Matts Torebring

Oliver & Nelly Torebring Marbenius. Foto Tobias Marbenius.

Vi firade jul- & nyårshelgen tillsammans med dessa båda underbara barnbarn, i tolv hela dagar. Nelly, 3 månader, bara ler, skrattar, är tyst och ger knappast ett ljud ifrån sig. Storebror Oliver däremot, är kanske i trotsåldern och då kan det ta ganska lång tid att bara gå ut. ”Jag vill inte ha dom vantarna, jag vill inte ha den mössan, jag vill inte ha dom stövlarna”, kan det låta. Jag tycker att pappa Mikaels bror Fotograf Tobias, verkligen har lyckats fånga det perfekta ögonblicket.

Vårt barnbarn Linus Torebring 3+.

Linus går på dagis och för ett par dagar frågade personalen barnen, ”Vad skall ni bli, när ni blir stora”? Linus fick också samma fråga, efter att de andra barnen talat om att de vill bli poliser och andra vanliga yrken. Linus var tyst en liten stund, gick en liten runda och kom tillbaka och förklarade högt och tydligt för alla, ”Jag skall jobba på Torebrings”. Hans pappa Niklas satt på lagret och tittade på julkalendern på TV, när pappa Matts jobbade på kvällarna. När julkalendern var slut inspekterades alla inköp som pappa Matts hade gjort och så kom frågan ibland, ”Varför har du köpt in detta för”? Idag är Niklas delägare, professionell inköpare och IT proffs i vårt företag. Hoppas bara Linus växer till sig snabbt, så jag kan åka mera husbil.

Några timmar bara kvar av år 2012.

Kan man avsluta året bättre än med en tuff motionsrunda i skogen? Min målsättning är att en gång varje vecka, kämpa mig igenom ”Blå Femman” som är 5,2 km lång, samt ytterligare en skogsstig hem till mig, så totalt drygt sex km i riktigt tuff skogsterräng. I dag regnade det, det var bara 10 cm snö kvar bitvis, isgata bitvis, i djupa skogen nästan barmark, samt lervälling efter skogsmaskinerna nere i sydost. Envis som jag är, har jag tagit mig runt i drygt 50 cm snödjup vid ett tillfälle. Då tog det dubbla tiden. Jag har joggat med pannlampa mörka höstkvällar. I dag brydde jag mig inte om klockan, jag skulle komma runt bara. Jag hade till och med tid att ta ett par kort.

Jag startade i regn, snö, is och lervälling.

Vi har under en lång följd av år haft en mycket entusiastisk idrottslärare i Aneby Kommun, med tuffa krav på både sig själv och elever. Själv lever han som han lär och har cyklat till jobbet i över 40 år, i alla förekommande väder och en sträcka på drygt 10 km enkel resa. Han har erbjudit eleverna gratis glass till alla som klarat att springa hela ”Blå Femman” runt. Han berättar för mig att han bjudit på glass vid bara ett enda tillfälle, för få eller ingen, orkar springa hela sträckan runt. Få bor så bra som vi, stigen utanför tomtgränsen mot skogen, leder upp till alla dessa möjligheter till motion samt tennisbana ock SOK Aneby nybyggda klubbstuga. Dessutom bara ett par hundra meter till Aneby centrum.

Rena mördarbacken vid 4 km

När jag är hemma efter semestern på sommaren, och har legat av mig lite, och kommer uppför vad jag kallar ”Mördarbacken” är man helt slut. Några klasar lingon brukar då ge kraft åt mjölksyran i benen. Idag kämpade jag inte mot klockan och då gick det bra.

Fem km avverkade och uppe vid  3 km eljusspåret.

Riktigt skönt att få ge alla krafter man har i uppförsbackarna. När jag sedan är uppe vid 5 km stolpen känns det skönt, att  veta nu är det inte lång bit kvar hem. Varför detta kämpande, jo jag har konstaterat att Apoteket har inte den medicinen att sälja, som skogen ger alldeles gratis. Jag rekommenderar mina gångstavar, på isgatan samt att de ger kraft att dra sig upp i de brantaste partierna.

Om några timmar får vi trycka på startknappen till ett nytt spännande år.

Vi har tre  ”konstgranar” köpta på nätet och levererade från Holland, samt en jättestor utetall.

Vi har investerat i så mycket husbil i år, så nu sätter vi stopp för dyra julklappar, sa Birgitta och jag. När sedan våra två barn kommer hem med sina familjer, växer julklappshögen enormt under granen. Självklart är det barnens julafton, mer  än någonting annat.

Själv skulle jag nog önska att julafton alltid är på en måndag. Fullt ös in i det sista och julavslutning på fredag middag på jobbet. En tupplur på fredag eftermiddag hemma i TV soffan framför brasan i spisen, efter allt slit. Klä julgranen på lördag och småhandla lite, sedan kommer en söndag till bara avkoppling. Mina julklappar har jag köpt på nätet och slipper leta i varuhusen. Söndagen bjöd på snöskottning och pulkaåkning med småpojkarna.

Julafton på en måndag, var det förra gången år 2007. Julafton på en tisdag har det inte varit ännu på 2000- talet. Det blir det först nästa år. Kanske bra med lite variation trots allt.

Mamma säger att du morfar har en Snowracer på vinden..

Oliver, till höger i bild, som har ett eget gästrum hos mormor och morfar, tog mammas mobil och ringde till kusin Linus, 800 meter bort. Vill du komma och åka snowracer med mig? Jag kommer om några minuter bara, svarade Linus. Naturligtvis fick morfar fart, och var snabbt inne i sina källarförråd. Efter att har röjt undan trädgårdsmöbler, mattrullar och all annan bråte stod det två stycken snowracer längst in i förrådet. Dessa har nog inte använts på 35 år. Nu kom de till nytta.

Mina korta slänter på tomten räckte för att roa småpojkarna och pappa Mikael.

Själv tog jag en snowracer med Linus sittande på kälken och så tog pappa Mikael, Oliver på den andra kälken och så sprang vi en runda på stigarna i skogen bland snöiga granar och buskar. Pojkarna nästan kiknade av skratt och ibland ramlade de av kälken. På norrsidan om vårt hus har jag en lång trapp som också var buskul att åka i alla gupp som det blev.

Laga inte så mycket mat , sa jag till Birgitta.

Bardisken med julbordsbuffén var fylld till minsta millimeter. Dessutom alla varmrätter på vårt köksbord och till sist dopp i grytan på spisen.

Så hörde vi ett riktigt ”hallå” på baksidan ned mot skogen.

Tur att jag hade skottat ned till skogen. Inte visste jag att Tomten kom den vägen.

Tomten orkade bara med hälften av alla paket

Det är så mycket paket, sa tomten, det måste vara hundratals, jag orkar inte med mera, jag är gammal och trött och dagen har varit lång.

Vad heter ni mina pojkar? sa tomten…

Var har du din pappa, Oliver? sa tomten. Han fick ont i magen och sitter på toaletten, sa Oliver, ovetandes om att han satt i pappas knä.

Lilla Nelly, tre månader, gammal, sitter hos Josefine, Linus storasyster.

Lilla Nelly lika nöjd och glad var hon än befinner sig. För första gången klädd i blå sidenklänning och vita strumpbyxor. Josefine kom flygandes hem till jul från Umeå där hon studerar. Det var första gången hon träffade sin nya kusin.

Nelly, lika glad på juldagens morgon sittandes i mormor och morfars soffa.

Vi har stimmat och jagat i ett halvår och så är allt över på en liten stund. Men visst är det högtid när barn och barnbarn kommer hem.