Matts Torebring

Kitsbühel påsk 2004.

Dotter och måg har frågat, om vi vill hälsa på dem i Tandådalen, under påskhelgen i år. Det vill vi ju gärna! Jag har varit i kontakt med samtliga campingar, kring Hundfjället, Tandådalen och Stöten. Alla säger som fransmannen på Camping Les Tamaris, fullsatt! Vi har tillbringat många påskhelger i  svenska, norska och en gång i Österrikes fjällvärld. Att fira påsk i fjällvärlden är ganska fantastiskt, när solen skiner.

Jag har en fin slalom- & längd åknings utrustning som ligger på hyllan. Samtidigt spökar mitt vänstra knä ibland. Fast det är jag inte rädd för att testa. Men jag vill inte stå på parkering i flera dagar utan ström.

Mors Dag Nabbelund Öland 2003

Alternativet är att åka till Öland, som vi gjorde förra påsken. På denna bilden är vår andra Bürstner ny. Vi hämtade ut den våren 2003. Förra påsken var jättetrevlig och vi körde Öland runt. Påskafton med påsktallrik i Kårehamns ställplats, var verkligen trevligt. Vi har inte helt 100% bestämt oss, men det lutar åt Öland.

I går kände jag mig jättetaggad, av tanken att tillbringa vår semester, i Skottland i juni månad, denna sommaren. Jag kollade och läste på om olika vägar, samt platser att stanna till på. Men så kom hustrun in i bil(d)en och sa: ”Har du kollat soltimmarna i Skottland”? Nej det hade jag inte då. Nu ser ni och förstår, åka på fyra veckors semester och knappt kunna sitta ute, nej det låter inte inspirerande. Jag ska i alla fall åka till Skottland, med det blir med vår Hyundai och stanna på massor av platser, kanske bara för en natt. Drömmen lever!

Har man som vi, drygt fyra veckors semester, måste vi få sol, sitta ute, läsa böcker, gå i kortbyxor, grilla, gå restaurang och njuta av sommarnatten. Då bör Provence vara ett mycket säkrare kort. ”Vi har ett hörn kvar i sydost” av Frankrike att upptäcka. Det får nog bli så, trots allt denna sommaren. Rätta mig om jag har fel?

Först för ett halvår sedan kom det till vår kännedom, att det fanns en Restaurang i Nässjö, med namnet Vita Amandi. Adress: Anneforsvägen 4, belägen i före detta Metodistkyrkan. Jag var med på Nässjö Näringslivsträff efter semestern och hade tur att vinna ett presentkort, på en tre rättersmeny för två personer. Igår tog vi med oss kära vännerna Jan & Mille på middag.

Vita Amandi vill tänja på Nässjö´s smaklökar. En Restaurang som satsar på livsnjutare. Vetlanda sönerna Martin, Marcus och Mikael, har flyttat till Nässjö, för att leverera ”rustik” mat, med inspiration från det franska köket. Vi säljer en upplevelse i en kyrka, mitt i bibelbälter, säger Marcus Fransman

Förrätt: Lax på serverad på en stenskiva. Huvudrätt: (bilden) Kalvfilé med rödbeta. Dessert: Inlagda päron. Menyn innehöll så jättemycket mera. Men som Lennart brukar skriva, ”när kameran kom fram, var maten var nästan uppäten”.

För oss som är regelbundna kyrkobesökare, sedan barnaåren, kändes det ”Gudomligt gott” att få njuta av denna extremt goda mat i före detta kyrkorummet. Detta kort är taget från läktaren, där det också fanns ett antal bord att sitta vid.

Vi beundrade de små och varsamma förändringarna av kyrkorummet. Utöver den annorlunda miljön, fick vi ett otroligt trevligt mottagande. Detta var en restaurang som vi kommer att återvända till. Så här säger ägarna…

Eftersom vi huserar verksamheten i en kyrka har vi valt ett respektfullt och seriöst namn, med koppling till både religion och historia. Vita Amandi är namnet på en biografi från 800-talet om helgonet Sankt Amandus, från Flandern i dagens Belgien. St Amandus är skyddshelgon för bartenders, vinmakare och ölbryggare, och det känns alltid bra att ha ett skyddshelgon med sig på resan. Amandus betyder även ”den kärleksfulla”, så Vita Amandi går även att tolka som ”det kärleksfulla livet” vilket vi tycker passar bra på oss och vår verksamhet.

Acsi campingar i Storbritanien.

Idag har jag börjat semesterplaneringen på jobbet. Företaget rullar som vanligt under semesterperioden, fast lite saktare. Alla tjänster måste vara besatta. Inget enkelt pussel! Men vart ska vi dra själva?

Jag har talat om Skottland i ett par år. Så samtalar jag med flera olika personer och får i stort sett avrådande svar. En engelsman sa,”Då måste du ha kilt”. ”Ja visst ska du åka dit, men på cykel”, ”Klart du ska dit, men gör det med personbil”. Några ur Kabeklubben var där med husbil! De körde sönder sex backspeglar på en dag. Näste säger, ”Du måste åka hit, det är så vackert”. Det sista tror jag är sant. Jag tror vi väntar trots allt. Kanske blir det vår Hyundai, jag vill dit!

Söder om Grenoble där vi slutade förra året.

Vi jobbar fortfarande så intensivt, att vi behöver vila och avkoppling och inte bara äventyr. I Verdon är det obeskrivligt vackert. Jag tror att jag trots allt, att vi kryssar av dessa tre förslag.

Långt att åka för drygt fyra veckors semester.

Jag lovade 2007, efter sju års semesterresor till Italien, att aldrig återvända till Italien. Jag har svårt för italienska produkter, svårt för folket, som inte kan tala, utan skriker och härjar, superdålig wifi (2007) och få talar engelska. (Förlåt mig alla italienare) Jag kan dock ändra mig, jag är inte långsint. Men det är långt att åka, för en semesterresa. Jag har några tusen sidor intressanta böcker att läsa också.

Om jag får gissa, tror jag att de flesta av er och röstar på kryss?

Bara tre husbilar, på ställplatsen i Motala på söndagsmorgonen, men plus 8 grader.

Innan vi far ut med husbilen en helg på vintern, har vi gärna lite extra kontroll på vädret. I fredags eftermiddag var det torra rena fina vägar. Visst blir man glad, när man ser att även hemfärden, ser ut att bjuda på vackert väder. Solen sken från nästan klarblå himmel, men saltbilen hade ändå varit ute på natten. Jag hade hoppas att slippa tvätta när vi kom hem. Men så roligt fick jag inte ha det. Jag behövde bara spola av med högtryckstvätten, så var vår bil ren och fin igen.

Nu går det fort till vår. Lökarna börjar titta fram i rabatterna. Snart är det fler än bara tre husbilar på ställplatserna.

Smörstekt abborre på restaurang Nostalgi Motala (Motormusséet)

Vi har haft en riktigt gråmulen dag i Motala. Först gick vi in till stan och ”gofikade” med wienersemla & kaffe. Sedan fram på eftermiddagen, gick vi en sväng till. Nu firade vi 47 år, på Restaurang Nostalgi, med två styck smörstekta abborrar. Smakmässigt fjärran från dem, som jag lyckades meta upp ur Nobyån i Lommaryd, som ung grabb. Förresten, fick jag några abborrar, var det inte bara mört jag fick? Till dessert blev det hallonpannacotta och kaffe.