Matts Torebring

För Birgitta och mig blev det version 44, nu går det inte att sluta åka hit.

Entrén till Lammet & Grisen Löttorp

I år åt vi mat, redan klockan sjutton. Vi tänkte, att det är väl få som äter mat så tidigt. Men vad fel vi hade. Vi har aldrig sett så mycket folk här på en enda gång

Kön fram till de fyra kockarna som skär upp kött.

Kön rasslar undan ganska snabbt, tack vara de skickliga kockarna.

Denna grill är nog mest för syns skull

Första åren vi var här, kunde man få nästan en hel ”grisskank”. Till detta fick man en megastor bakad potatis och persiljesmör, detta var i stort sett allt.

Mycket att välja på ur buffén.

Nu finns en stor buffé med mycket att välja mellan. De små runda potatisarna var minst sagt supergoda, samt den goda sparrisen. (saknas i bild)

Fyra kockar på mindre än fyra m2

Oj vad de jobbade och slet för att hålla kön nere.

Fläskkarré & revben i första varvet

Efter tre rundor orkar man nätt och jämt att gå hem. I år tog vi desserten, hemma vid husbilen på deras gratis ställplats

____________

På ställplatsen har vi inte tillgång till el och det har vi aldrig behövt tidigare år heller. När vi kom hem från den goda maten var det +34,5 grader inne i husbilen. När jag sitter och skriver lördag kväll, är klockan snart 22 och vi skall inta desserten, jordgubbar med grädde. Ute är det +27.

____________

Hemresan blev även den annorlunda.

Vi hann inte långt förrän regnet kom och mötte oss.

”Det var värt att byta bil, bara för att få riktiga vindrutetorkare, nu ser även jag ut när det regnar” sa Birgitta. De flesta andra vindrutetorkare, torkar parallellt och då blir högra hörnet på rutan upptill inte rent. Annat har vi det nu. Jag har aldrig förstått den tidigare felkonstruktionen, som så många andra bilar har.

Ölandsbron idag.

Lägg märke till två saker, högra filen är enda lång rad med fritidsfordon, det andra, jag är alltid noga med att hålla ut avstånden.

Vi satt kvar länge på ställplatsen på Lammet & Grisen, vi drack tidigt morgonkaffe, vi åt en sen frukost, innan vi till slut gav oss av. Drygt sex timmar senare var vi hemma. Av dessa timmar, gick tre timmar åt till de 70 kilometrarna ned till Kalmar. 

Vad gjorde det, vi hade bara 270 km hem och jag skulle inte jobba ikväll. Jag tänkte knappt på köerna, jag förstår det knappt själv, jag bara sitter och njuter av denna underbara bil. När det blir trångt och bökigt, känns den som en liten folkvagn, jag fattar det inte själv. Vad höll vi på med innan egentligen?

gröna ängar, men vattnet får vi njuta av 

En av många nästan uppbrända björkdungar

Jag hade inte väntat mig att få se, en enda blomma i dikesrenarna och det blev inte så heller. Mycket av Ölands grönska är borta. I stället lyser träden ofta röda.

Nabbelunds Ställplats-

Den här bilen är så underbar att köra, så den stannar bara när den absolut måste, som här till exempel, när vägen tar slut. Vi stannar oftast på Glömminge Rastplats, strax efter bron. Men 80 km till eller från, saknar helt betydelse med denna bil. Annat var det förr.

Här på Nabbelunds ställplats har vi stått några gånger genom åren, Fast nu var det nog tio år sedan vi nattparkerade här. Vi är ett femton- tal husbilar här. En plats som denna med fri parkering, gillar jag verkligen. Det är Borgholms kommun som driver och de kan ta betalt. 190 kr per dygn på högsäsong är i överkant för oss som bara söker gemenskap med andra och bara nyttjar 50m2 yta. Det finns toalett & dusch men det har vi själva med oss.

Orienteringstavla Ställplats Nabbelund

är inbokad till helgen

Sommarens höjdpunkt sedan 1974

Förra sommaren bodde vi på Böda Sands Camping. Då tog vi cyklarna ned till Lammet & Grisen. Det blev ingen höjdare! Till Lammet & Grisen skall man komma i god tid på eftermiddagen, parkera husbilen på Restaurangen ställplats, som är gratis en natt och boa in sig. Kanske en promenad och njuta av alla Ölands blommor. (Om det finns några kvar i år) Vi äter inhandlade jordgubbar med vispgrädde och kanske en god bakelse från Bageriet i Böda.

När tiden är slagen, äter vi oss proppmätta, fast inte mer än att vi orkar gå tillbaka till husbilen. Då är det svensk sommar. När vi har gjort det, åker vi hem och jobbar igen.

Förra sommarens fadäs var även, att Stefan Löfven kom till Böda. Det blev inget bra för mig, jag måste gå en lång omväg för att slippa höra. Nu slipper jag det i år.