Matts Torebring

Överfulla parkeringar med långtradare finns det gott om ute i Europa. (Google)

I min ungdom släppte vår kommun ut sitt orenade avloppsvatten i våra vattendrag. I kommunen fanns även ett omfattande slakteri, även det avloppsvattnet släpptes ut orenat. Idag säger vi, hur kunde vi göra så, på den tiden? Hur är människan funtad? Det är katastrofalt och fruktansvärt att vi kunde göra så.

Kommer vi inom min livstid säga samma sak, om alla långa vägtransporter på lastbil? Hur kunde vi under 2000 talets början förstöra miljö, vägar, skapa trafikbuller, bränna bort jordens resurser och offra människors liv i trafiken, genom att frakta nästan allt gods, på våra vägar på långa avstånd?

Alldeles nyss hemkommen från en resa i Sydeuropa, har jag sett bland det värsta man kan se. Vi lämnar Düsseldorf bakom oss. I motsatta körriktningen är det tre körfält. Alla fordon skall in till stan eller söder över. Trafiken står nästan helt stilla, kön är säkert 15- 20 km lång. Alla tre körfälten är fulla av långtradare, en och annan personbil finns insprängd i köerna. Jag har aldrig sett något liknande tidigare.

Alla vi som älskar sol och värme i södern, för oss är det en bagatell att köra på vägarna, när långtradarna står stilla. Trafiken flyter och det är roligt att köra bil. Långtradarna har blivit ett trafikproblen och dessutom, Långtradarna är ett Transportproblem som ingen verkar ta tag i på allvar. Fraktkostnaderna och transportskadorna är för höga, under järnvägstransporter och det tar ofta längre tid, säger branschfolket. Kan inte politikerna agera? Järnvägen måste kunna förbättra sig och vara med och konkurrera, men det verkar som de ingenting gör?

Tillverkarna av tunga fordon är ofta inte nöjda i sina kvartalsrapporter, vi har levererat för få enheter, marknaden har varit trög i Europa, låter det. Men det finns ju inte plats för fler långtradare, på vägar och rastplatser. När viloperioden kommer, står dessa fordon inträngda på vägrenar och alla tänkbara ställen, det finns inte plats för dem att parkera.

I Sverige anser jag inte, att det är ett lika stort problem på vägarna med långtradarna. Men nere i Europa är problemen jättestora. Många av långtradarna skall naturligtvis upp till oss i Norden med produkter av alla slag och många lastar sina lass hos oss och kör ned till kontinenten.

Vi kan inte dricka vårt kaffe om det inte är ekologiskt och vi skall vara rädda om vår natur. När kaffemuggen är tom slänger vi den, där vi går och står och bara blundar, utan en tanke på nedskräpning och miljö. Vi låter långtradarna fortsätta att skapa kaos på vägarna på bekostnad av människoliv och ett uttömmande av jordens resurser. Är detta riktigt?

En annorlunda Bobil på Møns rastplats.

Var finns blåljusen, frågade jag ägaren till denna Bobil?

En glad dansk herre visade runt i hela bilen.

Här sover vi, här lagar vi mat och här tvättar vi oss. Jag har kört alla tänkbara mindre vägar i Europa med denna bil. Jag har dessutom papper på att jag och min hustru får stanna var vi vill. Lycka till i fortsättningen du glade man, säger jag.

Solen går ned över Kattegatt och vi sover återigen gott på Møns rastplats.

Jag kan inte lämna Danmark utan få ett danskt äkta wienerbröd.

De hade det jag sökte på detta enkla café vid motorvägen.

Riktigt gott Bonamat Bravilor kaffe och danskt wienerbröd med mycket sylt på. Bästa elva kaffet på semestern.

(Nästan) Alla bilförare gör det största felet av alla.

Vid en olycka som denna, med stopp i minst en timma i Danmark, alltid samma fenomen. Oftast två eller tre bilar inblandade eller ännu flera. Det första du ser är en bil med krossat bakparti, sedan denna bil med krossat framparti och sedan ofta fler bilar krossade i fronten. Det går inte att köra i hundra km och bara ha ett par tre meter mellan bilarna, då händer detta. Snälla vänner på vägarna, håll avstånd till framförvarande fordon.

Så här blev sista etappen för oss på semesterresan hem.

