Matts Torebring

Vi lämnade vår kompis kvar på Camping Rochetaillée i franska Alperna

När jag checkade ut på Camping Rochetaillée, 40 km utanför Grenoble, var jag tvungen att säga, I´m sorrry, I must say goodbay. Inte bara till denna underbara plats, naturen, campingen, personalen och inte minst gårdshunden. Jag kan inte förlåta mig själv, att jag missade namnet på min kompis. Hunden, åtta månader, som gick lös på campingen och var den förste som mötte oss och den sista som sa farväl till oss. Han kom och gick runt om dagarna, tiggde ingen mat, bara gick runt och pratade. Ibland låg han ända ute vi stora infarten.

Camping L´Eperviére Gigny sur Saóne.

Vi valde ytterligare en Les Castels Camping att stanna på, under vår hemresa, Camping L´Eperviére Gigny sur Saóne. Denna gången är det den tionde Les Castel Campingen vi gästar i Frankrike. Kanske kommer vi att besöka alla drygt 40 stycken. Vi är så glada över att ha funnit dessa guldkorn i Frankrike.

Vi älskar dessa gamla slott

Plus 34 grader i skuggan när vi ställt upp.

Nu har vi så varmt att gränsen är nådd för att må superbra. Jag köpte några goda wraps när jag tankade, det smakade gott när vi ställt upp.

Vi är bortskämda med att få stora platser

Alltid på våra Les Castel Campingar har vi fått superstora och bra platser, så även idag.

Inte lika klart vatten som vi är vana vid.

Vi har haft kristallklart vatten sedan vi kom till Medelhavet och i franska Alperna, men inte här.

Vi är bortskämda även med de bästa servicehusen.

Nästan alla Les Castel Campingarna har fem stjärnor och då blir oftast allt bra.

Gratis fiske på campingen.

Gratis fiske, men jag vill nog inte äta ”grön fisk”

Här går vägen till Paris.

Vi älskar att köra de stora vägarna, men idag fick vi verkligen köra på små byvägar. Denna byväg går i alla fall till Paris.

Här i restaurangen skall vi äta köttgryta Bourgogne.

Vi älskar de gamla slotten, miljön och att få äta en bit god mat. Nu skall det bli extra spännande då vi är i gastronomins hjärta.

Poolen är inget för oss, men det finns.

Själv vill jag sträcka ut mig i havet, ensam utanför alla badbollar, bara jag och vågorna och simma i timmar. Då njuter jag, inte i en pool hur fin den än är.

Dagens korta resväg

Birgitta tröttnar fort i uppförsbackarna.

Jag studerade meter efter meter på Google Maps, innan vi gav oss iväg. Vi cyklar drygt 20 km/ timma på bra väg. Det kommer bara att ta någon dryg timma så är är vi framme. Jag hade läst om den enorma kraftverksdammen Grand´Maison, som tog tio år att bygga. (Läs fakta i länken) Se bilder här. Den ligger bara 24 km bort. Vi gav oss iväg. Själv påverkas jag inte mycket av backarna, vi har 24 växlar på våra el-cyklar. Birgitta tröttnar fortare.

Mycket skog som ger skugga.

Vi har mellan +25- 28 grader, men mycket skog ger bra skugga.

Det går inte fort uppför.

Det är hundratals och åter hundratals tävlingscyklister ute och tränar i bergen. Jag hänger lätt med dem i uppförsbackarna om jag vill. Det går inte fort för dem heller. Nedför kör säkert många i 100/km i timman eller mera. Då ser de ut som självmordskandidater.

Plötsligt bor någon på fjällsluttningen.

Fy vad jobbigt att bo så här, det inget för mig.

Birgitta stannade kvar och jag cyklade iväg själv en litet stycke.

Vi hade fulladdade batterier när vi startade. När batterikapaciteten var nere på 2/5 delar valde vi att vända. Vi skulle ju komma hem också. Fast med facit i hand, behövs ingen ström i batterierna för att komma hem, det är bara utför så gott som hela tiden.

Här vände jag, mitt i skogen.

Jag trodde vägen skulle plana ut, eftersom vi bara haft uppförsbackar i nästan två timmar. Men icke.

Fjällbäck efter fjällbäck kastar sig ned för bergssidorna

Hela tiden när vi cyklar hör vi bruset av vatten. På vägen upp hör vi det djupt nere i dalgången. Nu har vi det på vår sida av vägen.

Bäckarnas brus hörs hela tiden.

Ibland är det bara något hundratal meter, mellan de olika forsande vattenströmmarna.

När ska vi fika? sa Birgitta.

