Matts Torebring

En liten Honda tripp idag på knappt fyra mil.

Våra vänner bruka säga om oss: ”Ni är ju inte kulturella, ni bara solar och badar”. Vi älskar inga stora städer med all tät trafik. Vi kör gärna runt städerna, om det går och njuter mera av landsbygd och natur. Nu har vi varit så mycket i bergen och ut efter havet att vi kände det var dags att se något annat.

Vi parkerade vid Carrer de Pompeu Fabra. (Det stod så på huset)

Vi letade upp en bra parkeringsplats i Figueres. Bäst att skriva upp gatans namn så vi inte villar bort oss. Vi mötte en ganska tråkig stad och stannade inte så länge. Figueres är en liten prick på kartan och har 45 000 invånare.

Oj vilken tur vi har, nära vår parkering var det marknad.

Nötter med mera i långa banor.

Torkad och saltad fisk i massor.

Våra holländska grannar berättade att fisken kommer säkert från Sverige. Saltad, saltad, saltad och torkad. Sedan måste den ligga i blöt och sköljas, sköljas och sköljas för att kunna tillagas.

Travvis med fisk som ligger utan kyla.

Blommor naturligtvis.

Chark & Ost i massor i många stånd.

Om vi köpt en skinka, skulle benet fått sticka ut ur packboxen vi har på Hondan.

Många gick hem med matkassar, med så mycket innehåll man orkade bära.

Vi tackade marknaden för oss och vände hemåt igen.

Vi fick intrycket av internet att det var en tråkig stad att besöka. Efteråt frågade vi våra holländska grannar vad de tycker om staden Figueres. ”Den är utråkig helt enkelt” svarade de. Vi fick rådet att ta tåget till Girona, det är en festlig stad, fick vi höra. Ändå kul att se lite av varje, allt kan inte vara toppen. Utflykterna vi gjort i omgivningarna i år, har faktiskt satt guldkant på tillvaron här nere.

För tredje året i rad hittade vi idag en Palmlilja i en dikesren på väg till havet.

Alldeles nära stranden i den sista växtligheten, stod den där och blommade.

För två somrar sedan fann vi denna Palmlilja, Yucca filamentosa, i en dikesren utanför Camping L´Àmfora, bara ett par mil bort. Vi förundrades över hur vackert den blommade. Förra året fann vi flera stycken, också i en dikesren, på väg till stranden i Marbella. Vår gode vän Christer, berättade för oss att den blommar bara vart tionde år. Visst är den ståtlig.

Idag var det en ljuvlig dag vid stranden, och nu börjar nytt folk strömma till.

I mitten av nästa vecka går det över i högsässong med högre priser och många lämnar nu sina platser. Våra trevliga holländska grannar kom hit sista dagarna i mars och nu har de packat och tvättat varje pryl i två hela dagar.

I mitten av nästa vecka är det vår tur att vinka adjö.

Det blev det gröna gräset vid poolen idag.

Det är så tyst kring vår campingplats, att vi vaknar oftast inte förrän fram emot halv tio. Köpa bröd, äta frukost och sedan förmiddagskaffe med bakelse, ja då är förmiddagen gången. Eftersom Birgitta blev förtjust i poolen, valde vi den och det gröna gräset med vitklövern där idag.

Vi bor mitt emellan poolen och havet och vi har ungefär lika långt till båda.

Jag låg där på mitt badlakan och zoomade in, några av de få blommor som finns här.

Vad ska vi äta idag, är en av de dagliga frågorna.

När jag var ”bondpojk” för så där mer än 50 år sedan, kunde min pappa säga om en dag som denna: ”Idag har det varit så hett, att det hade gått att steka ägg”. Take Away pizzan här, är både riktigt god och billig. Sagt och gjort, jag gick iväg och fastnade för en ”Rubina Special”. Passande nog låg det ett stekt ägg i centrum, omgiven av bacon, köttfärs, ost, paprika och lök. Den var riktigt god, tunn och välsmakande. Hur varmt var det då, ja bara drygt 30 ute och 34 inne innan vi startade AC i bobilen.

Vi har inte ätit ute här nere innan i år, men i afton blev det fest på riktigt.

Jag som har sett alla som varit i Spanien under vintern och även i sommar, jag har också läst om vad de ofta äter när de har fest. Lite skeptisk var jag, men har alla andra överlevt, så ska vi väl kunna testa också. Sagt och gjort efter att ha hämtat in kunskap från internet. Vi beställde in två Big Beer och…

Paella för två personer.

Det var så gott, jag törs nästan säga att det var bland det godaste jag ätit på restaurng. Servitören svarade att de i Restaurangen på Camping Rubina Resort är ”Bäst i norra Spanien” på att göra Paella. Jag törs nästan tro att han har rätt. Det var så otroligt gott och så mycket mat att vi orkade inte äta upp allt.

När vi fått var sin jätteportion var ändå hälften kvar på pannan.

Nu väntar Birgitta bara på mig, sedan gäller det bara att äta så mycket vi orkar.

