Matts Torebring

På väg ut mot Stegø ute på Møn.

Vi bestämde oss för att låta sista semesterdagen inte bara bli en resdag, de sista 500 km hem. Vi åker ut på Møn och den det lilla staden Stegø. Vi har varit här ute under tidigare år. Vi har bland annat varit på Møns Klint som är en naturupplevelse. Nu ville vi bara fika och äta danska wienerbröd.

Det finns en enkel, rymlig och bra parkering direkt när man kommer fram till Stegø.

En riktigt liten trevlig stad med lite av varje.

Nu skymtar vi Sverige där borta, vilken fin resa vi haft!

Tack alla bloggvänner som följt oss under resan, det har varit så roligt att skriva och dela med oss om alla våra upplevelser, Tack för alla hälsningar och kommentarer!

– Vi har kört 5 660 km i åtta olika länder och genomsnittsförbruning på resan har varit 1,14 liter diesel (gasoline) per mil/(10 km)

– Vi har ”Hondat” 200 km och gjort fantastiska upplevelser i bergen, i små byar och städer.

– Vi har inte träffat en enda svensk förrän vi var på svenska mark och tankade bilen utanför Helsingborg.

– Vi upplevde Spanien under 19 dagar, Andorra två dagar, Frankrike med bland annat Normandie fem dagar, Holland två dagar och resten resdagar.

– Nu är vi hemma igen, inte en repa, inte en skråma, bara en smutsig husbil och allt har gått bra.

– Vädret så, Spanien är Spanien och alltid vackert väder utom en enda dag i år. Åker man till andra platser som vi gjort i år, får man ta med ett sämre väder i beräkningen. Men att det varit kallt och regnat i tio dagar till och från, det har vi aldrig varit med om tidigare. 175 mm regn har fallit hemma sedan vi for iväg till vi kom hem.

Har det regnat på er i sommar, nej inte så mycket, men det har kommit störtskurar hela tiden.

Det är nu nio dagar sedan vi lämnade Spanien. Sedan dess har vi haft störtskurar varje dag. Störtskurar är nog fel benämning, det har varit skyfall. Vi hoppas hinna till rastplatsen på Møn under kvällen.

Vår nattparkering på Møns rastplats, sex mil före Rødby från Köpenhamn räknat.

Jag skulle gå ut och ta några kort, men fick snabbt springa in efter jacka och tröja så kallt var det. Vi står nästan under bron och det dunkar från långtradarna som kör över broskarvarna. Bilen står och gungar lite i den hårda vinden ute från havet.

Solen kom fram några minuter i taget och lyste upp bland de mörka molnen.

Det blir dags att säga god natt, från Møn, den näst sista resdagen.

+16 grader och frukost ute på Camping De Kienehoef, Sint-Oedenrode.

Jag tog på mig långbyxor och tröja och några minuter i taget kom solen fram och vi kunde avnjuta vår frukost i det gröna. Det skulle dock regna den mesta delen av dagen. Det sken upp en kvart och vi lastade av vår Honda.

Vi klädde på oss varma kläder och Hondade in till city.

I den här staden verkar det som de flesta cyklar. Cyklar och cykelställ överallt. Vi parkerade och började gå. Jag har aldrig varit i en stad där allt är så väl skyltat som här.

Birgitta hittade en trevlig trädgårdssoffa att sitta på, gjord av en ”Bultavagn”.

Vi gick förbi ett Café där ett par satt och åt jordgubbsbakelse, vi fikar här, sa vi.

En supertrevlig konditor serverade oss. Det första han frågade var: ”If you want extra with whipped cream”? ”Yes I like vhipped creme”, svarade jag. Så söta, så goda jordbubbar på en festlig wienerdeg i botten och gott kaffe till, dessutom tog han foto och frågade ut oss om vår resa. Vad jättetrevligt.  Vår måg sa i sitt tal på sin bröllopsdag: ”När inte familjen Torebring har något att göra, då fikar de”. Javisst är det så, det stämmer till 100 %.

Sällan man kommer till en stad med en sådan charm och blandning av olika hus. Detta hus är ett muséeum.

En flera meter hög vattenpump står utanför muséet.

Det fanns riktigt många guldsmeds-och smyckesbutiker, jag undrar varför de ligger just här?

Det fanns flera charkuteributiker med bara opackat kött.

Jag hade inte objektiv med mig, för att fånga alla delar av denna megastora kyrka på bild, som låg mitt i centrum.

Pannkakshus, visst står det så på väggen?

När vi gick bort hade ”trägubben” tidningar i famnen, när vi gick tillbaka var de slut.

Jag blev intresserad av fågelbordet till höger, men 99 €, nej tack.

I ett vattendrag låg dessa vackra blombåtar.

Denna byggnad är det första man får upp när man googlar på Sint-Oedenrode.