Ska vi inte fika snart? hör jag Birgitta ropa bakom mig. Jo, när jag hittar något att sitta på, sa jag. Först när vi kommet ned från alla slingerkrokar i bergen, hittar jag en bra plats att fika på, en busskur.

Nästan hemma igen, trots 7 km hem.

Efter nästan tre timmar var vi hemma igen.

Orienteringstavla. (Klicka för att läsa)

I morgon måndag far vi vidare till ett nytt slott, som vi hoppas kunna stanna ett par dagar på, Le Cháteau De L´Eperviére. Det finns inga trevligare och bättre campingar, än campingarna som ingår i Les Castels gruppen, vi älskar att bo på dessa före allt annat.

Vi fortsatte vår cykeltur där vi slutade i förrgår och tog av till höger här.

Vid denna skylt vände vi här om dagen. Jag var nyfiken på vad som fanns vidare uppåt bergen. Idag gav vi oss iväg uppför med våra cyklar på slingrande bergsväg(g)ar.

Bergen består ofta av tunna, tunna skivor.

Stenskärvorna som ramlar ned på marken ser knivvassa ut.

Vi kom upp till en liten by i bergen

Vi såg och hörde att de hade både en kyrka och en restaurang.

En kyrkogård dök plötsligt upp vid vägkanten.

Utanför vägräcket var det plötsligt en kyrkogård i vägslänten.

Här nere ligger den stora dammen som vi besökte i förrgår.

Vi tyckte att vi cyklat ganska långt i förrgår, när vi vände vid dammen nedan.

Det var ganska svettigt i backarna, + 28 i byn där nere.

Enkelt att cykla upp med våra el-cyklar.

Jag hade velat fortsätta högre upp i bergen.

Vi vände häruppe och tur var kanske det. För mig var det ingenting, att vare sig cykla upp eller cykla ned. Värre var det för Birgitta som blev livrädd och tordes inte cykla nedför. Allt bara för att hon inte har sin fotbroms, som hon är van vid hemma. Hon gick ned för alla backarna. Kanske tar jag en egen tur, för att se vad som finns efter nästa krök.

Skugga, rast, vila, dryck och en smörgås

Dryck hade vi med oss och en smörgås köpte vi på vägen. Enda stället med lite skugga var bakom det parkerade släpet.

Det blev en bakelse till i bageriet på hemvägen.

Belöningen hemma igen, blev ytterligare en god bakelse från bageriet vi cyklade förbi.

Orienteringstavlan över vår cykeltur. (Klicka upp bilden för att läsa)

Cykeltur till Bourg-d´Óisans.

Idag cyklade vi iväg åt ett annat väderstreck. Vi cyklade in till den lilla byn Bourg-d´Oisans. Mycket tävlingscyklister på vägarna, samt en hel del trafik, men ”oftast” finns det cykelbana.

En ganska tråkig plats tycker vi.

Jag tyckte byn verkade småtråkig och jag visste inte vad jag skulle fota.

Enkelriktat

I stort sett, bara en gata genom byn.

En ganska liten by.

Visst är det vackert och man ser inget skräp någonstans.

Inte speciellt mysigt.

Ingen fikamiljö som lockar för mig.

Tacka vet jag naturen och landsbygden.

Bra med en cykel, då kommer man fram överallt.

Jag köpte fyra bakelser igår, idag tog vi de två sista.

Vi vände vid sidan av vägen in till en lekplats. Om man inte riktigt är med på noterna, när man vänder med våra el-cyklar, utan trampar till framåt samtidigt, är det lätt till att cykeln sticker iväg lite snabbt. Detta misstaget gjorde Birgitta, körde emot en hög trottoarkant och föll som en gråsten. Jag hörde bara en duns bakom mig och sedan rusade flera personer fram. Vi cyklade snabbt hem för att tvätta och plåstra om en armbåge och ett knä. Denna gången stannade det, vid kraftiga skrubbsår. Ett litet tips: Nästa cykeltur kommer vi att ha med oss ett första förband i cykelväskan. Ingen fara, allt är väl.

Hallonbakelse på nötbotten smakade gott när omplåstringen var klar

Obligatorisk orienteringstavla.

Jag försöker tala om var vi finns.

En flod rinner i hela dalgången.

Efter bara några hundra meter korsar vi över floden som rinner i dalgången.

Vi cyklar mot den lilla byn Allemont

Vi blev mycket positivt överraskade av den lilla byn Allemont. Här fanns lite av varje och det vi alltid letar efter, Market och Bageri, båda fanns och mer därtill.

Vilken trevlig liten by vi möter

Birgitta poserar framför vattenfontänen på torget.

