Nytt lågtryck på Brittiska Öarna

12 01 2022
Jag tittar på flaggorna och väljer vilken väg jag skall gå hem.

Sedan mina tidigaste barnaår, minns jag den stora radioapparaten på köksbänken, stor som en sockerlåda. Jag minns väderleksrapporterna på Sveriges Radio: ”Ett nytt lågtryck har bildats ute på Brittiska Öarna, som kommer att dra in över Västkusten under kvällen, och under morgontimmarna når det Småländska Höglandet.” Familjen lyssnade alltid på detta, för som bönder var vi oftast väderberoende.

Idag gick jag hem tidigt från jobbet och på trappan väljer jag vilken väg jag skall ta hem. Jag ser på flaggorna att det är en kraftig västlig vind från just Brittiska Öarna idag, och då väljer jag bort att gå Grännavägen hem i motvind. Då är det betydligt lugnare att gå utmed Svartån. Idag är det verkligen lågtryck, blött, slaskigt och skolor har stängt längre norrut.

Nära Calais uppe nordvästra Frankrike

När jag har svept runt i livet för att skriva min bok, har jag ofta kommit tillbaka till Frankrikes västkust.

Nära Calais uppe nordvästra Frankrike

En trivsam plats som jag gärna skulle återvända till.

Camping Bien Assise.

När vi kom hit sa vi med en mun nästan samtidigt: ”Men vad grönt det är här!” Inte så konstigt sa jag, det är ett stenkast till Brittiska Öarna, där alla lågtryck bildas och förmodligen regnar det mycket här också.





Idag värmde solen på ryggen

11 01 2022
Vår egen julgran hemma lyser än.

I år har jag sagt något, som jag inte har sagt på många år tidigare: ”Julen har varit så trivsam i år, att jag inte har något emot att ha den kvar lite till.” Vi har det så rymligt och trivsamt i vårt kök/ vardagsrum under ”kyrktaket.” Hela familjen var samlad och vi hade det så trivsamt under helgdagarna och det märktes inte heller att vi var många samlade. Jag fick bara köra diskmaskinen mera än vad jag är van vid.

Trots alla trevliga minnen, bleknade julen något lite idag. För första gången i år, värmde solen genom fönstret på min rygg, när jag satt vid mitt skrivbord. Vi måste nog även i år följa almanackan, det är 20:a Knut på torsdag. Det är snart jul igen. Själv har jag börjat fundera på planeringen inför nästa jul. Lika bra att ta tag i det nu än till hösten.

När solen skiner på oss händer det alltid någonting. När vi var unga och de första solstrålarna kom på nyåret, åkte vi ofta för att titta på husvagnar. Det gör gör vi inte idag, men solen lockar ändå fram något i oss. ”Vad kan vi hitta på nu?”

Detta inlägget ger nog inga applåder, nästan alla har redan kastat ut julen nu, men varför inte njuta av stunden, bara man trivs med det.





Det tar tid att skapa en bok

10 01 2022
På vägen till och från jobbet hinner jag att fundera.

Det var ganska ”ruligt” (ojämt) att gå idag, men med stavarna känner jag mig ganska säker. I dag funderade jag på en ganska märklig sak: ”Det tog 8 månader att bygga vårt hus och det kommer att ta tolv månader innan min bok är ute i handeln.” Jag började skriva i februari 2020. Nu de sista 3 dagarna har jag suttit med att korrigera till rätt upplösning på (de många) bilderna jag har med i boken och jag är ändå inte riktigt klar.

Själv har jag resonerat, att skapa mängder av text blir ganska tröttsamt, för en bild säger mer än 1 000 ord. Samla alla bilder på ett ställe i boken eller inga bilder alls, det är billigast, sa någon, aldrig i livet, sa jag. Ni kommer att få uppleva livet i en kall torpstuga i slutet av 30 talet, att vara bonddräng som både pappa och jag har varit, livet som nygifta i ett torp långt ute i skogen utan el och vatten. Ni kommer att få följa mig från 5- 6 årsåldern med hårt arbete i mina båda händer, Matts i skolan, Matts som skogshuggaren, Matts bakom ratten i en långtradare i hela Norden och Tyskland, Matts och hela familjen i en husvagn, Matts som oftast sålde mest av alla, Matts och familjens resor i hela Europa med husbil, Matts som husbyggare, Matts som den ständige entreprenören, och ett helt liv under den Högstes beskydd. Allt detta finns med i min bok med i något fall mer än 120 år gamla bilder.

En helt fantastisk livsberättelse.

