Man behöver inte vara pingstvän i ordets rätta betydelse, man kan vara vän av pingsthelgen ändå. Visst saknar jag annandag pingst. Vi var tidigt ute och hissade flaggan. Sedan gick till vår församlings årsmöte i Fredstorgskyrkan. (Pingströrelsen) Detta var första kyrkobesöket på grund av pandemin för oss, sedan slutet av oktober 2020. Vad skönt om lättnaderna kan fortsätta nu.
Besök på Jysk i Eksjö
Någon skrev lite illasinnat för ett år sedan, hur illa vi hade möblerat greenroom. Vår tidigare matsalsmöbel har fungerat bra under det år som gått. Nu har det vuxit fram hur vi ville möblera. En timme innan stängning, hade vi kollat in på nätet vad vi ville ha och ville se det på plats. Det blev ett klockrent köp. Stolar och dynor fick vi med hem, bordet var vi tvingade att åka hem och beställa på nätet, för att sedan åka tillbaka till Eksjö och hämta det. Lite osmart, inte ens butiken kunde beställa hem det.
Egentligen skulle jag inte skriva om detta fina guldkorn som vi hittade i går. Det kommer inte att finnas plats för oss nästa gång, på Sikabackens Ställplats, i Ingelstad strax söder om Växjö. Birgitta och jag har inte ens öppnat dörren, till ett servicehus under de tre sista åren. Vi har allt vi behöver med oss. Detta var den typ av ställplats som vi vill ha. Fast mark att parkera på, sjönära, en elstolpe och en soptunna för 130 kr inkl. el. 100 kr utan el.
Detta borde andra ställplatsägare lära av. Kostar det mera kör vi förbi. Detta var Fantastiskt Bra! (Det finns servicehus för dem som vill ha det det)
Strax innan läggdags igår.
När jag blickade ut vid sex tiden på morgonen låg vattnet spegelblankt med en liten dimslöja på. Vilket guldkorn.
Cafiket Iinnaren
Vi var bara sugna på kaffe på frukost på vägen hem när vi parkerade här vid Cafiket, strax norr om Växjö, utmed väg 23. Vilket Guldkorn!
Äppelkaka med vaniljsås.
Varmt och skönt vid husväggen och otroligt god äppelkaka.
Ett guldkorn till
Vi var hemma ganska tidigt idag. I morgon har vi årsmöte i kyrkan. Passade på att göra lite extra pyssel med bussen innan jag backade in idag. Nästa resa om tre veckor, är årets semesterresa. Innan dess ska vi fira Mors Dag. Veckoslutet där efter, har vi troligtvis gäster inför styrelsemöte, sedan väntar ett semestermål.
Efter detta var jag grymt sugen på att känna doften av en brasa med björkved och grilla korv. Det är ett riktigt guldkorn att komma hem också.
Som jag skrev igår, visste jag inte om jag skulle minnas genomfartsleden i Älmhult, efter 45- 50 års frånvaro. Jag kände igen den idag, som lång och tråkig, även på den tiden. Efter vårt besök på bokförlaget, styrde vi mot Tingsryd. Det måste ha varit en väg, som jag aldrig kört, inte ett enda ortsnamn som jag kunde minnas. Lika mycket skog utefter vägen, som den frodigaste norrlandsskog. Trots detta många fina och välskötta hus, bland träden inne i skogen.
Börjes Cafeteria.
Här på Börjes i Tingsryd, måste man stanna och fika, bara för att det är så extremt billigt, se notan nedan, två kaffe, två räkmackor och två winerkammar, totalt 105:-. Själva varuhuset var inget för oss, en nästan unken lukt av alla kläder, blandat med köttfärs och makaroner. Nej tack, vi har allt vi behöver hemma….
–
Inte svårt att inte säga: Jag tar notan….
Sikabackens Ställplats i ingelstad.
Denna förnämliga plats hittade vi i Igelstad. Se priset nedan. Jag hann bara parkera, så kom en trevlig gentleman fram och sa, men Hej på dig Matts, har du hittat hit? Jag läser din blogg varje dag.
Är det månne ”Ingvar” som format prissättningen här nere i skogarna?