En ”klättervägg” finns mitt i byn

Här vill jag inte ens försöka klättra upp, men trevligt att det finns och att se fransmännens konstnärlighet.

Nu har vi passerat byn

Utsikt över hela byn Allemont.

Vägen går upp på ett dammfäste ovanför byn.

Det är enormt med tävligscyklister på vägarna här. Jag gissar att alla tränar här i bergen. Det gör det lite tryggare att cykla, då trafiken är van vid mycket cyklister.

Vi cyklar bort till dammens slut.

Vyerna vi möter är så njutbara att det blir svårt att glömma bort denna plats.

Här finns mer att upptäcka, mer semester önskas.

Vid dammens slut finns denna skylt, här skulle jag gärna vilja se mera.

Vi hittade ett bageri i den lilla byn.

Jag blev ”mållös” när jag kom in i bageriet för att handla något gott till kaffet. Så mycket gott att välja på. Det blev fyra bakelser, de kostade bara 2,20 €.

(S)Mac så gott.

Belöningen efter cykelturen, (s)mac så gott.

Orienteringstavlan

Jag vill oftast dela med mig av kartan så ni kan se var vi är. Om ni visste vad vi njuter.

Första frukosten.

Första frukosten i franska Alperna.

Receptionen

Snön är inte långt borta

Sett från baksidan av vår husbil

Fjälltoppar runt om oss.

Gott om stora otroligt fina platser.

Finns hundbad på campingen

Sommar & sol & +27 grader

Vilken bakgrund

Föredömliga vägskyltar

Idag har vi cyklat. Det hoppas jag kunna skriva om i morgon. Håll i er vilka bilder det kommer då.

Här kom vi från Grenoble

Ni ser vilka fina vägar som leder upp i Alperna.

Liknar lite Österrike

Obeskrivligt vackert bor ni.

Efter sju sorger och en massa bedrövelser har jag kunnat ladda upp lite bilder. Jag hoppas kunna komma igen i morgon. Ni ser kartan i förra inlägget var vi är.

Solen går just upp när vi lämnar Medelhavet.

Klockan är strax före sju på morgonen när vi lämnar Medelhavet och solen börjar just synas borta i öster.

Frukost på en ”liten” trevlig rastplats

Vi åt frukost på en liten trevlig rastplats. Just denna enkla typen gillar vi. Enkelt in, enkelt att komma ut, bra parkering, små trevliga bord och bra toaletter.

Vi har lämnat Grenoble.

Vi som alltid föredrar större vägar framför små vägar i små byar, var lite oroliga för att de sista 40 km från Grenoble och fram till campingen, skulle vara riktiga alpvägar. Vi hade inte behövt oroa oss, vägarna var jättebra. Dessutom körde vi förbi två stora Supermarket.

Jättefin väg upp i Alperna

Markerad cykelbana längs hela vägen.

Jag bara skrattar när jag ser denna lilla rastplats, är jag kvar i Frankrike?

Vi har varit inne på franska rastplatser, där det tagit tio minuter eller mera att komma ut igen på stora vägen. Snurra runt, snurra runt, snurra runt, vart är vi, vart skall vi köra och så vidare. När jag såg denna lilla rastplats trodde jag inte att jag var i Frankrike längre. Jag bara stod och skrattade för mig själv.

Vi har fått vår plats 78.

Var skall jag placera er stora bil? sa han i receptionen. Faktum är att nästa alla platser hade jag kunnat köra in på. Vi fick en jättestor plats att bo på.

Efter två timmar gick det, ni ser vår fina bil som står nära receptionen.

Vi har kommit till Camping Le Cháteau de Rochetaillée som ligger 40 km nordost om Grenoble, i franska Alperna. Jag förlåter dem här, för att wifi knappast finns, inte ens inne i receptionen. Här är så obeskrivligt vackert, se själva  www.camping-le-chateau.com Vi står på en femstjärning camping i en dalgång, på 800 meters höjd, men bergen runt oss, är upp till 4 100 meter över havet som mest.

Det blev riktig festmat i restaurangen på kvällen

Köksmästaren i restaurangen kunde inte ett ord engelska och vi visste inte vad vi beställde. Engelsk meny fanns inte. Det blev en riktigt fest i alla fall och gott var det.

Solen börjar gå ned

När du hittat till oss, vill du inte fara till en annan plats, står det i broschyren. Visst är det sant!

Solen belyser fortfarande bergstopparna.

Klockan är ganska mycket nu, säkert runt nio på kvällen, men solen ligger kvar på bergstoppen och lyser på snön.

