
Så här skrev jag den 12 september 2019…
I kväll kändes det väldigt konstigt att förbereda husbussen. Jag känner att jag har ett delat hjärta. Att förena ett husbygge, flyttning och skogsarbete med att titta på husbilar, det går inte att ta in samtidigt. Vi åker till Elmia Husbil efter frukost i morgon fredag, för att koppla av en stund. Sedan den 4 juli i år, har vi bara kört en enda resa, till Lammet & Grisen på Löttorp, tur & retur. Resten av tiden har vi bara jobbat.

Det skulle vara busroligt, att få dra igång motorsågen igen (trots att det är en Huskvarna) och såga ned dessa träd på nya tomten. Denna gången är det bara lite halvstora träd och ingen sly, men träden är många, minst ett 40- 50 totalt. Sjön kommer att ligga öppen framför oss, när träden är avverkade. Jag tror inte att tiden räcker till för mig. Kanske får jag sätta in en skördare. Vi har ett födelsedagskalas också i månadsskiftet.
På Elmia, kanske stannar vi bara hos vännerna på Forsbergs, för vad ska vi titta på mera?
Två år senare…

Visst har det tagit sin tid att förverkliga våra drömmar, men vad stolta vi är idag över resultatet. I år behövde vi inte tänka men tanke på Elmia, det är mest för inbördes beundran.




































