Nu hoppas jag att denna långa och tråkiga följetång är över, samtidigt som jag kanske delat med mig goda råd till någon annan medvandrare. Jag gick till Apoteket i byn och köpte dessa receptfria tabletter på inrådan av min Fysioterapeut. Denna tabletten är mycket snällare än Diklofenak, sa han. Jag tog två tabletter i går som startdosering och efter 12 timmar idag tog jag en tablett till. Vad hände sedan idag, jo jag kunde röra mig normalt igen och jag sprang till och med uppför trappan från lagret och det gör inte ont längrenär jag reser mig från kontorsstolen. FANTASTISKT, efter bara tre tabletter. Jag fick rådet att trots detta fortsätta mitt träningsprogram.
Varför kunde inte min husläkare sagt detta till mig tidigare och jag hade sluppit ett halvårslångt lidande? Nu känner jag mig så otroligt glad att jag kan röra mig igen, men tycker det är helt sjukt att jag inte fått hjälp tidigare. Jag känner mig sviken!
För att komma vidare med min fruktansvärt onda högra höft, mitt hägra knä och fot, fick jag idag träffa en mycket ambitiös Fysioterapeut på VC i byn. Han lät mig berätta, han lyssnade till hela storyn om sömnlösa nätter, sova på magen för att inte belasta lederna, värken under hela sista halvåret, om olika läkarbesök och besök hos min naprapat. Han tog mycket av sin tid och det blev till övertid. Jag tackade flera gånger för att han engagerade sig och lyssnade. Jag blev nästan rörd.
Jag berättade att jag kämpat i ett halvår för att få värktabletter och en kortisonspruta mot muskelinflammationen, men inte fått det. Först efter att jag blev irriterad fick jag Diclofenac värktabletter. När jag sedan satt mig ned och läst den jättelånga bipacksedeln, vågade jag inte ta dessa tabletter. Förmodligen därför som jag förvägrats att få dessa. Nu fick jag rekommendation om en betydligt snällare tablett, Ipaflex 200 mg. Dessutom fick jag ett träningsprogram.
För fjärde gången fick jag det glädjande beskedet att mina höftleder håller i många mil än. Nu ska jag träna och sedan på återbesök om ett par veckor. Fantastiskt att någon lyssnar och ger goda råd.
Jag kan inte tänka mig att åka bil både till och från jobbet, jag skall fortsätta att minst gå 2,5 km hem på kvällen, även om det är -16 grader som i afton.
Trots att jag och Birgitta korrekturläst min bok minst ett tiotal gånger, ville jag inte låta min bok gå i tryck utan professionell korrekturläsning. Min bokförläggare gav det uppdraget till en helt fantastisk person, Malena, som bor i Västerås. Jag bad att hon skulle göra lite extra och hon har verkligen lagt ned ett jättejobb. Justeringarna i texten var fullt normal. Jag har nog levt in i mitt skrivande som om jag var kvar på alla platser vi besökt, alltså har det blivit fel tempus på väldigt många ställen i boken. ”Läsaren kan bli åksjuk”, skriver Malena.
Först blev jag lite småchockad över att det var så många justeringar. Nu när jag studerat igenom mitt manus igen, så är jag stolt över det jobb som Malena lagt ned. Många gånger är det en punkt eller bara ett kommatecken som är för lite eller för mycket. Drygt 400 sidor och under fem punkter, som är felaktiga på varje sida i genomsnitt. De många justeringarna kommer från att jag bytt tempus så många gånger. ”De hörde en duns mitt i natten” ändras till ”det hördes en duns mitt i natten” o.s.v. Nu har min Art Directer lite pyssel till och sedan går allt material till tryck. Malena avslutar med att skriva till mig: ”Du har skrivit en bok som du kan vara mycket stolt över.” Hon sa också när jag talade med henne, att jag har inspirerat henne till att kanske skriva en bok själv.
