Matts Torebring

I går lördag kväll, låg all snö kvar på träden hemma i Aneby.

Idag har vi plusgrader för första gången på en månad. Det är så ljuvligt, härligt! Nu när det varit så kallt, så länge, känns i hela kroppen, när jag går till och från jobbet, när det drar sig ned mellan -15- 20 grader. Jag drar upp dragkedjan så långt jag kan, att jag kan andas innanför jackan om jag vill.

Solen lyser över min blivande ”Husbilsparkering” (Ställplats)

Idag är skogen fri från snö. Den tillträdande markägaren har sagt, att all skog skall tas ned i bakgrunden. När den skogen är nere, kommer både vi och våra Husbilsgäster, att ha en fin utsikt över en stor del av Svartådalen. Hav tröst, snart är det vår (tid).

Vårblommor 2015 hemma i trädgården .

Jag satt och letade i går kväll efter några bilder, som jag behövde använda i ett sammanhang. När jag såg alla vårblommor tänkte jag, kan det bli så här vackert igen? Kommer kylan att försvinna, kommer snön att smälta, kommer det att blomma och grönska igen?

Vi var en dag på våren på Grännaberget och fikade. Återigen kom tanken när kommer denna möjlighet åter till oss?

Här slutar Franska Rivieran bort mot Pyrenéerna.

Jag slår oftast bort varje tanke, att åka tillbaka till en plats i Europa. Som en sann entreprenör, är varje plats färdig när jag lämnar den. Som ni kanske lagt märke till, är jag dålig på att skriva årskrönikor och se i backspegeln. Men skulle jag återvända till en plats, blir det denna, Camping Les Criques, som ligger i flera etage på sluttningen till Pyrenéerna, bara tre mil från Spanien. Vi checkade in och sa max 8 dagar stannar vi. Det blev 18!

Under mer än ett års tid, har vi talat om att åka till Skottland i sommar. Törs vi åka dit i denna oroliga tid? Bildas inte alla lågtryck på Brittiska Öarna? Får vi något solsken över huvud taget? Skjutar man inte mycket i ”Skottland”? Är det trångt på bilfärjorna? Jag gillar inte att åka färja och passa tider dessutom.

Vi närmar oss Göteborg på riksväg 40 och klockan är mellan 7 & 8 på morgonen.

Troligtvis är det något fel inne i ”pannrummet” på mig? Niklas och jag skall åka tidig morgon, på kundbesök till en av våra stora kunder, som finns med sitt huvudkontor, i Nordstan i Göteborg. Visst såg jag på svt att det skulle bli oväder på västkusten. Snö, halka, storm och oväder påverkar mig mycket lite. Tvärtom kan jag tycka att det är spännande, att köra i svåra väglag. Jag fick lära mig detta i min ungdom. Men jag gillar inte parkeringshus och definitivt inte P- Huset i Nordstan. (Se mitt förra inlägg)

Jag är trött på måndagskvällen och somnar strax efter klockan åtta. Jag vaknar upp och tror att det är uppdags, men klockan är bara 22. Nästa gång vaknar jag kl. 24, sedan klockan 2. Väckarklockan är ställd på kl. 4. Jag vaknar 3,59. Troligtvis är det P-Huset i Nordstan som spökar, jag vet bara inte.

Strax före klockan 7 ringer vår kund och frågar om vi har åkt. Det finns kanske ingen på kontoret som kan öppna. Hela Göteborg är lamslaget av snö. Varken, tåg eller bussar kommer fram eller är inställda. Själv sitter jag fast i en olycka i Partille, berättar vår kund. Tre timmar tog det för vår kund att köra fem mil in till stan. Niklas och jag var trots ovädret, bara en kvart försenade.

Helt plötsligt är körbanan ren på vägen hem.

När vi far ned till Göteborg, en resa på normalt drygt två timmar, men idag dubbla tiden. Långtradarna stod insnöade i höger filen. Plogbilarna hade rundat dem och de var helt invallade i snön. Mesta snön låg från Landvetter och ned till Göteborg. Det kom hela 40 cm nysnö över Göteborg.

Vi närmar oss Borås på vägen hem.

Som ni ser på snövallarna var det inte måttligt med snö på vägen. Vi körde sakta och framför allt höll jag avstånd mellan bilarna. Värst var det trots allt inne i stan. Från Nordstan ut till E 6:an tog det minst en timma. Långtradarna satt fast på många ställen och blockerade all trafik.