10 cm genomblöt snö mötte mitt öga, när jag lättade på sovrumsgardinen på morgonen. Vi hade planerat att åka husbil idag. Vadå, tänkte jag, ge nu inte upp Matts, du har kört långtradare i alla väder, fega inte ur nu, som att du vore till åren kommen. Vi hade detta väglaget hela resan till Jokkmokk, i en framhjulsdriven Kabe utan dubbade vinterdäck. Klart att vi åker.
Några timmar senare.
Vi hade planerat att åka till Eksjö i helgen. Så satt jag och räknade på kostnaden, för diesel och ställplats under lunchrasten, det blev bara 340 kr dyrare att åka till Vadstena. Självklart skall ni åka till Vadstena. sa alla vid lunchbordet och då gjorde vi det. Så torra fina väger i Östergötland och inga spår av snö.
I samma stund som Niklas kom in på mitt kontor och ställde frågan:” När kommer din bok?” Så ringde min telefon. Samtalet kom från en lastbil strax utanför byn. ”Jag har 2 pallar trycksaker till dig,” sa chauffören. Det kom nästan glädjetårar när jag skar av plastbanden runt pallen. ”Törs jag öppna kartongerna?” …
Svårt att beskriva boken på ett foto
Jag gick till Niklas, som är en trycksaks controller. ”Wooow vad bra, detta är proffskvalité,” sa han. Jag hade svårt att hålla glädjetårarna tillbaka igen. Boken är rikt illustrerad med färgbilder, för att en bild säger mer än tusen ord. Nu måste ni läsa den, det är en helt unik resa jag gjort tillsammans med min familj. Boken har någonting att ge till precis alla. Boken är tung som en tegelsten, välkomna att beställa den!
Vi satt idag och jobbade med layout inför julen 2022. Jag letade efter bilder och inspiration i min dator, från vår resa till Jokkmokks Marknad för sju år sedan. Då började jag fundera på allvar: ”Var vi rätt vaccinerade då?”
På väg till Jokkmokk för 7 år sedan
Total snöstorm, ishalka hela vägen, bilen gled i sidled på nya bron i Sundsvall, när det blåste 18 s/m. 2 djupa spår i vägen från Boden och uppåt. Som om det inte var nog med detta. Vi åkte ”Kabe 910 med framhjulsdrift och med odubbade vinterdäck.” Nästan omöjligt att komma igång på plan mark på en parkeringsplats.
Vi hade frågat däckhandlare i byn om vi måste lägga på dubbdäck? ”I Norrland kör ingen med dubbdäck” fick jag till svar. Sanningen visade sig vara tvärtom.
På väg hem från Jokkmokk för 7 år sedan
Hemvägen gick betydligt bättre, det borde vara lite nedför hela vägen hem. Inga olyckor eller incidenter på hela resan och vi kom lyckligt hem igen. Jag frågar mig än idag, har jag blivit 7 år äldre, förståndigare och mera försiktig? Kanske lite mera ängslig istället?
Nu är vi hemma igen, Herden står ren och fin i sitt garage, tankarna i bilen är tömda, men vi själva har upprymda tankar efter en fantastiskt trevlig helg. Det var så gott att komma iväg redan onsdag lunch och vi fick tre hela dagar att rumstera om i Vadstena. Visst hade vi oväder, men så skönt att ha 23 grader varmt inne och bara se ovädret, när jag tittade upp över en bok. Detta måste vi göra om!
2 nyinköpta kuddar som ett minne från denna resan.
Jag har skrivit om det innan, gågatan har så fina affärer. Jag vet att några ur kungafamiljen köper kläder i en av butikerna här på gågatan, på grund av att de har så fina kläder i så bra kvalité. Själva hittade vi ett par passande kuddar uppsydda av små bitar av äkta skinn. Det får vara som ett minne från denna helgen, i går på dagen ett år efter min canceroperation.
”Varför har ni inga kuddar i soffan?” sa barnen under julfirandet. (Vi har aldrig gillat mängder av kuddar i soffan) Nu har vi alla fall 2 stycken inköpta på butiken Kopp & Kanna i Vadstena.
Så här såg det ut igår, farligt att bara gå nära sjön.
Det gick inte ens att samtala med någon här i går, allt var ett enda kraftigt dån. Dessutom var gångbanan förenad med livsfara att gå på. Vattnet kom som en dimma och frös till is.
