Den sista Ölandshästen avlivades av en veterinär och sedan skickades skelettet till en konservator.
Vi som varit sommarölänningar sedan mitten av 70- talet, varför har vi inte varit här tidigare? Jag önskade köpa en historiebok, om alla händelser, men det finns inte att köpa. Läs mera om vår historia här!
När våra husbilsgrannar, här på Drottning Ödas Ställplats i Össby, en mil norr om Ottenby, Öland, kom hem med ett äggpaket, efter en kort stunds promenad, blev jag fundersam och skulle gå en runda, var finns det en butik? Jag behövde inte gå många meter för att upptäcka.
Vid vägen står en gammal kärra fylld med godsaker, från den egna gården någonstans. I stora lådan längst till vänster ligger ett tio- tal på påsar med härlig Early Puritan färskpotatis, i nästa låda ligger 6-pack med nyvärpta ägg och bild på hönorna som värpt dem. Sedan finns det lök, mera grönsaker och blommor.
Vi köpte de sötaste Öländska jordgubbar, för 35:- litern som vi ätit i år, ett paket ägg, lök, potatis och två stora tomatplantor, 20:- styck, till vårt nybyggda greenroom hemma. Detta var ett busroligt sätt att handla och betala med switch. Jag älskar den ärliga människan och hoppas på fler initiativ som detta.
Efter detta har vi varit ”kulturella” idag, men det återkommer jag till i morgon. Jag brukar vilja skriva i realtid, men inte idag.
Vi lämnade Ställplats Nabbelund på morgonen. (De ville klippa gräset där vi stod?!) Vi tömde tankarna i Böda Hamn, som nu var helt fullsatt med husbilar. Jag har läst om Lindby Ställplats på nätet, en mil söder om Borgholm, sa Birgitta. Vi styrde dit. Två stora gärden med klippt gräs, det var allt. En parkerad husbil, men plats för hundratalet. När vi fikat åkte vi vidare. Till och med jag fick cellskräck.
Vi styrde ned till Bläsinge Hamn. Där var alla människor söder om Borgholm och badade, samt hade sina husbilar med sig. Vi kom undan med blotta förskräckelsen. Inte en enda mm Corona respekt, hu så hemskt.
Nästa ställplats på Ställplattsappen, blev Drottning Ödas Ställplats. Vips var vi framme, endast tio meter från stora vägen. Det kändes verkligen kungligt att få parkera här. Tjugo platser utan el och åtta platser med el. Superfint servicehus för de som önskar, samt två ”Hotellrum” i huset på bild.
Vi åker kungligt och då vill vi bo kungligt också. Det kostade på i värmen. Nu njuter vi igen i fulla mått.
Vi cyklade till Lyckesand idag, för att minnas tillbaka alla de gånger som vi var här, under hela 80- 90- talet. Löttorps Campings bad kunde vi inte jämföra med detta.
Förbud mot att parkera husbil, husvagn samt att övernatta, står det på flera stora skyltar. Trots detta räknade jag in närmare tjugo husbilar i eftermiddag. Av dessa har ett femton- tal övernattat trots förbud. Fler än tio av dessa, var tyska fordon.
Sedan vi köpte husbil 1999, har vi också övernattat här flera gånger. När så förbudsskyltarna kom upp, slutade vi att nattparkera här. Förr om åren kunde det nog vara dubbelt så många bilar som idag.
Brownie, (brun ”Schabrador”) min trognaste vän någonsin. Kom till familjen för första gången en kväll, med våra barn till Löttortps Camping. Nästa dag tog hon sina första steg i skogen just här. Vilket minne, vad lycklig hon var.
Här har vi tillbringat dagar, veckor, månader genom åren. Några få enstaka gånger har vi kommit tillbaka hit sedan 1999. Ölandssomrarna tog slut när vi köpte husbil.