Vi handlade med oss mat hem i en stor livsmedelshall. Sedan Hondade vi hem och lade in maten i bobilen. Sedan tog vi en ny sväng och letade reda på detta slott. Det låg ganska väl gömt i en park i utkanten av stan. Det var bra med vägvisare så vi hittade dit.

Svårt att fånga det på bild på grund av alla stora träd.

Hur gick det då med vädret. Jo vi hade tur. På halva vägen hem från slottet kom regnet och jag som körde, blev ganska blöt. Under tiden som jag lagt ut dessa bilder har nog de tio utlovade mm med regn eller säkert det dubbla, fallit på taket i bobilen där vi sitter.

.

Jag tror någon av mina vänner ger mig en förklaring vad denna byggnad är.

Ps. Nu har regnet smattrat, mer eller mindre, mot taket i över en hel vecka och värmen har varit på i bilen. Det har inte gått någon nöd på oss, vi har haft Jättetrevligt ändå. Torsdag morgon börjar vi på de sista 1200 km hem. Tvätt och städ av allting, en trädgård som behöver ses över och jobbet väntar måndag morgon.

Castle Henkenshage eftersom det fjortonde seklet castle Henkenshage redan är känd under namnet Strijpe eller Strepe.

I det artonde seklet bebott de kända Frisiska närmare Willem av hår, en vertrouweling i Orange har,

sen medeltida hus. Han var sändebud kwartierschout av Peelland och även till Bryssel. Under 1850talet

Pieter Jakob köpte Girard de Mielet av Coehoorn den buitenverblijf. Han gav oss en stor

expansion som fick sin nuvarande form. Det var ett medeltida slott var transport, komplett med torn

och lutning. 1905, Var Gulick Theodoor ägare. Han gav slottet en omfattande renovering och det

var ganska trädgårdar.

Sedan april 1940 ägs av kommunen Henkenshage Sint-Oedenrode . Slutet av femtiotalet, en av

släktingar till familjen för Girard de Mielet Coehoorn ett belopp under omständigheter som en

skulle vara inrett som en ständig påminnelse av familjen. Under år 1982 en stiftelse i syfte att

komma fram till ett museum, som öppnade i maj 1986.

Museet har en samling målningar, family tree data, dokument, ordetekens, kappor etc. , särskilt i

den stora familjen trädet för Girard’s, som inte mindre än 38 generationer visas, är en sällsynt bit

heraldisch, samt en adelsdiploma att till familjen har beviljats.

1999, Slottet byggnader är ordentligt återställas och användas på nytt, men nu om översvämmade

med. Slottet drivs av partycatering gård ”La gryta” och används huvudsakligen för bröllop och

fester. Det lokala frivilliga organisationer kan förekomma regelbundet i slottet. I 2000, park, som är

uppbyggd på ett original design av den kända tuinarchitect Springer, återanvändning.

Adress: Avenue i Henkenshage 3-normerna

5492 BH Sint-Oedenrode

Vi lämnar slottsträdgården vi bodde på denna Camping Chateau de Martragny

Aldrig tidigare har vi haft förmånen att få bo i en slottsträdgård från 1800- talet som denna. Från staketet på bilden var det en km spikrak lång och 40 meter bred allé med träd och klippt gräsmatta. Helt otroligt fantastiskt. Vi bodde här fyra nätter till en kostnad av 15 € per natt med Camping Cheque rabattsystem.

Shopen härinne hade ett ganska begränsat utbud av mat.

Stengolvet i campingshopen.

Vi åt en tre rättersmeny här inne i restaurangen.

Hoppas du klarar dig lille, lille ”harajösse” för nu åker vi vår väg.

Vi har kommit upp till Le Havre och passerar över två mäktiga broar.

Ett enormt brobygge. Asfaltering pågår därför trafik i ett körfält.

Vattnet vi åker över.

Bro nummer två på samma plats.

Vi lämnar Frankrike för denna gången efter fem dagar.

Belgien är det land som jag gillar minst av alla länder jag varit i. Jag såg till att vara mätt och fulltankad när jag körde in över gränsen. Jag vill inte sätta ned min fot där.  Belgien har gett mig så dåliga intryck vid två tidigare tillfällen som jag aldrig glömmer. Smutsigt, nerklottrat, dåliga vägar, betala först tanka sedan, handla inte på en bränsletapp för då får du lägga varorna i en korg och skjuta in en glashytt med galler och pansarglas.

Full fart över till Holland och tysta sköna vägar, helt ljuvligt.

Här är infarten till vår campingplats 20 km norr om Eindhoven.

Cambiance De Kienehoef. *****

Jag var jättehungrig så det blev restaurangen direkt, efter uppställning på grön plan yta.

