Jag går och gläder mig varje dag över, att få lämna över hus och trädgård om tre månader. Det som var smått och gulligt när jag planterade, har nu nästan tagit överhanden. I denna tallen har jag haft tre julgransbelysningar de sista åren. Tallen är så stor nu, att det hade behövts ännu flera belysningar.
Själv har jag har i stort sett förlorat mitt luktsinne. Kåda luktar gott det vet jag, fast jag vill inte ha det på händerna.
Jag var tvungen att provcykla vägen, till vår nya adress idag. När jag cyklar till jobbet idag, har jag nästan alltid motvind. När jag kommer att cykla från jobbet, till vår nya adress, blir det tvärt om och motvind hem. Idag har jag medvind hem.
Så här långt till jobbet, har jag inte haft på femtio år, som jag får nu. Hela 2,5 km. Under den halkiga årstiden kommer jag att gå. Åka bil blir lite längre, än gång- & cykelvägen.
På vår tomt finns inga utprickade fornlämningar. Det finns heller inga klara gränser, till det Gravröse som skylten avser.. Detta betyder att Länstyrelsen kommer att ha ett finger med i spelet, när vi börjar gräva.
I bakgrunden skymtar samhället. Vi kommer att bo strax utanför. Vi kommer att bo på landet bland kossor och hästar.
äta.
Jag längtar att få sätta grävskopan i jorden, börja forma och gjuta bottenplattan och så småningom få ett helt hus färdigt. Ja var det ett hus, eller blir det en lagård? Det återstår att se vad folkmun döper det till.
Vi köpte en bokhylla på Second Hand, för ett antal år sedan och ställde i ett av våra gästrum, bara för att få rum med alla prylar. Nu skall både bokhyllan och prylarna bort. (se tidigare inlägg) Idag tömde vi den på innehållet. Mängder av gamla kort, från före den digitala tiden fanns i lådorna
Brownie skulle gå att skriva en bok om och alla minnen. Vi pratade med varandra som två kompisar och Brownie lade huvudet på sne, för att visa att hon förstod vad jag menade. Hon var med hela dagarna på jobbet. Klockan halv sex buffade hon på mig, ”Det är dags att gå hem nu Husse”. Hon gick lös vid min sida i trafiken, hon följde mig precis över allt. Ett par gånger var hon med på gudstjänst i kyrkan, för hon avskydde att vara själv.
Efter att ha åkt husvagn från 1974 till 1999, köpte vi denna husbil. Vi måste ha gillat den, för så mycket kort som vi hade på den. I denna åkte vi på vår första långresa till Nordkap. Brownie åkte stående en stor del av resan, ända upp till Kiruna, trots att husse bad henna ligga ned. Till slut la hon sig ned med huvudet på husses högerfot ”på gaspedalen”.
Vilken livsresa vi gjort, från bondelivet, värsting i skogen, tradarlivet, egen företagare i hela 43 år. Sättet att resa från Saab V4, Simca, Volvo, Audi, Citroen, Alfa Romeo, Hyundai, alla husvagnar på släp, Bürstner och Kabe husbilar och till sist har vi nått ända upp till en Concorde.
Jag har varit en drivande kraft under många år, i Fredstorgskyrkan i Aneby. Till min födelsedagsfest på Eksjö Camping, kom 100- talet gäster. Jag hade fått hjälp med att göra en modell av en tillbyggnad. Det som sedan blev Café Freden. På min fest samlade jag in pengar till tillbyggnaden, resultat 16 000:-
Vad skönt att ha utrymme runt omkring sig hemma. Husbussen har gott om plats, och varuleveransen från Torebrings fick plats den också. Jag vet inte om 70 flyttlådor räcker, men vi börjar där.
Jag vill verkligen ta med mig all ved jag har och det är inte lite. Det var inte min dag på morgonen. Jag välte två pallar med ved, vilket tog en massa extra tid. Sedan bytte jag systemhantering. Från början hade jag sex floer med ved i inhyrda, i min verkstad under garaget. Jag har eldat upp en flo om året, så nu var det bara tre kvar. Men oj vad ved.
Att tömma Friggeboden, blir inte lika smidigt som att tömma verkstaden. Men det kommer att gå bra. Det har jag bestämt.
