två månader senare, att den skulle bli vår?
Vår husbil i Tidningen Allt om Husvagn & Camping nr 2. 2018.
En av mina goda bloggvänner ringde mig i helgen och sa… ”Visst var det din husbil, som var med i tidningen, Allt om Husvagn & Camping i början av året?” Ja, klart var det vår bil, den stod ju i Mantorp just då och två månader senare fick Birgitta den i 50- årig förlovningspresent. (Klicka upp för att läsa, om du inte har den fina tidningen kvar, 2-18)
Jag kommer ihåg att jag läste artikeln i tidningen, om David & Goliat, men tänkte inte så mycket mer på detta. Sedan öppnades mina ögon för verkligheten. Många har sagt mig under åren, se dig omkring Matts, i det prissegmentet som du ligger i, finns så mycket mera. Vi tyckte trots allt, att bilen hade den planlösning vi gillade. Detta till dess att vi förstod, att vi fått ett halvfabrikat, som dessutom var strömlöst efter två dagar. Jag har även vid ett flertal tillfällen skrivit, Concorde Charisma 900 M, är den enda bil, som fanns kvar på min önskelista.
Nu drygt 7 000 km, två och en halv månader senare, förstår vi inte riktigt vad vi hållit på med innan. Körglädjen går inte att beskriva. Jag har satt mig bakom ratten i sommar och kört 900 km någon dag, utan att flytta mig, eller att vrida mig i stolen. Jag sitter så otroligt skönt. Jag bara sitter där! Jag sitter still i stolen! Jag gissar att jag kört mellan 1 750 000 och 2 000 000 km i livet, men aldrig kört en bil som denna, med en sådan körglädje. (Alfa Romeo 75 3,0 -87 inte inräknad)
Lägg märke till ”mitt underbara skrivbord utan ben”, det sitter så fast i väggen, att jag törs sätta mig på det. I arbetsskivans höjd finns tre kontakter för el. I den förra fick jag lägga mig på rygg och kana in under bordet, för att nå den enda väggkontaken i cockpit. Lägg en skarvsladd på golvet, fick jag som råd av produktionschefen, hos den leverantören. Jag saknar en enda sak från den förra, centrallås på alla utvändiga luckor.
Allt är bara ett enda stort plus, den starka motorn, åtta steg i automatlådan som är helt underbar, vi klarar oss i veckor utan 220 v ström, de stora vattentankarna, vattentoaletten, en riktig duschkarbin med klädhängare, lyxigare än hemma (som var rätt monterad från början), den långa, breda sängen, skåpsluckorna, vattenkranarna, handfat, diskhon, garaget, solskyddsgardiner, grytorna står inte och vippar på spisen och inte minst alla lastutrymmen. Kanske bäst av allt ändå: Jag har en riktig elcentral, jag behöver inte längre göra sex verkstadsbesök på 4500 km för att byta en säkring.
Det går inte att ta i en enda detalj utan allt känns Créme de la Créme.
Matts Torebring 