Matts Torebring

Åter en söndagsmorgon och jag vaknar strax innan klockan är åtta, utan minsta lilla sömntablett. Detta finns egentligen inte i min värld. Det finns inte på kartan för mig, ändå händer det igen.

Den rena morgonluften och naturen in på knuten, gör att vi sitter kvar i nästan en timma. Jag som aldrig har ro att sitta still annars, då förstår ni hur njutbart det är. Det är bara vi och naturen.

Här framför oss går två hästar, som betar och håller efter växtligheten. Lägg märke till stenmuren rakt fram i bild. Hit upp gick Anebysjön fram till år 1860. Med andra ord vi bor på sjöbotten.

Rakt fram i bild ligger Aneby Kommuns, enormt stora misslyckade satsning på Ekotopia och miljöutbildning. Idag gäller vård och omsorg. Så synd att inte restaurangen är öppen. Tänk att ha en restaurang inom ett par hundra meter.

Vad trevligt att få vandra i denna grönska.

Det går små och stora kossor båda sidor om vandringsleden

Kanske bara tre hundra meter bort, men vi kände inte till det.

Jag stannade kvar i skogsbrynet och gick inte fram till husen. Många lediga platser finns det.

Nu är vi strax hemma igen. Bara fem km tur o retur enligt skylten. Jag tror dock att det är minst tre km eller ännu mera enkel väg.

Nu börjar hemmakänslan att komma påtagligt. Det är här vårt nya liv just har har börjat. Det kom nästan en tår o ögat av tacksamhet, när vi åt frukost i vårt Greenroom. Tänk vad bra vi fått det efter alla år av hårt arbete.

Vi hade lagt oss för att sova en kväll, när Birgitta säger, ”Det var hemskt vad du luktar rök.” Så är det att grilla ute på riktigt. Nu sedan vi började att använda vår murstensgrill, är det så enkelt att starta upp och sedan bara skrapa av gallret över glöden. Ingen tråkig och kladdig disk och massa pyssel efteråt. Veden doftar så gott när den brinner.

Idag hade jag laddat upp med bara björkved. Det doftar så gott och vi sitter ute. ”Hemma lika bra som husbil”. Vilket trevligt fredagsmys för oss. Nu kunde vi fira att vårt semestervik är över.

Sedan några år tillbaka, är jag bara vice vd på jobbet. Under de sista fyra veckorna, har jag haft det fulla ansvaret för allt igen, när Niklas haft semester. Kommer jag att räcka till, Niklas utvecklar affärssytemet hela tiden. Jag försöker att inte lära mig alla detaljer. Inte en enda fråga, har jag behövt störa Niklas med. Allt har fungerat klockrent.

Men vilket jättebra Team vi varit, som jobbat nu de sista fyra veckorna. Allt har fungerat med bästa beröm åt mitt team. Själv har jag jobbat mest med order, kundtjänst och ekonomi. På bilden ovan är alla ordererkännande, order som jag tagit emot och godkänt, under dessa fyra veckor. Det blev 16,5 cm med ordererkännande på dessa fyra veckor.

Linus & pappa Niklas & mamma Carina, bjöd hem oss alla tre familjerna, till grillfest på söndagseftermiddagen, ute i deras trädgård. Före detta hade Linus tagit med sig pappa till ICA och själv bestämt vad de skulle handla. Av råvarorna hade Linus själv gjort en fantastisk grillbuffé, med grillade hamburgare som han själv grillade, kyckling, bacon, korv, majs, paprika, lök, egna såser och sallad. Mamma & pappa fick i stort sett bara titta på.

Att Linus lagar mat det visste jag, men inte att han lagade mat i dessa proportionerna och dessutom bestämde inköpen. Pappa fick betala och stå för kalaset. ”Du bjuder, jag betala”, sa pappa Niklas. Men hur har du gjort Chilisåsen sa jag till Linus, det är inget konstigt, det är bara att mixa lite.

Vi hann äta middag, bara krypa lite närmare husväggen och under markisen, vi hann duka av bordet. Kusinerna och far & mor hann spela brännboll, spela krocket och kasta med kastspö Sedan öpnade sig himlen, med ett skyfall. 25 mm regn på 20 minuter.

Tack Linus och hela familjen, du imponerade på mig Linus!

Mikael är mästergrillare, så idag överlät jag grillningen till honom. Jag lärde mig idag att det skall vara björkved.

Niklas & Linus hade precis kommit hem från sin första semesterresa.

Alla barnbarnen älskar att bada.

Kusinerna har haft jättekul i badet.

Vilken rolig helg vi haft och att kunna träffas alla igen. Måtte inte smittan komma tillbaka.

Det blev ganska sent på fredagskvällen, innan vår dotter med familj gjorde entré. Hela sju månader sedan vi sågs sista gången. Vi hade så mycket att tala om, inte minst hur de skulle sova i sina nya gästrum.

Det blev mörkt, men inga lampor tändes. Det har regnat så mycket, så vi misstänkte fukt någonstans kanske. Men icke. Det finns en app till hela anläggningen, som du måste ladda ned, sa Mikael.

Mikael hittade inloggningsuppgifter, men det var för låg bredbandskapacitet hos oss, för att ladda ned. Jag åker ut på samhället och hittar en bättre plats att ladda ned på, sa Mikael. Efter en stund var han tillbaka och kunde kontrollera varje enhet in i detalj. Fönster- & utebelysning var avslagen. Sedan lyste det så fint i den mörka kvällen. Varför det slocknat vet vi inte.

Idag körde Mikael flera varv med sin drönare och tog en massa fina kort.

Bara en tomt norr om oss, mellan oss och vita huset, återstår att bygga på.

Efter frukost gick vi till stranden. Där sparkade vi fotboll med barnbarnen och fikade innan vi gick hem igen. Vi hade så roligt att jag glömde ta kort. På vägen hem pratade vi med våra närmsta grannar.

Jag bara såg hur pumphuset borta på betsmarken, nästan stod i brand en kväll. Innan jag hunnit ut utanför dörren var det borta. Så nästa kväll kom det igen och jag sprang ut i leran på min tomt.

Jag älskar den riktiga regnbågen, från Noas tid i Gamla testamentet 1 Mos. 9:13 Den värdsliga bågen med endast sex färger, håller jag mig långt borta i från.

Vi önskar mera sol i sommar, vi längtar efter dig…