Denna boken hann jag med att läsa en del av i helgen. Wow vilken story! Den lilla tjejen som som ville flyga de stora stridsflygplanen, men nobbades till alla utbildningar på grund av att hon var tjej. Efter många års kamp kom in och utbildades genom flottan. Då var hon ensam tjej i alla sammanhang. När utbildningen var slut, var det bara hon och en kille som fick flyga de största jetflygplanen, hon var näst bäst i klassen. Så småningom kommer min bok att kunna beställas, från Semnos förlag i Värnamo, missa då inte att köpa denna boken också.

Så snart boken finns i handeln, så här kommer adressen till mitt förlag, men min bok kan beställas hos alla bokhandlare: https://www.semnos.com/bocker/nerver-av-stal/





Ute i nattofflorna …

9 01 2022
Snöfall på lördagskvällen.

Snöflingorna virvlade runt hela lördagskvällen, och utanför vardagsrumsfönstret såg det så vackert ut. Det var läggdags när jag tog på mig tofflorna och traskade ut i snön och mörkret. Ja så mycket mörker var det inte, alla våra lampor lyser upp kvällen. Bilden är tagen från norr och med den sista obebyggda tomten på gatan i förgrunden.

Kort från norr.

Det var inget svårt val att låta bussen stå inne denna helgen. Vägarna var kolsvarta av slask.

Infart från Flisbyvägen.

De kraftiga lampan på gaveln lyser upp ända ned till badviken och det blir extra vackert efter snöfallet på träden.

Utsikt från sängen när vi vaknade.

Nu dröjer det säkert flera månader tills vi kan sitta och ta morgonkaffet här på vår altan. Idag blev det en espresso på sängkanten.

Trots mycket belysning, mycket matlagning, huset fullt av barn och barnbarn under helgerna, diskmaskinen gick för högvarv, 11 grader varmt i garagen och 23 grader inne, kom vi undan det höga kw priset ganska bra. Vår elräkning stannade på 1150 kw á 2,46 kr. Totalt på hela året förbrukar vi plus minus noll 10 000 kw.





Det kom ett mejl från Litauen …

8 01 2022
Torpet Lotteberg med en idag 80 år gammal ladugård.

Jag har varit lite orolig hela tiden för några bilder i min bok, som är mer än 100 talet år gamla eller ännu mera. På alla korrektur har allt sett bra ut, med undantag av några riktigt gamla bilder. Detta har alla förståelse för med tanke på dåtidens möjligheter att fotografera. Jag hade godkänt det sista korrekturet för tryckning. Som jag skrivit tidigare, skriva en bok är 25%, resten av arbetet är 75 %. Så skrev en annan författare och jag är beredd att hålla med.

När filen kom till tryckeriet i Litauen och matades in i deras datasystem blev det något annat. Skönt att ha med yrkesfolk att göra som stoppade bandet. Jag fick en lång lista på bilder med för låg upplösning. Hur en bild som är 2,7 MB från början har kunnat bli några få KB fattar jag inte. I går eftermiddag och hela dagen i dag har jag ägnat mig åt att hitta bilder i full upplösning. Nu har jag åtgärdat 75% av alla bilder. Jag har en sådan uppsjö av bilder, mer än 20 000, och att hitta rätt original var tidsödande. Fram på eftermiddagen kände jag, vis av mina tidigare erfarenheter, nu är jag trött i huvudet, nu slutar jag för idag.

Här i denna ladugården hade mamma & pappa sin första ko, sin första gris och en höna. Året var 1939. När jag skrev det kapitlet började jag storgråta, när jag tänkte tillbaka på hur mor & far har haft det.





Dagen efter mitt inlägg

7 01 2022
Aneby Nytt. Foto Tobias Marbenius.

Dagen efter att jag skrev mitt inlägg om allt sabotage, här på den fina järnvägsbron, kom det en snubbe och ville spränga hela bron. Bryta loss elkablar, slå sönder dörren var för lite skadegörelse för någon. Tydligen bättre att spränga allt samman. Läs om hela insatsen här.

Stor blåljusinsats i Aneby efter att en person utryckt sig hotfullt

Det var vid 13:30-tiden som Räddningstjänsten i Aneby, poliser och ambulanser fick bege sig till resecentrum i Aneby där en man utryckt sig hotfullt. Enligt uppgifter till AnebyNytt har personen uppgett att bära på någon form av sprängmedel. Bilder och mer information om händelsen finns här…





Solen lockade ut oss

6 01 2022
Öppet vatten intill badviken trots -15 grader.

För Birgitta och mig har det inte varit så mycket ledigt under helgerna. Vi har jobbat mer eller mindre varje svart dag, när personalen måste få ha sin ledighet. Hemma hade vi till vår stora glädje gäster, under en stor del av helgdagarna och Birgitta hade mycket jobb i köket. Trettondagen skulle vi inte göra någonting, tänkte vi. Vi skulle ha åkt ut med bussen, men stannade hemma efter allt snöslask i mitten av veckan. I morgon behövs vi på jobbet. Solen lockade ut oss en liten stund i alla fall.