Sol- & vindskyddet var riktigt bra. Jag låg och somnade till en kort stund. För att kunna doppa sig eller simma, får man nästan gå ett hundratal meter ut från stranden. En helt fantastisk sandbotten och kristallklart vatten, som var riktigt njutbart tempererat idag.
Det enda tråkiga, så har det alltid varit, är alla dessa äldre gubbar som står uppe på sanddynerna och spanar, många med kikare. Ett stycke av stranden har det alltid varit, helt naturligt bara, valfri textil eller helt utan. Så underbart skönt att bada, utan att byta blöta badkläder i lös sand.
Gamla Grankullavikvägen har vi aldrig cyklat förr. Vi var rädda för punktering i det grova gruset, men det gick bra. Bättre än att cykla väg 136 i mycket trafik. Vilken fin skog vi cyklade igenom. Halva sträckan var den mest fantastiska cykelbanan.
Jag råkade vakna fyra- fem minuter före solens uppgång idag. Jag satte mig framme i cockpit, för att se dramatiken. På mindre än fyra minuter är allt över. Bilderna är tagna på vår plats på Kårehamns Ställplats, Öland. Detta har skett i många tusentals år varje morgon. Det var kul att se det idag.
Jag hade inte tänkt att göra något inlägg idag. Men eftersom säkert få av er var uppe och såg detta idag, delar jag det med er. Allt gott från Birgitta & Matts! Ha en underbar helg. Ta inte avstånd från varandra, håll bara avståndet på marken!
Jag får frågan ibland på våra styrelsemöten, ”hur länge tänker du jobba Matts?”. Jag skulle vilja ha lite lediga fredagseftermiddagar till att börja med, brukar jag svara. Idag tog jag en sådan, vi har ju semester.
Här satt jag en timma eller två, fast vänd mot sjön Sommen och bara njöt av vatten och solskenet. Visst ser jag fortfarande pigg ut? Tar inte en enda medicin. Kanske skulle jag klara av ett byggprojekt till? den som lever får se.
Vi passade på och tog en ”After Work” i restaurangen. Det blåste så dant, att de fulla vattenglasen, var nära att blåsa av brickan. Här uppe på soldäck, en trappa upp, var det dock ganska behagligt trots allt. Jag åt en speciellt sammansatt hamburgare av entrecote på 180 gr. Min pigga 71- åriga hustru, Birgitta, som inte heller äter någon medicin, åt en Sommen aborre tallrik.
Ps. Nu är platserna omplacerade på ställplatsen. Nu är de fem platserna rymliga, trevliga och mycket bättre utrymme. Detta är en av de få ställplatser, som vi ofta och gärna återvänder till.
Idag ville flera av personalen ha ledigt. Familjen har jobbat tillsammans med halva styrkan av personalen. Efter detta ville vi göra något trevligt. Vi valde att åka till Ydregården. I morgon väntar sista stora byggstädningen.
Jag hade räknat med att kunna sitta ute i trädgården och äta, men tyvärr lite kyligt i längden. Vi gick in och bänkade oss i det gamla huset. Jag har skrivit om Ydregården en gång tidigare, men vi har inte ätit mat här tidigare.
Kent Lindgren överraskade oss med en riktigt god Fläskschnitzel.
Här har vi bott ett par nätter tidigare. Tystare kan man knappast få.
Många av oss som är 70+ har isolerat sig, under större delen av detta året. Birgitta & jag, har gått till jobbet varje dag, vi har haft lite social distansering, men levt nästan som vanligt. Vi har hållit lite avstånd, till alla dem som reser i jobbet hos oss. Jag har lett vårt bygge och samma där, jag har ”armbågat” mig fram. Vi har gått till kyrkan de flesta söndagar, men har suttit glest i bänkarna.
Idag lämnade vi inhägnaden på jobbet, vi ville se lite av naturen utanför stängslet. Vi tänkte åka till Gränna, men hejdade oss på halva vägen, vi stannade i Vireda, på Wiredaholms Golf Konferens & Restaurang. Detta kan vi verkligen rekommendera! En riktigt god söndagsbuffe för 240:- för två personer, inkl. dryck & kaffe.