Vem kan ställa upp och jobba på lördag, frågade vi i veckan dels vår egen samt vår extrapersonal? Gensvaret ser ni på bild när Birgitta bjöd på Tomtegröt, med russin och kanel och smörgås. Flera frågade jag inte, de bara kom, inte bara själva, utan hade någon ytterligare någon med sig. Jag fick först signaler om att bara fyra personer kunde komma, men till frukost var vi hela 16 personer. Fantastiskt! Tomtefar blir nästan rörd av att se alla komma och jobba. ”Det är mycket roligare att jobba än att gå hemma,” sa en av våra medarbetare.
Jag kör truck och röjer upp i packshop.
Julen 2020 satte vi försäljningsrekord och i år har vi redan överträffat detta, så det finns knappast inga gränser på allt jobb. De flesta packade Tomtelådor och fyra personer bara packade order hela dagen, men trots detta kom de inte i fatt. Flera nyckelpersoner har varit sjuka under veckan och vi har kommit efter i packshop. Själv lastade jag med mig mina grovarbetarkläder och naturligtvis skyddsskor.
Jag fick ett truckförarbevis av vd och sedan var det full fart. Någon sa för ett antal år sedan, när jag kom ned och körde truck på lagret. ”Nu har vi fått in en bulldozer.” Jag har kört mycket och många olika truckar under livets gång. Jag hade planerat att röja undan en passa komprimerad well, plastemballage och tömma soptunnor. Jag insåg snabbt hur mycket hjälp som de behövde i packshop, så jag blev kvar där till kvällen kom.
Jag är stolt över att jag inte blev trött utan orkade köra på som vanligt. Jag körde inte bara truck, jag haltade fram 15 000 steg. Inget speciellt med det heller, om jag inte haft så fruktansvärt ont i höger höft, ned i knäet och smalbenet. På natten försöker jag delvis att sova på magen för att inte belasta mina leder. Jag fattar inte all denna värk i smalbenen. Nattetid kan det kännas det som en operation utan bedövning och jag vaknar naturligtvis. På måndag morgon ska jag träffa en sjukgymnast. Då kommer jag att kräva akut hjälp!
Som jag skrev om tidigare, tjatade jag mig till värktabletter som jag vägrats att få under sista halvåret. Bäst att läsa den enormt långa ”bruksanvisningen” tänkte jag. Jag hade fått Diclofenac mot muskelinflammation. Jag insåg att dessa var inte att leka med. Många dödsfall samt att de tar ned immunförsvaret. Vem törs gå på det i dessa pandemi tider? Jag har bara vågat att ta en tablett.
På Svt nyheter i går kväll visades snödjupskartan upp över hela Sverige. Döm om min förvåning när den visade, att vi har mest snö i vårt landskap på flera platser. Vi som bor nära vattendrag och sjöar får även lite kallare än på andra platser i byn. På morgonen hade vi -15 grader och nu samma låga temperatur när jag gick hem i afton. Få har så trevlig gång- & cykelbana till jobbet som jag har.
Det allra bästa med kylan och snön är att veta att både lillbilen och Herden har +11 grader där de står 10 meter ut på gården. Ganska ofta kollar jag efter objudna besökare som ingen av oss gillar, men än har jag inte sett några spår av dem.
Bara postbilen har kört på vår gata vid kl. kvart i sju idag
Visst fick vi mycket snö i natt, men vad då den var ju dunlätt. De flesta dagarna är det bara en handfull bilar som kör på vår gata och nu på morgonen en enda bil, postbilen. Nu får vi nästan sluta att säga gata, det är en byväg. Igår fick vi ett brev från Postnord att vi får ett nytt post nr från och med 1:a januari. Post nr 578 93 vilket innebär att vi klassas som lantbrevbärarlinje. Till släkt och vänner notera det nya postnumret.
Jag skottade både sent i går kväll och idag på morgonen.
