Böda Hamn ställplats påskafton 2015
Jag har inget skrivit på Husbilsklubbens Forum på flera år. I helgen blev jag dock så upprörd över att se den nonchalans som finns bland oss husbilsåkare, att jag kan inte vara tyst och bara se på. Nu blir jag minst sagt förvånad över, att detta är inget att bry sig om, enligt flera inlägg. Ta del av mitt inlägg och många svar. Klicka här så kan du följa debatten.
När vi rullar in Storgatan i Aneby, kommer Oliver & Nelly och vinkar åt oss.
Denna helgen körde vi hem ganska tidigt på morgonen. Vi visste ju att två av våra barnbarn var hemma och kanske vände upp och ned på huset. När vi kommer och rullar in på Storgatan i Aneby på morgonen, kommer pappa Mikael, Oliver & Nelly gående och vinkar åt oss. Det blev stora kramen och säkerhetsbälte på, sedan körde morfar sakta hemåt.
Morfar jag vill fiska i din damm, sa Oliver.
Det finns ingen fisk i morfars damm, men kanske något annat roligt på botten, efter den långa vintern.
Vilken fin helg vi fick, tre hela dagar på Öland, riktigt kallt, men vad gör det i en väl ombonad vinterbil. Dessutom fick vi träffa de små barnen också, när vi kom hem.
Det ser så soligt ut, men skenet bedrar.
Vi står kvar över natten på Böda Hamns Ställplats.
Vi gick bara 100 meter innan vi gick hem igen.
Vi skulle gå en runda på påskaftonens eftermiddag. Det slutade med att vi gick hem efter hundra meter. Detta trots Gore Tex jacka och mössa. Det blåste kallt genom märg och ben.
En annorlunda parkeringstavla.
Vi kör vidare på påskdagen upp och runt Byxelkrok. Där hittar vi denna udda parkeringstavla för husbilar, Parkering 08.00 – 18.00. Med andra ord får vi köra på natten och sova på dagen.
Kalla vågor rullar in.
Inte heller idag går det att vara ute vid havet, det blåser svinkallt.
Sandvik.
Sandvik har ganska många ”rutor”, på sin Ställplats allra längst fram i bild. Här pakerade vi, drack kaffe och åt bakelser från Kaffestugan i Böda.
Över hela Öland står det vatten överallt.
Kan jag ha missat vad Pia Hultgren svt, sagt om vädret. Hela Öland har vattensamlingar över allt i hagarna. Har det regnat så enormt mycket?
Vi besöker Borgholms Slottsruin.
Trots 41 år i rad på Öland, har vi aldrig varit inne här på Borgholms Slottsruin förrän idag.
Borgholms Slottsruins i modell på Muséet.
Så mycket krig och olycka som skildras här. Fantastiskt att vi haft fred nu i Sverige i över 200 år.
Enorma valv och gångar inne i slottet.
Hur mycket mänskor har slitit här och säkert även offrat livet här inne?
Fantastiska konstverk.
Mycket inne i muséet handlar även om jakt.
Utanför Slottsruinen börjar grönskan komma.
Jag trodde att vi skulle få se lite mera grönska härpå Öland, än hemma men icke. Detta var nog det grönaste vi såg.
Vi parkerar vid Sandsjöns Rastplats utanför Lenhovda.
För att få träffa våra barnbarn som är hemma och vänder upp och ned på vårt hus, kör vi en bit hemåt. Här tänkte vi nattparkera på Sandsjöns Rastplats, men det fanns ingen wifi kontakt, så vi körde in till Kosta, efter att vi ätit Birgitta goda påskbuffé.
Birgitta bjuder på en god påskbuffé.
Det var länge sedan jag åt fem påskägg, men idag har jag gjort det, samt en massa annat gott.
Solen lämnar oss på fredagskvällen i Kårehamn.