Kanske skulle vi kunna kalla det kosläpp idag, för efter det att vi fått Corona stick nr 2 i armen, stack vi iväg denna gången till Älmhult. Det var inte igår, som vi var här. Jag minns inte ens genomfarten inne i Älmhult, kör jag den i morgon kanske jag känner igen mig. För 50 år sedan när jag gick på Malmö och Dragør i Danmark, gick jag alltid riksväg 23 från Sävsjö till Malmö. E4 an på den tiden var nog sämre bitvis än vad 23:an var och kanske några mil närmare.
I morgon blir det spännande att se om Kanal 10 Förlaget spolar min bok….
Jag beställde Toreman tidigt i vintras. Idag var det dags för installation. På några timmar var den installerad och klar. Nu kan jag kontrollera den via en app i telefonen som allt annat. När jag mötte upp installatören på förmiddagen, kom Post Nord med en kartong…..
Taxus Baccata Repandens
I leveransen förra vecka från Eggerts Plantskola i Tyskland, fick jag bara 3/4 delar. Det fjärde paketet har varit ute och snurrat på Post Nords bekostnad. Levande växter på resa i 14 dagar, visst var jag orolig. Idag kom det sista paketet och jag slet upp växterna ur kartongerna fortast möjligt, som var som vanligt omsorgsfullt paketerade i en massa våt halm i säckar. Buskarna hade till och med börjat skjuta skott i förpackningen. Så nu hoppas jag att de är utom alla fara.
Toreman har fått ett eget garage och boden har fått tegeltak.
När jag nämnde på jobbet att jag skickat hem snickarna för ett par veckor sedan, sa en av mina grabbar på jobbet som jobbat som snickare tidigare, det taket lägger jag åt dig. I kväll blev det klart så när som på lite fotplåtar och hängrännor.
Idag är jag klar med min bok
Torsdag kväll reser vi bort med bussen och på fredag morgon träffar jag förlaget som skall trycka innehållet i min bok. Såvida de inte sågar mig. Omslaget har en av mina duktiga medarbetare gjort åt mig.
Varje vårdag är ny här för oss här på Framtidsvägen, det är första våren vi bor här, varje dag är ett nytt möte med grönskan och ett brus av fågelsång, det är helt fantastiskt. Att bara öppna ytterdörren och möta allt detta är helt makalöst. Jag minns att jag skrev det förra våren, ett sådant brus av fågelsång, har jag aldrig mött tidigare, samma i år. Nu har vi grönskan och alla fåglar att glädja oss åt. Första juni firar vi ett år sedan vi flyttade in.
Igår när vi körde ut till Torpön, skulle jag önskat att få stanna till och fota gång på gång, men så funkar det inte när man kör bil. Det jag skulle önskat att fota var, hela hagarna som just nu är fulla av blommande körsbärsträd.
Naturligtvis är det våra fåglar som äter upp bären, sedan flyger de iväg och gör sina behov från första bästa gren att landa på. Körsbärskärnorna får direkt en god näringsstart på ett nytt träd. Detta körsbärsträdet fotade jag på vägen hem i afton. Funderar just på hur jag skall skydda bären på mitt nya Bigarrå träd?
Så här fantastiskt ljuvligt har vi det nu i duschen hemma hos oss. Ibland står kossorna på andra sidan stängslet och tittar på oss och undrar vad vi gör. Ibland kommer ett rådjur eller en hare och springer över tomten. Det är som att duscha ute fast inne.
Torpöns Färjeläge
Vi har jobbat mest hela helgen med olika saker. Vi måste ta en sväng ut i naturen sa jag. Vi ville stämma av Torpöns Färjeläge, restaurangen och ställplatsen. Restaurangen är inte njutbar att sitta inne i, denna tiden på året när det är kallt ute. Det småregnade ute och var runt +10 grader. Det var en hel del personer därinne och öppet ut, så det kändes inte alls lockande. Glassbaren lockade inte heller så vi åkte hem igen.
