tidigare. Nu står iPaden på bänken och hon bakar recept efter recept, fruktbröd och många mjuka sorter. Nu älskar hon sitt nya kök och älskar att baka.

Jag har nu i veckan, börjat att förverkliga en dröm, som jag haft sedan många år. Jag har redan skrivit Kapital 1, Julafton 1938, i min nya bok. Niklas har rationaliserat så mycket på jobbet, så jag kan få några strötimmar mellan varven, som jag kan använda till att skriva. På jobbet där vi har stora proffsdatorer, med stora bildskärmar och multi scanner, som gör det mycket lättare att jobba där. Jag kan bara fantisera ihop hur en jul såg ut för 80 år sedan. Det var där allt började. Säkert inte mycket annorlunda, än från min barndoms jul. Fattigt och trångbott!