Första kvällen i franska Alperna

Detta var mitt absolut ”längsta inlägg” någonsin. Det räcker säkert inte med tio timmar för att bara tala om att vi lever. Första kvällen och gårdagen var wifi obefintligt, så även inne i receptionen. Idag har nya sändare satts upp men att ladda upp en bild kan ta en timma ändå. Vi kan läsa mejl, men lägga ut bilder är nästan hopplöst. Ni vet att vi har det bra, eller bästa tänkbara. Jag har så mycket bilder jag vill visa för er, men det blir senare. Ha det gott alla vänner så länge. Hälsning Matts & Birgitta!

Ps. När jag skriver det sista av detta inlägget den 25 juni kl. 17, har vi +27 grader.

Hit måste ni bara åka.

Nu är markisen ute igen.

Nästan en hel vecka har markisen varit inrullad, detta på grund av stormen som vi haft här. Nu känner jag mig frisk igen, för jag mår nästan dåligt av, att inte kunna ha markisen ute, när det är sommar och sol. En fransman kom en stund senare, med en tältpinne i handen och så sa han bong, bong, bong. Jag förstod att han ville låna min järnklubba.

Historieläsning Karl XI & Karl XII och hur gick det sedan.

Jag läser just nu Hermans Lindqvist böcker, Historien om Sverige. Fem böcker totalt om cirka 3 000 sidor. Hu så hemskt det var i Sverige under slutet av 1500- talet och framåt. Nyttig läsning, måste jag säga.

Det har kommit svenskar, sa Birgitta.

I dag fick vi besök av ett par glada pensionärer från Strängnäs. Under drygt 20 år har de varje sommar, besökt denna camping. I dag kom de körande i en Volvo med en stor Kabe husvagn. Vi var också i stort sett de enda svenskar, som de mött på denna campingen under alla år. Vad roligt att få sitta ett par timmar och tala om olika äventyr, vi tillsammans varit med om.

Klockan är 23.30 när jag skriver detta ute under markisen.

Idag har vi haft vindstilla och drygt +30 i skuggan. Vi har svårt att komma loss härifrån. Nu stortrivs vi igen sedan, stormen dragit bort. Ni märker när vi far vidare…

När vi äter frukost ser Birgitta detta.

Det är fantastiskt att bo på en Terasscamping som vi gör nu och ha utsikt åt två håll. Birgitta sitter vänd åt söder och ser gärna bergen, kanske mest beroende på hur solen skiner.

Jag, Matts, ser detta.

Jag sitter vänd mot norr och njuter gärna av havsutsikten.

Ett kanongott fruktbröd.

I år har vi bara köpt en enda baguette. Sedan hittade vi detta kanongoda bröd, som är så gott att man äter det gärna bara, utan smör och pålägg.

Pizza Calzone.

Tre gånger på två veckor har vi ätit pizza i sommar. Jag kan äta pizza ganska ofta, men det gillar inte Birgitta, fast här på campingen har hon ändrat sig. Vi har till och med ätit var sin kebabpizza, som jag kan tycka är övermäktig hemma i Sverige. Här är pizzorna nästan lövtunna och det gör dem så goda och nästan knapriga. Idag åt vi Pizza Calzone. Den var platt och inte alls som hemma. Bland annat rikligt med rinnande äggula inuti. Vi blev rejält mätta på den.

Ps. Stormen har lagt sig, det har varit knäpptyst i natt och det är klarblå himmel idag.

Potatis, sill. grädde, flingsalt och (gräs-) rödlök.

Vi cyklade dagen före midsommarafton, 5 km i hård motvind, för att köpa jordgubbar, grädde och sill. Det senare hade vi glömt hemma i kylen.

Matjesillen är det enda vi missat lasta med.

Det finns en ansjovisfabrik i Colliore, så sill finns det, tänkte vi. Så hittade vi denna i en supermarket inne i Argeles Sur Mer. Riktigt festligt god inlagd sill. Gräslök hittade vi inte, men rödlök smakade lika gott.

”I like vipped creme” & jordgubbar

Tidigare år har det varit nästan omöjligt att hitta jordgubbar. Så har det inte varit i år. Vi har ätit jordgubbar till frukost flera gånger.

Den sista veckan har formligen bara blåst bort för oss. Enligt SMHI har det varit 18- 21 m/sekund i vindbyarna i en hel vecka. Söndag kväll ska det lugna ner sig. Sedan vi vände på bilen har vi kunnat sitta ute. Det har ju trots allt varit runt 27 grader varje dag. Natten nu till midsommardagen har varit den värsta stormnatten hittills. För första gången på fem år, har vi saknat stödben på husbilen.