Hemmablind

12 04 2020
Järnvägsövergången.

Vad ska vi göra idag? frågade Birgitta. Jag ska ta med dig på en promenad, som du aldrig gått tidigare, svarade jag. Vi började vid järnvägsövergången till stambanan. Nya, moderna hissar upp till övergången, men ack så nedklottrade. Dessa har vi aldrig prövat. Det är ingen sport att åka hiss, jag tar alltid trapporna utom idag, då provade vi hissen upp & ned för första gången.

Nere vid järnvägs undergången i Aneby

Vi fortsatte ned till Biblioteket, strax intill Svartån och järnvägs undergången. Här tog vi en trappa ned och följde gång- & cykelbana utmed hela Svartån, bort igenom Svartåparken, bort till vårt nya hem. Den sträckan har Birgitta & jag aldrig gått tidigare. Hit till Biblioteket kan vi åka båt och gå och handla, när vi blir äldre och inte orkar gå så långt.

Hoppas att jag kommer att glida fram här i en båt.
Ny bebyggelse utmed Svartån

Dessa husen har skjutit upp som svampar ur jorden. Helt plötsligt stod husen här, jag känner ingen som bor här. Välskött och fint är det i alla fall.

På andra sidan vår badvik

2015 stod vi här första gången och drömde om att få bygga här. Om några veckor hoppas vi kunna flytta in. Det är för bra för att vara sant. Vi var ute och gick i en timma och tre kvart. (Birgitta vill gå sakta)





Picknick i skogsbacken

11 04 2020
Fika i skogsbacken strax innan Knivlösa.

Jag var sugen på att åka till fiket i ”Västa” och ”Västakrogen” (Väderstad). Vi utsätter oss dock inte för onödiga risker i dessa tider. I stället valde vi att minnas, 9 år av min uppväxt i Björnaryd, Lommaryd. En gång om året, återvänder jag oftast till hembygden. Idag hade vi med en fikakorg, fylld med pariserbullar, goda tunnbrödsrullar, fyllda med lakeräkor och ägg.

(Förlåt, jag vet att jag skrivit om den granen flera gånger tidigare)

Jag brukar vilja titta till den en gång per år

Under alla mina nio år i Björnaryd, rundade jag ofta denna gigantiska gran med pappas traktor. Vad tyst det var nu, inte minsta lilla ljud. Fantastiskt att uppleva denna totala tystnad.

Många grenar mot söder har vissnat.

Ett totalt ogenomträngligt grenverk på den gamla granen. Granen står på mycket bördig mark, nedanför ett berg. Skogen runt omkring som avverkats törs jag säga, var bland de längsta träd man kan hitta.

En gigantisk gran

All skog som stod nära och skyddade jättegranen, har avverkats under senare år. Troligtvis har solen bränt på de gamla grenarna på södersidan och de har vissnat till en del.

Orienteringstavla Lommaryds k:a, Björnaryd mot Knivlösa




Långfredagsmys

10 04 2020
Allé över Aneby Gårds gärden, fram till gården från gamla landsvägen.

Vi bor kvar på vår ställplats på jobbet, sedan 180 dagar tillbaka. Vi vill vara solidariska med alla andra, som har fått rådet att vara hemma i påsk. Visst kunde vi åkt till en annan sjö och parkerat, men vi vill oftast gå och fika eller gå på restaurang. Det gör vi inte i vår riskgrupp just nu. Vi packade i stället ryggsäcken och trampade iväg i närområdet.

Vårt nya hem skymtar till vänster i bild bakom träden. Denna allé har jag säkert passerat 1000- tals gånger, men aldrig tagit mig tid att gå eller cykla här. Framför mig har jag alla motionsspåren, kan det bli bättre?

Mötesplats vid 3 km, 5 km och 10 km

Här har vi varit och grillat korv med barnbarnen tidigare. Riktigt trevlig plats.