Jag har haft många olika idéer om att flytta veden. Jag kunde fått låna en 40 fot container. Det hade varit ett snabbt sätt att tömma hemma och köra vidare till Framtidsvägen. Då hade jag fått plocka ur veden igen. Nu lastar jag istället all ved på SJ pallar. Jag lägger ett toppark av plast och filmar in hela pallen i svart plast. (det står en pall klar på bilen) Jobbet är så stort, att det är tveksamt, om jag klarar det på en lördag till.
Nu har jag kört upp sex klara och inplastade pallar till innergården på jobbet. Där har jag dragit en presenning över pallarna som extra skydd. Sedan kommer jag att lasta upp pallarna på en lastbil och gå upp på baksidan på tomten med en mindre lastmaskin och gömma ned dem så de inte syns. Då behöver jag inte göra mera med veden sedan. Bara att hämta in och elda.
På grund av att vi åker så mycket och har åkt så mycket husbil, har vi praktiskt taget inga blommor hemma på tomten. Lite perenner har vi, men dessa sköter sig självt. Jag hajade till i veckan, när jag såg att Höstfloxen blommar redan. Mamma hade Höstflox i rabatterna det minns jag. Dock har jag svårt att minnas att de blommade så tidigt på sommaren. Jag googlade på dem och fann att de blommar på sensommaren och tidig höst.
Det är svårt att ta in ordet höst redan. Nej nu är det högsommar som gäller. Vi har tre månader på oss, sedan skall vi vara borta från huset. Den första november ska vi lämna över. Bara drygt tre månader dit. Då är gräsmattan klippt för sista gången, kanske är det frost och vitt på marken, vem vet. Det finns säkert inga blommor kvar, dem har frosten tagit. Nu får vi glädjas åt sommaren så länge den varar.
Jag fann det omöjligt att hitta rör för tomtgränsen. Därför mätte vi ut gränser efter tomtkartan. Jag mejlade Tillsyningsnämnden idag och frågade, om jag får börja att röja undan små träd och buskar. Alla tomter som jag tagit hand om, under hela min byggnads verksamma tid, har var skogsbevuxna, dock inte denna. Kanske bara 15- talet små träd varav det grövsta är 15 cm.
Totalt är tomten 933 m2 stor. Vårt hus är 19 m långt och knappt 8 m på brett. Till det kommer en bred och lång garageinfart för husbussen och lillbilen. Garage till båda och dessutom två altaner, så det blir inga stora grönytor kvar. Det vill vi inte ha heller. Nu får vi gå en månad till och vänta på byggnadslovet.
Den som tror att dessa tre, bara är fina gosedjur, tror helt fel. Att jag har HERDEN som reg. skylt har i stort sett samma mening. I min drömvärd lever alla i fred. Inga mord, inga rån, inga överfall, inga sexualbrott, inga stölder och så vidare.
HERDEN vakar och vaktar. Fåren skall kunna känna sig trygga. Mina ”gosedjur” är en symbol för att jag önskar frid, fred, frihet åt alla och en god värld att leva i.
Min mening var att hitta ett får. I Finland hittade jag i stället en fin bagge. I min drömvärd, finns ett Fridsrike. Då skall lejon och lamm beta tillsammans. Detta står i min bibel, att den tiden kommer, när den onda världens makt är besegrad.
Jag var nästan chockad i går kväll, när jag läste Text Tv på min iPhone. Rubrik efter rubrik, sida efter sida: ”Hittad knivskuren, Hittad skjuten, Hittad mördad i ett skogsparti, Två män ihjälskjutna, Skottskadad vårdas på sjukhus, Kvinna våldtagen, Dödade skolkamrat, Mord i köpcentrum, Döms för 41 barnvåldtäkter, Dödligt knivrån och så vidare. Jag har aldrig någonsin, sett så många skjutningar, mord och våld på en enda kvällsläsning.
Det största svenska socialistiska partiet har kämpat i mer än 100 år, för att ta bort kristendomen, ur det svenska samhället. De har delvis lyckats! På senare år har även något borgerligt parti anslutit sig. Ta bort värdegrunden, ta bort familjen i ett samhälle, och svaret ser vi idag. Barnen har ingen trygg familj längre.
Jag vill hjälpa människor i nöd och det gör jag också. Jag tror dock inte, att det bästa är att hjälpa alla här, utan hjälpa där, hjälpa till där nöden är som störst. Någon flykting sa, ”Om vi varit kvar, hade vi dött direkt, nu dör vi långsamt”. Jag tror att många som levt i våldet, ser det som ett naturligt sätt att leva. Kanske därför brottsligheten ökar så enormt. Vi svenska är långt ifrån felfria vi heller.