Visst är det roligt med bloggen. Vi har fått tips om en bra camping från bloggvänner och har bara stortrivts, våra bloggvänner har dessutom talat om vad de äter. Det var så makalöst gott alltsammans.Tack alla bloggvänner, vi är så glada att ni finns.

Klockan är 21.30 och det mörknar borta i Roses, 5- 6 km bort.

Förra året skulle vi lämna området där vi är, Katalonien, just den 24 juni. Vi fick inte en blund i ögonen på en stor del av natten. Det small och small som det varit krig. Detta höll på så långt in på småtimmarna. I år var vi förberedda med nyladdade batterier i kameran. Vi gick ned till havet vid klockan 21.30 och var hemma klockan ett.

Barcelona Sant Joan är det midsommarfirande 2012 i också kallas Festival of Saint John. Många namn har Sant Joan. Det är oftast kallas ”Nit de Sant Joan” som betyder St Johns natten, men ofta efterlyst ”The Revetlla de Sant Joan” på katalanska, spanska eller på Kallad ”Verbena de Sant Joan.” Eller bara de händelser ”Nit de FOC” – night av brand. Alla namn hänvisar till samma händelse – festivalen fest Johannes Döparens att fira vintersolståndet midsommarafton spanska under kvällen och natten 23 juni varje år!

Klockan 22 skulle det börja i Roses och hos oss här i Empuriabrava klockan 24.

Nu går månen ned i ”Stand by” läge, så nu börjar det.

Jag tycker det är kul att fota i mörker, så jag var väl förberedd, med flera objektiv och stativ.

Jag tog ett par hundra bilder, några delar jag med mig.

Trots det var så långt borta, kändes det nära oss.

Hela Roses på andra sidan havet låg inbäddat i rök.

Klockan 24 var det vår tur i Empuriabrava.

Som jag skrivit tidigare är Empuriabrava en av världens största småbåtshamnar. Nu tog alla sina båtar och lämnade sina bryggor och gick ut och lade sig i havet med sina gröna och röda lanternor lysandes. Det var en festlig syn att se i mörkret. Att sedan se dem komma på rad, mullrandes med sina stora motorer i mörkret, var nästan ännu mera festligt.

Man vet knappt var man skall vara, det bara smäller, i ett hav av fyrverkeri överallt.

Denna bild får bli avslutning på en fin festkväll & natt i Empuriabrava.

Den nya poolen på Camping Rubina Resort, vattenyta 1000 m2.

Ni som känner mig och vet vad jag brukar skriva om på våra resor, hittar mycket lite skrivet, om livet kring poolen. Jag älskar havet, vågorna som rullar in och tystnaden ute på lite djupare vatten. Denna pool inne på vår camping, lockade dock in mig. Det gröna gräset, skuggan under träden eller stekande sol, bara att välja, blommorna runt omkring, salt vatten, storleken 60 meter lång att simma i, på 1,5 meter djupt och ljummet vatten. Det var den bästa pool jag varit i, sa Birgitta.

Denna pool har allt man kan önska. Dessutom Bar & Glasscafé bakom ryggen.

Små uppbyggda kullar till vänster med lek för de mindre samt en lågvattendel i bortre kortsidan.

Mycket blomknoppar av olika slag, några är utslagna.

Blommande träd och buskar.

Visst inbjuder det till att läsa en bok i gröngräset.

Jag var först i att simma iväg.

Birgitta kom snart efter.

Denna pool kommer säkert att locka hit oss flera gånger.

Idag har vi ”Hondat” från Empuriabrava till vägens slut, ut efter havet.

Till Roses har vi bara nio km. Sedan fortsatte vi kustvägen till dess att den tog slut, där vitt blir grönt på kartan. Allt är så vackert, så det är obeskrivbart. Det var behagligt att köra efter kusten, även om det var ganska kuperat. Nästan hela sträckan var det hastighetsbegränsat till 40 km. Underbart att åka MC och +29 grader ute.

Vi parkerade Hondan mitt i centrum vid playan och detta konstverk.

Centrum av Roses ligger intill beachen.

I stort sett bara restauranger var man går, bara större eller mindre.

Känns som bilen var utlånad från Motala Motormuséum?

Vi kar kört runt havet och vår Kabe står 100 meter till höger om det blå båtvarvet. Kortet är  taget med teleobjektiv, det blå båtvarvet var bara en blå prick för ögat.

Allt var så underbart vackert, att jag borde filmat varje steg vi tog.

Så här ofattbart klart är vattnet i hamnen, på cirka tre meters djup.

Tänk om man kunde fått åka med till Gibraltar?

När vi gått en bra runda blev det ”Kaffe Americano” och varsin stor baguett.

Sedan körde vi någon mil till kustvägen tog slut vid en vändplats.

Det fanns en meter fritt mellan husen så jag kunde ta detta kort.

Det svårt att stanna och ta kort på allt vackert, även när man åker på en MC.

Jag kommer att drömma hemma i vinter, om allt det vackra vi passerar.

Det finns många fler båtvaruhus än mataffärer.

Till slut hittade vi grädde och potatis till vår midsommarafton.