Vindskydd & grillplats

Platser som denna, borde finnas mera av på lämpliga platser. Det lockar till att komma ut.🌭

En Cobbgrill brikett grillar korven

Tidigare fanns ett grillgaller, med tydligen har någon behövt detta. Uppfinnarjocke löser det utan galler.🌭

Vårt nya hus finns i mitten av bilden

I mitten av bilden, där gärdena slutar, bor vi bakom träden om några veckor. Vad gott det blir att flytta ut på landet.





Det går framåt

9 04 2020
Golvet börjar växa fram

I dag har de varit två golvläggare och det märktes direkt. Men så var det helgdagsafton och de gick hem vid lunch. Jag kommer att älska detta golvet, det är så annorlunda, än alla andra träklinkers. Det är min pappas lagårdsvägg från 1958, som tar form i vår nya lada. I mitten mellan fönstren, ska vår vita murspis stå.

Jag önskar er alla våra vänner en riktigt Glad Påsk, trots att orden känns ihåliga och tomma. Alla får inte en glad påsk i år, till er önskar jag att jag hade en uppmuntran. Våra anställda fick ett extra stort påskägg med sig hem idag. Jag skrev i min påskhälsningen till dem, detta är en uppmuntran till er.





Vilket pyssel att lägga klinker

8 04 2020
Vår plattsättare i aktion

Jag har inte sett fackmän på nära håll, när de lägger klinker, idag fick jag gå i den skolan också. Alla dessa ”skruvlock” ovanpå klinkerna, håller alla element på samma nivå. Dessa skruvas fast på de vita pinnarna i bottre kanten av bilden. De vita pinnarna bryts sedan av före fogningen. Även idag blev det mycket uppstarts arbete. Vår plattsättare väntar på att få hjälp i morgon. Det kommer att bli ett magiskt vackert golv, det är jag övertygad om.





I morgon börjar golvläggningen

7 04 2020
En provruta av vårt golv Tribeca Blano

Det kräver sin expert och det är inte enkelt, att lägga ett stort klinkergolv som vårt. Väggen mot söder och väggen mot norr, måste ha lika breda klinker och det måste vara rakt. Det får knappast skilja mer än någon mm. Detta golvet heter Tribeca Blano och i sovrummet heter det Tribeca Aqua och tonar i blått, för att möta de blåvita sängarna. Decora AB i Anderstorp importerar detta från Spanien

För mig var detta golvet kärlek vid första ögonkastet. Det är som väggarna i pappas gamla lagård. Ett stycke vitkalkad vägg och ett stycke där färgen flagnar av. Det kommer att möta och ta upp färgen i våra möbler. Detta golvet har ett cirka två mm genomfärgat ytskikt och har en hög kvalité. Tappar vi en gjutjärnsgryta i golvet, och det skulle bli ett märke har det samma färg i botten av skadan. Den informationen får man inte på nätet. Då är det bara ett pris och KÖP.





Spanien – Aneby på en vecka

6 04 2020
Idag kom golvet till hela vår lada

Ni som löser och följer min blogg, vet att jag beställde golvet i mitten av november. (Matts är alltid ute i god tid) När jag för ett par veckor sedan, påtalade för golvläggarna, att nu kan ni komma och börja med golvet. Nej det finns inte hemma, det finns i Spanien. ”Glöm det”, sa jag som Fälldin sa.

Det finns flyg, båt, buss, taxi, se bara till att det kommer, sa jag. Det går inte! fick jag till svar. ”Allting går till dess att motsatsen är bevisad”, är min devis. Idag kom pallarna med träklinkers direkt från Spanien! Jag känner redan nu, att jag kommer att bli stolt över detta golv. För mig ser det ut som en vitkalkad lagårdsvägg på insidan. På vissa ställen lyser det lite brunt, av stockarna i väggen, där färgen släppt. Den kommer att möta den bruna skinnsoffan. (Kostymsoffa enligt dottern) Vi börjar med golvet i morgon, sa golvläggaren, hoppas han håller ordet. Vad skönt att ha ett garage med ”industriport” att lasta in i.

Mot Anebysjön

Det blev så vackert mot sjön, när den blå boden kom bort. Det går inte låta bli att fota igen. Nu väntar jag på markentrenören.