Jag beräknade att vi skulle köra cirka 5700 km, det blev 5600 km. Jag försöker hålla en hastighet runt 95 – max 100 km. Det betyder att jag har kör om ett oräkneligt antal tusen långtradare. Jag skall återkomma till dem i ett annat inlägg senare. Bilen har dragit 1,16 liter diesel per mil. Jag har provvägt bilen fullastad och vet att jag ligger på gränsen, nästan över fem ton med fulla tankar. Vår nya Kabe 910 QB har varit drömlik att köra, motorstyrkan (180 hk), automatlådan, stabiliteten på vägen och komforten i cockpit, allt har gått som en dröm. Vi är så tacksamma för denna resa, inte en skråma, inte en repa och vi har inte ens haft en enda dag då vi känt oss det minsta krassliga.

Hela vår resväg såg ut så här.

Jag planterade nya sommarblommor dagen innan vi åkte.

Varje år vi har åkt tidigare, har jag lämnat vårblommorna i våra krukor åt sitt öde. I år valde jag att plantera nya sommarblommor, innan jag åkte. Birgitta tittade lite underligt på mig, men jag sa att, då ser det lite mera bebott ut när vi är borta. Nu var det roligt att komma hem och se hur vackert det blommade.

Kortet tog jag i San Sebastian efter solens nedgång.

Det är faktiskt ganska mörkt ute, när jag tar detta kort i San Sebastian efter solens nedgång. Jag sparade kortet till sist, varför så, jo…

Jag och Birgitta vill tacka er alla som varit med oss på resan, det är så jätteroligt att ni delar vårt intresse och ger råd och tips eller bara läser det jag skriver, Ett stort Tack till er alla bloggvänner! Kram Matts & Birgitta.

Ps. Detta har varit en av de absolut bästa och roligaste semesterresor som vi gjort med bobil. Tretton resor till Sydeuropa, en resa till Nordkap och en resa runt i södra Sverige, femton somrar totalt i Bobilen. Nu lockar faktiskt Frankrike till nästa år, Slottscampingarna, Atlantkusten, tidvattnet , de goda bakverken och den goda maten. Nu har vi en lång vinter att drömma vidare.

Vi lämnar den goda maten i Frankrike

Vi lämnar Slottscampingen utanför Mer, strax söder om Orleans i Frankrike. Här fanns allt vad man kan önska och lite till. Supertrevlig personal, stora platser och god mat.

Två timmar genom Paris, som är som en Sirapsburk.

Två hela timmar tog det för oss att köra genom Paris. Stan borde heta Sirap istället. Nu har vi lämnat eländet bakom oss och styr vidare på hemresan upp mot Düsseldorf. Detta var tredje gången jag kört genom Paris, alla med samma erfarenhet.

Parkerat på Rhein-camping utanför Düsseldorf.

Vi hittade en camping som låg inom lagom avstånd för dagens etapp, Rheincamping, strax utanför Düsseldorf. Detta skulle kunna vara en mönstercamping med rätt personal. Det tog tre kvart att komma dit på slingrande byvägar och lika lång tid att komma därifrån. Vi kom fram till en bom, men såg inga skyltar. Receptionen låg i en skräpig barack. Det första som möter oss när vi kör in är en skräpstation samt en skräpig baksida till en camping. Jag ville betala direkt för en natt, men det gick inte. I ett kylskåp fanns lite frukostmat. Jag köpte wifi för en dag för 5 €, men fick inte ens upp startsidan. Jag tvingade till mig pengarna tillbaka. Jag var tvungen att erlägga 10 € i pant för en nyckel till toa och dusch som var placerade i några baracker. Jag beställde bröd till nästa morgon och när jag hämtade det, ville jag checka ut, nej då var jag tvungen att hämta bilen först. När jag till slut checkade ut tog de inte ens emot kort. Jag kommer aldrig tillbaka hit.

Massor av pråmar och båtar går förbi när vi äter middag.

Tänk vilken underbar camping detta kunde varit med rätt personal och företagsledning. Det var helt fasinerande att se alla båtar som passerade med några minuters mellanrum. Det enda positiva med denna camping var det gröna gräset och gott om plats.

Lastpråmar av alla slag

Mera pråmar.

Mera pråmar

Pråmar av alla slag.

Rhen-camping, tänk vad bra det kunde ha varit.

Rastplats Møn i Danmark.

Nu har vi nattparkerat i Møn som så många gånger förr. Resten av resan hem är 470 km.

Så här har vi rest idag

PS. Jag kommer att lägga in länkar till platserna i morgon när jag är hemma och har obegränsad wifi.

