Hos oss på Torebrings började Niklas, arbetet med julen för två månader sedan. Idag har vi kommit så långt, att vi kunde provpacka alla Tomtesäckar och Tomtelådor. Oj vilket jobb det är och vilka mängder av prover vi väljer av.
När jag såg alla prover idag på morgonen, tänkte jag, lika mycket i som tidigare år, ingen neddragning i år heller. Nu är samtliga Tomtelådor & Tomtesäckar provpackade. Sedan kommer fotografen om drygt en vecka.
Avresa 14.55 i egna bilar. Spekulationerna pågick på jobbet i ett par veckor, vart tror ni vi skall åka. Rådet fanns med i inbjudan, att ta med oömma kläder, badkläder, fotbollskor. Jag hör någon gissa, vi ska åka till Birgitta & Matts…
Rätt gissat, klockan 15.05 kom en lång rad av bilar och motorcyklar. Någon tyckte, att bland det bästa med denna Kick Off, var att det var så nära hem.
Magnus Eskilssons Catering, skall ha all ära för den goda maten och så mycket mat sedan.
En grupp om åtta personer satt i Greenroom, åtta personer satt inne i vardagsrummet och sju personer satt på västra altan
Före tipspromenaden hade vi demo av kaffebryggning i perkolator. Vilket varmt och gott kaffe, vi kunde njuta av sedan. Helt fantastiskt
Jag tycker själv att jag gjort enkla frågor till tipspromenaden. Som till exempel, vad kostade en BM Viktor 1962 eller en Crecent moped samma år när jag fyllde 15? Det kan ju inte vara svårt för mig att veta.
På gräsplanen nere vid badviken delades vi snabbt in i två lag. Alla födda före 30 juni i ett lag och resterande från 1 juli till 31 december i ett lag. Vi spelade två matcher med brännboll och båda gångerna vann det ”äldre laget”. Med andra ord ett datum i almanackan, betyder inte slut på bäst före datum.
Vilken stil han har Henric, helt imponerande. Ni MÅSTE klicka upp bilden!
Konditori Ågårdens Moccatårta smälter i mun. 23 personer åt tårta för nästan 30.
Prisutdelning först på tipsrundan, 1:a pris ett bestickset värde 1000:-, 2:a pris ett flak Red Bull, 3:e pris en kartong Smoothie. I det vinnande ”äldre laget” i brännboll, fick varje spelare ett flak Coca Cola och det förlorande laget en platta Loka vatten.
Vilken fest vi hade, alla trivdes och berömde mat, aktiviteter och vårt fina hem. Trots att vi var 23 personer, märktes inte minsta trängsel, inte ens med disken, trots att köksön var full med disk när alla gick hem.
I onsdags kväll ösregnade det, elva mm regn på tio minuter. I går 25 grader varmt, lagom solsken och lagom värme. I kväll regnar det igen. Inte en enda gång under byggtiden har vi haft besvärande regn. Ni vet att jag skrivit det tidigare, när Matts behöver vackert väder, så får han det.
Ett tack till våra anställda från familjerna Torebring, alla kom, ingen stannade hemma, trots sjuka barn och andra aktiviteter med mera. I går var vi två lag, i dag är vi ett lag, som jobbar mot samma mål.
Se detta som ett debattinlägg! Bli inte arga på mig, alla ni som åker Plåtis, men jag måste få lufta mina känslor…. Jag förstår inte vad som händer.
Under sista halvåret har det talats om Corona Pandemin, varje dag, i varje nyhetssändning. När man möter andra husbilsägare så talas det i stället om Plåtisar, vart man än kommer. Varför är det så? Vid service på Forsbergs i Hyssna, ges alltid tid till att botanisera bland husbilar och flera för oss, skräckinjagande plåtisar.
Kan du gå ut Birgitta så jag kan gå in? Var kan jag hänga mina kläder? Var ska jag ha våra fina elcyklar? Förvaringsutrymmen? Gasolflaskorna under sängen? Hur ska hustrun komma upp i sängen? Vart tar man vägen om man vaknar på natten? Finns det isolering i framdörrarna? de låter som plåtskrammel? Var har vi stolar och bord? Som vi ser det, kan man bara göra två saker i en Plåtis, köra transporter, eller kanske till och med sova, om det inte är vinter ute. Mer finns det inte plats för.
