
Vägrenarna är överfyllda av skyltar.
Öland på gott och ont. Jag tycker inte om ordet ont i sammanhanget, men det är ju ett uttryck vi ofta använder. Öland, har så mycket goda saker med sig. Det är människorna som skräpar ned, hela det underbara landskapet, med en massa skyltar. Så snart det finns en buske vid vägkanten, hänger det en skylt om ”Loppis” eller annan aktivitet. Vi stannar aldrig vid en loppis. Vi behöver i så fall köra till Loppis, huset är redan överfullt hemma.
Jag har sagt detta, under alla dessa år, sedan början av 70- talet, varje sommar som vi gästat Öland, varför alla dessa försäljningsställen? Finns de ett ”vedskjul” med tak, nog ska man sälja ”Märkeskläder”. Om det sker i ordnade förhållanden, som i Köpingsvik eller Byxelkrok, har jag inget att invända. Jag är bara så trött på alla dessa, oftast illa handtextade skyltar i varje buske.
Lite allvarligare är det med trafikljusen, vid södra infarten till Borgholm. Under söndagen bildades det milslånga nästan stillastående köer, i södergående trafik. Vi har upplevt samma sak flera gånger. Bygg en rondell även där, så är bekymren borta.
Ölandsbrons tillkomst, har ju varit till en obeskrivlig glädje, för oss alla. Så länge bron hade två filer, kunde det ofta ta två timmar, eller mera att komma över, vid trafiktoppar. Det löste sig när det blev fyra filer. Ledsamt nog hålls inte uppsatta hastighetsgränser. Inte heller avstånd mellan bilarna. På väg hem vid lunchtid söndag, såg Birgitta ett hjul komma rullande över vägbanan. (Själv är jag koncentrerad på min körbana och såg bara hjulet ligga på vägen)
Jag hann bara upptäcka en massa ”plastskrot” och försökte passera utan att köra in i bråten. Bil nummer två framför oss krockade. Vad vi sedan hörde på radio var att det tog en och en halv timma att röja upp efter krocken. Hastighetsgränser hålls inte, filerna är relativt smala och avstånd mellan bilarna hålls inte alls. Då smäller det till slut!
Jag hoppas att vi alla är rädda om Öland, det är ett så fantastiskt vackert landskap.