Ställplatsen på Torpön
Ställplatsen kollade vi in i vintras, efter de enorma markarbeten som man utförts, på grund av tidigare kvarlämnade miljögifter i marken. Knappast inget har hänt sedan dess. Jag vet att en grävmaskin gör underverk på enda dag, men för att det skall bli trivsamt, hoppas jag att de tänker till om planeringen av ställplatserna. Själv önskar jag att husbilarna kommer att kunna parkeras så alla ser sjön Sommen, samt att el dras fram i samband med allt grävande för övrigt.
Jag har flera gånger skämtsamt sagt, att vi byggt en lada på landet. Den utdragna entré delen är mjölkrummet och det stora garaget en maskinhall, precis som på landet. Men vi har inte haft något mjölkbord. Idag skulle jag fixa det klart trodde jag. Men vädret var inte på min sida idag och efter en andra omgång torra kläder, lade jag av.
Om det hade gått att skjuta ned spetten i marken hade det varit busenkelt, nu var det inte så, stenarna låg på hög i marken. Ett spett fick jag kapa av på grund av en riktigt stor sten i botten. Jag tog det så försiktigt jag kunde, men all denna sten var inte smidigt.
Under mjölkbordet blir det ett sopskåp.
Bland det absolut första beställde jag en soptunna till bygget, mest för att hantverkarna inte skulle slänga matförpackningar vind för våg. Nu blir detta, det sista jag fixar till. Under mjölkbordet gör jag plats för sopkärlet. Mot gatan fäster jag upp vår nya fina postlåda. Jag bygger med 95×95 tryckimpregnerat så det bör hålla.
Mamma levererade felfri mjölk 1941
Stackars mamma, där uppe i torpet Lotteberg, en km från stora vägen, ensam med två pojkar, två kor, höns och en gris. Leverera felfri mjölk var inga problem. Detta diplom hänger i entrén hemma hos oss.
Birgittas mamma & pappa var lika duktiga. För detta fick de en guldplakett.
Mitt förra mjölkbord.
Om någon kanske inte vet var ett mjölkbord är… Så här levererades all mjölk till mejeriet när jag var bondpojk på 60- talet. Konstigt att mjölken klarade sig varma sommardagar.
När jag har gått tillbaka till mina rötter i mitt skrivande, fick jag se kort som jag inte visste om att det fanns. Här på bilden sitter mormor Elin (som gick bort strax innan jag föddes) och morfar August, tillsammans med sina sju barn. Min mamma är längsta flickan längst bak. Ingen av dessa barnen lever idag. Trots att jag träffat dem många gånger, klarar jag inte peka ut vem som är vem. Min mamma Ruth, bästisarna, Britta och Ester. Grabbarna var Allan, Sven-Åke, Karl-Erik och Olle.
Att kunna leva 9 personer i denna lilla röda torpstuga är för mig en gåta. I grannsocknen Marbäck, fanns också en liten röd stuga i en hage. Där föddes 15 barn. Jag talade med en man för lite sedan, som vars pappa var nr 12 i den barnaskaran. Han fick namnet Tolvan. Sedan föddes ytterligare tre barn efter honom.
Bara sonen Allan gav sig iväg från hembygden och blev missionär i Afrika. Alla de andra barnen stannade kvar i socknen eller socknen intill. Detta har förvånat mig mycket. På pappas sida är de också sju syskon och bara en av dem lämnade hembygden och reste till Uppsala. En av hans barn är den välkände pastorn Lennart Torebring. Hela den familjen är pastorer och syns ofta i TV.
Min mamma med sina systrar
Varför visade mamma mig aldrig dessa fina kort? Min mamma Ruth till höger i bild tillsammans med sina systrar Ester och Britta. Alla barnen tillsammans med min pappas syskon, var de 14 barn. Bra två lämnade hembygden. Alla barn utom två, kom att försörja sig inom lantbruket.
Mamma och pappa fick fyra barn. Här är det tvärtom, alla har lämnat hembygden utom jag. Ingen av oss är kvar vid det vi växte upp i, lantbruket. Ingen på pappas, mammas sida eller mina syskon, har heller ägnat sitt liv åt att göra affärer eller drivande entreprenörer. Jag har funderat mycket på detta. Min syster bruka skoja med mig och säga, du Matts fick allt, istället för att dela med dig till oss andra. Vi är mycket stolta över våra begåvade barn.
Matts Torebring 