Frukost på en fransk rastplats

Vi lämnar Zarautz (San Sebastian, Spanien), bakom oss och börjar resan hemåt vid sju- tiden måndag morgon. Jag har haft en avog inställning till fransmän, som jag tilltalat på engelska och får svar på franska. Nu har jag mött så mycket positiva fransmän, så jag skall lägga min avoga inställning på hyllan och minnas det positiva i stället. Inte bara trevliga personer jag mött, de har de bästa och mest välplanerade rastplatser man kan tänka sig. Denna rastplats var minst sagt jättestor och kliniskt rena toaletter. Inga lastbilar att trängas med, de står på andra sidan jordvallen till vänster. Första gången jag stöter på elektronisk låsning av toadörren. När du låser upp dörren spolas toaletten ren. Om strömmen går blir jag inlåst då, eller vad händer?

Brand i en trailer på motorvägen.

Det var runt +35 grader ute och ändå är en riktig brasa tänd här. Denna olycka har nyss hänt när vi kommer. Förmodligen en punktering på trailern som antänt . Föraren har kunnat få ned stödbenen och koppla loss trailern. Polisen har stoppat all trafik och det kommer säkert att ta flera timmar innan de kan öppna motorvägen igen. Brandbilarna har inte kommit fram. Vi ser hur asfalten är en enda glödande, brinnande och kokande massa under trailern.

Vi har kommit fram till Mer i Frankrike.

Vi kollade i vår ACSI Camping katalog om det fanns en camping att sova över på efter 70 mil från Zarautz. Vi skulle bara sova över natt, men om det var bra wifi och trevligt för övrigt kunde vi stanna två nätter. Vi hittade rena drömstället, en Slottscamping Parc de la Grenouillére, strax utanför Mer i Frankrike, en plats som bara finns i fantasin. Jag rullar in och frågar om det finns plats för oss? Ooooohhh, you have so very, very, very, very big Mobilhome, you must have á very, very, very, big place, sa den trevliga tjejen och skrattade, samtidigt som hon sa, ”It´s no problem”. Det var inga problem heller, de allra minsta platserna är på 90 m2 resten upp till 150 m2. Träden är minst 20 meter höga och inga grenar nedtill på stammarna.

Den fantastiskt goda maten kom in.

Vi hade inte planerat att äta ute, men allt såg så trevligt ut, att det inte gick att motstå att äta på restaurangen. Vi fick välja mellan fem olika såser och olika grönsaker. Vi älskar gröna bönor och så tog vi en Blue Chessås till.

Så här nära har vi till restaurangen, vem skulle kunna motstå detta?

Campingen är nästan tom på campingfordon, medan alla bungalovs, och det rör sig om många som är uthyrda. Det är vår Kabe som finns med i bild.

Restaurangen sett från vår tomt.

Så mysigt, så trevligt, så vänlig personal och så god mat. Jag pratar alla språk sa servitrisen, till och med japanska.

Så här skall ett skuggande träd se ut.

I detta träd har vi förankrat markisen. Inga grenar som är risk att köra emot, som det oftast är på campingar. Alla ni som åker Concorde  Bobilar, denna plats är något för er.

Finns inga små tomter, alla är jättestora.

Längst ned där gatan slutar finns gråvattentömning, färskvatten och WC tömning. Inga problem att komma intill, eller bara köra runt.

Detta slott mötte oss när vi rullade in på campingen.

Det finns flera pooler och vattenlek både inne och ute.

Detta är den andra slottscampingen vi bor på i Frankrike. Detta har minst sagt blivit mersmak. Camping Parc de la Grenouillére har *****.

Vi har +30 grader i skuggan under träden.

Att gå och lägga sig här och steka i solen blir för varmt för oss.

Bra att det finns mycket aktivitet för de yngre.

En pool under tak kan väl inte vara så vanligt?

Campingtomterna står tomma de flesta av dem.

Vi har har aldrig tidigare bott på en camping, där de minsta tomterna och de är få, som är på 90 m2. De flesta tomterna verkar vara på 150 m2.

Bungalovs finns det nästan obegränsat antal av.

Det ser ut som så gott som alla är uthyrda. Hade vi haft mera tid på oss skulle vi cyklat en kort väg in till Mer. Där såg vi riktigt stora matvaruhus. Nu njuter vi att bara vara ute i skuggan i stället. Det blir nog Pizza Take Away i afton.

Shopen på campingen är riktigt begränsad.

Varma goa franska baguetter, ”riktig” mjölk, frukostmat och lite pasta finns det i alla fall.

Då är vi hemma på våran gata igen, efter vår rundvandring på campingen.

