Som säkert de flesta av er har sett, så skriver jag på My Story i bokform. Jag har passerat 400 sidor nu och där satte jag stopp. Jag hade kunnat lägga till betydligt mera, men det skall vara lättläst också. Vi fick göra tre inbindningar på grund av så många blad, bara så vi kan läsa smidigt. Nu har jag faktiskt kommit så långt med min bok, att vi (Birgitta & jag) har korrekturläst 1/3 redan. Vid sidan av detta jobbar jag med omslaget och allt vad det innebär. På bilden är det bara ett utkast än så länge.
Vi planerar att åka till Jämtland i sommar på vår semester. Lite sent kom vi på, att om vi skall vistas ute i naturen på vandringsleder och så vidare, är det bäst att ta en TBE spruta. Sagt och gjort, i går fick vi den första sprutan på Gotahälsan. Vårdcentralen ger den inte nu i Corona tider. Den första sprutan ger inget skydd alls, däremot efter den andra har vi 40% skydd. Vi hinner att få en spruta till innan vi åker och den tredje sprutan efter fem månader, sedan får vi vänta tre år på den sista.
Jag gissade att Norrland var invaderat av fästingar, men se på kartan så fel jag hade. Tänk om det funnes vaccin mot vattenloppor också. Efter bad i sjön Rätarn förra resan dit upp, fick vi en inorm och ihållande klåda i veckor efter detta dopp.
Vi mer eller mindre avslutade vår Finland/ Norra Sverige semesterresa för två år sedan i Jämtland. Redan då sa vi, det kan inte vara fel att komma tillbaka hit. Idag kom det magasin jag skickat efter.
Restaurang Timmerflottarens Ställplats.
Vilken ställplats, vilken restaurang, som jag har längtat tillbaka hit. Vi kom hit av bara slumpen, vi skulle stanna en natt, vi stannade en hel vecka. Härifrån till Vemdalen är det bara fyra mil. Vi kan vandra i fjället, det finns en massa utflyktsmål. Vemdalen har fördel hos mig, det enda jag är rädd för är vattenloppor i sjön Rätarn.
Restaurang Tullhuset Hönö
Fotö och Hönö var också en upplevelse, när vi kom dit för ett par år sedan. Rädslan för trängsel, mycket människor och pandemin ger Vemdalen pluspoäng. Dela gärna erfarenheter med oss om ni har.
Detta är för oss ett av de första och bästa vårtecknen, äta en god pizza på Pirkro i Gränna. Det var inte kallt heller, att sitta ute på terassen mot badstranden. Birgitta är inte lika förtjust i att äta pizza som jag är. Denna gillade vi båda. Halva var inbakad och resterande var mest parmaskinka och ost
Banantårta Haglunds Konditori Gränna
Kaffe på maten ingick, men vi valde att ta det på Haglunds Konditori. När jag fick se min favorit, Banantårta, sa Birgitta. Du älskar ju dessa, köp och ta med hem. Med andra ord blev det två noll till mig, jag fick två av mina favoriter idag.
Vi diskuterade på vägen hem, kommer vi att sova på Rastplats Gyllene Uttern i fortsättningen? Ja det är klart vi gör om vi inte är ensamma, sa jag, Birgitta var tveksam. Vår buss är inte så enkelt att bryta sig in i. Inga framdörrar och när trappan är indragen, är det högt att ta sig in genom den enda och kraftiga dörren.
Här är vi uppe och går den långa stadsmuren runt Dubrovnik, på vår resa till Kroatien för tio- talet år stan. På ena sidan högt över det Adriatiska havet och på andra sidan hel stad med boende, affärer, skolor och butiker.
Den imponerande stadsmuren
Det tar en till två timmar att gå runt stan, beroende på hur mycket man stannar på vägen.
Nevio Camping
Här har en familj på fem generationer utnyttjat tekniskt impediment mark och byggt en fullständigt otrolig camping. Jag skämdes nästan för att gå in i servicehuset med skorna på.
En av många husbilsplatser
Vem mer skulle ge sig på att bygga detta enorma konstverk, på sluttningen ned mot havet?
Vägen ned till havet
Lite uppför hem från havet, men vad gör det?
Utemöbler till restaurangen
Den som inte blir hungrig på mat här, eller sugen på att åka hit, kan inte vara frisk. Blir du inte hungrig här, finns ett stor varuhus, som familjen drev när vi var där, bara ett par hundra meter bort. Nu är jag på sidan 230 i min bok på mitt livs resa.