För samma pengar får man en riktigt trevlig liten husbil, med ganska bra utrymmen, mycket mera praktisk och mycket snyggare. Varför väljer man en Plåtis, i stället för till exempel denna husbilen? Detta förstår jag inte?
Jag vet att vi är bortskämda, med rymden, med fribärande ”data/skriv- & matbord”, underbara stolar, soffa, qweensbed, fyra garderober med hängande kläder, två garderober för liggande, nästan 1000 liter vatten i olika former, en riktig vc som hemma, stort garage med cykelställ, luftfjädring, hydrauliska stödben, samt 100 liter gasoltank. Uppe på detta lika lättkörd som en ”Plåtis”. Vi jobbar mycket än, när vi kopplar av, vill vi inte kompromissa, då vill vi ha det bekvämt.
Vad skönt, nu fick jag skriva av mig lite, jag tycker så synd om alla, som trängs i en transportbil. Lova mig att vara vänner, trots detta debattinlägget.
En granne till oss på 70- 80 talet, fyllde 50 år en långfredag. Han var produktionschef på ett större företag i Aneby, med många anställda. Under natten till långfredagen hade hans anställda, rest upp en stege till garagetaket på familjens villa.
Där hade de monterat upp en toalettstol, med deras chef i gipsfigur i naturlig storlek, kläder, hår, mössa, svarta glasögon sittandes på toa och hålla Tranås Tidning i sina händer. På tidningen första sida, stod det synligt för alla: ”Idag fyller jag 50 år, men det skiter jag i”. Varenda människa boende i kommunen var förbi för att se konstverket. Det blev inte kvar på taket så värst länge. Min granne blev inte glad över tilltaget.
Själv gör jag sällan inlägg på Facebook, jag hinner sällan eller aldrig gratulera andra, ändå får jag en hel lång rad gratulationer. Ni är beundransvärda, som hinner med och orkar. Bli inte besvikna på mig om jag inte hinner, eller kommer ihåg att gratulera tillbaka. Jag tror att jag stängt av kranen, till min egen födelsedag på Facebook, men jag får jättemånga Grattis ändå. Tack så mycket!. Niklas med sonen Linus i spetsen, kom och grattade, då glömde jag fota. Så är det när man har roligt.
Imorgon ska vi fira med hela personalen och då behöver jag vackert väder, när vi är ute. Just nu kom världens åskskur ute.
Vad kul att upptäcka Kinna centrum, det visste jag inte ens om att det fanns. Där finns Marks Kommun, Kyrkan, butiker, café, bank, flera restauranger och stora Hemköp, med allt vad man kan önska.
Intill Hemköp fanns en öppen restaurang. Riktigt gott var det och så skönt att sitta ute i skuggan av träden.
Kinna Stadshotell anar jag att det har skrivits spalt km om. Jag smög runt och kikade in lite. Det kan liknas vid Beirut på insidan, det lilla jag såg. Jag läste på nätet, att det funnits planer på att bygga om och anpassa till äldreomsorgen. Det kommer att kosta stora pengar.
Vilken fin helg vi haft i bussen. Så underbart väder. Tre övernattningar utan kostnader. Jag älskar Gratisparkeringar som denna. Allt vad vi kan önska och lite till. Roligt att lära känna bygden och inte bara åka till Forsbergs eller EP System. Nu kommer det vara roligt att åka tillbaka, hos Hemköp 200 meter bort, finns allt man kan önska.
Bokad tid kl. åtta, men klockan var bara strax efter sju, när vi infann oss hos Forsbergs Fritidscenter i Hyssna. Matts vill alltid vara i god tid till alla möten. Vi beskriver våra bekymmer som vi observerade på Elmia Husbil förra sensommaren och som vi levt med sedan dess.
Ingen golvvärme på gasol och 12 v, men det det löste vi i somras hos Forsbergs i Kalmar. När golvvärmen, som var avprogramerad i ALDE panelen funkade igen, fanns inte ström så det räckte, i så många timmar som cirkulationspumpen gick. PÅ 220 v inga bekymmer på hela vintern, varje dag under 230 dygn, 23,5 grader varmt i bussen, dygnet runt i alla väder.