”Sjön” som ölänningarna kallar den, ligger spegelblank när solen lämnar oss på långfredagens kväll. Om temperaturen varit under noll under natten, vet jag inte, men det blev kallare än i Jokkmokk. Vi vaknade till plus två grader ute och hård blåst. Att gå 50 meter utan luva, var inte att tänka. När jag tömde gråvatten och fyllde vattentanken, fick jag nageltrång, så kallt var det.
Gå och köp lite färska räkor, de var så goda, sa Birgitta.
Jag kunde inte i fantasin föreställa mig en ”Fiskbutik” på Öländska ödebygden, med en sådan kvalité och sortiment. Tre man bakom disken och ändå tio personer i kö klockan halv elva.
Restaurang Kårehamn.
Vi som varit på Öland varje sommar sedan 1974 och sett alla ”vedskjul och liknande fallfärdiga byggnader” där försäljning förekommer av alla slag. Inte kunde jag heller drömma om en restaurang med klass, som den i Kårehamns Ställplats.
Silltallrik.
Jag fick nästan övertala Birgitta att boka bord. Sagt och gjort, vi åt en silltallrik för blygsamma 98:- inklusive vatten som dryck, och kaffe efter maten. Så otroligt mycket god sill & mat för pengarna, att jag tyckte det var för billigt. Missa inte detta vänner när ni kommer till Öland nästa gång.
Var har ni pappa? sa jag.
När vi kommer upp till Böda Hamns Ställplats kommer en mindre Kia körande och tittar på oss, när vi parkerar. Jag går fram och frågar… ”Var har ni pappa någonstans”? Ja ni förstår, som åker husbil, att pappa är för mig en Concorde Liner. Säg inte att det är du som är ”Torebring”? Jag har tänkt att ringa till dig, vi bor i Vetlanda, sa nya vännerna. Sedan blev det naturligtvis ett långt kaffekalas, tillsammans med våra nyvunna trevliga Husbilsvänner.
Jag måste få berätta vad som hände oss när vi sov i Färjestaden. Jag kunde inte låta bli att tala med närmsta husbilsgrannarna som kom från Nässjö. De berättade att de köpt en tomt nära Färjestaden, bara för att ha och kunna parkera husbilen på. Så tyckte grannarna, ni kan inte ha en tomt utan hus. Så byggde de ett sommarhus, de byggde garage och gjorde fint på alla sätt. När de var klara kom känslan, ”Vad ska vi göra nu? detta är inte vår grej”. Då sålde de huset och fortsatte åka husbil och trivdes med livet igen.
Visst är det härligt att vara ”Husbilsmissbrukare”, så mycket trevligt vi upplever!
Ställplatsen i Färjestaden
Vi vaknade till en solig långfredagsmorgon. Här får man parkera en natt gratis på ställplatsen vid Ölands Köpcenter i Färjestaden. Natten till långfredag var den fullbelagd.
Jag har aldrig fotat bron från söder tidigare.
Under mer än 40 somrar på Öland, har vi varit söder om bron, endast ett fåtal gånger. Detta kortet är det första, jag har från södra sidan av bron.
Tänk om man hörde historiens vingslag tala.
Södra Öland är som att resa i ett annat land. Så annorlunda hus och bebyggelse, så mycket historia från gången tid, med väderkvarnar och alla gravplatser.
Gammalt och nytt möts på rastplatsen.
Att inte foten till väderkvarnen, som oftast står direkt på marken, har ruttnat upp på alla kvarnar det förstår jag inte.
Förmiddagsfika med påskbakelse & muffins.
På Ölands Köpcenter försåg vi oss med en massa gott som vi inmundigade här.
Första gången i år vi fikade med dörren öppen.
Vi satt inne och fikade med öppen dörr. Detta kortet tog jag sittande i min förarstol i cockpit och ut genom bodelsdörren.
Fyren sken upp i solens glans när vi kom på besök.
Det var nästan folkvandring med fågelskådare till Ottenby idag.
Här tar Öland slut
Här tar Öland helt enkelt slut vid Ölands södra udde.
Jag behöver stora stenar till ett nytt projekt hemma, den finns här.