Öland har levererat denna påskhelgen och Öland har levt upp till sin slogan, Solen & Vindarnas Ö. Vi behöver inte känna att vi varit tärande på naturen. Solen har levererat energi i solcellerna på taket till bussen och vinden kraft till värme i bussen. Vi har inte slitit mycket på skosulorna och stegräknaren har inte gått över målet, inte en enda dag i påskhelgen. Det har känts som minusgrader ute (SMHI) Vilken plats vi haft ut längst ut på hamnpiren i Kårehamn och solsken varje dag. Vi säger ett Stort Tack till vår excellente Hamnkapten Stefan för denna helgen och på återseende.
Nu åker vi hem och jobbar men SMHI lovar inte bästa vädret på vägen hem. Lätt regn och sedan minusgrader fram på förmiddagen. Regn & minus grader samtidigt, är det otäckaste man kan råka ut för. Då stannar vi om det känns halt.
Det blåste och dånade före midnatt, när vattnet slog mot stenmuren utanför oss. När vi åt frukost var det inte så stora vågor längre. Sedan har det lugnat ned sig mer och mer. Vi gick ut för att gå, men den blev bara någon km. Det kändes som -3. (SMHI)
Birgittas påskbuffé
Hemlagad Janson, omelett, ägg, sill, köttbullar, prinskorv och gravad lax, smakade jättegott. Vi har havet framför oss.
Havet stilla och blankt igen
Nu är havet stilla och blankt igen. Alla husbilar står också stilla. Vem vill byta ut en ställplats som denna?
Jag är pensionärer, men vill inte vara en av dem, sa Janne Josefsson i svt. Det är samma med oss, vi/ jag jobbar sedan nio år och stortrivs med detta. Problemet är bara att de riktiga pensionärerna, åkte säkert till Öland för en vecka sedan. När vi rullade in på ön var det tomt och öde, förutom alla personbilar med kylskåp på släpkärran, på väg till stugan. De är redan här pensionärerna och det är säkert fullsatt. Så tänkte vi…
Men se vilka fina pensionärer vi har idag. De har lämnat sista hörnplatsen längst ut mot havet till Birgitta & Matts.
Lite senare på kvällenLångfredags morgon
Jag vaknade runt midnatt och frös lite. Visst blir man orolig i dessa tider, efter att ha sett insidan av IVA vården på Aktuellt på kvällen innan. Tänk om jag är sjuk, tjugo fem mil från hemma? Jag gick upp och kollade värmen i bussen. Den visade +21, jag är van vid +23- +24 grader hemma. Ute var det + 2 och pannan stod på 2 kw. Där går gränsen för bara el. Jag startade gasolen också, vips var det varmt och jag somnade gott igen.
Frånsett hur vi har det hemma, vaknar vi verkligen upp på en njutbar plats. Vi letar alltid efter hörnplatsen. Nu fick vi den igen.
Flera av er misströstar kanske nu, minus sju grader idag, det var inte det som vi hoppats på på. Nu vill vi har vår, sol och vaccin till alla. Den 11 mars 1958 var det – 28 grader, när pappa med familj och djur flyttade från Marbäck till Lommaryd. Hur klarade vi detta med traktor utan hytt med värme.Bilden nedan är precis 10 år tillbaka i tiden.
Den 18 mars 2011
Så här skrev jag den 18 mars 2011 på min blogg….Döm om min förvåning när jag gläntade på rullgardinen denna fredag morgon. Mer än 30 cm ny blötsnö hade kommit under natten. Snabbt rensades garageinfarten med snöslungan. När vi backade ut vår lillbil i den oplogade gatan kom vi inte ur fläcken, så mycket snö hade vräkt ned. Åka till Böda Hamn på Öland, som vi pratat om, är nog inte att tänka på. Så blev det mildväder under dagen och gator och vägar blev ganska rena. Vi gav oss iväg vid femtiden…
PS. På den tiden var Kabe en bra husbil att äga och vi kunde lita på att allt fungerade. Helt annat blev det senare. Men för oss var detta fel bil ändå, jag får mardrömmar av att bara tänka på långbäddar. Toaletten längst bak var bra, men folien släppte lite överallt utvändigt. Typiskt!
Söndag morgon i Böda Hamn samma helg
I år väntar vi på vaccin. Om vi får vaccinet kanske dotter med familj kommer hem i påsk. Då får Herden med glädje stå kvar i värmen. Om de inte kommer hem måste vi ut och övningsköra något. De mesta platser är mot fullbelagda.
Restaurang Bergeri på en bergsklippaMatts bara tittar inte röraDet räcker med en
Jag gräver i minnet, bland fotografier som aldrig blivit insatta för att komma framåt i min bok. Jag har tävlat om det mesta som går att tävla om och här kvalificerade jag mig och två personer till i företaget i slutet av 90- talet. Jag hade sålt mest kaffemaskiner av det märket. Vi mellanlandade i Schweiz, sedan Nice och till sist ett oförglömligt besök i Monaco.
Matts Torebring 