Det blev en ny upplevelse att äta Biffstek med lök på en snygg trätallrik. Vi kommer att stanna här två nätter. Nu har vi bara 1200 km kvar så är vi hemma. Jag har ju varit i Holland ett flertal gånger på affärsresa, så nu känns det som hemma igen, fast jag inte varit just här. Sol idag, nej, småskurar och mulet hela dagen och värmen på i bilen. Hoppas inte det kommer mer regn just nu, vi är ju trots allt 14 meter under havet.

Vi vaknade till +16 grader, det blev tröja på för att äta frukost ute.

Det har (regnat) kommit störtskurar, i två hela dagar när vi körde hit. Så vi räknade med solsken och vackert väder, när det kanske väl regnat över. Men vi är ju inte så långt från England nu, eller som väderleksrapporterna brukar börja hemma: ”Ett nytt lågtryck har bildats ut över Brittiska öarna och når in över fastlandet under natten”. Vi blev lite småchockade när vi kollade yr.no igår, det skulle regna och vara kallt en hel vecka framåt.

Lite chockartad väderprognos från yr.no

När man ser gräset hur enormt tjockt och grönt det är, förstår man att det regnat mycket här.

Vi har 20 meter till svimmingpoolen som är hela 2,5 meter djup, men det finns en barnbassäng också.

Poolen ligger på baksidan av slottet, nedanför denna damm.

Vi bor i en enormt stor slottsträdgård, Chateau de Martragny. Detta slott ligger i Normandie.

Vi kom klockrent fram till adressen vi matat in på GPS´arna efter körda drygt 47 mil. När vi rullade in i denna stora slottsträdgård var det 100 % kärlek vid första ögonkastet. Åskan mullrar och går till och från, var det så kanonerna lät i mitten av 40-talet, när ”The Army” gick i land  här tio km bort utmed havet. Vi kommer att Honda runt här under ett par dagar och hoppas se en del minnesmärken. Slottet och byggnaderna här är från 1800- talet.

Över hela denna enorma trädgård växer det tjockt grönt gräs. Vi har parkerat vid tennisplan.

Vi firade denna sevärdhet med att äta en tre rättersmeny i restaurangen.

Först en stor jättegod salladstallrik inklusive en jättegod paj, sedan en stor portion kalkon med pommes och till dessert en stor chokladbakelse. Alltsammans inklusive två 50 cl öl kostade bara 28 €.

Vi lämnar höjderna i Andorra och drar oss ned utefter bergväggarna.

Vi tänkte gå ut och äta en god bit mat i Canillo, Andorra på onsdagskvällen. Det fanns nog minst ett 20- talet restauranger att välja mellan. Vi valde ändå att äta i bobilen. Varför, jo alla restauranger ligger alldeles nedanför berget och med gatan och trafiken på framsidan. Vi ville inte sitta inne och äta, därför blev det ”Spagetti Bolognese” hemma i bobilen. Torsdag morgon lämnar vi denna trevliga plats och börjar rulla utför berget.

Dimman låg kvar mellan bergstopparna när vi rullar ned för bergssidorna.

Att rulla ned från berget på den norra sidan var enkelt som barnlek, jämfört med den sida vi gick upp ifrån Spanien. På hemvägen valde vi att ta den nybyggda tunneln och slapp mängder av kurvor och branta stup. Tunneln kostade bara 6:40 € men vi missade alla butikerna Pasta de la Casa.

Nu är vi redan nere runt tolv hundra meter över havet.

Det var faktiskt riktigt roligt att köra ned från bergen jämfört med att köra uppför.

Vi letade i flera timmar för att hitta en plats att slå nattläger efter 65 körda mil.

Vi har kommit till La Rochelle på vår resa upp ut efter västkusten i Frankrike. Som jag brukar säga hemma, det regnar inte nu för tiden, det var mer ett skyfall ute. Vägar och gator var som floder. I mer än två timmar körde vi runt i detta oväder för att hitta ett nattläger, men möttes av ”compleet” eller att vi hade för stor bil.

Vi hittade en smal liten ö i havet 6 km lång, det ser spännande ut…

Det låga flera campingar ute på en ö ute i havet , platsen heter La Flotte. Det lät spännande tyckte vi. Först när jag betalt broavgiften upptäckte jag priset, hutlösa 40 € för tur och retur över bron.

Vi kör i 30 km genom alla småsamhällen ute på ön.

Vi hittade till slut en urusel camping.

Visserligen en gräsplan och ett hundratal meter till havet, men….

Det första jag hittade när jag gick in på campingen var en toa. Receptionen låg i en villa på andra sidan vägen. Inget vatten i duschen, varken kallt eller varmt, inget toapapper på toaletterna, toaborstarna låg på golvet, bara kallt vatten i disken, allt hade varit förlåtet om det funnits wifi, men inte det heller… Allt detta till det hutlösa priset av 24 €. Jag ville fly men hade inget val än att stanna.

