Som aldrig kommer att lämna mig!

Det går knappast en dag, utan att jag tänker tillbaka på denna gården. Jag kom hit fem år gammal och bodde här i sex år. Det egna företaget gick före, samt en mil att åka varje dag, kändes inte bra, annars hade jag köpt gården. Pappa var erbjuden att köpa gården för 58000 kr år 1958, men vågade inte slå till.
Jag fick inte ha kompisar hemma, jag skulle hjälpa till på gården. När jag inte lekte med min lastbil, som jag snickrat ihop själv, med en ugnsplåt som tippflak, vandrade jag runt i skogen. Jag tror att jag kände igen alla träd i skogen. I söndagsskolan målade jag upp fantasibilder av bibelberättelserna, som jag lade ute i hagarna till gården. Dessa tänker jag på nästan dagligen.
Under månljusa vinterkvällar, åkte vi tåg med kälkar upp ifrån 32:an och ned till gården och vidare ut på ett gärde, när det var skarsnö. Vad oskyldigt och vad roligt vi hade. Inte konstigt att vi bygger ett nytt hus ute på landet

Gården Sköldseryds marker gränsar i norr till Vallstorp, där Betania kapellet låg. Här möttes Birgitta & jag i början av 50- talet, när vi gick i samma söndagskola. Ni ser grunden till det forna kapellet i mitten av bilden. Fantastiskt att vi känt varandra i cirka 67 år.
Jag brukar säga, att om vi bor billigt eller gratis på en ställplats, går vi ut och äter istället. I fredags kväll blev det en jättegod pizza på Aneby Grillen och idag blev den en god lunch på Sunhults Gästgiveri.


