Vid utloppet från Anebysjön, strax intill badviken, brusade vattnet som en fors på andra sidan luckan. Inte konstigt att det inte fryser trots alla minusgrader.

Det blir olidligt många kort på vårt fantastiska boende.

Förlåt alla kort som jag lägger ut på vår lantliga idyll. Men det är så vackert när solen skiner, så man bara står och beundrar allt, varje gång solen skiner från sitt söderläge. Vilken förmån att få bo så här, det är nästan otroligt! Det är Amazing Grace!





Låt mig vara kvar här inne …

5 01 2022
Jag har så varmt och skönt här inne, så kör inte ut mig.

Sedan före jul har vi talat om att åka ut denna helgen, fast det har bara hängt lite i luften. Om vi haft Norrlandsvägar utan salt, då hade frestelsen kanske varit mycket större, men inte nu i detta slaskande och saltande. Sedan har vi behövt göra vår insats på jobbet i mellandagarna när många är lediga. Jag rullade i alla fall upp porten så Herden kunde vinka till alla sina kompisar. ”Jag har så varmt och skönt här inne, så kör inte ut mig,” sa Herden.

En trevlig helg till er alla!





Så vansinnigt tråkigt att se

4 01 2022
Vår fantastiskt fina och påkostade järnvägsövergång.

Här går jag under den mörka årstiden, oftast både morgon och kväll på bron över järnvägen. Jag minns innan vi hade bron, det var minst sagt livsfarligt att gå över spåren. Det är vi skattebetalare som tillsammans bekostat detta jättefina byggnadsverk, utrustat med två hissar upp och ned till och från övre plan.

Alltid ur funktion p.g.a. sabotage

Vem som än bygger, privat eller statligt, det spelar ingen roll. Vilken tragedi att alltid se det sönderslaget. Under sista året har inte hissarna varit i funktion mer än kanske korta tillfällen, sedan är det sönderlaget. Först blev alla elkontakter bortslitna och nu är dörren krossad. Jag har åkt ensam i dem en gång, men det gör jag inte om. Det kanske står någon där nere och slår sönder och jag blir instängd.

I min värld och med den hårda uppfostran jag fått sedan 6-7 års åldern. Jag fick välja som liten mellan stryk eller arbete! I detta fallet borde människor som saboterar vårt samhälle hotas med kraftiga böter och utvisning. Svensk eller nysvensk spelar ingen roll, det är lika illa vem som gör det.

Jag körde vår husbuss i Tyskland och hamnade vid ett vägbygge utträngd i fel fil. Det blev utredning, 5 000 kr i böter och jag fick inte köra bil i Tyskland under två månader. Visst sved det lite!

Bra trappor upp över spåren.

Jag är noga med västertrafiken när jag går. Jag är minst lika noga med att hålla mig i de trappräcken som finns och det håller jag på i alla trappor.

Vänster hanske blir alltid blå av ledstången som färgar av sig.

Idag var det minusgrader och då syns det inte så mycket färg i min vänstra handske. När det regnar ute är handsken helt blå, på grund av att trappräcket färgar av sig! Dessutom är själva handledaren högt placerad och alldeles för grova rör, för att det skall vara säkert att hålla sig. Jag brukar ofta hålla mig i röret under, men det är inga raka rör utan infästning av stolpar stör. Kanske kommer inlägget fram till Trafikverket så småningom.





Mellandags REA på Torebrings

3 01 2022
Än har vi lite julmat kvar.

Idag blir det lite skåpmat…

När vi stängde Tomteverkstaden före jul hade vi oroväckande mycket kylda matvaror kvar. Då är det bättre att vara rådlös än brödlös. På några få timmar hade Niklas med hjälp av IT personal, öppnat upp för leverans av kylda produkter över hela Sverige hem till din dörr, även som privatperson. Det bara puffade till på dataskärmen så rullade orderna in. Allt från hämtning på vårt lager, till leverans långt upp till Lappträsk. Än är det inte slut på varor.

Här kan du handla billigt: https://www.torebrings.se/kampanjvaror/utforsaljning/utf

Själva sitter vi och funderar på om Herden vill ta oss med ut på en tur till helgen? Dels har vi det så bra hemma, Herden står blankpolerad och resklar i sitt vardagsrum, ska vi verkligen smutsa ned den? Det är så småtråkigt med detta skitiga väglag, salt, salt och bara slask. Visst skulle vi kunna köra som norrlänningarna utan allt detta salt på vägarna? Då vore det roligare att åka ut. Troligtvis kommer vi att vara hemma.