Jag har varit lite orolig hela tiden för några bilder i min bok, som är mer än 100 talet år gamla eller ännu mera. På alla korrektur har allt sett bra ut, med undantag av några riktigt gamla bilder. Detta har alla förståelse för med tanke på dåtidens möjligheter att fotografera. Jag hade godkänt det sista korrekturet för tryckning. Som jag skrivit tidigare, skriva en bok är 25%, resten av arbetet är 75 %. Så skrev en annan författare och jag är beredd att hålla med.
När filen kom till tryckeriet i Litauen och matades in i deras datasystem blev det något annat. Skönt att ha med yrkesfolk att göra som stoppade bandet. Jag fick en lång lista på bilder med för låg upplösning. Hur en bild som är 2,7 MB från början har kunnat bli några få KB fattar jag inte. I går eftermiddag och hela dagen i dag har jag ägnat mig åt att hitta bilder i full upplösning. Nu har jag åtgärdat 75% av alla bilder. Jag har en sådan uppsjö av bilder, mer än 20 000, och att hitta rätt original var tidsödande. Fram på eftermiddagen kände jag, vis av mina tidigare erfarenheter, nu är jag trött i huvudet, nu slutar jag för idag.
Här i denna ladugården hade mamma & pappa sin första ko, sin första gris och en höna. Året var 1939. När jag skrev det kapitlet började jag storgråta, när jag tänkte tillbaka på hur mor & far har haft det.
Matts Torebring 
Ja du har haft ett gigantiskt jobb med att få ihop din bok förstås!
Och så dom fått slita förr i tiden med att få ihop med mat och allt
som hörde till på den tiden,allt är ju så mycket lättare idag.
Men det var en fin gammal lagård som stått i många år det!
Ha det gott/SnöKram
Jag beundrar faktiskt denna ladugården, för tänk vad lätt att rulla in ett lass hö i en lagård som denna. Blir jag arbetslös kanske jag skriver en bok till, nu har jag lärt mig hela resan utan och innan. Det återstår att se om det blir ros eller ris. ”Dina rättigheter sitter i riset,” sa alltid min mamma.
Det verkar hela tiden finnas något att slipa till i boken, även om det är på sluttampen nu.
Måste varit ,ånga olika känslor som mötte sig vid skrivandet. Allt ifrån glädje till sorg.
Allt gôtt
Det blir ofta samma sak på bloggen, skriver en sak en dag och korrigerar något nästa dag. Jag måste erkänna att det har har varit mycket känslosamt hela skrivandet.
Det bästa
Det är väldigt mycket arbete med all dokumentation, gjort mycket både inom professionen och studier. Granskade metodbeskrivningar och upptäckte farliga missar som kunde bli skillnad på liv och död. Åh vilken tur du kommit hit sa klinikchefen, så kompetent, så mycket meriter som tillförs här nu, balanserad, ger ett lugn till folk här som haft lite problem med samarbeten efter all röra med hopslagningar av sjukhusverksamheterna i huvudstaden, jaha, är det mitt ansvar tänkte jag, upptäcka galenskaper och lugna folk så de kunde samarbeta till allt annat ansvar.
Jaja, med det vill jag ha sagt att det är ett petjobb att få allt rätt, se alla fel och man blir trött i huvudet. En skridskotur kan behövas då😄
Tror det bara blir ros till dig när allt är klart. Ser i mina tjänstgöringsbetyg bara 🌹, fast livet är lite knepigt, de betyder knappt något idag, det var livet då. Jag strimlade nästan alla papper och annat men sparade efter lite tankeverksamhet dem. Och vissa uppsatser och arbeten som ger bra info.
Och jag tycker att du är ett proffs i detta, all research och förstår att det varit ett stort och tidsödande arbete men väldigt bra att det dokumenteras.
Ska köpa boken.
Vi har haft många olika tidsepoker i vårt samhälle. Efter sista IT eran skulle jag nog vilja kalla det, Dokumentations tidsålder. Inom Miljö & Kvalité på jobbet är det samma sak, när revisorn säger: ”Jag bryr mig inte om vad ni gör, men ni måste dokumentera.” Eller Miljö & Hälsa från kommunen som säger samma sak: ”Jag bryr mig inte om vem som gör det eller när det städas, men det måste dokumenteras när det sker.” Den äldre damen som städade väntrummet, där jag satt på Värnamo Lasarett, lade ned mer tid på att dokumentera arbetet varje steg hon tog, än själva städningen. I ditt jobb har det med all säkerhet varit annorlunda, där handlar dokumentation om liv eller död.
Jag gör en ganska påkostad bok med inte bara text, utan med bilder från min och mina föräldrars fattigdom, livet i ett torp på 30 talet, bondesamhället på 40- 50- 60 talet, livet som skogsarbetare, resor i hela Europa, entreprenören Matts Torebring, mitt ständiga byggande, familjen, hus & trädgård och som en säljare som oftast sålt mest av alla. Boken måste bli bra på alla sätt! Tack Monica 🌹för ditt inlägg