Matts Torebring

I fredags kväll slutade värmen att fungera och det läckte ut glykol från värmesystemet. I dag söndag förmiddag, är vår kära Kabe redan inlagd. Kabe Center har en ganska stor anläggning i Öggestorp. Den nya verkstaden har sex portar att ta in bilarna i. Den ligger på andra sidan av denna byggnaden.(Så mycket folk och bilar att det var svårt att fota)

Detta är ju naturligtvis en av anledningarna till, att vi inte bara ”åker 1:a klass”, utan att vi har service på cykelavstånd. Just nu är det så mycket servicejobb, att verkstadspersonalen jobbar övertid till klockan 18.

I dag var det söndagsöppet och massor av bilar var där på visning. Så mycket bilar, har jag aldrig sett tidigare vid en söndagsvisning. Förr på det glada 70- 80- talet, var det alltid ett söndagsnöje, när vårsolen kom fram, att åka och titta på husvagnar. I dag tittade vi inte ens på allt det nya, ”Vi är så himla nöjda” med bilen vi har. På tisdag fyller den tre år, den första Kabe 910, som rullade av bandet i Tenhult.

Hätte Camping Tranås

Vår Kabe står alltid med lite underhållsvärme på, kanske bara plus fem grader. Jag såg en mörk ring på cementplattorna under bilen i slutet av veckan, men tänkte att det var smältvatten från taket. Men icke! Det var glykol, förstår jag nu lite senare! På fredagsmorgonen var det bara 1,7 grader i husbilen. Jag började fundera, vad som hänt?

När vi kom in till Hätte i kvällsmörkret, hade vi ingen värme alls i bilen. Jag konstaterade att expansionskärlet var tomt. Tillbaka till stan och köpa glykol. Det blev ändå inte varmt. Cirkulationspumpen hade förmodligen gått torr och var förstörd. Nåväl, tack vare dieselvärmaren (standard i Kabe) höll vi varmt i bilen tills läggdags. Detta har jag aldrig varit med om tidigare.

Redan på väg hem

Vi (jag) vaknade strax efter klockan åtta. Vi har varma goa täcken, så jag märkte inte kylan i bilen förrän jag gick upp. Plus 8 grader! Det blev bara en varmdusch, innan vi bestämde oss för att åka hem.

Frukost på Rastplats Höganloft.

Fast är man ute med bilen, lite njutning måste det bli. Denna gången blev det frukost på Höganloft. Skönt att det hände nu och inte i Tandådalen. Jag hade redan bokat bodelsservice på Kabes nya verkstad i Öggestorp och årsservice på motorn på Fiat verkstaden i Tenhult. Inte nog med denna tursamhet, nu fick jag tid till skänks, att jobba Kvalité- & Miljö revisionen klar. Inget ont utan det har ”två” goda saker med sig.

Påsk i Idre för fem år sedan

Jag åkte till Idre för fem år sedan av två skäl. Det ena var att fira påsk. Det andra var att få åka i Nordens brantaste backe, Chocken! Före det att vi kom upp, hade det varit mildväder och plusgrader i mer än en vecka. När vi kom upp var det -10 grader. Ni förstår hur underlaget var.

Hela Chocken i Idre var isbelagd, törs jag ge mig ned?

Jag åkte fram till kanten, där de fyra rödklädda åkarna står. Jag såg ingen backe! Jag kände isen under mina skidor! ”Mågapinnen” åkte ned! Efter några få meter föll han. Sedan såg vi honom inte, förrän han var längst nere. Chocken har 47 graders lutning. Jag fegade ur den gången.

Efter lite tips från bloggvänner, samt att jag har legat på, har vi bestämt oss. Vi får plats på Camping Caravan Club i Tandådalen, senast på påskdagen. Ett par dagar utan el och vatten klarar vi.

Kitsbühel påsk 2004.

Dotter och måg har frågat, om vi vill hälsa på dem i Tandådalen, under påskhelgen i år. Det vill vi ju gärna! Jag har varit i kontakt med samtliga campingar, kring Hundfjället, Tandådalen och Stöten. Alla säger som fransmannen på Camping Les Tamaris, fullsatt! Vi har tillbringat många påskhelger i  svenska, norska och en gång i Österrikes fjällvärld. Att fira påsk i fjällvärlden är ganska fantastiskt, när solen skiner.