Inte ens hemma i Småland kan man nog hitta lika mycket sten som här. Från Ottenby körde vi den östra sidan av Öland upp mot norr.
Nattparkering på Kårehamns Ställplats.
Detta är en förnämlig Ställplats att stanna på. Lite kul…närmast i bild står f.d. vd till ett företag som levererar just sill till oss. Idag var både restaurang och fiskbutik öppen. Gissa vad det blev till middag…. ja ni gissade rätt, färska räkor, inlagd strömming och rökt makrill, till Birgittas goda potatismos gjort på grädde.
Utesittarväder i lä.
Jag lastade med solstolar, utemöbler och våra elcyklar, för man vet ju aldrig vad det blir för väder. Trots bara sju, åtta grader var det skönt att sitta i lä.
Hela vintern har jag längtat till Öland.
Hur skulle ni ha valt…? Pappa vi kommer hem och firar påsk, ringde dotter med familj och barnbarn och sa. Javisst ni får 9 rum & kök, tre uteplatser och utegrill att dispoonera hur ni vill, men vi åker till Öland med husbilen. Under alla år har vi alltid ställt upp i storhelger och hållit oss hemma. Men denna gången måste vi tänka på oss själva och få koppla av.
För att orka under julruschen, satt jag drömde mig över till Öland. Jag bryr mig inte om vad det är för väder, jag vill bara åka dit och få det tyst och lugnt. Trots att vi haft säsongsplats i tio år på Löttorps Camping, samt ytterligare 17 somrar där med husvagn, kommer vi tillbaka varje år, en eller flera gånger. Däremot är det få gånger vi varit på södra Öland. Visst har vi varit i Ottenby några gånger, men jämfört med hundra tals gånger på norra Öland är det lite. Torsdag kväll börjar vi resan Öland runt.
En riktigt Glad Påsk till er alla kära bloggvänner och alla som följer min blogg.
Från nordväst.
I dag har min trädgårdsmästare, Roine Lindén, hjälpt mig med att plantera 47 styck nya Thuja Smaragd. Oj tänker ni nu, vad bekväm Matts har blivit, han planterar inte ens själv. Tar man in en entreprenör till att röja bort det gamla, kan man inte plocka bort russinen ur kakan tycker jag. Ta bort det gamla utan grävmaskin, hade helt enkelt inte gått. Förresten när skulle jag gjort det, jag är 68 och har ännu inte lyckats komma ned i 40 timmars vecka ännu. Fortfarande har jag en och en halvtidstjänst.
Från sydväst.
Jag har tagit bort över 50- talet Thuja Brabant, men lämnat en Pinus Zembra (Brödtall) och sju styck Taxus (Idegran). De senare har Roine formklippt. Att jag gjorde så, var för att få fram lite effekt av gammal och ny trädgård. När detta är klart hoppas jag, få gå in i ett nytt projekt om alla pusselbitar faller på plats och allt går min väg. Fast innan det kommer byggmästare Åke nästa vecka och sågar upp ännu mera fönster på husets baksida.
När Matts Torebring inte har projekt och drömmar längre, då kommer det att vara illa ställt.
Rot- & Rutavdragen gör ju naturligtvis ont i ögonen och sinnet på Jonas Vänster & comp. Återigen ger sig regeringen ut på populistiska inslag, inspirerade av fru Romson och Jonas Vänster. Fru Andersson formligen stammade fram sitt mantra under under valrörelsen. Vi måste fördela medel från höginkomsttagarna och ge till de mer behövande. Naturligtvis inget fel i det, helt rätt. Nu tar hon själv bort en stor del av den hjälp och lättnad, som många hade behövt ha kvar genom Rot- & Rutavdrag. Dessutom försvinner massor av ”vita arbeten”. Vallöften efter vallöften faller, snart material till en hel författning om bara svikna löften. Förra halvåret handlade i stort sett varje tal om, att inte ändra på det som Alliansen byggt upp. Förbifarten Stockholm skulle byggas, Bromma Flygplats skall vara kvar, vi behöver kärnkraften, Rot & Rut skall vara kvar, bränsleskatten behöver absolut inte höjas, med mera sa Löfven & comp. gång på gång. Men innan bläcket hann torka på underskriften till ny regering, började bit efter bit att rivas upp. Nu har vi makten en stund, nu kan vi göra vad vi vill, tänkte de säkert. Göran Person, som blev riktigt klok och förståndig, sedan han blev godsägare, har talat om gång på gång för Löfven hur fel han gör, men han lyssnar inte på honom. I stället sitter Löfven i knäet på fru Romson och Jonas vänster och lyssnar till deras populistiska politik. Sverige raseras bit efter bit just nu. Politiken har blivit minst sagt osund.