På gasol och 12 v har inte värmen funkat och strömmen har inte räckt till. Idag konstaterade Forsbergs direkt, att mina bodelsbatterier var bara skrot. Även bilbatteriet har visat svagheter. Där var bara en säkring sönder till laddenheten. Naturligtvis hade jag önskat byta till Litium batterier, men inte just nu, var det inte läge för detta. Dessa batterier hade kostat tre gånger så mycket, som vad detta bytet kostade och de var inte heller så billiga.
Vi vill leta upp alla tänkbara ställen att bara nattparkera på, helst utan dyra ställplatser. Denna resan blev det tre övernattningar utan kostnad, men istället sex mjukglass och två tillfälle med god mat på stan.
Det var lite mosigt och tröttande att köra hem idag i hettan. Så öppnade vi ytterdörren, men OJ vad svalt vi hade hemma. Vi har två fläktar som kyler vårt hem, med kyla från vårt borrhål i berget. Fantastiskt Bra!
Ps. Garantitiden på batterier i husbilen är bara ett år. Våra batterier lade av ett drygt halvår efter garantitidens slut.
Vi vaknar vid sexsnåret på morgonen med solsken ute, som om det vore dags att gå till jobbet. Men icke, huvudet faller tillbaka på kudden och jag sover två timmar till. Fantastiskt!
Det är en bra bit fram på förmiddagen, innan frukosten är avklarad. Men så fridfullt och skönt att sitta i skuggan, helt utan insyn av andra och bara njuta av frukost och all grönska.
Vi ville inte lämna vår plats i dag i denna värmen. Vi har el och vår AC kan jobba på för fullt. Vi skulle kunna rullat bort till Forsbergs i afton, men utanför deras anläggning, är det sjukt mycket trafik en söndagskväll. Vi är kvar i Kinna och avnjuter en tredje övernattning utan kostnad. Helt i vår smak.
När vi cyklade igår och jag trodde att vi kommit vilse, berodde det helt enkelt på att jag inte visste om, att det finns ett Kinna Centrum med handel. Vi var bara ett par hundra meter från vår ställplats när vi vände om och cyklade vilse i timmar. (Det gäller även att ha mobilen i rätt väderstreck).
Platserna Fritsla, Kinna, Skene och Hyssna ligger riktigt nära varandra. Jag kan det inte, men jag känner att det är en Gnosjö anda, även över denna bygden
Vi somnade bredvid täcket, med alla fönster öppna. I sovrummet hade vi nära +28, ingen ström, ingen AC. Någon gång under natten, var jag uppe och stängde fönstren och somnade om igen. På morgonen var det +13 grader ute och ganska svalt inne.
Vi kom i god tid på förmiddagen till Kinna, för att hinna till Skene Järn före stängningsdags. Jag har läst någonstans att detta är en av våra största järnaffärer i Sverige. Först parkerade vi på den förnämliga ställplatsern i Kinna. Gratis parkering, 16 amp el, tanktömning och färskvatten. Detta är mer än vad jag önskar. En stor eloge till Marks Kommun. De vet och förstår, hur en slipsten skall dras.
Vi parkerade här och gav oss iväg på våra cyklar…
Skene Järn har idag cirka 140 anställda, finns på fem orter och har en omsättning på drygt 310 miljoner kr exkl. moms. Trots att 49 000 artiklar samsas på 20 000 kvm lager och 29 000 kvadratmeter försäljningsyta är butiken lätt av överskåda! Det är just fingertoppskänsla för vad kunderna vill ha som har gjort att Skene Järn har blivit ett tillväxtföretag.
Skene Järn AB Järnaffären för allt och alla! Det är nu snart 90 år sedan affären slog upp portarna, i maj 1931. Skene Järn är idag ett överskådligt och inbjudande multivaruhus, långt ifrån det man i vanliga fall förknippar med begreppet ”järnaffär”. Skene Järns historia har präglats av djärva satsningar och en framsynthet som många har tvivlat på, men kritiken har oftast tystnat när resultaten har visat sig.