Idag ligger sjön stilla och mängder av is har flutit i land.
Mängder av is har drivit i land. Utanför isranden låg ett stort antal svanar på förmiddagen, jag försökte räkna dem och kom till 35- 40 stycken.
Denna dagen kunde inte börjat bättre.
Efter förra nattens nästan skräckinjagande dån av stormvindarna ute, sov vi riktigt gott hela natten. Vi vaknade som vanligt kvart över 5, redo att gå till jobbet. I stället bryggde jag var sin kopp kaffe, bredde två Ostdaler var, med min älskade ädelost på. Sedan somnade vi på detta och sov till kl 8.50. Det har vi inte gjort på många, många, många år. Helt otroligt!
Så mysig och trevlig stad
En riktigt trevlig gågata med många möjligheter till den bästa shopping, fika eller äta mat. Här lever julen fortfarande kvar.
Jättestora arbeten har lagts ned på gågatan
Vilken glädje för alla som åker fram på hjul, och alla vi andra också, så fantastiskt fint gjort med denna stenläggning och planteringar.
Dagens rätt, Entrecote och klyftpotatis
Så många gånger som vi gästat Vadstena, men aldrig varit inne och ätit mat på Restaurang Wasa. Ingen lyxig miljö men ändå prisvärt. Dagens rätt, Entrecote och klyftpotatis 100 kr. inkl. kaffe och kaka.
Minst en vecka innan, har vi följt väderleksrapporterna och hur vädret skulle vara i Vadstena denna veckan. Visst blåste det ganska kraftigt när vi kom till Vadstena i går på onsdagseftermiddagen men inget onormalt. Under kvällen tilltog blåsten och enligt SMHI nådde den stormstyrka. Denna ihållande blåst på gränsen till storm skall pågå även under fredagen. På lördag skall det vara lugnt igen.
Vi står parkerade på ställplatsen i Vadstena, ett 10 tal meter från sjökanten och med fören mot stormen. Vi känner inte minsta gungning inne i bussen. Att försöka sova var inte lätt i dånet av stormen. Strax efter midnatt tog jag en ficklampa i handen och försökte att komma ut. Jag måste se, så det inte kommer några båtar från luften på oss. Jag fick ta hela min kroppstyngd mot dörren för att få upp den i motvinden.
När jag kom ut var det snöblandat regn ute och bussen såg ut som en iglo. Någon fara för att en båt skulle välta över oss, fanns inte i den nordvästliga vinden. Vi somnar fram på småtimmarna. Det första vi hör på radion är att det är kaos ute på vägarna. På väg 206 utanför Vadstena är det många avåkningar. Stopp på väg 50 samt även på E4.
Vi måste gå och betala ställplatsavgiften, men klarar vi det? Vi fortsatte över bron in till Slottet. Där vi fick vi ta spjärn för att inte fara i vattnet. Med berått mod kom vi fram till Gamla Konditoriet, för att få ett efterlängtat förmiddagsfika. Vi hade tänkt äta ute, men det blev inställt i eftermiddag. Jag har funderat, men ett liknande stormoväder har jag aldrig varit med om. Ställ upp ljudet på din dator så du får höra hur hemskt det låter.
Birgitta och jag har skrivit in i vår iCal på jobbet, att vi skall ta ledigt och åka på bussresa på onsdag eftermiddag till Vadstena. Men hur kommer det att att gå med detta?
Arkivbild sedan i somras.
Jag fyllde full tank med vatten, jag lastade in några par kalsonger, jag laddar cykelbatterierna och sedan fanns allt annat utom maten i kylen. Sedan gick jag tillbaka ut till bussen, för att se om jag behöver tanka innan vi åker. Jag slog på tändningen, Inte det minsta lilla liv i panelen, inte en enda lampa lyser och inte ett liv i startmotorn.
Ni som följer och läser min blogg minns kanske, att samma sak hände i somras när vi skulle resa på semester. Den gången tvingades vi byta till ett nytt startbatteri, kan det vara dags igen? Bara ett halvår senare? Skeppsbron kunde inte hjälpa mig på telefon i kväll, men rekommenderade att ta bort batteripolerna. Det är så trångt så jag vågar inte ge mig på det.
Jag tittar på flaggorna och väljer vilken väg jag skall gå hem.