Få eller ingen, hatar den vänsterorienterade politiken mer än jag. Jag tycker inte illa om människorna, men jag hatar den förda politiken. ”En socialist största oro är att andras pengar skall ta slut”, sa Magaret Thatcher. Oron borde vara stor nu i socialistleden. Är vi villiga att ställa upp för att betala höjda skatter? nej inte jag. Reinfeldt talade i tal efter tal, ”Nu skall vi ha arbete, inte bidrag. Hur rätt hade han inte? För många är tyvärr bidrag bekvämare än arbete.
Jag tackar inte nej till ”Rotavdrag”, för jag vet att det skapar så enormt mycket mera arbete. Fast nu gick jag själv på pumpen hemma, man får inte dra upp busken med ”roten”, man får bara klippa den för trion Stefan, Andersson & Romson.
Själv är jag så trött på alla som ringer mig på företaget och skall ha bidrag till än det ena och än det andra. Alla skall ha bidrag. Själv har jag fått lära mig att klara mig själv. Jag kunde köpa mina första egna kläder, för egna intjänade pengar när jag fyllde femton.
Var skall pengarna hämtas in till den inslagna bidragspolitiken? Jag vill inte betala, jag vill byta politik. Staten kan inte driva något med lönsamhet. Därför vill jag inte slösa bort pengar till stadsförvaltningen, som inte används rätt.
En grävmaskin i min trädgård.
Jag har lagt ned tusen- tals timmar i min trädgård med järnspett, spadar och kört 100- tals ton på skottkärra. Att släppa in en grävmaskin var otänkbart tidigare. Denna gången gav jag upp. Mina Thuja Brabant som jag tuktat och hållit efter, var inte vackra längre. Vi bestämde att nu ska de bort. I dag kom en minigrävare och en traktor med skogskärra. Jag trodde i min enfald att det bara var att lyfta dem rakt upp. Grävmaskinen lyfte sig istället.
Traktor & Skogskärra fick inte köra in i trädgården.
Att göra ett jobb som detta, med att ta bort 47 styck Thuja buskar, är inte genomförbart med handkraft. Största jobbet är att köra bort dem.
Före gallringen
Vi vill inte bo omgivna av höga murar, vi vill ha kontakt med grannar och förbipasserande.
Efter gallringen.
Utan att skryta blev det ett vackert hus, efter att vi lagt sadeltak på garaget och målat om i ny kulör. Nu kommer huset att komma fram på ett annat sätt. Några vackra Taxus (Idegran) skall jag ha kvar.
Thuja Smaragd.
När de gamla Thuja buskarna är borta skall jag plantera dessa, på två och en halv meters avstånd. Dessa har ett helt annat och vackrare växtsätt. I vår trädgård finns ingen häck, det är bara en gränsmarkering i ”vårt möblerade uterum”. Mellan Thuja buskarna har jag ett fönster utgörande av varannan Brudspirea (vårblommande) och Rosenspirea (sommarblommande)
Thuja Brabant.
Lita inte på säljare. (mig kan ni dock lita på) Den säljare som sålde dessa till mig sa, ”Dessa blir bara två meter höga, sedan växer de på bredden som du och jag”. Det sista var sant, men inte höjden. Jag såg denna i Bretagne i somras, den var 30 meter hög.
Matts Torebring 