För bara fyra år sedan, jämnade jag dessa buskar med marken. I år har de formligen exploderat. Brudspirean blommar tidigt och sedan tar Rosenspirean över. Pyramidcypresserna är gröna och fina året om.
Jag trodde knappt det var sant, att se allt de vuxit på fem veckor, när vi kom hem från vår semester. Nu har de vuxit ytterligare och täcker snart hela slänten.
I kväll har jag firmabilen hemma och har lastat ett lass till Kretsloppsgården igen. Denna gången med spill av tryckimpregnerat virke.
Jag gläds med bönderna, när jag läste på text tv, att årets skördar blir betydligt över genomsnittsåret. Jag gladdes på samma sätt under maj månad, med ganska mycket regn och kyla. ”Bondepraktikan lyder: Maj kall, fyller bondens lada all”. I år har det verkligen slagit in.
Birgitta & jag älskar att jobba under juli månad. Hur roligt är det att vara ute och trängas med alla andra på vägarna nu. Vägarna kanske inte är problemet, men att hitta övernattningsplatser, värda att njuta av, är värre. Som till exempel i Örebro, där vi letade en plats i tre timmar. Sedan blev det en lastbilsparkering till slut.
Jag vill absolut inte vara egoistisk, och tycka att vi har det bra som jobbar nu. Jag lider med er alla på semester. Kanske inte att det regnar särskilt mycket, men vad kallt det är. På cykeln till jobbet med väl igen knäppt jacka, handskar och cykelhkjälm. Det är bara det, att jag är så känslig om mitt huvud. Minsta kallblåst och jag har en förkylning på posten. Jag kan ju inte ha en luva under hjälmen, tänkte jag idag, det är ju sommar. Men tvärt emot alla pessimistiska Örebroare, säger jag: ”Igår hade vi vackert väder”.
I början på 70- talet, bodde vi på gården Rya, på andra sidan sjön, strax utanför Aneby. Där hyrde vi andra våningen av ägarna, som bodde våningen under oss. Vem kunde ana, att vi 50 år senare, skulle komma tillbaka till samma vatten.
Idag kunde vi inte motstå frestelsen, att ta med en kaffekorg till vårt nya boende.
Jag hoppas att både vi och barnbarnen, kommer att få glädje av både bad, fiske och lek intill stranden. Vi kommer att ha runt 150 meter till stranden.
Vårt stora bygge på Torebrings tog fem år för mig att verkställa, från idé, olika skisser och till slut ritningar. I lika många år, har jag gått varje dag, och funderat på detta hus. Min idé är att det skall likna en lagård. Det skall ligga ute på landet, men ändå ett stenkast från samhället. Allt detta får vi nu.
Jag hatade den lagård som pappa arrenderade. Den hade inte ett enda rätt. Den hade inte heller något mjölkrum, det ska jag ha på min lagård. ”Ekonomibyggnaden” skall vara rödmålad med tegelfärgade betong pannor. På ritningen nedan, saknas en klädkammare bredvid entrén.
Kanske vaknar jag av morgonsolens strålar från öster, eller så är bonden ute med sin John Deere och skördar, sår, plöjer eller harvar. På kvällen har jag tänt upp i min braskamin, njuter av värmen från brasan, samtidigt som vi ser solen, sakta sjunka ned över Anebysjön.
Birgitta är inte längre en trappa ned i tvättstugan, vi umgås på samma plan. När vi kommer hem från jobbet, har vi två ute altaner, att välja mellan att sitta på. Mest beroende på värme.
Den första november lämnar vi över vårt hus till våra köpare. Då kommer huset omöjligtvis vara klart. Det kan finnas arkeologiska fornlämningar på tomten, som inte är klart avgränsade. Därför är Länstyrelsen inkopplad. Det kan fördröja bygget något. Vi har ju två rum & kök i husbussen, så det är ingen fara. Vi bodde över 100 nätter i den förra året.
Få, om kanske inga, av mina 1955 inlägg på bloggen, har känts mer positivt att skriva om än detta. Nu lever Birgitta & Matts i husdrömmarnas värld.
Matts Torebring 