Sedan mina tidigaste barnaår, minns jag den stora radioapparaten på köksbänken, stor som en sockerlåda. Jag minns väderleksrapporterna på Sveriges Radio: ”Ett nytt lågtryck har bildats ute på Brittiska Öarna, som kommer att dra in över Västkusten under kvällen, och under morgontimmarna når det Småländska Höglandet.” Familjen lyssnade alltid på detta, för som bönder var vi oftast väderberoende.
Idag gick jag hem tidigt från jobbet och på trappan väljer jag vilken väg jag skall ta hem. Jag ser på flaggorna att det är en kraftig västlig vind från just Brittiska Öarna idag, och då väljer jag bort att gå Grännavägen hem i motvind. Då är det betydligt lugnare att gå utmed Svartån. Idag är det verkligen lågtryck, blött, slaskigt och skolor har stängt längre norrut.
Nära Calais uppe nordvästra Frankrike
När jag har svept runt i livet för att skriva min bok, har jag ofta kommit tillbaka till Frankrikes västkust.
Nära Calais uppe nordvästra Frankrike
En trivsam plats som jag gärna skulle återvända till.
Camping Bien Assise.
När vi kom hit sa vi med en mun nästan samtidigt: ”Men vad grönt det är här!” Inte så konstigt sa jag, det är ett stenkast till Brittiska Öarna, där alla lågtryck bildas och förmodligen regnar det mycket här också.
I går kväll gästade vi vår son med familj, som bor inne i våran by. När vi öppnade ytterdörren och skulle åka hem, ösregnade det ute och var -3 grader kallt. Räddningen var att det låg lite snö kvar, annars hade det inte gått att stå på benen. Bilen var som en iglo och det var på gränsen att det gick att få upp lite sikt. På min gång- & cykelbana på väg till och från jobbet var det halt också men bara bitvis. I afton var det sandat och fint.
För snart 50 år sedan var jag med om en dylik ishalka. Jag var på väg till Danmark med lastbil och släp, när det ösregnade ute. Jag stannade i Hästveda för att äta lite mat, samtidigt som regnet slutade kom solen fram, det blev kallt och vägbanan blev till blankis. När jag kom ut efter lunchen gick det inte att gå fram, benen bara gled iväg. På den 20 km korta sträckan mellan Hästveda och Hässleholm räknade jag till runt 25 bilar ute bland träden vid sidan av vägen. Jag körde så sakta jag kunde, men när jag frikopplade och skulle växla upp gled hela ekipaget med bil och släp. Den gången var det inte sandat, men jag klarade mig och kom ombord på färgan i Malmö i tid.
Idag på morgonen lade jag sista handen vid min bok och godkände mitt manus. Nu är mitt manus på väg till tryckeriet. Hu, vad spännande! Jag började skriva i februari och bokens text och omfattning var klar redan innan försommaren. Sedan drog jag tillbaka den och skrev om väsentliga delar av den. Min Art Directer fick mitt sista manus i mitten av september och därefter har vi tagit det lugnt och filat på den tills nu.
Jag har ställt in mig på både ros och kanske lite ris. Det går inte att skriva en bok som alla skulle gilla. Boken kommer att skildra väldigt mycket. Allt från ett otroligt fattigt torparliv på 40 talet, bondelivet på 50- 60 talet, arbete eller stryk som 7- åring, husvagns- & husbilslivet under 47 år, ett ständigt byggande, ett entreprenörsskap utan gränser, en livsresa från djupaste fattigdom till välstånd och inte minst min fantastiska familj. Åtskilliga gånger har jag haft skyddsänglar. Jag har fått uppleva att de finns. Dessutom är jag stolt över att jag klarat mig bra i livet, trots bara 7 år i skolan.
Bara min enklaste lilla blogg får illasinnade mejl. I första inlägget på julaftons morgon, ondgjorde sig en person i mycket hårda ordalag över, att jag inte längre körde i hans tycke bästa husbilen i Sverige. Vi själva har hunnit med att testa mer än ett märke. Vi har köpt 7 stycken nya husbilar.
Ps. Min bok kommer att finnas hos mitt förlag, http://www.semnos.com, i vår webbutik http://www.torebrings.se, eller bara enkelt hämtas i receptionen på Torebrings, Stigbergsvägen 7, 578 33 Aneby. Dessutom kommer boken att finnas tillgänglig hos alla bokhandlare i Sverige.
Matts Torebring 