Kö ut på gatan

5 04 2020
Lennarts Konditori i Eksjö

Under alla år som vi rest sommartid i Sydeuropa, har jag gått till brödbutiken och köpt frukostbröd på morgonen. Rakt in i butiken, pekat ut vad jag vill ha och sedan gått hem. Så när första dagarna i juli kommer, har det ofta varit en lång kö ut på gatan. Nu är det dags att vi åker hem, har jag alltid sagt då.

Idag fick vi uppleva samma sak i Eksjö. Efter att ha hjälpt Niklas familj, med att ställa upp husvagnen på Eksjö Camping, sa jag till Birgitta. ”Nu är jag sugen på en tårta”. Hos Lennarts var det kö ut på gatan. Det visade sig att antalet kunder i butiken, var begränsat till fyra personer samtidigt.

Vi skulle naturligtvis rest någonstans i påsk. Vi stannar hemma. Har ”Stefan” sagt så, då lyder vi. Vi har bestämt oss för att bo där vi bor, vi har det så bra här. I stället tar vi lillbilen och gör utflykter. Om någon månad drygt kanske vi flyttar in.

Ibland blir jag sugen på en tårta

Det talas så mycket om 70 + som Birgitta & jag, trots allt räknas till. Vi jobbar, vi sitter på våra enskilda kontor, utan att möta människor utifrån och vi håller avstånd.. Vi är extremt försiktiga, vi tvättar oss noggrant, vi spritar händerna många gånger om dagen. Vi tror att livet på landet är enklare att leva än i stan.

Det finns inga ord som räcker till, för att skriva om den kris som vi alla upplever just nu. Alla personliga tragedier, saknaden av vänner som lämnar oss, arbetslöshet, ekonomiska bekymmer, listan är hur lång som helst. Ingen vet hur länge det varar, den som säger något annat ljuger, uttryckte någon. Trots all sorg och smärta, föds det positiva händelser i detta. Alla som kan, vill hjälpa till med något. Några kyrkoherdar intervjuades på radio och de sa samma sak. Vi ringer upp våra äldre för att höra hur de mår. Nu måste vi alla bry oss och ta vara på varandra.





Klart för markarbetet

4 04 2020
Idag kunde jag flytta boden

Jag har länge funderat på, var jag skulle ställa boden, när vi gör markarbetet. Jag var tvungen att återigen flytta på virke, för vilken gång i ordningen, vet jag knappt inte, för att få en bra plats till boden.

Garageinfarten får 12 cm betong på infarten, för att klara den tunga husbussen. Golvet i garaget ligger idag 12 cm över markytan, så det krävs inga stora insatser. Bara lite sänkning ute vid gatan. Alla övriga betongytor blir 10 cm tjock betong. Mellan garage och ladan kommer vi att bygga ett ”torg i betong”. En plats att umgås, parkera cykeln och en annorlunda ljussättning.

Mot öster gjuter vi en altan 2 x 2 m, mot söder 6 x 6 m och mot väster 6 x 4 m. Allt detta gör Nova Betong i Mjölby. När det är gjutet, görs ett mönster i betongen. Det mönstret bjuder jag på senare. Detta är etapp 1 av markentreprenaden. Etapp 2 med gräsmatta med mera, gör vi efter sommaren.





De gamla almarna dör

3 04 2020
På andra sidan Framtidsvägen

Som gammal skogsarbetare är jag rovgirig på gamla träd. Det är så roligt och spännande, att gå på dem med motorsågen. Fast i detta fallet tycker till och med jag, att det är synd att Almarna dör i Almsjukan

På gränsen mot Aneby Gårds gärde

Träden som redan sågats ned är längre bort. Jag hoppas att de döda träden tas ned även här. Döda träd är ingen prydnad.

På andra sidan Framtidsvägen

Återigen är jag självisk, fördelen är mindre löv, som kan blåsa in till oss.

Så här slutar det med träden

Då blir det väl flis av detta skulle jag tro