I morgon onsdag börjar vi de sista 1750 km hem och till jobbet som väntar på måndag morgon nästa vecka.

Söndag på beachen i Zarautz.

I fyra dagar har jag levt utan att ens få upp startsidan på min blogg, så otroligt dåligt wifi var det på  Gran Camping Zarautz. (Zarautz ligger 20 km söder om San Sebastian i Biscyabukten). Jag köpte fem köp av Telia med 50 MG var, men de var slut på mindre än tio minuter. Nu har vi lämnat Spanien och kört 70 mil norr över, jag berättar mer i morgon.

Jag vet att jag inte är världsvan, jag vet att jag inte rest så mycket i världen. Men denna beach och så mycket folk har jag aldrig sett tidigare. För tredje gången fick jag med mig Birgitta ned för alla trappor. Vi tänkte ta bussen hem, men det kom ingen buss, så det blev att gå upp igen. Här kommer ett bildsvep från vår söndagspromenad, ett antal hundra trappsteg ned från campingen (4 km).

Hur många tio- tusentals människor kan det vara här?

Varmt var det.

Jag gick inte ens ned till vattnet i denna trängsel.

Trevlig strandpromenad.

Hur många tio- tusentals människor kan det vara här?

En dubbel espresso smakade gott.

The end of the beach.

Det känns just nu som att jag skulle vilja fortsätta väster ut vid Biscyakusten till nästa sommar.

Högst däruppe på branten till höger står Bobilen.

Detta var nytt för mig…

Jag tittade två gånger, jag skickade fram Birgitta för att undersöka…hon gick därifrån för det luktade illa. Jo det var en urinoar, en för damer och en för herrar.  (Urinoarer (förlåt) är något som jag aldrig har fattat att mänskligheten vill ha. Jag använder dem aldrig, det är bland det äckligaste jag vet)

Här tar stranden slut åt väster.

För mig var stranden ofattbar stor med alla dessa soldyrkare.

Mera strandbilder.

Beachen kantas av mängder av restauranger, caféer och glassserveringar.

Alla restauranger är överfulla vid lunchtid.

Det var roligt att se det, men badlustan kom av sig.

Vart reste vi då, jag vi har hittat en ny pärla, läs mer i morgon

Här bor flera hundra tältande och surfande ungdomar.

Hela campingen låg inhöljd i brandrök i ett par timmar.

Här kom första brandbilen

Brandbil nummer två.

Brandbil nummer tre.

Här bor vi och nedanför oss brann det i den enorma slänten.

Jag köper 50 MG för 79:- och det tar slut innan jag hinner göra någonting. Men ni vet att vi lever och har det bra. Lite otäckt var det när hela campingen låg i inbäddad i rök i ett par timmar. Jag hörde sprakandet av elden nere i slänten.

Birgitta tar en sista simtur på Camping Lake Caspe

Vi lämnade Camping Cala Gogo vid Medelhavet i tisdags morgon och körde upp mot Atlanten. Det första planerade stoppet var på Camping Lake Caspe, som jag skrev om i mitt förra inlägg. Vi njöt hela onsdagen av denna lilla pärla mitt ute på landet. Detta var en positiv upplevelse som jag gärna rekommenderar. Jättefina servicehus, duscharna var de bästa i sommar, bra gråvattentömning, nära till allt och en annorlunda natur.

Jag pratade en stund med campingägaren.

Han berättade att campingen är 25 år gammal. Då när vi startade campingen var campingtomterna stora, sedan har Bobilar och husvagnar blivit ännu större och större. Jag kunde inte vända inne på campingen på grund av alla trädgrenar. Jag fick backa in och köra ut. Här kapar de av en massa grenar.

Jag skrev tidigare om en massa fruktodlingar utanför campingen.

Från husbilen såg det ut som äpple, men när vi gick så ser vi att det är Nektariner eller Persikor. (Förlåt min okunnighet, jag kunde inte avgöra vilket.) Denna odling var när en km i fyrkant. Marken var full av frukter, en del grenar knäckta på grund av all frukt. Hur skall de hinna plocka av allt, innan de är förstörda?

Ett jättestort lager fanns i anslutning till odligen

Bakom lagerbyggnaden fanns massor av baracker för troligtvis gästarbetare.

Här låg vi mest hela dagen i den skugga som fanns under träden

Denna varma och härliga dag avslutade vi med pizza i ”Restaurangen”.

Vi satt ute vid Bobilen och när vi gick in för att sova vid 23- tiden hade vi + 30 grader ute. Pizzan var mycket speciell men god.

