
Tack alla nära och kära, släkt, vänner runt omkring mig och ute i cyberrymden. Tack för alla era hälsningar, besök och krya på dig, som har kommit till mig. Jag har bara inte orkat att svara. Jag skall försöka ge en kort tillbaka blick, fast det är inte enkelt att skriva just nu.
I torsdags kväll hade jag relativt mycket frossa i kroppen.Jag drack en hel liter med fruktjuice och sov ganska bra under natten. Jag vaknade och kände mig pigg. Vi kan nog åka ut med husbilen i eftermiddag, sa jag till min kära Birgitta. Fem minuter senare så frossades jag, så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Sedan är allt borta ur mitt medvetande.
Birgitta hittade mig sittande på toalettstolen i vårt badrum. Hon fick ingen kontakt med mig, Hon ringde Niklas som kom direkt. Niklas ringde ambulans, som kom inom 20 minuter. Under tiden stod de kvar och stöttade mig så jag satt kvar upprätt.
Att få upp en tung person som mig, upp på en bår tog tid. Att bara få upp 100 kg stående och sen till en bår var inte enkelt. Själv vet jag inget om. Jag vaknade till några sekunder i ambulansen och hörde blåljusen. Birgitta kom efter i lillbilen, men fick släppa, på grund av den höga hastigheten. Mitt blodtryck var uppe och toppade 240, dubbelt av mitt normala.
Inne på akuten nöttes jag av de mest fantastiska läkarna, sjuksköterskorna och undersjuksköterskor. När de såg vem jag var, började de fråga om hur livet är på Torebrings. Efter knappt att par timmar fick jag komma upp till rummet
Jag har fått någon form av blodförgiftning, detta i samband med vävnadsprov på prostatan förra veckan. Jag har inte Convid.
Jag har fått möta de mest vänliga, fantastiska människor som finns, både på akuten och inte minst upp på Urologmottagningen. Helt Otroligt! Det finns två stora uppsatta tavlor, som tidigare patienter skrivit lovord på utan like. ”Finns det änglar, då bor de här inne”. ”Nu vet jag att änglarna finns”

Provtagningarna har varit oändliga. Dessutom tar det oftast en halv timma att hitta mina blodkärl. I går fick sjukhuslabbet rycka in till slut. I början tog de blodprov var annan timma. Jag har fått sju liter dropp och massor av intravenös antibiotika. Jag har legat med syrgas till i går. Nu är blodtryck och temp nere på normal nivå, efter en berg och dalbane rusning. Tänk om någon berättat detta för mig, https://sverigesradio.se/artikel/4612995
Jag har först i går, orkat ta mig till toa, för att borsta tänderna själv och tvätta av mig det värsta. I går gick jag två hundra meter med rullator. Alla sa att jag var den gamla Matts igen.
Jag är rädd att det kommer att ta tid. Läkarna är inte nöja med provsvaren än. Nu måste det få ta tid, så jag blir bra. Jag har inget annat val.
Förlåt att jag inte orkat svara på alla inlägg på bloggen, jag har inte orkat att öppna datorn ens.
Jag önskar er alla en bra vecka. Kram Matts
