Vi lämnade vår drömplats i Empuriabrava klockan halv åtta och idag var resmålet Andorra, cirka 230 km bort.

Vi var inte överens med våra kartböcker och de kordinater vi matat in. Vi kom i alla fall till Andorra vid middagstid. Jag brukar säga att jag väljer hellre stora vägar och även betalvägar, än små vägar i bergen. Idag har jag kört så mycket små vägar i bergen, att det räcker för ett helt år framåt. Sedan jag var ung har jag undvikit höga höjder, då jag känt att benen skakar och kan nästan få svindel. Jag har tittat in i bergväggarna och undvikit att titta ned i stupen. Birgitta har tagit 130 kort när jag kört. Här kommer några få…

Det kändes skönt till en början att åka ihop med de stora pojkarna som lite vägröjare.

På mer än tolv – femton mil såg jag inte en enda bränsletapp. Min nivåmätare sjönk oroväckande i alla branta stigningar. Bäst att hålla kontakt med bilen där framme, han kanske har gasoline (diesel) i lasten. När jag hade dryga fem liter kvar i tanken, samt fem liter i en reservdunk, stod det en ensam bränsletapp där vid vägen. Vad skönt att släppa denna oro. Sedan i Andorra fanns hur mycket tappar som helst och till lägsta pris 1:07 €.

Vi passerar mängder av byar och trånga passage.

Hårnålskurva efter hårnålskurva utefter bergväggarna.

Inte på ett enda ställe när vägen var som smalast fick vi möte med en buss eller lastbil.

Kommer det någon runt hörnet?

Körning på tvåans och treans växel i flera timmar.

Otroligt vackert med alla dessa enorma berg och dalar

Berg och åter bara berg och dalar och så vår väg förstås.

Här slingrar sig vår väg fram.

Mycket vanligt med ovanligt ”feta” kossor som betade på fjällväggarna.

Äntligen har det blivit dags för ett sent elvakaffe, nu på 2408 meter över havet.

I vissa kurvor vred jag mig om och tittade ut genom bodelsfönstret i sittgruppen.

Mycket vackra stenhus, hotell affärer byggda i samma stil utefter hela vägen.

Oräkneligt antal hotell som står stängda över sommaren i väntan på skidsäsongen.

Vi körde tur och retur till huvudstaden Andorra La Vella, vi tänkte hitta en parkering till husbilen, men se det gick inte.

Vi hittade en liten camping att stanna på, i den trevliga skidorten Canillo.

När vi gick ut och gick, visade det sig vara en extremt trevlig skidorort Canillo, som vi hamnat på.

Lägg märke till villan uppe på berget som fotot avser.

En av många rondeller i Canillo.

Detta var et maratonlopp med reportage och bilder, allt på grund av en mycket svag wireless gratis wifi här på campingen. I morgon när vi är utvilade kör vi mot France, där vi räknar med att vara sista veckan. Första etappen blir till omtalade Toulouse.

Grovplanerad resväg hem till Småland Sweden.

När vi kom fram, 1 minut före stängning, till denna fantastiska plats frågade de på incheckningen som alltid: How long time do you want to stay here? One week, ten days, perhaps two weeks, perhaps more, we don´t know, svarade vi. Tänk vad skönt att inte vara uppbunden av tid och plats.

Nu har vi bott här i 19 dagar och kunde stannat lite till. Men då hade vi fått höra när vi kommer hem: ”Det är bättre ni flyger på semestern, när ni ändå ligger still”. Nej då hade jag inte fått med mig Hondan, som vi kört 200 km med här nere i år. Den har satt guldkant på vår semester i år. Vi har utforskat områden och nya platser hela tiden.

Jag tvekar inför de superlativ jag ska ta till, för de här 19 dagarna som vi bott här. Vi har STORTRIVTS, aldrig tidigare har vi trivts som vi gjort här, Vi har haft bland den bästa, wireless wifi vi någonsin haft, Vi Älskar Spaninen, Vi trivs med folket, Vi trivs med maten, Det har varit ordning och reda på allting, Städning i toppklass, Vi har haft trivsamma grannar från Holland i stort sett hela tiden, En underbar omgivning, Ett underbart Medelhav och beach, alltsammans till bättre pris än vad vi betalade i Italien för tolv år sedan, för en liknande plats. Denna camping kommer vi att ranka högst upp, i fortsättningen utav alla boplatser vi haft ute i Europa under tretton somrar. Som vår trevlige holländske granne säger (före detta egen företagare, men nu pensionär): ”This place is the most exelenta place to live on”.

Stort Tack till våra bloggvänner Anders & Birgitta, som skrev om denna plats. Vi var inte sena att testa.

Nu åker vi onsdag morgon till Andorra. Sedan får tid och rum avgöra var vi stannar, hur länge vi stannar och när vi måste vara hemma.