Men nu är jag inte riktigt överens med mig själv. När vi byggt vår villa 1972 anlade jag ett potatis- & jordgubbsland på hela 12×3 meter. Jag grävde detta för hand med spade utan att räta på mig. Något år senare skulle jag gräva igen, men vad hade hänt? Jag grävde en bit och sedan vilade jag. Jag var då bara 25 år. Följden blev ett år senare att jag sådde gräsmatta.
Att skotta snö har aldrig bekommit mig, stor och stark som jag alltid varit. När jag skottat upp garageinfarten och entrén, kände jag mig lite småtrött i går kväll, inte mycket men lite. Nu är jag 50 år äldre än när jag grävde vårt grönsaksland, men har det gått så mycket utför, tänkte jag. Sista året har varit tufft med alla sjukdomar, så jag hoppas att det är bara konditionen som måste tränas upp igen.
Denna varianten har varit med i vår julkatalog i ganska många år, men inte lyckats ta sig upp till storsäljarna. ”Vi tar bort den, sa Niklas,” när vi provpackade alla Tomtelådor i augusti. ”Nej vi byter namn på den,” sa jag. Namnet bara kom direkt, den ska heta ”Sillamacka” sa jag och så blev det. Första julordern som kom in var det inte långt ifrån ett hundra tal på just ”Sillamacka.” Malaxlimpan importerar vi från Österbotten och den är helt makalöst god.
Många pallar sill på lager just nu.
Nu har vi högtryck i vår stora Tomteverkstad. Hela 14 man som packar från tidig morgonstund till sena kvällen. Återigen har vi satt försäljningsrekord redan. Hela vår stora Tomteverkstad på nära 1000 m2 kyler vi ned till +4 grader. De jobbar sig varma i kylan där inne.
Det är inte ofta som kylan kommer före snön, men det har den gjort i år och nu ligger isarna spegelblanka. I dag hade vi nära -13 grader på morgonen och det har varit kallt i flera dagar nu, så isen bär säkert om det inte är strömmar. Det var inte enkelt att få ett par skridskor när jag var i skolåldern. Till slut tjatade jag mig till ett par som pappa inhandlade på auktionskammaren i Tranås för 5 kr. Ishockey klubba tillverkade jag i träslöjden i skolan.
Vårt vackra hem sett från badviken.
Varje dag, varje steg vi tar hemma, gläds vi och är så tacksamma över vårt fina hem. Inte minst Herden gläder sig nu när kylan kom. Han och lillbilen har + 11 grader ute i sina vardagsrum.
Jag vågade inte låna en bild från nätet så jag fick göra en själv.
Jag skulle tro att de flesta av oss är helt enormt reklamtrötta så här dags. Det går inte att läsa den minsta lilla nyhet utan tio talet reklamavbrott, inte minst nu under alla svarta veckodagar. När jag läste nattens mejl vid min frukosttallrik på morgonen började jag nästan skaka, två personer sjuka som är nyckelpersoner. Jag visste vad det innebar för mig. Kanske den veckohelg som genererar mest order på hela året. Nu skulle jag få ta en stor del av det lasset.
Det var bara att stänga av allt annat och köra hårt. Jag vet att det inte är nyttigt, men det blev varken frukost eller middag för mig idag. Det blev en svart måndag men otroligt mycket order. Jag kunde gå hem vid 16 tiden och vara stolt över att jag rett ut allt. Det blev en skön promenad hem.
Förra gången det var dags satte man upp en julgran utan att ha inhandlat en passande belysning. Det såg minst sagt förfärligt ut. Fanns det någon person med ”handlingskraft och omdöme” i år? Svaret ser ni nedan..
Årets julgran på Fredstorget i Aneby
Svaret ser ni ovan, belysningen räcker till knappt halva garnen, sedan har man bara slängt upp några lampor nedtill. Hur svårt har man det i kommunala förvaltningar, finns det inte utrymme för omdöme och handlingskraft att göra det snyggt från början?
Båda granarna är riktigt fina men allt förtas av slarvet med belysningen. Trädet i förgrunden är i alla fall vackert på Fredstorget. Fredstorget är värt att ha vackra välklädda julgranar.
Matts Torebring 