Skene Järn ingår i BIG-gruppen vilken för närvarande består av 26 medlemsföretag. Tillsammans omsätter de 2,6 miljarder SEK och har 60 lagerplatser och försäljningsenheter i Sverige och Norge. BIG-gruppen är en frivillig fackkedja där branschens bästa företag har samlats till ett konstruktivt samarbete med målet att vara Sveriges ledande fackkedja inom vår bransch.
Vad skönt att gå förbi denna monter. Matts tror att han har byggt färdigt nu. Inget som lockar och drar längre. Jag behöver ingen betongvisp, ingen kap- eller klyvsåg. Jag inhandlade däremot upphängning, till slangar och kablar i nya garagen.
Det sägs om familjen Torebring, ”Har de inget att göra, fikar de”. Ett gammalt hus, ett fint hantverk i bageriet och utsökta bakverk i diskarna. Vi gick runt huset och satte oss under de stora äppelträden. Hon måste räknat fel, 120:- för detta vrålfikat. Strax intill satt en trevlig Göteorgsfamilj som spontant började prata. Vi samtalade om det mesta, i mer än en halvtimma. Trevligt!
Cykelvägen ned till Skene Järn är raka spåret och cirka 4 km. Efter detta cyklade vi vidare för nya upptäcktsfärder. Inget konstigt alls, Matts råkar, trodde han. Vi började cykla tillbaka hem igen.
Cykelbanorna följer inte alltid stora kända vägen, utan kan vika av både hit och dit. Jag vet inte vad som hände, plötsligt visste vi inte var vi var. Det är idag på samma sätt som för 50 år sedan, när jag satt bakom ratten i en tradare, vad heter gatan jag är på, det finns absolut INGA GATUNAMN!
Till slut blev det mobilen, tillsammans med det sunda förnuftet, som gjorde att vi hittade hem till slut. ”Då hade vi varit ute och cyklat i fyra timmar”, inkl. Skene Järn och fika. Jag fattar ingenting, man ska inte kunna cykla fel i en liten by på landet. Till detta skall läggas solens hetta, kanske fick vi värmeslag?
Oftast hittar jag platser som många andra inte ser. Idag gick parkeringen enkelt. Vi har så smidig bil när det blir trångt. Här parkerar vi utan kostnad, precis som jag vill ha det.
Jag har inte sprungit på mjukglass i sommar. Nu fick jag mitt lystmäte mättat. I bakgrunden Restaurang Bryggan.
Ps. Idag kändes det roligt att åka husbuss igen. Matts har nog hunnit vila upp sig efter två års byggande och flyttningar och mår bra igen!
Vi åkte Bürstner 532 och detta var vår första Europa resa. På vårkanten hade vi vår vana trogen varit i Sälen och åkt skidor, tillsammans med dotter & familj. Matts har oftast tokbråttom och fyllde naturligtvis vatten i dieseltanken före maten på kvällen. Detta öde fick vi kämpa med i många resor sedan. Först bärgare och sedan många stopp för att tömma dieselfiltret på vatten.
Den sista gången lampan för vatten i bränslet tändes, var vi på hemväg från Italien. Vi svängde av vid Wörgl. Ganska snabbt kom vi till byn Itter. Jag fick se en bilverkstad, stannade och gick in… ”A light is on that I have water in the dieselfilter, can you help me”? De släppte allt och fixade rent i filtret.
Några hundra meter därifrån hittade vi Campingen Itter. Vi som inte var så världsvana då, hade aldrig sett något liknande. Vilket mottagande, vilken lyx, vilken restaurang, vilka servicehus, helt fantastiskt. Vi återvände ett par år senare och möter ett leende i receptionen som frågar.. ”The same wife… Birgitta Torebring?”
Från byn Itter är det bara någon mil in till Kitzbühel. Några år senare (2007) bokade vi hotell i Itter för att åka skidor i området. När vi kommer till hotellet, blir vi överrumplade av all vänlighet. ”You are so welcome to my hotel”. En kram hängde i luften.
Vi älskar Österrike och befolkningen där, vi har bara mött dessa goa människor överallt. Vi har även vandrat uppe på över 2000 meters höjd på sommaren. Att vi inte återvänt till det land vi älskar, beror på att det infördes försämrade regler för lite tyngre husbilar.
Matts Torebring 