Förmiddagsfika ut efter resvägen idag.

Det är ett mäktigt landskap vi reser genom, som högst 700 m över havet..

Nu har vi parkerat på Gran Camping Zarautz.

Helt otroligt att komma från ett ökenlandskap i Spaniens inland, samt även vid många kuster, till ett fullt grönskande landskap. Grönt klövergräs precis som hemma. Dessutom står vi parkerade under en ”småländsk björk”. Servicehusen är jättefina, naturen är enormt vacker, beachen jättestor, men Wifi, som är fritt på hela campingen är under all kritik eller rättare sagt det fungerar inte alls. Efter tio timmars ihärdigt försökt på alla platser på campingen, blev det till slut fildelning på min iPhone.

Bakom oss har vi Biscyabukten och Atlanten

Jag står parkerad i Biscyabukten som jag pratat om så länge.

Jag har drömt om att få fota solnedgången över Biscyabukten, ikväll har jag fått göra det och återkommer senare med bilder i nästa inlägg.

Så här har vi rest idag.

Vi har lämnat Barcelona bakom oss.

Strax efter klockan sju idag lämnade vi Camping Cala Gogo. Vi kör vägen upp mot Zaragoza. Jag älskar att tanka, om jag kan på lite mindre mackar. Här har vi hittat en sådan. Vid ett par tillfällen i Frankrike har arkitekterna tagit hand om allt och det är bara runt och svängar utan like, för att komma in och ut. Eller är mackarna fulla av tre bussar, som parkerat utanför. Detta var kanonbra.

Vi passade på att äta frukost på rastplatsen intill.

Vi kör vidare i ett bergigt och öde landskap.

Vårt mål för dagen är bara 330 km bort, Camping Lake Caspe. En camping som ingår ACSI Card systemet och priset är 16 € per natt. För oss är valet mycket enkelt, när det gäller att gå i Barcelona eller att stanna mitt ute på landsbygden. Vi älskar landsbygden och tystnaden och ogillar trängseln i storstaden. Trängsel var det däremot på vägarna runt Barcelona vid åtta- tiden på morgonen. Vi höll nästan på att drunkna i all trafik.

Landskapet övergår i fruktodlingar av bland annat äpple.

Nu har vi lämnat stora autopista och styr ut mot Caspe.

Vi kör igenom små trevliga samhällen.

Åter igen berg och ödemark.

Vi närmar oss det vattensystem som campingen ligger vid.

Vägen svänger över vattnet på en stor bro.

Vi klättrar vidare upp i bergen.

Vi som alltid oftast åker autoviva, autopista, autostrada och autobahn, vi kan ändra oss ibland.

Mäktiga berg som vägen går igenom.

Frukteodligar utanför campingen.

Nu har vi hittat fram till campingen på rena landet.

Tur att det fanns en rondell inne på campingen.

Vi har plats för alla, stora såväl som små Bobilar, står det om campingen. Jag körde in, men fick backa ut igen och fick backa in, jag kom helt enkelt inte runt alla trädgrenar.

Först såg allt mycket billigt ut, men där hade jag fel.

Rent, snyggt och kaklat i servicehusen. Dessutom mycket luftigt genom takkonstruktionen.

Så här ser restaurangen ut men det finns även en inneservering.

Det finns ett helt hus att grilla i, det har vi aldrig sett tidigare.

Hela kortsidan består av grillbänk och skorstenar.

Många och annorlunda Bungalovs.

Det finns en liten pool.

Detta är ett paradis för fiskare har vi förstått.

Många har en båt på campingen och kör ned den i vattnet här, eller så finns det gott om båtar hyra.

Vad skönt sa Birgitta, här finns inte ett enda hotell.

Första gången jag backar in på en camping. Här står vi.

Vi gick till baren ute bland träden, för där är wifi fri zone. Vi kände både Birgitta och jag att detta var i varmaste laget. När vi gick tillbaka till Bobilen för att hämta pengar till en (alkoholfri) drink visade vår termometer +38 i skuggan. I dag är första dagen på semestern som t-shirten åkte av. Jag var ganska svettig, innan jag fått in Bobilen på plats. Detta var i varmaste laget.

Wifi linan är ganska svag och jag har fått spara rad för rad och bild för bild, för rätt vad det är kopplar det ned. Med andra ord är jag bara uppkopplad lite då och då.

Så här ser resan ut idag. Om två dagar far vi vidare till San Sebastian.