Jag har en fin slalom- & längd åknings utrustning som ligger på hyllan. Samtidigt spökar mitt vänstra knä ibland. Fast det är jag inte rädd för att testa. Men jag vill inte stå på parkering i flera dagar utan ström.

Mors Dag Nabbelund Öland 2003

Alternativet är att åka till Öland, som vi gjorde förra påsken. På denna bilden är vår andra Bürstner ny. Vi hämtade ut den våren 2003. Förra påsken var jättetrevlig och vi körde Öland runt. Påskafton med påsktallrik i Kårehamns ställplats, var verkligen trevligt. Vi har inte helt 100% bestämt oss, men det lutar åt Öland.

I går kände jag mig jättetaggad, av tanken att tillbringa vår semester, i Skottland i juni månad, denna sommaren. Jag kollade och läste på om olika vägar, samt platser att stanna till på. Men så kom hustrun in i bil(d)en och sa: ”Har du kollat soltimmarna i Skottland”? Nej det hade jag inte då. Nu ser ni och förstår, åka på fyra veckors semester och knappt kunna sitta ute, nej det låter inte inspirerande. Jag ska i alla fall åka till Skottland, med det blir med vår Hyundai och stanna på massor av platser, kanske bara för en natt. Drömmen lever!

Har man som vi, drygt fyra veckors semester, måste vi få sol, sitta ute, läsa böcker, gå i kortbyxor, grilla, gå restaurang och njuta av sommarnatten. Då bör Provence vara ett mycket säkrare kort. ”Vi har ett hörn kvar i sydost” av Frankrike att upptäcka. Det får nog bli så, trots allt denna sommaren. Rätta mig om jag har fel?

Först för ett halvår sedan kom det till vår kännedom, att det fanns en Restaurang i Nässjö, med namnet Vita Amandi. Adress: Anneforsvägen 4, belägen i före detta Metodistkyrkan. Jag var med på Nässjö Näringslivsträff efter semestern och hade tur att vinna ett presentkort, på en tre rättersmeny för två personer. Igår tog vi med oss kära vännerna Jan & Mille på middag.

Vita Amandi vill tänja på Nässjö´s smaklökar. En Restaurang som satsar på livsnjutare. Vetlanda sönerna Martin, Marcus och Mikael, har flyttat till Nässjö, för att leverera ”rustik” mat, med inspiration från det franska köket. Vi säljer en upplevelse i en kyrka, mitt i bibelbälter, säger Marcus Fransman

Förrätt: Lax på serverad på en stenskiva. Huvudrätt: (bilden) Kalvfilé med rödbeta. Dessert: Inlagda päron. Menyn innehöll så jättemycket mera. Men som Lennart brukar skriva, ”när kameran kom fram, var maten var nästan uppäten”.

För oss som är regelbundna kyrkobesökare, sedan barnaåren, kändes det ”Gudomligt gott” att få njuta av denna extremt goda mat i före detta kyrkorummet. Detta kort är taget från läktaren, där det också fanns ett antal bord att sitta vid.

Vi beundrade de små och varsamma förändringarna av kyrkorummet. Utöver den annorlunda miljön, fick vi ett otroligt trevligt mottagande. Detta var en restaurang som vi kommer att återvända till. Så här säger ägarna…

Eftersom vi huserar verksamheten i en kyrka har vi valt ett respektfullt och seriöst namn, med koppling till både religion och historia. Vita Amandi är namnet på en biografi från 800-talet om helgonet Sankt Amandus, från Flandern i dagens Belgien. St Amandus är skyddshelgon för bartenders, vinmakare och ölbryggare, och det känns alltid bra att ha ett skyddshelgon med sig på resan. Amandus betyder även ”den kärleksfulla”, så Vita Amandi går även att tolka som ”det kärleksfulla livet” vilket vi tycker passar bra på oss och vår verksamhet.