Efter detta upptäckte vi Gröna Lund i Vireda, vilket vi får ta en annan söndag. Sedan körde vi till Sveriges minsta Café i Linderås. Det skall vi också återvända till.
Vi återvände till den plats där vi lärde oss simma, både Birgitta & jag, Badplatsen vid sjön Sölgen, Sunhultsbrunn. Jag har mig veterligen inte varit nere här, sedan jag lämnade Marbäcks Socken 1957. Idag, 64 år senare, mitten på maj 2020, var det minsann inget badväder.
När man kommer till en ställplats som denna, blir man bara glad, 16 A el, vatten och gråvatten tömning och ganska nära till byn. Kostnad per natt 0:- En stor heder till Marks kommun. Berömvärt! Man vill verkligen komma tillbaka och gynna handeln här.
Vi hade bokat tid hos Forsbergs i Hyssna, sedan tidigt i vintras för fukttest, samt första lilla garantifelet på två år. (En jalusi i taket som bara stängde till bara 90 %. Samtidigt bytte vi vattenfilter och uppgraderade GPS.
Klart att vi gick runt och studerade alla bilarna i hallarna, samt avskräcktes av de flesta planlösningarna. Vi har fyra garderober för hängande kläder, de flesta bilarna har ingen sådan. Concorde Carver är en segrare, över planlösningen i vår bil. Här möts vi av ett helt nytt resande. Verkligen som att börja att tänka om.
Jag förstår helt enkelt inte, bilar som kostar runt två miljoner, men inte har en enda garderob för hängande kläder. Vi har jackor, västar, klänningar och till och med en kostym med oss. Det kan vi väl inte stuva in i ett skåp?
Skulle vi någon gång i framtiden förändra resandet radikalt, då finns nog bara Concorde Carver för oss. Två databord i cockpit, runt om sittgruppen, rymden i bilen, Köket med stort K, hyllor för allt mellan himmel och jord.
Detta är en plats som vi älskar, om det inte är alldeles för trångt.
Varmt och gott i den inglasade verandan på Restaurang Bryggan, Ulricehamn och alltid lika goda räksmörgåsar, på en 40 cm stor tallrik. Man måste var grymt hungrig för att klara av detta. Det var på gränsen för mig att jag orkade äta upp hela.
Nu undrar ni säkert, var detta ett ”Kosläpp” efter 210 dygn på samma plats? Nej det var det inte. Några veckor till, tar bygget den mesta energin, men visst var det roligt att ta med Birgitta på en tur. Ha en god helg vänner!
Jag var sugen på att åka till fiket i ”Västa” och ”Västakrogen” (Väderstad). Vi utsätter oss dock inte för onödiga risker i dessa tider. I stället valde vi att minnas, 9 år av min uppväxt i Björnaryd, Lommaryd. En gång om året, återvänder jag oftast till hembygden. Idag hade vi med en fikakorg, fylld med pariserbullar, goda tunnbrödsrullar, fyllda med lakeräkor och ägg.
(Förlåt, jag vet att jag skrivit om den granen flera gånger tidigare)
Under alla mina nio år i Björnaryd, rundade jag ofta denna gigantiska gran med pappas traktor. Vad tyst det var nu, inte minsta lilla ljud. Fantastiskt att uppleva denna totala tystnad.
Ett totalt ogenomträngligt grenverk på den gamla granen. Granen står på mycket bördig mark, nedanför ett berg. Skogen runt omkring som avverkats törs jag säga, var bland de längsta träd man kan hitta.
All skog som stod nära och skyddade jättegranen, har avverkats under senare år. Troligtvis har solen bränt på de gamla grenarna på södersidan och de har vissnat till en del.
Matts Torebring 